Tar du i vattenkranen samtidigt så kan det bli otrevligt. Testen du mins kanske var ett lite "tillrättalagt" experiment på tv av ett Amerikanskt pseudovetenskapligt underhållnings program som även jag råkade se. Men jag blev inte på nått sätt övertygad om "farligheten".
Ps
Att stå i vattnet och ha strömförande saker i händerna är naturligtvis en helt annan sak.
Ps
Att stå i vattnet och ha strömförande saker i händerna är naturligtvis en helt annan sak.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 260 inlägg
Och en massa andra bivillkor. Min poäng var bara att brödrostar och badkar inte hör ihop. Det gör inte andra nätanslutna apparater och badkar heller. Om de inte är inbyggda i badkaret och detta är installerat enligt konstens alla regler.E elmont skrev:
Detta oavsett om man får potentialfältet i vattnet med sig eller mot sig när apparaten åker i plurret. Det är inte på långa vägar säkert att leka med el i badkaret, även om det långtifrån alltid är direkt dödligt. (Tvärtom, rent vatten är en förvånansvärt dålig ledare. Våt hud är en förvånansvärt bra...)
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 893 inlägg
Hårtork i badet är så pass klassiskt att t.o.m standarden tar upp detta fall: 
Till att börja med, vatten räknas inte som en ledande del eftersom rent vatten är en riktigt dålig ledare. Endast om vattnet är ”förorenat” med till exempel klor kan det leda ström, och detta är precis vad som sker i ett badkar.
Skulle detta betyda att saltvatten är farligt? Både ja och nej, man måste titta på hela kretsen, och en faktor där är kroppens resistans. Strömmen tar ju den enklaste vägen, så om vattnet har en lägre resistans än kroppen så går den mesta ström men förbi kroppen! Så mycket salt är bra, men det är fortfarande inte hela bilden över vad som händer.
Kroppens resistivitet varierar kraftigt över kroppen mellan ca 160 – 840 Ωcm. Bålen (kroppen) har lite oväntat en högre resistivitet på 375 – 455 Ωcm än armen på 160 Ωcm.
Ström genom kroppen kan ske på i huvudsak två sätt:
Det är alltså väldigt beroende av var "elektroderna" är placerade.
Om man tittar närmare på det första fallet, att ström flyter genom vattnet och delvis genom kroppen så kan följande förenklade kretsschema ritas upp. Den består av en spänningskälla E, dess inre motstånd Ri, vattnets resistans R1 och R2, och slutligen kroppens resistans RB.
Utifrån detta ställer standarden upp följande formel för strömmen genom kroppen:
Den slutsats man kan dra här är att strömmen genom kroppen är högst om Ri, R1 och R2 är låga för då blir strömmen genom hela kretsen som högst, och den del av denna går då genom kroppen. (R1 och R2 är vattnets ledningsförmåga så de har ju alltid samma värde.) Så salt i vattnet är inte bra
Ström genom en kropp nedsänkt i vatten är dock förrädisk. På grund av den stora kontaktytan så upplever man inga sensationer i huden då strömmen sprids över en stor yta, så det kan gå en farlig ström genom kroppen utan att man upplever ”sedvanliga” obehag i huden som larmar.
En så låg ström som 5 mA anges därför som gräns av standarden. I vatten så sker ju kontakten mot kroppen bland annat via bröstkorgen som är extra känslig. Även om 5 mA kanske inte är direkt dödlig så kan den förlama kroppen och orsaka drunkning.
Dags för lite praktiska prov kanske
Till att börja med, vatten räknas inte som en ledande del eftersom rent vatten är en riktigt dålig ledare. Endast om vattnet är ”förorenat” med till exempel klor kan det leda ström, och detta är precis vad som sker i ett badkar.
Skulle detta betyda att saltvatten är farligt? Både ja och nej, man måste titta på hela kretsen, och en faktor där är kroppens resistans. Strömmen tar ju den enklaste vägen, så om vattnet har en lägre resistans än kroppen så går den mesta ström men förbi kroppen! Så mycket salt är bra, men det är fortfarande inte hela bilden över vad som händer.
Kroppens resistivitet varierar kraftigt över kroppen mellan ca 160 – 840 Ωcm. Bålen (kroppen) har lite oväntat en högre resistivitet på 375 – 455 Ωcm än armen på 160 Ωcm.
Ström genom kroppen kan ske på i huvudsak två sätt:
- Genom att ström flyter genom vattnet mellan två punkter på varsin sida av kroppen. Några praktiska fall här är svåra att se. Det räcker inte att tappa hårtorken i vattnet.
- Genom att man greppar en ledande del som har kontakt med jord, samtidigt som vattnet är spänningssatt. Det är här som det finns risk med hårtorken i badet.
Det är alltså väldigt beroende av var "elektroderna" är placerade.
Om man tittar närmare på det första fallet, att ström flyter genom vattnet och delvis genom kroppen så kan följande förenklade kretsschema ritas upp. Den består av en spänningskälla E, dess inre motstånd Ri, vattnets resistans R1 och R2, och slutligen kroppens resistans RB.
Utifrån detta ställer standarden upp följande formel för strömmen genom kroppen:
Den slutsats man kan dra här är att strömmen genom kroppen är högst om Ri, R1 och R2 är låga för då blir strömmen genom hela kretsen som högst, och den del av denna går då genom kroppen. (R1 och R2 är vattnets ledningsförmåga så de har ju alltid samma värde.) Så salt i vattnet är inte bra
Ström genom en kropp nedsänkt i vatten är dock förrädisk. På grund av den stora kontaktytan så upplever man inga sensationer i huden då strömmen sprids över en stor yta, så det kan gå en farlig ström genom kroppen utan att man upplever ”sedvanliga” obehag i huden som larmar.
En så låg ström som 5 mA anges därför som gräns av standarden. I vatten så sker ju kontakten mot kroppen bland annat via bröstkorgen som är extra känslig. Även om 5 mA kanske inte är direkt dödlig så kan den förlama kroppen och orsaka drunkning.
Dags för lite praktiska prov kanske
Får slå på strömmen bara ...
På franska har de ett mer precist namn: Disjoncteur différentiel, dvs en frånkopplare som reagerar på att att det är olika ström genom två ledare. Då hör det till saken att det i en del gamla nät i t ex Belgien finns trefas 240 volt nät så att 240 volt tas ut mellan fas och fas. Det en svensk tror är nollan i t ex en anslutning till en takarmatur är alltså spänningsförande mot jord.JustDoIt skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 260 inlägg
Intressant. Är det ett "äkta" trefassystem, alltså med nollan jordad i stjärnkopplingen jordad i trafoänden, eller är det ett IT-system av "Norsk" modell? (Det är vad jag vet på rak arm bara Norge och Albanien som har det systemet, men...)G gråsten skrev:
Är inte säker eftersom jag inte kan schemat för det norska systemet. Jag mäter drygt 127 volt mellan endera fasen och jord i ett vägguttag vilket talar för att nätet är anslutet till jord. I Belgien finns det här på ganska många ställen. Beskrivs på belgiska forum som ett triangelnät. Ingenting ansluts dock mellan fas och jord eftersom det skulle få differentialbrytaren att slå ur.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 260 inlägg
Ja, man mäter ungefär samma i Norge eftersom "nollan" i transformatorn är resistansjordad. Detta för att faserna inte skall driva iväg utan stopp, och för att man skall kunna mäta sig till om en fas är spänningssatt eller inte. Men resistansen är förstås hög. Man kan inte driva någon ström, utan ett jordfel drar enkelt ner en fas till "noll".G gråsten skrev:
Så det kan mao vara lika. Lite beroende på hur jorden ser ut. I Norge så har man (naturligtvis) lokala jordtag. Någon jord/pen/nolla distribueras inte från transformatorn till husen.
Har läst på lite mer nu, både elbolags sidor och forum. I Frankrike finns ännu enstaka abonnenter på landsbygden som får 3x230 volt trefas triangel. I övrigt kör man 3x400 med nolla.
Trefas 230 volt var standard i Belgien tidigare för man tyckte att det blev dyrt med koppar till nollan. Men energiförlusterna i 230 volts nät med långa överföringar gör att man går över till 3x400 stjärna på landsbygden medan man i tättbefolkade områden med korta avstånd för överföring som huvudstaden Bryssel övervägande har 3x230 volt triangel utan nolla - men med 127 volt mätbart till jord. Som en följd härav sägs det att man måste ha bipolärt brytande jordfelsbrytare i triangelnät men kan ha unipolära i stjärnnät, dvs de senare bryter bara fasen även om de känner av på både fas och nolla. Säkringar för 230 volt triangel är också tvåpoliga, de bryter båda ledningarna eftersom de är fas och fas i triangelnätet medan t ex i det svenska nätet man kan ha porslinssäkringar som bara bryter fasen medan nollan förblir ansluten. En följd av detta är att man mycket sällan ser uttag i tak för belysning. Det hänger bara tre sladdar varav en är jord kopplade till en sockerbit. Färgkodningen kan lura en svensk som kan tro att blå är ofarlig nolla.
Ett större modernt hus förses regelbundet med dubbla 230 volts ledningar vars belastning bör balanseras. Spänningen tas då ut från två av triangelns sidor. I gamla hus har jag sett inkommande trefas 230 volt. Alla har egna jordtag.
Svenskar i Bryssel anlitar gärna svenska hantverkare som kommer ned. Dessa har vanligen inte en susning om något annat än svensk elstandard och kan därför utsätta sig för fara. Kunderna kan vanligen varken franska, flamländska eller ellära och vet nada om elnät även om de kallar sig specialister på att nätverka i internationell miljö.
I Kalmar hade man på åttiotalet en elverkschef som drev på för femledarsystem. Det tyckte folk gav för dyra installationer så när han gick i pension återgick elkonsulterna till att rita fyrledarsystem. Med den påföljden att jag för dyraa pengar fick dra in en PEN-ledare i min kåk som byggdes under nittiotalet för att åskskydd mm skulle funka. Elkonsulten sade att ingen bygger med femledarsystem sedan gubben gick i pension. Jag blev inte ens tillfrågad och var inte varse att man kunde vara så in i h-vete bakåtsträvande.
Trefas 230 volt var standard i Belgien tidigare för man tyckte att det blev dyrt med koppar till nollan. Men energiförlusterna i 230 volts nät med långa överföringar gör att man går över till 3x400 stjärna på landsbygden medan man i tättbefolkade områden med korta avstånd för överföring som huvudstaden Bryssel övervägande har 3x230 volt triangel utan nolla - men med 127 volt mätbart till jord. Som en följd härav sägs det att man måste ha bipolärt brytande jordfelsbrytare i triangelnät men kan ha unipolära i stjärnnät, dvs de senare bryter bara fasen även om de känner av på både fas och nolla. Säkringar för 230 volt triangel är också tvåpoliga, de bryter båda ledningarna eftersom de är fas och fas i triangelnätet medan t ex i det svenska nätet man kan ha porslinssäkringar som bara bryter fasen medan nollan förblir ansluten. En följd av detta är att man mycket sällan ser uttag i tak för belysning. Det hänger bara tre sladdar varav en är jord kopplade till en sockerbit. Färgkodningen kan lura en svensk som kan tro att blå är ofarlig nolla.
Ett större modernt hus förses regelbundet med dubbla 230 volts ledningar vars belastning bör balanseras. Spänningen tas då ut från två av triangelns sidor. I gamla hus har jag sett inkommande trefas 230 volt. Alla har egna jordtag.
Svenskar i Bryssel anlitar gärna svenska hantverkare som kommer ned. Dessa har vanligen inte en susning om något annat än svensk elstandard och kan därför utsätta sig för fara. Kunderna kan vanligen varken franska, flamländska eller ellära och vet nada om elnät även om de kallar sig specialister på att nätverka i internationell miljö.
I Kalmar hade man på åttiotalet en elverkschef som drev på för femledarsystem. Det tyckte folk gav för dyra installationer så när han gick i pension återgick elkonsulterna till att rita fyrledarsystem. Med den påföljden att jag för dyraa pengar fick dra in en PEN-ledare i min kåk som byggdes under nittiotalet för att åskskydd mm skulle funka. Elkonsulten sade att ingen bygger med femledarsystem sedan gubben gick i pension. Jag blev inte ens tillfrågad och var inte varse att man kunde vara så in i h-vete bakåtsträvande.
Redigerat: