Tror du inte att en av anledningarna till varför texten är vag är det faktum att handboken är utformad av LM? Nog känner de till att vissa kollegor (FLM) ibland agerar lite "High Chaparal" och vill inte uttryckligen skriva det på näsan?M Maijckel skrev:
Gällande värderingshandbokens värde vid en rättslig bedömning misstänker jag att det har viss betydelse vem som hänvisar till handboken? Om en fastighetsägare opponerar sig mot beslut från FLM med stöd av handboken kan det knappast vara någon fördel för FLM? Trots allt är det ju LM som utarbetat handboken.
Njae det är en referens till propositionstexten. Detta är typiskt när myndigheterna försöker operationalisera lagen i handböcker av denna typ, man citerar lagen och propositionen och sen ger man ett förslag på hur man ska förhålla sig till det.P phälle skrev:
Här är de två propositionsdelar som refereras:
(Jag har fetstilat de formuleringar som parafraseras i handboken.)
Sid 140:
"En ekonomisk reglering med anledning av ändrad delaktighet i gemensamhetsanläggning som förvaltas av samfällighetsförening kommer enligt promemorian att ge anledning till följande överväganden. Genom en jämförelse mellan anläggningens aktuella värde och föreningens tillgångar, å ena sidan, och föreningens skulder, å andra sidan, konstateras till en början om det föreligger överskott eller underskott i balansen. Härefter prövas om de ändrade förhållandena behöver medföra att den bestående föreningen skall upplösas. Om detta inte är fallet får man avgöra huravida ersättning bör utgå. Eftersom uppskattningen av anläggningens värde sällan torde kunna bli särskilt exakt utan ofta får grundas på skälighetsbedömningar, bör inte varje fram-räknat överskott eller underskott föranleda ersättningsskyldighet. Vad som saken ytterst gäller är med ett något förenklat uttryckssätt att pröva i vad mån det med hänsyn till samtliga föreliggande förhållanden framstår som rättvist och rimligt att t. ex. en nytillträdande delägare får "köpa in sig" i anläggningen eller en utträdande delägare får återbäring på sina investeringskostnader. Förvaltas anläggningen inte av någon förening utan direkt av delägarna kan vid den ekonomiska regleringen intresset helt inriktas på beräkningen av anläggningens värde. Samfälligheten som sådan kan ju i detta fall inte ha vare sig tillgångar eller skulder."
Sid 260:
" Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.10) ansluter jag mig till de principer för den ekonomiska regleringen som kommit till uttryck i promemorieförslaget. Detta innebär att man vid värderingen av anläggningen skall utgå från återanskaffningsvärdet varefter avdrag skall göras för förslitning och minskad användbarhet. Jag vill emellertid än en gång understryka att det här mer är fråga om en skälighetsbedömning än om en på mätbara faktiska förhållanden grundad matematisk beräkning."
Redigerat:
Aha, då förstår jag. Men de förenklade metoderna för värdering av väg försöker väl åstadkomma just det? Man gör enkla generaliseringar för värdering av väg utan att hänga upp sig på detaljer? I slutet av avsnittet kan man läsa:Claes Sörmland skrev:
Besiktning av väg Om inte vägen har besiktigats i verkligheten räcker oftast tillförlitlig information från föreningen eller om möjligt en okulär besiktning med hjälp av t.ex. funktionen Street View i Google Maps. Saknas Street View för den aktuella vägen kan det finnas en möjlighet att titta på en del av vägen om den tar sin början från en större t.ex. allmän väg.
Jag tolkar syftet som att man inte skall behöva lägga ner tid och resurser på en detaljerad besiktning/värdering av vägen utan den förenklade värderingsmetoden är gott nog?
Precis det är LMs förslag på hur man i praktiken ska följa lagtexten och dess intentioner som är förklarade i förarbetet (propositionen).P phälle skrev:
Var hitta ni LM:s förslag på hur man i praktiken ska följa lagtexten och dess intentioner som gäller det övergripade egendomsskyddet i Sveriges grundlag och gällande EU-.rätt..?
En viktig principfråga!
En viktig principfråga!
Det tror jag inte att LM har utrett. Egendomsskyddet finns inskrivet i EKMR artikel 1 första tilläggsprotokollet och är, såvitt jag kan förstå, bindande för Sverige. Redan vid vårt EU-inträde antog vi EKMR som svensk lag. Sedan har det skett en successiv anpassning av vår tolkning av egendomsskyddet mot en mer Europeisk syn. Jag måste dock betona att nu befinner jag mig utanför min komfortzon. Jag har bristande kunskap på området.B nord123 skrev:
Google ger att Lantmäteriet har börjat fundera på RFs egendomskydd efter en dom i HD. T ex här:B nord123 skrev:
https://www.lantmateriet.se/content...282bd172bb1794664/remissvar-lm2019-010337.pdf
Men är det inte en tvåstegsraket? RF anpassas efter EKMR och EU-stadgan?
Jag tänkte försöka avrunda tråden och vill tacka alla engagerade deltagare för bra input. Mina slutsatser blir
- Det finns inte så stor erfarenhet av verkliga förrättningar där frågan om anläggningens värde varit uppe för prövning.
- Det finns många olika synpunkter på hur det borde vara.
- LM värderar ofta anläggningen till 0:-. Ofta beroende på historiska arv från hur värdering gjordes enligt EVL.
- Ett yrkande på ersättning enligt LMs värderingshandbok torde vara en bra utgångspunkt i detta ärende.
Vilken spännande tråd. Vad blev resultatet?
Det är fullt förståeligt att det här med gamla vägar är lite svårt att förstå. Som med så mycket annat så behöver man förstå sin historia för att förstå sin samtid. Jag uppfattar att i grunden finns det en gammal marksamfällighet (bysamfällighet) som antagligen härstammar från laga skifte. delägare i denna är normalt de gamla jordbruksfastigheterna med skattetalet som delningsgrund. Sen har skattetalet delats och därmed får de fastigheter som nu är innehavare av skattetalen anses som delägare i marksamfälligheten, dvs "Kommun Trakt s:x".
Som någon skrev så har avstyckning skett och om styckningslotten inte blev direkt delägare i marksamfälligheten så har de fått servitut i stamfastighetens andel i den marksamfällda vägen. Detta kan möjligen anses innebära att styckningslotten ska betala "skatt" till stamfastigheten för att denne tillsammans med övriga delägare ska sköta vägen.
Men i praktiken innebär denna uppdelning mellan vem som äger marksamfälligheten och de som använder vägen att det bildats en ny "samfällighet" för själva vägkroppen. Läser man i https://lagen.nu/1973:1150#P1S1 tredje punkten så redovisas att reglerna i lagen är tillämpliga för sådana gemensamma servitut. Dvs när flera fastigheter har servitut för samma väg så gäller lagen om förvaltning av samfälligheter.
Därmed har vi en fastighetsindelning i botten och ovanpå denna en anläggningssamfällighet.
Det är lätt att tro att stat och kommun sköter nästan alla vägar, men så är det ju inte utan snarare tvärt om. Tänk istället att alla vägar är enskilda, ..... förutom de vägar kommunen eller staten tagit på sig ansvaret för. Alla fastighetsägare behöver tillse att man har rätt att från fastigheten ta sig ut i världen. På den egna gården är det uppenbart att jag sköter min väg. Men när jag sedan behöver köra på en väg som grannen har behov av kan vi ju dela på ansvaret för väghållningen. Genom att bilda en GA löses både ansvar och skyldighet för hur vägen ska skötas. För att sköta det vi äger gemensamt betalas en lokal "skatt". I ett större perspektiv kan kommunen och för den delen även staten ses som en GA. Tack vare det kommunala och statliga skattesystemet ges bidrag för förvaltning även av det enskilda vägnätet.
När en nybildning av en GA, eller omprövning av en GA, för en gammal väg nu blir aktuell så är den normala situationen att det i grunden finns en marksamfällighet som inte har haft något med väghållningen att göra sedan många år. Ovanpå marksamfälligheten ligger en anläggningssamfällighet som är mer eller mindre väl definierad. Eftersom stat/kommun sedan läge varit snälla att bidragit med pengar eller arbete så finns ingen förståelse för delägarna i anläggningssamfälligheten att de dels är delansvariga för anläggningen eller vilka pengar som är investerade i den.
När nu allt ska aktualiseras och de som har nytta av vägen ska få möjlighet att göra detta på rätt sätt så är fokus att reda ut enligt anläggningslagens regler vad som ska ingå i den nya GAn och hur ansvaret för framtida ekonomi ska fördelas. Om det fanns en gammal anläggningssamfällighet som på ett rättvisande sätt fördelat kostnaderna och byggt upp ett värde i vägen så skulle man kunna anse att detta kollektiv skulle vara berättigad till ersättning. Men att anse att delägarna i en oklar marksamfällighet ska vara berättigad till ersättning är orimligt. Är det sedan så att det är stat och kommun som i praktiken betalt för väghållningen under det senaste seklet så skulle det ju i såfall vara rimligt med en återbetalning av skattemedel.
Fokus är därför att bilda en färsk GA som kan sköta allt vidare och fördela kostnaderna på ett rättvisande sätt. Eftersom rutinerna för hanteringen av anläggninsglagens paragrafer 35-45 nu skärpts är det viktigt att ha än bättre koll på ekonomin så att inträde och utträde kan hanteras på rätt sätt.
Som fastighetsägare är man skyldig att ta ansvar för det man är delägare i och som behövs för fastighetens varande. Därav ska det i en GA bara ingå anläggningar av stadigvarande betydelse. Sen har vi tyvärr en historia med mindre bra lösningar, slapphet i att följa regler, samt skattefinansiering som saboterar att göra rätt.
Det är fullt förståeligt att det här med gamla vägar är lite svårt att förstå. Som med så mycket annat så behöver man förstå sin historia för att förstå sin samtid. Jag uppfattar att i grunden finns det en gammal marksamfällighet (bysamfällighet) som antagligen härstammar från laga skifte. delägare i denna är normalt de gamla jordbruksfastigheterna med skattetalet som delningsgrund. Sen har skattetalet delats och därmed får de fastigheter som nu är innehavare av skattetalen anses som delägare i marksamfälligheten, dvs "Kommun Trakt s:x".
Som någon skrev så har avstyckning skett och om styckningslotten inte blev direkt delägare i marksamfälligheten så har de fått servitut i stamfastighetens andel i den marksamfällda vägen. Detta kan möjligen anses innebära att styckningslotten ska betala "skatt" till stamfastigheten för att denne tillsammans med övriga delägare ska sköta vägen.
Men i praktiken innebär denna uppdelning mellan vem som äger marksamfälligheten och de som använder vägen att det bildats en ny "samfällighet" för själva vägkroppen. Läser man i https://lagen.nu/1973:1150#P1S1 tredje punkten så redovisas att reglerna i lagen är tillämpliga för sådana gemensamma servitut. Dvs när flera fastigheter har servitut för samma väg så gäller lagen om förvaltning av samfälligheter.
Därmed har vi en fastighetsindelning i botten och ovanpå denna en anläggningssamfällighet.
Det är lätt att tro att stat och kommun sköter nästan alla vägar, men så är det ju inte utan snarare tvärt om. Tänk istället att alla vägar är enskilda, ..... förutom de vägar kommunen eller staten tagit på sig ansvaret för. Alla fastighetsägare behöver tillse att man har rätt att från fastigheten ta sig ut i världen. På den egna gården är det uppenbart att jag sköter min väg. Men när jag sedan behöver köra på en väg som grannen har behov av kan vi ju dela på ansvaret för väghållningen. Genom att bilda en GA löses både ansvar och skyldighet för hur vägen ska skötas. För att sköta det vi äger gemensamt betalas en lokal "skatt". I ett större perspektiv kan kommunen och för den delen även staten ses som en GA. Tack vare det kommunala och statliga skattesystemet ges bidrag för förvaltning även av det enskilda vägnätet.
När en nybildning av en GA, eller omprövning av en GA, för en gammal väg nu blir aktuell så är den normala situationen att det i grunden finns en marksamfällighet som inte har haft något med väghållningen att göra sedan många år. Ovanpå marksamfälligheten ligger en anläggningssamfällighet som är mer eller mindre väl definierad. Eftersom stat/kommun sedan läge varit snälla att bidragit med pengar eller arbete så finns ingen förståelse för delägarna i anläggningssamfälligheten att de dels är delansvariga för anläggningen eller vilka pengar som är investerade i den.
När nu allt ska aktualiseras och de som har nytta av vägen ska få möjlighet att göra detta på rätt sätt så är fokus att reda ut enligt anläggningslagens regler vad som ska ingå i den nya GAn och hur ansvaret för framtida ekonomi ska fördelas. Om det fanns en gammal anläggningssamfällighet som på ett rättvisande sätt fördelat kostnaderna och byggt upp ett värde i vägen så skulle man kunna anse att detta kollektiv skulle vara berättigad till ersättning. Men att anse att delägarna i en oklar marksamfällighet ska vara berättigad till ersättning är orimligt. Är det sedan så att det är stat och kommun som i praktiken betalt för väghållningen under det senaste seklet så skulle det ju i såfall vara rimligt med en återbetalning av skattemedel.
Fokus är därför att bilda en färsk GA som kan sköta allt vidare och fördela kostnaderna på ett rättvisande sätt. Eftersom rutinerna för hanteringen av anläggninsglagens paragrafer 35-45 nu skärpts är det viktigt att ha än bättre koll på ekonomin så att inträde och utträde kan hanteras på rätt sätt.
Som fastighetsägare är man skyldig att ta ansvar för det man är delägare i och som behövs för fastighetens varande. Därav ska det i en GA bara ingå anläggningar av stadigvarande betydelse. Sen har vi tyvärr en historia med mindre bra lösningar, slapphet i att följa regler, samt skattefinansiering som saboterar att göra rätt.