18 757 läst ·
145 svar
19k läst
145 svar
Värdering av befintliga vägar i samband med bildande av GA för väg
Tror du inte att det kan förhålla sig så att "pusslet inte går ihop"? Det överordnade målet för LM är att skapa ordnad väghållning. I tillägg till det måste även annan lagstiftning tas hänsyn till, t.ex. äganderätten. Våra lagstiftare har även infört vinstkravet (Båtnad). Alla sakägare måste ha ekonomisk fördel av en fastighetsbildning (GA). Om det inte går att uppfylla alla kraven vad gör man då? Bortser från äganderätten? Bildar GA även om det inte finns någon vinst? Struntar i ordnad väghållning? Slumpvist resultat beroende på vilken person på LM som handhar ärendet och vilka sakägarna är? Det känns inte helt rättssäkert?Claes Sörmland skrev:
Jag tror hela det här med ersättningar för vägarnas (anläggningars) värde också är rätt obekant för allmogen eftersom Lantmäteriet inte verkar ha brytt sig om denna del av lagstiftningen i många många år. För mig är det också väldigt underligt att en lag kan stiftas och en myndighet bara ignorerar den i årtionden. Men så har vad jag har förstår tydligen skett vad gäller anläggningslagen och ersättningarna för anläggningar.
Kommunens beslut att överta väghållningen hittar ni här:M Maijckel skrev:Är det verkligen så?
Det är inte så att kommunen stått som huvudman för förvaltandet av anläggningen, dvs. kommunen har utsett en tjänsteman som agerat istället för -som i de flesta andra vägföreningar- ordinarie styrelse? Kanske har då Trafikverket betalt ut driftsbidrag för underhåll av vägen - precis som man gör till tusentals vägföreningar där en styrelse sköter förvaltningen.
Om kommunen skött förvaltning av flera vägföreningar i samma kommun har det varit ganska enkelt för en tjänsteman att beställa tjänster till alla vägföreningar, istället för att dessa vägföreningar skulle haft varsin styrelse som gjort dessa upphandlingar var för sig.
Jag skummade igenom lite snabbt, och fick uppfattningen att jag hade rätt i min gissning ovan.P phälle skrev:
Kommunen övertog huvdmannaskap för byvägarna. I praktken borde detta inneburit att vägföreningar inom kommunen inte behövde förvaltas av varsin separat styrelse, utan någon tjänsteman på kommunen stod för upphandling av snöröjning, grusning och dikesrensning etc.
Till intäkter räknades också statsbidrag som vid året 1970 var en mindre del än övriga intäkter såsom utdebiteringar på medlemmar och kommunalt bidrag. Det är mycket möjligt att statsbidragsdelen sedan 1970 ökat i andel.
Det är alltså inget konstigt att kommunen skött vägarna, utan man gjorde det med syfte att förenkla för kommunens invånare.
Det har aldrig funnits någon vägförening, varken bildad under EVL eller AL. Innan kommunen tog över väghållningen sköttes vägarna av Byamännen. Byföreningen har anor från 1700-talet och skötte sådana sysslor som idag handhas av kommun. Vidare skötte man kvarn, såg, mejeri, brandstation, transformatorstation, o.s.v. Ett arv från det gamla bondesamhället.M Maijckel skrev:Är det verkligen så?
Det är inte så att kommunen stått som huvudman för förvaltandet av anläggningen, dvs. kommunen har utsett en tjänsteman som agerat istället för -som i de flesta andra vägföreningar- ordinarie styrelse? Kanske har då Trafikverket betalt ut driftsbidrag för underhåll av vägen - precis som man gör till tusentals vägföreningar där en styrelse sköter förvaltningen.
Om kommunen skött förvaltning av flera vägföreningar i samma kommun har det varit ganska enkelt för en tjänsteman att beställa tjänster till alla vägföreningar, istället för att dessa vägföreningar skulle haft varsin styrelse som gjort dessa upphandlingar var för sig.
För vissa av de aktuella vägarna har kommunen haft statligt bidrag. Vissa av de bysamfällda vägarna har även tagits över av TV. Här äger TV vägkroppen (vägtillbehöret) men bysamfälligheten marken under.
Det är riktigt uppfattat. Detta skedde i samband med en kommunsammanslagning.M Maijckel skrev:Jag skummade igenom lite snabbt, och fick uppfattningen att jag hade rätt i min gissning ovan.
Kommunen övertog huvdmannaskap för byvägarna. I praktken borde detta inneburit att vägföreningar inom kommunen inte behövde förvaltas av varsin separat styrelse, utan någon tjänsteman på kommunen stod för upphandling av snöröjning, grusning och dikesrensning etc.
Till intäkter räknades också statsbidrag som vid året 1970 var en mindre del än övriga intäkter såsom utdebiteringar på medlemmar och kommunalt bidrag. Det är mycket möjligt att statsbidragsdelen sedan 1970 ökat i andel.
Det är alltså inget konstigt att kommunen skött vägarna, utan man gjorde det med syfte att förenkla för kommunens invånare.
En annan orsak till beslutet var också att få kontroll över kostnader för bidrag för väghållningen. Kommunen består av 93 byar och samtliga byar gjorde anspråk på bidrag. Med kommunalväghållning uppnådde man effektivare väghållning och bättre kostnadskontroll.
Jag kan för lite om LMs verksamhet och kultur för att egentligen kunna spekulera i varför de inte har brytt som ersättningarna. Men ska jag gissa så kanske det är som med t ex våra universitet (något som jag vet något om!), det tar en 20-30 år innan den nya lagstiftningen sipprar ned till verksamhetsgolvet och man börjar följa nya rutiner. De första åren är det bara några enstaka som ens förstår den nya lagstiftningen och sen med långsam personalomsättning via pensioneringar så ökar kompetensen och viljan att förändra något.P phälle skrev:Tror du inte att det kan förhålla sig så att "pusslet inte går ihop"? Det överordnade målet för LM är att skapa ordnad väghållning. I tillägg till det måste även annan lagstiftning tas hänsyn till, t.ex. äganderätten. Våra lagstiftare har även infört vinstkravet (Båtnad). Alla sakägare måste ha ekonomisk fördel av en fastighetsbildning (GA). Om det inte går att uppfylla alla kraven vad gör man då? Bortser från äganderätten? Bildar GA även om det inte finns någon vinst? Struntar i ordnad väghållning? Slumpvist resultat beroende på vilken person på LM som handhar ärendet och vilka sakägarna är? Det känns inte helt rättssäkert?
(Sen genomgår vi ju enorm kulturförändring i Sverige just nu och går från det historiska bondesamhällets praktiska syn ("det måste fungera") till stadens regelvärld ("lagar och principer är allt"). Läs Mats Alvesson om funktionell dumhet.)
Varför skulle "ägandet" påverkas av bildandet av GA?P phälle skrev:
Det dräller av vägföreningar som inte "äger" vägen de sköter om.
/ATW
Anläggningslagen 1 §:A ArneTW skrev:
"Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning."
Så kan det nog vara. Hur skall det går för mig som försöker backa in i framtiden? Kanske kan laglig rätt till dödshjälp minska mitt lidande i framtiden?Claes Sörmland skrev:
Jag kan för lite om LMs verksamhet och kultur för att egentligen kunna spekulera i varför de inte har brytt som ersättningarna. Men ska jag gissa så kanske det är som med t ex våra universitet (något som jag vet något om!), det tar en 20-30 år innan den nya lagstiftningen sipprar ned till verksamhetsgolvet och man börjar följa nya rutiner. De första åren är det bara några enstaka som ens förstår den nya lagstiftningen och sen med långsam personalomsättning via pensioneringar så ökar kompetensen och viljan att förändra något.
(Sen genomgår vi ju enorm kulturförändring i Sverige just nu och går från det historiska bondesamhällets praktiska syn ("det måste fungera") till stadens regelvärld ("lagar och principer är allt"). Läs Mats Alvesson om funktionell dumhet.)
Exakt, bildande av GA innebär en fastighetsreglering där ägandet av vägen övergår till GAs andelsägare.Claes Sörmland skrev:
Men dessa vägföreningar är inte vägsamfällighetsföreningar och förvaltar inte en GA.A ArneTW skrev:
Ok en GA kan "äga" men vad är incitamentet för att de som bor ska betala pengar till för nöjet att äga vägen när de kan nöja sig med en vanlig förening som sköter driften.
Jag är nog av åsikten att vägen har ett värde för de ursprungliga investerarna/byggarna/ägarna i 20 år och under den tiden får tillkommande brukare köpa in sig...
Sedan är den avskriven och "ägs" av den/de som betalat för drift och underhåll med ett värde 0.
/ATW
Jag är nog av åsikten att vägen har ett värde för de ursprungliga investerarna/byggarna/ägarna i 20 år och under den tiden får tillkommande brukare köpa in sig...
Sedan är den avskriven och "ägs" av den/de som betalat för drift och underhåll med ett värde 0.
/ATW
Det är just det som är frågan, var finns båtnaden?A ArneTW skrev:
Det kan man tycka men en "åsikt" har ingen juridisk verkan.A ArneTW skrev:
Den tolkningen av äganderätten är du nog rätt ensam om? Vad gäller efter 10 år? Äger de då hälften var? Hur kan en väl underhållen väganläggning ha värdet 0:-?A ArneTW skrev: