Vilken del av handboken är det du refererar till?M -MH- skrev:
Är det detta du refererar till?M -MH- skrev:
Vad saken ytterst gäller är att pröva i vad mån det med hänsyn till samtliga föreliggande förhållanden framstår som rättvist och rimligt att en nytillträdande delägare ska betala ersättning vid sitt inträde i anläggningen eller att en utträdande delägare får återbäring på sina investeringskostnader. Det är mer en fråga om skälighetsuppskattning än om en på mätbara faktiska förhållanden grundad matematisk beräkning.80
Men rubriken före texten säger:M -MH- skrev:
3.4.2 Förenklad metod för värdering av väg
Texten försöker summera vad som avses med förenklad värdering av väg.
Det finns två grundprinciper för värdering.
Beräkning av en vägs värde utifrån faktiska kostnader. Med denna metod görs inga åldersavdrag utan enbart avdrag för vägens skick. Metoden kan enbart användas om de faktiska kostnaderna för vägen uppförande är kända. Metoden för inte heller användas om vägen uppfördes för så länge sedan uppförandekostnaden blir orimligt låga. Med denna värderingsmetod kan värderingsvärdet aldrig bli 0. Reduktion skall ske efter vägens skick, allt från 0-75% av uppförandekostnaden. Inte heller efter reduktion kan värderingsvärdet bli 0.
Den andra värderingsmetoden är beräkning av en vägs värde utifrån schablonkostnader. Inte heller med denna metod kan värdet av vägen bli 0. Därefter skall åldersavdrag göras 0-40%. Slutligen reduktion ske efter vägens skick, 0-75%. Även med denna metod kan värdet aldrig bli 0.
Du har fel, värderingsguiden ger inget stöd för att sätta ersättningsvärdet till 0.
Du måste också vara försiktig med att lägga allt för stor vikt vid förarbetet till AL från 1973. Av värderingsguiden framgår att:
I förarbetena till AL sägs att slopandet av den så kallade femårsregeln i EVL inte bör tillmätas en alltför avgörande betydelse utan att denna gräns fortfarande torde kunna tjäna till viss vägledning när det gäller äldre vägar. Detta uttalande bör idag tolkas med stor försiktighet och i normalfallet inte föranleda någon annan beräkning än den som anvisas i 39 §
"med hänsyn till samtliga föreliggande förhållanden framstår som rättvist och rimligt att en nytillträdande delägare ska betala ersättning vid sitt inträde i anläggningen eller att en utträdande delägare får återbäring på sina investeringskostnader. "
Tolkar jag som det finns rum för att sätta vägens värde till 0, om det föreligger fåhållanden.
Tolkar jag som det finns rum för att sätta vägens värde till 0, om det föreligger fåhållanden.
Jag vill bara flika in att lagtexten har högst tolkningsvärde. För mig är det svårt att se hur lagtexten inbjuder till att sätta 0-värde av någon väg. I tolkningshänseende gissar jag sedan att förarbetet till lagen kommer före Lantmäteriets värderingshandbok.
(Om detta hjälper er att komma överens)
(Om detta hjälper er att komma överens)
Det handlar om en summering av avsnittet kring förenklad metod för värdering av väg. Med samtliga föreliggande förhållanden avses dom förhållandena som beskrivs i efterföljande kapitel.M -MH- skrev:
Jag tror ju att de avser samtliga förhållande, inte bara de som beskrivs i efterföljande kapitel.P phälle skrev:
Det tror jag också, det var inte jag som drog in LMs handbok i det hela.M Maijckel skrev:
Jag tror du redan har svaret på frågan. Det är inte bara FLM utan även sakägare som inte anpassat sig till de nya riktlinjerna. En samsyn förefaller osannolik?M Maijckel skrev:Jag vill bara flika in att lagtexten har högst tolkningsvärde. För mig är det svårt att se hur lagtexten inbjuder till att sätta 0-värde av någon väg. I tolkningshänseende gissar jag sedan att förarbetet till lagen kommer före Lantmäteriets värderingshandbok.
(Om detta hjälper er att komma överens)
M Maijckel skrev:
Orsaken är återigen den notering som finns i värderingshandboken.M -MH- skrev:
I förarbetena till AL sägs att slopandet av den så kallade femårsregeln i EVL inte bör tillmätas en alltför avgörande betydelse utan att denna gräns fortfarande torde kunna tjäna till viss vägledning när det gäller äldre vägar. Detta uttalande bör idag tolkas med stor försiktighet och i normalfallet inte föranleda någon annan beräkning än den som anvisas i 39 §
I grund och botten handlar detta om äganderätt och där har det skett vissa anpassningar i samband med vårt EU-inträde.
I sammanhanget bör även beaktas bestämmelsen om egendomsskyddet i 2 kap 18 § regeringsformen, enligt vilken det för finns skydd för egendom.
Det finns alltså grundlagsskydd om någon av fastigheterna minskar i värde.
Grundlagen och EU-rätt är övergripande och gäller i första hand.
Lantmäterimyndigheten har inte prövat egendomsskyddet i varken 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152), RF, eller Europakonventionen.
Genom grundlagsändringen utsträcktes det tidigare skyddet mot tvångsöverföring genom expropriation och annat sådant förfogande till att ge motsvarande skydd mot inskränkningar i användningen av mark och byggnader.
LM ska även göra proportionalitetsbedömning.
Enligt lagkommentar av Bonde m.fl är det för den enskilde fastighetsägaren bl.a. “... vanligen av stor vikt att egendomen i fortsättningen kan utnyttjas för samma ändamål och med minst lika stort ekonomiskt utbyte som tidigare
En intressant fråga är i hur många rättsfall frågan inte har prövats eller prövats utan att fångas upp vid LM-förrättning
Det finns alltså grundlagsskydd om någon av fastigheterna minskar i värde.
Grundlagen och EU-rätt är övergripande och gäller i första hand.
Lantmäterimyndigheten har inte prövat egendomsskyddet i varken 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152), RF, eller Europakonventionen.
Genom grundlagsändringen utsträcktes det tidigare skyddet mot tvångsöverföring genom expropriation och annat sådant förfogande till att ge motsvarande skydd mot inskränkningar i användningen av mark och byggnader.
LM ska även göra proportionalitetsbedömning.
Enligt lagkommentar av Bonde m.fl är det för den enskilde fastighetsägaren bl.a. “... vanligen av stor vikt att egendomen i fortsättningen kan utnyttjas för samma ändamål och med minst lika stort ekonomiskt utbyte som tidigare
En intressant fråga är i hur många rättsfall frågan inte har prövats eller prövats utan att fångas upp vid LM-förrättning
Redigerat:
Det kan finnas en god förklaring till denna kommentar i förarbetet till Anläggningslagen.P phälle skrev:
Anläggningslagen trädde ikraft 1973 och förarbetet är således författat en tid innan detta år.
Lagen om enskilda vägar (som innehåller den nämnda femårsregeln) upphörde att gälla först 1998.
Författaren till noteringen du hänvisar till skrev alltså denna medans femårsregeln fortfarande gällde som lag.
Det är även min tolkning. Fram till 1998 fanns det viss grund för att ta hänsyn till denna notering i förarbetet. Efter 1998 bör man fästa liten vikt vid detta. Är det inte det LM förklarar i värderingsguiden från 2016?M Maijckel skrev: