Ingen verkar ha "tagit kroken" med den länkade filmen...
Trafon är ju mycket tydligt en "Amerikanare"
Normal användning där över har nollpunkt (jordning) på mitten i sekundärlindningen (dvs vid ihopkopplingen X2-X3), och 110V i fasspänning, två faser som ligger 180 grader fasförskjutna, och det blir då 220V mellan fas 1 och fas 2. Primärt ligger varje "villans egen transformator" (en rund burk i stolpen på bakgården) mellan två faser i den primära distributionen, kan i gamla områden vara så låg som 480V, men nyare områden upp till 6 kV.
Säkringar, brytare mm skall vara 2-poliga, båda faser brytas.
Den typen av system var vanliga i laboratorier mm i Sverige in på 70-talet, eftersom farlig spänning vid beröring av en fas är lägre än vid det vanliga matningssystemet (vi körde ofta 127V/220V här).
Men om bilen/laddningen funkar i USA så skulle det säkert funka fint med mittjord här också!
Det vore udda, snarast felaktigt, om pilotledaren skulle nyttja skyddsjord som funktionsledning - skyddsjord får endast användas för skyddsändamål - det andra kallas nolledare, och sammanslagen nolla/jord (PEN) får inte gå över kontaktdon...
PS: Till Bo, jag instämmer i kören; det finns absolut inget "lurigt" i att jorda sekundärsidan - trafon 400/230 har ingen aning om "faslägen" eller "referenser", den har bara två matande trådar, och kan bara se potentialskilnad mellan dem. Om sekundären ansluts i EN punkt till valfri potential kommer övriga punkter i sekundären att hamna "relativt den fasta punkten", inget konstigt inträffar över den magnetiska kopplingen.
Trafon är ju mycket tydligt en "Amerikanare"
Normal användning där över har nollpunkt (jordning) på mitten i sekundärlindningen (dvs vid ihopkopplingen X2-X3), och 110V i fasspänning, två faser som ligger 180 grader fasförskjutna, och det blir då 220V mellan fas 1 och fas 2. Primärt ligger varje "villans egen transformator" (en rund burk i stolpen på bakgården) mellan två faser i den primära distributionen, kan i gamla områden vara så låg som 480V, men nyare områden upp till 6 kV.
Säkringar, brytare mm skall vara 2-poliga, båda faser brytas.
Den typen av system var vanliga i laboratorier mm i Sverige in på 70-talet, eftersom farlig spänning vid beröring av en fas är lägre än vid det vanliga matningssystemet (vi körde ofta 127V/220V här).
Men om bilen/laddningen funkar i USA så skulle det säkert funka fint med mittjord här också!
Det vore udda, snarast felaktigt, om pilotledaren skulle nyttja skyddsjord som funktionsledning - skyddsjord får endast användas för skyddsändamål - det andra kallas nolledare, och sammanslagen nolla/jord (PEN) får inte gå över kontaktdon...
PS: Till Bo, jag instämmer i kören; det finns absolut inget "lurigt" i att jorda sekundärsidan - trafon 400/230 har ingen aning om "faslägen" eller "referenser", den har bara två matande trådar, och kan bara se potentialskilnad mellan dem. Om sekundären ansluts i EN punkt till valfri potential kommer övriga punkter i sekundären att hamna "relativt den fasta punkten", inget konstigt inträffar över den magnetiska kopplingen.
Jag har inte hunnit koppla något änn men i transformatorn finns det en kabel som är markerad "S", väldigt tunn. Kan inte läsa något om den men antar att det är Shield. Vad tror ni?
Sen ligger en jordkoppling på metallhöljet.
Sen ligger en jordkoppling på metallhöljet.
Beskrivning av hur pilotledaren används finns i den tidigare länkade: https://en.wikipedia.org/wiki/SAE_J1772 Det är skyddsjorden som är retur. Konstigt eller inte.S Soltorp40 skrev:
LIte tillägg:
Det går att göra 1-fas av 3-fas med transformator!
Hur:
Med endera en 3-fas-transformator eller 3 enfastransformatorer.
Sekundärlindningar (vars lämpliga spänning får beräknas...) kopplas i serie!
Total spänning blir då U1 + U2 + U3, där U2 och U3 har fasvinkel som avviker från U1.
Rita upp ett diagram med riktningar (kvittar om primären ligger Y eller D!)
Rita L1 som en rak linje, L2 förlänger linjen men sticker också iväg med 120 grader. L3 förlänger sedan från den nya punkten, men kommer tillbaka så att L2 + L3 slutar i förlängningen av L1!
"Tricket" är att man kan vända sekundärlindningarna 180 grader, så egentligen borde jag skriva U1 - U2 - U3, eftersom U1 + U2 + U3 i trefasen = 0.
Att detta fungerar "beror" på det jag skrev i PS till Bo S i förra texten...
Har för mig att det finns något namn efter "uppfinnaren" på denna koppling, men den detaljen ligger nog på någon del av minnet som har vila just nu, det är ju ändå lördagkväll. Rätt spänning på lindningarna får också den intresserade beräkna själv, eller vänta till jag kommer hem och får mer tid över ;-)
Det går att göra 1-fas av 3-fas med transformator!
Hur:
Med endera en 3-fas-transformator eller 3 enfastransformatorer.
Sekundärlindningar (vars lämpliga spänning får beräknas...) kopplas i serie!
Total spänning blir då U1 + U2 + U3, där U2 och U3 har fasvinkel som avviker från U1.
Rita upp ett diagram med riktningar (kvittar om primären ligger Y eller D!)
Rita L1 som en rak linje, L2 förlänger linjen men sticker också iväg med 120 grader. L3 förlänger sedan från den nya punkten, men kommer tillbaka så att L2 + L3 slutar i förlängningen av L1!
"Tricket" är att man kan vända sekundärlindningarna 180 grader, så egentligen borde jag skriva U1 - U2 - U3, eftersom U1 + U2 + U3 i trefasen = 0.
Att detta fungerar "beror" på det jag skrev i PS till Bo S i förra texten...
Har för mig att det finns något namn efter "uppfinnaren" på denna koppling, men den detaljen ligger nog på någon del av minnet som har vila just nu, det är ju ändå lördagkväll. Rätt spänning på lindningarna får också den intresserade beräkna själv, eller vänta till jag kommer hem och får mer tid över ;-)
Är det någon koppling som används? Och i så fall när? Jag kan inte helt se för mig vad utfallet blir. Men kan man få ut en högre effekt än när man kopplar en enfastransformator mellan faser? Jag tycker att resultatet borde bli att en fas belastas lika mycket som i enfasfallet, men de två andra faserna delar på lasten. I alla händelser får man inte ut hela den möjliga trefaseffekten.S Soltorp40 skrev:
Jag får fram att en sådan koppling måste Y-kopplas på primärsidan om man vill få ut maximal effekt. Då får man 15% mer effekt än en enfas-transformator kopplad mellan två faser (400V på primärsidan). Vinsten blir alltså ganska liten, och två av faserna på primärsidan kommer ha en väldigt "ful" last med 60 grader mellan spänning och ström. Eftersom sekundärlindningarna är seriekopplade så kommer strömmen i alla ha samma fasläge, och det gäller även på primärsidan.S Soltorp40 skrev:
Är det ens tillåtet att koppla in stora laster med så stort fasfel (cos fi = 0.5 på två faser) ?
En idealisk 3-fas-last ger 200% mer än vad man kan få ut mellan två faser. Den koppling du beskriver ger bara 15% mer, och är en väldigt "ful" last.
Edit:
Dessutom får jag fram att strömmen i neutralledaren på primärsidan kommer vara dubbelt så hög som fas-strömmarna. Dvs, med t.ex 10A säkringar på primärsidan kommer det gå 20A i neutral-ledaren!
Jag kan inte rekommendera den kopplingen.
PS
Beräkningarna är hastigt gjorda, så kontrollräkna gärna!
DS
Redigerat:
Fortfarande inte hemma och i "räknestugan", men...
Fasläget ström / spänning bör vara 120 grader fel (inte 60) i L2 och L3 när strömmen ligger exakt i L1:s läge, men cos (120) och cos (60) har samma värde...
Kopplingen har helt klart nackdelar! Skenbar effekt är samma i de tre faserna, givet att det är samma spänning på sekundärlindningarna, fasvinkeln är "kass" i två av faserna, och olika i dessa två, som alltså får lägre aktivt effektuttag (obalans)...
Om man leker med tanken lite; om den (1-fasiga) belastningen är konstant kan man fundera på¨att faskompensera i L2 och L3, den ena med kondensator, den andra med induktor. Rent tekniskt kan man ha variabel faskompensering också, men det börjar bli mycket teknik för ett "enkelt" problem. Gör man detta fullt ut kan man ta aktiv effekt lika ur varje fas, och få ut enfaseffekt 3 x varje fas i trefasen, dvs balanserat.
Jag säger inte att detta är smart eller bra, men frågan var om det går, och det måste besvaras med JA!
Om man har 3-fas som alternativ så bör man köpa förbrukare (högeffektprylar alltså) som använder 3 faser.
Om (när) det nu är så att snart sagt hela världen har valt att använda 1-fas-system för privatbostäder (och därmed elbilsladdning) kanske det börjar bli dags för Sverige att fundera på vem som är lättast att flytta, David eller berget. Vi bytte från 220V till 230 för att bli "som resten av Europa", tillverkare då kan göra större, enhetliga, serier av utrustning och därmed sänka kostnaden / priset för konsument. Vi skulle vinna på att tänka likadant vad gäller enfas/trefas, men det är en fundering jag flaggat tidigare, och det är en bit från den ställda frågan nu.
Om TS. kunde byta abonnemang från 3 x 16A till 1 x 50A skulle frågan vara helt ointressant, och merkostnader för att göra "speciallösningar" helt utan intresse!
Fasläget ström / spänning bör vara 120 grader fel (inte 60) i L2 och L3 när strömmen ligger exakt i L1:s läge, men cos (120) och cos (60) har samma värde...
Kopplingen har helt klart nackdelar! Skenbar effekt är samma i de tre faserna, givet att det är samma spänning på sekundärlindningarna, fasvinkeln är "kass" i två av faserna, och olika i dessa två, som alltså får lägre aktivt effektuttag (obalans)...
Om man leker med tanken lite; om den (1-fasiga) belastningen är konstant kan man fundera på¨att faskompensera i L2 och L3, den ena med kondensator, den andra med induktor. Rent tekniskt kan man ha variabel faskompensering också, men det börjar bli mycket teknik för ett "enkelt" problem. Gör man detta fullt ut kan man ta aktiv effekt lika ur varje fas, och få ut enfaseffekt 3 x varje fas i trefasen, dvs balanserat.
Jag säger inte att detta är smart eller bra, men frågan var om det går, och det måste besvaras med JA!
Om man har 3-fas som alternativ så bör man köpa förbrukare (högeffektprylar alltså) som använder 3 faser.
Om (när) det nu är så att snart sagt hela världen har valt att använda 1-fas-system för privatbostäder (och därmed elbilsladdning) kanske det börjar bli dags för Sverige att fundera på vem som är lättast att flytta, David eller berget. Vi bytte från 220V till 230 för att bli "som resten av Europa", tillverkare då kan göra större, enhetliga, serier av utrustning och därmed sänka kostnaden / priset för konsument. Vi skulle vinna på att tänka likadant vad gäller enfas/trefas, men det är en fundering jag flaggat tidigare, och det är en bit från den ställda frågan nu.
Om TS. kunde byta abonnemang från 3 x 16A till 1 x 50A skulle frågan vara helt ointressant, och merkostnader för att göra "speciallösningar" helt utan intresse!
Nej, de har inte samma värde! cos(60) = 0.5 , cos(120) = -0.5.S Soltorp40 skrev:
Med fasvinkel 120 grader mellan ström och spänning så levererar du effekt till nätet, och det är inte rimligt om avsikten med kopplingen är att ta ut mer effekt.
du är inte intresserad av att sälja en av de mindre trafona, t.ex. 5kva?I ivan82 skrev: