Hur räknar du nu? Om lägenheten går ner till 500 efter nåt år förlorar han 375' ??Tossegubbe skrev:
Lånet är på 650', han har lagt in 100 och hon 250. Han äger 75 och hon 25% av värdet. Det blir 250 förlust vardera, inte 375 för honom.
En personlig kk har knappast med lägenhetsdelningen att göra, dessutom betyder inte en kk att banken inte får några pengar och skulden består. Dom har den som säkerhet och det är inte så troligt att den är värdelös bara för att han går kk.
Om lägeheten säljs för 500k så får han 75% av 500k?
75% av 500k är ju 375k och han har en insats på 750k
750-375=375 dvs han har en restskuld på 375 på sitt lån och det måste han ju betala även om lght är såld?
Hon får 25%av 500k vilket blir 125k men då har hon ju inget lån att betala av eftrsom det var hans lån så hon ha förlorat halva sin kontantinsats på 250k men har iaf 125k cash på fickan att börja om med och det är ju iaf bättre än att börja med ett lån på 375 och ingen bostad.
Om dom gör personlig KK så finns det troligtvis andra lån med och då försvinner ju pengarna från försäljningen av lght dit med. Dessutom kostar själva KK en bra slant med exekutiv auktion mm så ett hus som är värt 1milj på marknaden ger kke bara 800 på auktion -kostnader för visning mm som brukar bli runt 100k så då finns ca 700kvar -alla andra ev skulder men redan där ligger han med en restskuld och hon har "bara" förlorat sin kontantinsats.
75% av 500k är ju 375k och han har en insats på 750k
750-375=375 dvs han har en restskuld på 375 på sitt lån och det måste han ju betala även om lght är såld?
Hon får 25%av 500k vilket blir 125k men då har hon ju inget lån att betala av eftrsom det var hans lån så hon ha förlorat halva sin kontantinsats på 250k men har iaf 125k cash på fickan att börja om med och det är ju iaf bättre än att börja med ett lån på 375 och ingen bostad.
Om dom gör personlig KK så finns det troligtvis andra lån med och då försvinner ju pengarna från försäljningen av lght dit med. Dessutom kostar själva KK en bra slant med exekutiv auktion mm så ett hus som är värt 1milj på marknaden ger kke bara 800 på auktion -kostnader för visning mm som brukar bli runt 100k så då finns ca 700kvar -alla andra ev skulder men redan där ligger han med en restskuld och hon har "bara" förlorat sin kontantinsats.
HusByggarTomten skrev:
Här är så många inlägg, och jag har inte följt tråden mer än första sidan, så det jag skriver är kanske redan sagt. Men min hustrus (jurist) råd till de som är sambos och ska flytta isär är att gifta sig först. Sambolagen är ett virrvarr och inte ens värt pappret det är skrivet på. Så min försynta fråga är kanske: Varför ska ni vara sambos? En civil vigsel tar ung 30 sekunder - och då kan ni skriva in äktenskapsförord och allt vad ni vill ha. Men det resonemang som trådskaparen initialt beskriver förstår jag inte mycket av. Hur du än bär dig åt kommer det sannolikt att bli på ett annat sätt än du tänkt dig när ni bryter upp. Eller som Judge Judy brukar säga om amerikansk rätt: We have no law for "almost married"!. Sorgligt att inte fler svenskar ser det, utan tror det går att ersätta den lagstiftning som finns för äktenskap med olika dokument.
Och när jag sagt det kan jag också säga att jag inte är ett dugg för att folk ska springa till kyrkan för en kyrklig vigsel bara för att få juridiken rätt. Som präst stod jag när det var beslut om att änkepensionen skulle avskaffas och vigde flera dagar i sträck. Brudparen var bokade varje halvtimma, och mina underlydande präster hade jag parkerat i de andra kyrkorna med samma läge, - och jag var minst sagt utled på hela härligheten redan efter de första 20 vigslarna. Bunten med vigselbevis på altaret tog aldrig slut. Så gå till en borgerlig vigselförrättare när det gäller juridiken tack. Om ni inte tycker att Gud har något med ert förhållande att göra. För då är det självfallet kyrklig vigsel som gäller. Än så länge. Snart har sannolikt kyrkan inte längre någon vigselrätt.
Och när jag sagt det kan jag också säga att jag inte är ett dugg för att folk ska springa till kyrkan för en kyrklig vigsel bara för att få juridiken rätt. Som präst stod jag när det var beslut om att änkepensionen skulle avskaffas och vigde flera dagar i sträck. Brudparen var bokade varje halvtimma, och mina underlydande präster hade jag parkerat i de andra kyrkorna med samma läge, - och jag var minst sagt utled på hela härligheten redan efter de första 20 vigslarna. Bunten med vigselbevis på altaret tog aldrig slut. Så gå till en borgerlig vigselförrättare när det gäller juridiken tack. Om ni inte tycker att Gud har något med ert förhållande att göra. För då är det självfallet kyrklig vigsel som gäller. Än så länge. Snart har sannolikt kyrkan inte längre någon vigselrätt.
Varför gick ni inte in som gemensam ägare till bostadsrätten? Hon med 25% insats och du med 10% insats, 65% lånar ni tillsammans vilket blir 32.5% belåning var.
Hon har rätt/skyldig till till 57.5% av eventuell värdeökning/sänkning(25+65/2=57.5) och du har 42.5%.
Nu känns det ju som att hon blir lite snuvad på eventuell vinst här eftersom hon inte är med på belåningen trots hög insats. Om nån förklarade lite för henne hur det gick till tror jag säkert hon inte haft något emot att investera sitt kapital i det här (kan inte jag veta förstås men jag säger bara)
Jag och min sambo har gjort på liknande sätt fast jag gick in med 15% och hon hade inget kapital. Därmed har står hon som hälften ansvarig till lånet (vilket blir 85/2=42.5) och jag har 57.2% av eventuell vinst(förutom att jag får tillbaka insatsen när vi säljer givetvis) Nu tror jag att när vi väl flyttar så kommer det inte vara några problem med det där då jag hoppas vi ska vara tillsammans mycket länge.
// Björn
Hon har rätt/skyldig till till 57.5% av eventuell värdeökning/sänkning(25+65/2=57.5) och du har 42.5%.
Nu känns det ju som att hon blir lite snuvad på eventuell vinst här eftersom hon inte är med på belåningen trots hög insats. Om nån förklarade lite för henne hur det gick till tror jag säkert hon inte haft något emot att investera sitt kapital i det här (kan inte jag veta förstås men jag säger bara)
Jag och min sambo har gjort på liknande sätt fast jag gick in med 15% och hon hade inget kapital. Därmed har står hon som hälften ansvarig till lånet (vilket blir 85/2=42.5) och jag har 57.2% av eventuell vinst(förutom att jag får tillbaka insatsen när vi säljer givetvis) Nu tror jag att när vi väl flyttar så kommer det inte vara några problem med det där då jag hoppas vi ska vara tillsammans mycket länge.
// Björn
Det var det jag undrade över i mitt andra inlägg i denna tråd. Är det detta som gäller är det ju jag som tjänar på att inte skriva samboavtal. Inte för att det har betydelse, uppdelningen har vi ju redan bestämt, men har fått känslan av att vissa tycker att jag har en stor fördel av detta avtal... Det är ju som HusByggarTomten skriver:larka742 skrev:
"Köper du och sambon hus för 4 miljoner, fullt belånad och du har lånet. Skulle du då bli skyldig sambon 2 miljoner efter att ni/du löst lånet. Nej.. inte särskilt logiskt.."
Ja, det spelar egentligen mindre roll tycker jag, att göra på ditt sätt eller som vi gjort hittills med 75/25% på investering och värdeökning/sänkning. Avtalet blir väl inte enklare för det? Det var hennes idé det här med investering och det mesta i investeringsväg är redan gjorda idag.klaskarlsson skrev:
Jag är inte med på vad du menar här? Om ditt scenario inträffar och vi bortser från investeringarna så förlorar jag 262 500kr och hon 87 500kr. Jag ägde från början 75%, dvs 750 000kr och i ditt exempel med värdeminskning så äger jag idag 487 500kr. Hon hade från början 250 000kr och idag 162 500kr. Vad är det som är orättvist? Men detta gäller ju inte alls om det första citatet i mitt inlägg stämmer.HusByggarTomten skrev:
Sillastryparen:
Vi är båda 24år och är inte intresserade av att gifta oss för att lösa detta "problem".
På länken nedan finns ett samboavtal att ladda ner. Duger inte detta om vi sedan skriver in henne i föreningen med 25%?
http://www.privataaffarer.se/familjeekonomi/200808/gratis-avtalsmallar/
Jag missuppfattade nog vad kontantinsatsen innebar.
Ställer mig fortfarande frågande varför ni inte går in 50/50 och delar på uppgång (mest sannolikt) och nedgång och avtalar om kontanta medel ni lagt in.
Jag personligen skulle inte vara så intresserad att gå in med större kontanta medel än dig men få mindre del av lägenhetens värdestegring (för att du är "snäll" och skriver lånet på dig för att få ihop till din andel).
Förutom skillnaden på ett samboförhållande och en affärsuppgörelse där du lånar dig till din andel för att investera, så lånar du förmodligen på eget håll, inte lån i själva investeringen. Inte ens i en affärsuppgörelse skulle det vara seriöst att en part skuldskriver sig i samma sak som man investerar i, mot att detta få motsvarande andel pengar som investering. Skulle man mot förmodan göra en sån deal så är det nog upp till förhandling vad själva risken är värd. Men... Det är sannolikt väldigt ovanligt att någon vill dela sina andelar med någon som lägger sin insats på det sättet.
Känns det inte betydligt roligare, rättvisare och enklare om du går in med 200.000 (10% på 2MSEK) och hon med 500.000 (25%) att ni då skriver henne på "+300". Om ni kommer överrens om att investeringar görs av dig (om det går) så kan ni ju dessutom minska den interna skulden tills den till slut blir 0. Då blir det till slut väldigt solklart att allt delas 50/50. Investeringar, driftkostnad, värdeökning etc etc...
Ställer mig fortfarande frågande varför ni inte går in 50/50 och delar på uppgång (mest sannolikt) och nedgång och avtalar om kontanta medel ni lagt in.
Jag personligen skulle inte vara så intresserad att gå in med större kontanta medel än dig men få mindre del av lägenhetens värdestegring (för att du är "snäll" och skriver lånet på dig för att få ihop till din andel).
Förutom skillnaden på ett samboförhållande och en affärsuppgörelse där du lånar dig till din andel för att investera, så lånar du förmodligen på eget håll, inte lån i själva investeringen. Inte ens i en affärsuppgörelse skulle det vara seriöst att en part skuldskriver sig i samma sak som man investerar i, mot att detta få motsvarande andel pengar som investering. Skulle man mot förmodan göra en sån deal så är det nog upp till förhandling vad själva risken är värd. Men... Det är sannolikt väldigt ovanligt att någon vill dela sina andelar med någon som lägger sin insats på det sättet.
Känns det inte betydligt roligare, rättvisare och enklare om du går in med 200.000 (10% på 2MSEK) och hon med 500.000 (25%) att ni då skriver henne på "+300". Om ni kommer överrens om att investeringar görs av dig (om det går) så kan ni ju dessutom minska den interna skulden tills den till slut blir 0. Då blir det till slut väldigt solklart att allt delas 50/50. Investeringar, driftkostnad, värdeökning etc etc...
Redigerat:
Jag tycker också att det verkar lite märkligt att ni båda går in med kontanter, men bara en står på lånet. Men vill ni hade det så, så.. Det kanske finns någon bra anledning till det som inte vi känner till.
För mig är boendekostnad ränta + avgift + driftkostnad + renoveringar. Denna kostnad borde delas på samma sätt som man delar på andra hushållskostnader. Hur man gör det när man tjänar olika mycket finns flera idéer om; betala lika mycket, ha lika mycket kvar när det är betalt, betala samma procent som man tjänar och säkert fler sätt.
Men om ni båda är nöjda med ert upplägg så är det väl bara att köra på det, oavsett vad andra tycker. Samboavtal är det som sagt som gäller om man inte vill att bohaget ska delas enligt sambolagen. Om det spelar någon roll om din sambo är medlem i bostadsrättsföreningen eller inte vet jag inte, men det finns säkert någon annan här som vet. Testamente kan kanske också vara bra att fundera på, om ni vill ärva varandras del av lägenheten.
Jag kan ju berätta hur min sambo och jag gjort också. Vi äger ett hus tillsammans. Min sambo hade pengar till kontantinsats, inte jag. Jag har då lånat halva kontantinsatsen av honom (skuldebrev) som jag ska betala om vi säljer huset eller separerar. Lånet och ägandet delar vi på, likaså övriga boendekostnader. Vi har inte avtalat bort sambolagen, men vi har skrivit testamenten. Det vi hade lite funderingar på där var om den summa jag är skyldig ska räknas upp på något sätt. Vi har inte gjort så än eftersom vi inte kom på någon bra modell, men det ska nog ändras.
För mig är boendekostnad ränta + avgift + driftkostnad + renoveringar. Denna kostnad borde delas på samma sätt som man delar på andra hushållskostnader. Hur man gör det när man tjänar olika mycket finns flera idéer om; betala lika mycket, ha lika mycket kvar när det är betalt, betala samma procent som man tjänar och säkert fler sätt.
Men om ni båda är nöjda med ert upplägg så är det väl bara att köra på det, oavsett vad andra tycker. Samboavtal är det som sagt som gäller om man inte vill att bohaget ska delas enligt sambolagen. Om det spelar någon roll om din sambo är medlem i bostadsrättsföreningen eller inte vet jag inte, men det finns säkert någon annan här som vet. Testamente kan kanske också vara bra att fundera på, om ni vill ärva varandras del av lägenheten.
Jag kan ju berätta hur min sambo och jag gjort också. Vi äger ett hus tillsammans. Min sambo hade pengar till kontantinsats, inte jag. Jag har då lånat halva kontantinsatsen av honom (skuldebrev) som jag ska betala om vi säljer huset eller separerar. Lånet och ägandet delar vi på, likaså övriga boendekostnader. Vi har inte avtalat bort sambolagen, men vi har skrivit testamenten. Det vi hade lite funderingar på där var om den summa jag är skyldig ska räknas upp på något sätt. Vi har inte gjort så än eftersom vi inte kom på någon bra modell, men det ska nog ändras.
ElPontus: Såg inte att din fråga bara gällde bostaden och inget annat. Jag ber om ursäkt. Dock finns det ju fler ekonomiska konsekvenser av att två s k ungdomar ska flytta ihop än bostaden, sådant som kan gräva hål i en hel bunt av dokument vad gäller densamma. Det jag själv sätt på nära håll är t ex situationen att den ene plötsligt avlider. Killens morsa såg till att de inte ens fick begravas tillsammans...
Vad gäller att ni är 24 år och äktenskap inte är en lösning, som om ni var för unga för detta, var jag själv 20 när jag gifte mig - och vi har i år 35-årig bröllopsdag. Vad då 24?!?! Ni är snart mer än giftasvuxna! Du verkar resonera som om ni var 18 år och bara skulle fixa ett hållbart ekonomiskt koncept för stunden. Och ursäkta igen! Jag menar INTE att vara snutig!!! - - - Just my 2 cents...
Vad gäller att ni är 24 år och äktenskap inte är en lösning, som om ni var för unga för detta, var jag själv 20 när jag gifte mig - och vi har i år 35-årig bröllopsdag. Vad då 24?!?! Ni är snart mer än giftasvuxna! Du verkar resonera som om ni var 18 år och bara skulle fixa ett hållbart ekonomiskt koncept för stunden. Och ursäkta igen! Jag menar INTE att vara snutig!!! - - - Just my 2 cents...