Själv skulle jag dra öronen åt mig när någon talar om "i min värld". Det låter subjektivt och som något som kan ändras.
Man planerar inte för ett slut. Man försäkrar sig mot en eventualitet. T ex att partnern säger att det där åtagandet under vigseln kan ju inte gälla för man kan väl inte lova att alltid vara förälskad. Men nu är jag förälskad - i någon annan. Tyvärr kunde jag inte berätta det för jag var ju tvungen att försäkra mig om att det nya förhållandet håller. Här har du ett bodelningsavtal. Skriv på det Jag ska ha halva värdet av huset. Inte för att jag har betalt hälften utan för att jag ska ha det.
Man planerar inte för ett slut. Man försäkrar sig mot en eventualitet. T ex att partnern säger att det där åtagandet under vigseln kan ju inte gälla för man kan väl inte lova att alltid vara förälskad. Men nu är jag förälskad - i någon annan. Tyvärr kunde jag inte berätta det för jag var ju tvungen att försäkra mig om att det nya förhållandet håller. Här har du ett bodelningsavtal. Skriv på det Jag ska ha halva värdet av huset. Inte för att jag har betalt hälften utan för att jag ska ha det.
Naturligtvis kan det ändras. Men jag köper inte ett hus med mina sambo för att sitta och jämföra slantar för att det kan ta slut någon gång i framtiden.gråsten skrev:
Tur för mig att jag är en optimistisk person.Nyfniken skrev:
Du ska göra det du tror på och är det rätt i din värld så är det rätt för dig.AnneFi skrev:
Det är väl jättetrevlig om man är tillsammans resten av livet och aldrig behöver använda de papper man skrivit tillsammans. Att aldrig ett testamente behöver användas, att de försäkringar du tecknar aldrig behöver användas osv. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Kloka ordd^_^bgråsten skrev:
Är det "tur" att du kommer sakna det där avtalet när du behöver det? :SAnneFi skrev:
Undrar vad som händer när en sån som jag blir ihop med en sån som du? Vad skulle du säga om din sambo ville ha ett avtal?
Då skulle jag säga att han kunde börja laga sin egen mat, tvätta sin egen tvätt och städa sin egen skit.Nyfniken skrev:
Som jag skrev, när han valde att köpa ett hur tillsammans med mig så visste han om att han tjänar mer pengar än mig. Helt naturligt blir det därför också när vi renoverar att mer pengar kommer från honom. Räkningar och sådant delar vi rakt av de gemensamma och betalar våra privata själva.
Det finns olika lösningar som fungerar för olika människor.
Min personliga åsikt är att om det är väldigt stor skillnad på hur mycket kapital man har med sig in i ett förhållande (eller skulder), då bör man ordna ngn. form av avtal som reglerar det så att man inte delar den delen lika vid en ev. separation.
Medan däremot allt man skapar under den tid man är tillsammans är för mig självklart gemensamt, oavsett hur stor skillnad det är på lön man stoppar in varje månad.
Jag har typiskt alltid tjänat ungefär dubbelt, periodvis 3- 4 ggr så mycket som min fru. För mig har det alltid varit viktigt att min fru skall känna att detta verkligen är en gemensam tillgång, inte bara något jag bjuder på. Man bidrar till allt efter bästa förmåga. Det gäller även markservice, inga varianter i stil med att jag betalar mer så du får städa mer.
Vi gör ingen skillnad på räkningar eller andra utgifter överhuvudtaget.
Min personliga åsikt är att om det är väldigt stor skillnad på hur mycket kapital man har med sig in i ett förhållande (eller skulder), då bör man ordna ngn. form av avtal som reglerar det så att man inte delar den delen lika vid en ev. separation.
Medan däremot allt man skapar under den tid man är tillsammans är för mig självklart gemensamt, oavsett hur stor skillnad det är på lön man stoppar in varje månad.
Jag har typiskt alltid tjänat ungefär dubbelt, periodvis 3- 4 ggr så mycket som min fru. För mig har det alltid varit viktigt att min fru skall känna att detta verkligen är en gemensam tillgång, inte bara något jag bjuder på. Man bidrar till allt efter bästa förmåga. Det gäller även markservice, inga varianter i stil med att jag betalar mer så du får städa mer.
Vi gör ingen skillnad på räkningar eller andra utgifter överhuvudtaget.
Då låter det som att i dina ögon har du rätt till dessa pengar. Att du har betalt för att göra ditt jobb.AnneFi skrev:Då skulle jag säga att han kunde börja laga sin egen mat, tvätta sin egen tvätt och städa sin egen skit.
Som jag skrev, när han valde att köpa ett hur tillsammans med mig så visste han om att han tjänar mer pengar än mig. Helt naturligt blir det därför också när vi renoverar att mer pengar kommer från honom. Räkningar och sådant delar vi rakt av de gemensamma och betalar våra privata själva.
Att ni köper ett hus tillsammans och att din man tjänar mera pengar än dig är ju inget problem. Då är det väl rättvist om din man betalar 85% av huset när ni köper det så får han 85% av huset om ni skulle separera? Småsaker ni köper under tiden och hur ni betalar räkningar är ju inget man kanske behöver ha kronor och ören på. Anser du att du har rätt till hälften av alla pengar som finns i t.ex huset värde fast du t.ex bara bidragit med 25%?
Håller med d^_^bhempularen skrev:
Om min sambo och jag köper ett hus och hon betalar 75% av huset så skulle jag aldrig i livet vilja ta pengar som hon har rätt till om det skulle ta slut mellan oss en dag.
Alla är ju olika men för mig är det sunt förnuft. Sen vem som betalade TVn eller inte känns inte som världens största sak. Det mesta är ju gemensamma pengar om man varit tillsammans i 20år och det tar slut.
Men återigen om min sambo låt säga petat in ett arv från sin far i huset så är det självklart hennes pengar om vi skulle gå skilda vägar en dag även om jag diskat och dammsugit varenda dag senaste 20åren.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Jag tycker du tänker rätt:ÉlPontus skrev:
Skriv ett papper om att du gått in med X kronor och vid en ev. försäljning vill ha tillbaka dessa. Såsom byggankan skriver...
Om du ensam står på lånet så bör du också ha täckning för så stor andel - annars finns det som du säger risk för att banken kräver dig på pengar som du inte har pga sambolagen. Kan ni inte stå 50-50 på lånet då - även om det är du som inkomstagare som står som "borgenär" ?
Det ni investerar under tiden, tid/pengar ni lägger ned osv kanske ni kan dela lika på ? Ni bor ju trots allt tillsammans osv... så där behöver ni väl inte ett avtal - sånt blir konstigt och petigt kan jag personligen tycka. Det är nog också sånt som kan strö salt i ev. sår i ett förhållande..
Och som sagt: Att ordna med papper har inget med hur man tänkt sig att framtiden skall bli - det är som vilken försäkring som helst - och man vet aldrig hur det utvecklas och om man faktiskt kan förhandla med varandra på lika goda villkor vid en ev separation - så att förlita sig på "sunt förnuft" kan vara mkt vanskligt.
/K
Redigerat:
Nyfniken skrev:Frågan är om du skulle vara lika ödmjuk om hon kom hem efter en konferens med något jobbigt att berätta
För att slippa bråk om dessa saker så är det ju solklart i min ögon att papper ska vara skrivet och klart.Yngre kan vara möjligt, snyggare nja :Skamilenski skrev:Eller med en snygg och mycket yngre kille
/// Förlåt. Jag kunde inte låta bli
Det är alltså inte inköpsvärdets uppdelning jag vänder mig emot utan allt efteråt.Suhagg skrev:
Jag äger halva det här huset. Jag köpte arbetslös ett halvt hus för att jag inte ville stå utan något om det skulle skita sig. jag betalar hälften. Men allt som tillkommer under tiden i vårt hus betalar vi som vi känner för.
Jag anser inte att jag får betalt för mitt arbete i huset.
Men lika mycket som jag visste att jag flyttade ihop med någon som utan problem kan varva Guitar Hero medan jag kantar en 30m*40m gräsmatta visste han att jag inte kan spara ihop till ett halvt kök lika fort som honom.