Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Jag förespråkar att man istället skriver avtal i kronor.AnneFi skrev:
Dvs köper man ett hus för 2 milj och den ene går in med 75% då - så skriver man att om man ev skulle separera och sälja huset så skall 1.5 milj återgå till den som pyntade 75%.
MEN ev värdeutveckling skall delas lika
/K
Den modellen, att envar får tillbaka sin insats men att man delar på värdestegringen, kan också tillämpas för ett annat fall som gärna blir fel, nämligen då en står för hela köpeskillingen men båda står som köpare. Spricker förhållandet ångrar förmodligen en av parterna sin generositet när egendomen ska delas inklusive värdestegringen och det visar sig att förmögenhetsöverföringen betraktas som en gåva vilken står fast oavsett vad som lett till att förhållandet upplösts (t ex NJA 2002 s. 3).
Då är det bättre med ett avtal där köpeskillingen går tillbaka till den som lagt in den men värdestegringen delas. Skulle det bli förlust vid försäljning så bör den förmodligen tas av den som lade in köpeskillingen.
Fördelen med denna lösning är att den partner som inte kunnat bidra till köpeskillingen ändå är motiverad att delta i att förbättra och underhålla egendomen.Den modellen förespråkas i en utmärkt liten bok som heter Konsten att hålla ihop av Malou von Sivers och Lennart Lindgren.
Man måste också tänka på psykologin då avtalet ingås. En partner som inte nöjer sig med att dela värdestegring utan kräver att bli delägare utan insats bör väcka farhågor hos den andre elle så bör den som betalar fråga sig vad han/hon håller på med. Köpa sig ett förhållande?
det som diskuteras här är bara en liten del av dens stora omsvängning som är på gång från den kyrkligt paternalistiska endräktstanken som låg under den äldre giftermålsbalken vidare över 1920 års giftermålsbalk till 1988 års äktenskapsbalk ocyh vidare. Numer avstår många från äktenskapets civilrättsliga tvångströja och finner bättre anpassade lösningar via samboavtal. Men eftersom endräktstanken står på så moral high ground krävs det mycket detaljarbete för att komma fram till nya lösningar som känns rättvisa och kan fungera i moderna förhållanden.
I dansk rätt infördes 1993 möjlighet att ingå äktenskapsförord där man skiljer på utfallet vid skilsmässa eller dödsfall. Motargumentet i Sverige är att det gör kreditgivarnas situation osäker.
Då är det bättre med ett avtal där köpeskillingen går tillbaka till den som lagt in den men värdestegringen delas. Skulle det bli förlust vid försäljning så bör den förmodligen tas av den som lade in köpeskillingen.
Fördelen med denna lösning är att den partner som inte kunnat bidra till köpeskillingen ändå är motiverad att delta i att förbättra och underhålla egendomen.Den modellen förespråkas i en utmärkt liten bok som heter Konsten att hålla ihop av Malou von Sivers och Lennart Lindgren.
Man måste också tänka på psykologin då avtalet ingås. En partner som inte nöjer sig med att dela värdestegring utan kräver att bli delägare utan insats bör väcka farhågor hos den andre elle så bör den som betalar fråga sig vad han/hon håller på med. Köpa sig ett förhållande?
det som diskuteras här är bara en liten del av dens stora omsvängning som är på gång från den kyrkligt paternalistiska endräktstanken som låg under den äldre giftermålsbalken vidare över 1920 års giftermålsbalk till 1988 års äktenskapsbalk ocyh vidare. Numer avstår många från äktenskapets civilrättsliga tvångströja och finner bättre anpassade lösningar via samboavtal. Men eftersom endräktstanken står på så moral high ground krävs det mycket detaljarbete för att komma fram till nya lösningar som känns rättvisa och kan fungera i moderna förhållanden.
I dansk rätt infördes 1993 möjlighet att ingå äktenskapsförord där man skiljer på utfallet vid skilsmässa eller dödsfall. Motargumentet i Sverige är att det gör kreditgivarnas situation osäker.
Men nog säger väl ändå lagen att man ska räkna in alla tillgångar och skulder, dvs intäkten "ett hus 2 miljon" - räknas av mot "lån 1.5 miljoner" innan man börjar delningen.klaskarlsson skrev:
Vissa skulder räknas inte in som tex CSN-lån, men ett huslån räknas nog garanterat in i bodelningen.
Av samma orsak som man skriver testamenten mm, man vet aldrig vad som händer imorgon och man vet aldrig vad andra personer får för sig att hitta på även om man aldrig vill tro illa om dom.
Ser inte vad det skulle vara för nackdel med att prata igenom sådant här innan man behöver det.
Hur man än vänder och vrider på det så är det ekonomin det handlar om i slutänden i alla förhållanden eller relationer.[
QUOTE=kamilenski;1027738]Oj oj. Varför ska ni vara tillsammans om ni redan nu tänker på separation?
Skaffa en annan tjej om du inte älskar den du har. Gör det innan ni får barn. Annars är risken stor att hon får bara 25% AV BARNET vid separation.
Enklaste är att skydda den egna insatsen. Sen göra resten tillsammans. Leva tillsammans, uppfostra barnen tillsammans och dö tillsammans.
JAG. En som haft samma kvinna i 33 år![/QUOTE]
Ser inte vad det skulle vara för nackdel med att prata igenom sådant här innan man behöver det.
Hur man än vänder och vrider på det så är det ekonomin det handlar om i slutänden i alla förhållanden eller relationer.[
QUOTE=kamilenski;1027738]Oj oj. Varför ska ni vara tillsammans om ni redan nu tänker på separation?
Skaffa en annan tjej om du inte älskar den du har. Gör det innan ni får barn. Annars är risken stor att hon får bara 25% AV BARNET vid separation.
Enklaste är att skydda den egna insatsen. Sen göra resten tillsammans. Leva tillsammans, uppfostra barnen tillsammans och dö tillsammans.
JAG. En som haft samma kvinna i 33 år![/QUOTE]
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Hmm bra fråga.larka742 skrev:
Du skall dela värdet lika med din partner - värdet på huset är X.
Huruvida du sen har banklån, på dig, är en annan sak
Det är möjligt att man i en ev rättegång skulle få igenom en värdering efter pantsättning, men jag är inte alls säker på det.
Om du tex köper huset i eget namn (men med avsikt att båda skall bo där - vilket är formuleringen som används i sambolagen !) och använder en del av lånet för att köpa dig en juste båt (som då inte ingår i delningen) - så varför skulle det lånet dras av ?
Jag är rätt säker på att en ev domstol skulle döma en delning av bostad och bohag som är inköpt för gemensamt bruk till 50/50 - och om din ex sambo sen flyttar så kan hon/han kräva den summan av dig - hur du finansierar det är upp till dig.
Har du inte råd (och inte ens får råd genom att sälja huset) så är det dags för kronofogden....
Edit: läste på lite.
"13 § Vid beräkningen av sambornas andelar i samboegendomen
skall från vad en sambo äger av egendomen så mycket avräknas
att det täcker de skulder som den sambon hade när
samboförhållandet upphörde."
Då är frågan hur det tolkas: Jag tolkar det som att har jag alla lån på en hus och sambon noll så får h*n fortfarande ut 50%
Eftersom hennes andel är värde - skuld = andel - och hon har ju 0 i skuld.
Sen är min andel värde - min skuld
Problemet uppstår ju just om inte båda är skrivna på banklånen lika utan bara den ene - så tolkar jag det rent amatörmässigt iaf
/K
Redigerat:
Den nämnda beräkningen är direkt hämtad ur äktenskapsbalkens sätt att räkna tillgångar och skulder på respektive makes giftorättsgods och anspråk i den andres giftorättsgods. I sambofallet råder inte giftorättssystemet annat än för den gemensamma bostaden även om man kan samäga annan egendom, t ex en båt eller en fritidsbostad. Om lånen är upptagna mot säkerhet i bostaden och har använts för införskaffandet av den gemensamma bostaden tror jag de räknas av mot bostaden som tillgång innan man delar värdet. I annat fall får ju den part som inte bidragit mycket mer än hälften av den gemensamma förmögenheten. Men säker kan man inte vara.
Här finns en intressant diskussion om sambors samägande, lån och andelar
https://lagen.nu/dom/nja/2008s826
Den situation Klaskarlsson talar om med belåning som inte är kongruent med ägoandelarna talar ytterligare för att man bör ha ett avtal. Är det så att ena parten köpt och tagit på sig hela lånet så bör ju den parten ha motsvararande ägoandel ur kreditgivarens synpunkt (upp till kreditbelioppet) så det bör vara lätt att motivera. Finns det utrymme för pantsäkrade lån för t ex en båt så kan man ju avtala om det också. Annars kan det bli som i det här berömda fallet https://lagen.nu/dom/nja/1992s163
I praxis kring sk dold samäganderätt visar det sig att även ett litet bidrag till finansiering av en gemensam (fritids)bostad leder till att man blir hälftenägare vid bodelning, även om man inte är med som formell ägare. Rimligheten av detta diskuteras av justitierådet Lindskog i det länkade rättsfallet. Tänk så mycket elände det hade besparat parterna om de avtalat om vad som skulle gälla. Rent formellt handlar det om att avtala bort samägandelagens presumtion om hälftenägande.
Inför situationen att en sambobostad betraktas som gemensam bör man också betänka att domstol kan besluta vilken av parterna som ska få överta bostaden efter en separation. Den som övertar ska då ersätta den förlorande för den övertagna delens värde. Så när man går in förhållandet ska man ha klart för sig att man kan bli av med en bostad som man betalt helt själv och då först så småningom få ut en del av värdet - och då högst hälften (NJA 2002 s 3 med fortsättning i annat mål). Det kan räcka med att förhållandet varat ett halvår för att övertagande- och delningsrätt ska föreligga. I min värld låter det riskabelt.
Här finns en intressant diskussion om sambors samägande, lån och andelar
https://lagen.nu/dom/nja/2008s826
Den situation Klaskarlsson talar om med belåning som inte är kongruent med ägoandelarna talar ytterligare för att man bör ha ett avtal. Är det så att ena parten köpt och tagit på sig hela lånet så bör ju den parten ha motsvararande ägoandel ur kreditgivarens synpunkt (upp till kreditbelioppet) så det bör vara lätt att motivera. Finns det utrymme för pantsäkrade lån för t ex en båt så kan man ju avtala om det också. Annars kan det bli som i det här berömda fallet https://lagen.nu/dom/nja/1992s163
I praxis kring sk dold samäganderätt visar det sig att även ett litet bidrag till finansiering av en gemensam (fritids)bostad leder till att man blir hälftenägare vid bodelning, även om man inte är med som formell ägare. Rimligheten av detta diskuteras av justitierådet Lindskog i det länkade rättsfallet. Tänk så mycket elände det hade besparat parterna om de avtalat om vad som skulle gälla. Rent formellt handlar det om att avtala bort samägandelagens presumtion om hälftenägande.
Inför situationen att en sambobostad betraktas som gemensam bör man också betänka att domstol kan besluta vilken av parterna som ska få överta bostaden efter en separation. Den som övertar ska då ersätta den förlorande för den övertagna delens värde. Så när man går in förhållandet ska man ha klart för sig att man kan bli av med en bostad som man betalt helt själv och då först så småningom få ut en del av värdet - och då högst hälften (NJA 2002 s 3 med fortsättning i annat mål). Det kan räcka med att förhållandet varat ett halvår för att övertagande- och delningsrätt ska föreligga. I min värld låter det riskabelt.
Redigerat:
Men... Varför gör ni det inte enkelt för er?ÉlPontus skrev:
Om hon betalt 25% i kontanter och du 10%. Är det inte lättare att du då lägger in resterande som investering, inredning eller löpande utgifter, tills ni "lagt in" lika mycket.
Resten delar man väl på, så gott det går, utifrån möjlighet. Eller betalar ni från varsin plånbok när går ut och äter också...
Tycker ni krånglar till det något fruktansvärt.
Det där har jag MYCKET svårt att tro. Om delningen blir lika så ska ju självklart skulden delas lika.klaskarlsson skrev:Då är frågan hur det tolkas: Jag tolkar det som att har jag alla lån på en hus och sambon noll så får h*n fortfarande ut 50%
Eftersom hennes andel är värde - skuld = andel - och hon har ju 0 i skuld.
Sen är min andel värde - min skuld
Problemet uppstår ju just om inte båda är skrivna på banklånen lika utan bara den ene - så tolkar jag det rent amatörmässigt iaf
/K
Köper du och sambon hus för 4 miljoner, fullt belånad och du har lånet. Skulle du då bli skyldig sambon 2 miljoner efter att ni/du löst lånet. Nej.. inte särskilt logiskt..
Låter klokt med ett samboavtal, eftersom ni just nu uppenbarligen inte har möjlighet att betala hälften var av bostaden. Avtalets utformning säger jag inget om, vill bara tipsa om lite mer att ha i åtanke:
1. Fundera på ett testamente. Om en av er dör ärver era föräldrar (eller om de är döda, era syskon, annars Arvsfonden). Med testamente kan ni ha varandra som arvstagare. Skriv med att det gäller så länge ni är sambo och inte har barn.
2. Be era föräldrar skriva testamente där det står att arvet eller det som inskaffas i arvets ställe (tex om man investerar arvet i bostaden) ska vara enskild egendom. Även det ett skydd om man går isär.
3. Glöm inte att utvärdera och eventuellt skriva om samboavtal och testamente om ni gifter er eller skaffar barn, eller nåt annat som ändrar ekonomin rejält.
Diskussionen om rättvisa och känslor bortser jag från, det där måste var och en se om efter eget tycke!
1. Fundera på ett testamente. Om en av er dör ärver era föräldrar (eller om de är döda, era syskon, annars Arvsfonden). Med testamente kan ni ha varandra som arvstagare. Skriv med att det gäller så länge ni är sambo och inte har barn.
2. Be era föräldrar skriva testamente där det står att arvet eller det som inskaffas i arvets ställe (tex om man investerar arvet i bostaden) ska vara enskild egendom. Även det ett skydd om man går isär.
3. Glöm inte att utvärdera och eventuellt skriva om samboavtal och testamente om ni gifter er eller skaffar barn, eller nåt annat som ändrar ekonomin rejält.
Diskussionen om rättvisa och känslor bortser jag från, det där måste var och en se om efter eget tycke!
Är ju absolut vettigast, och enklast.klaskarlsson skrev:
Om din sambo lagt 200' mer än du så ska hon ha tillbaka det vid försäljning. Varför ska ni hålla på med 75/25-uppdelning på kostnaderna. Verkar ju vansinnigt.
jag har själv gjort lite olika val i mitt liv, och jag tror att det är så att man ska tänka efter hur sittuationen är just då och att allt inte är skrivet i guld.
I mitt första förhållande köpte vi ett hus då vi var unga. Min dåvarande sambo gick in med 400 000 från ett arv. Vi skrev då efter bankens inrådan ett samboavtal på att vid seperation ska han först få ut sina pengar vid försäljning.
Åren gick och vi fick 3 barn och i slutet av 90 talet började huspriserna i området svikta rejält och var snart nere på 300 000 mindre än vad vi hade lån på. Förhållandet var inte direkt på topp och jag var orolig vad som skulle hända om vi skulle separera med huspriserna som pekade nedåt. Vi satte oss helt enkelt ner och disskuterade, min synvinkel var helt enkelt att vi behöver sälja huset nu innan det gått för långt då jag helt enkelt inte kan leva med risken att gå ur förhållandet med flera hundra tusen i skuld.
Vi gjorde då om vårt avtal så att husets skulder skulle regleras först, sedan skulle han få överskottet upp till 400 000.
Det är lätt att stirra sig blind på de stora fasta kostnaderna som kommer med ett husköp. Men lätt att glömma parametrar som vem har varit hemma med barnen och därmed får lägre pension? Vem betalar saker (maten) till hushållet och vem köper investeringar i huset. Och mitt i mitt fall så har jag inget stort arv att gå in med, men mina föräldrar har hjälpt oss måååånga gånger då vi behövde ekonomiskt hjälp.
I mitt nya förhållande så har vi sålt det gamla huset och köpt ett nytt, dyrare hus. Detta hus skulle jag aldrig ha råd i att bo i själv, med handen på hjärtat så skulle jag inte haft råd att bi kvar i mitt gamla hus heller. Detta hus köper vi för att få plats med 4 barn., varav han inter biologisk förälder till tre av dem.
Här äger vi 50% var, även om jag har lagt in mer pengar. Och jag vet inte hur jag skulle kunna tänka på något annat sätt då vi delar lika på allt annat i vårt liv och har gjort det sedan den dagen som han flyttade in.
Så jag tror att det är klokt att prata om det ofta, väga in olika parametrar och vara öppen för förändringar i tankesättet.
I mitt första förhållande köpte vi ett hus då vi var unga. Min dåvarande sambo gick in med 400 000 från ett arv. Vi skrev då efter bankens inrådan ett samboavtal på att vid seperation ska han först få ut sina pengar vid försäljning.
Åren gick och vi fick 3 barn och i slutet av 90 talet började huspriserna i området svikta rejält och var snart nere på 300 000 mindre än vad vi hade lån på. Förhållandet var inte direkt på topp och jag var orolig vad som skulle hända om vi skulle separera med huspriserna som pekade nedåt. Vi satte oss helt enkelt ner och disskuterade, min synvinkel var helt enkelt att vi behöver sälja huset nu innan det gått för långt då jag helt enkelt inte kan leva med risken att gå ur förhållandet med flera hundra tusen i skuld.
Vi gjorde då om vårt avtal så att husets skulder skulle regleras först, sedan skulle han få överskottet upp till 400 000.
Det är lätt att stirra sig blind på de stora fasta kostnaderna som kommer med ett husköp. Men lätt att glömma parametrar som vem har varit hemma med barnen och därmed får lägre pension? Vem betalar saker (maten) till hushållet och vem köper investeringar i huset. Och mitt i mitt fall så har jag inget stort arv att gå in med, men mina föräldrar har hjälpt oss måååånga gånger då vi behövde ekonomiskt hjälp.
I mitt nya förhållande så har vi sålt det gamla huset och köpt ett nytt, dyrare hus. Detta hus skulle jag aldrig ha råd i att bo i själv, med handen på hjärtat så skulle jag inte haft råd att bi kvar i mitt gamla hus heller. Detta hus köper vi för att få plats med 4 barn., varav han inter biologisk förälder till tre av dem.
Här äger vi 50% var, även om jag har lagt in mer pengar. Och jag vet inte hur jag skulle kunna tänka på något annat sätt då vi delar lika på allt annat i vårt liv och har gjort det sedan den dagen som han flyttade in.
Så jag tror att det är klokt att prata om det ofta, väga in olika parametrar och vara öppen för förändringar i tankesättet.
Om vi lossas att ni betalt 1 miljon för lägenheten.ÉlPontus skrev:
Du har betalt 100.000, hon har betalt 250.000.
Om ni säljer om 5 år för 2mkr.
Du får 1.500.000 och hon får 500.000 av bostadens värde!
Där i mellan har ni investerat i lägenheten för 200.000 (?).
Du betalar 150.000 av dessa och hon 50.000.
Summa:
Du: 1,500,000 - 100,000 - 650,000 -150,000 - 220.000 (vinstskatt) = +380.000
Hon: 500,000 - 250,000 -50,000 = +200.000
Du går 380 tusen plus och hon går 200 tusen plus.
Du har investerat 250,000 och hon har investerat 300.000 men du får dubbelt så mycket när affären är avslutad.
Var det så ni tänkte?
Hans lån bör dras av innan man delar nettot för så skulle det bli om man bodelar enligt sambolagen 2003. Sedan kan man ju dela nettot 50/50 enligt lagen eller i proportion till kontantinsatserna om man vill. Man kan ju också dela lika sedan kontantinsatserna återgått till respektive, då delar man i realiteten lika på vinsten vilket förefaller rimligt.
Låter väl rimligt?
Samma sak blir det väl då vid en förlustförsäljning där han står för ett lån på 650k och hon är skuldfri om dom skulle få tex 500k för lägenheten?
Man måste ju kunna tjäna på att investera annars finns det ju ingen mening, jag skulle iaf inte vilja stå för alla risker men bara kunna få halva vinsten?
Samma sak blir det väl då vid en förlustförsäljning där han står för ett lån på 650k och hon är skuldfri om dom skulle få tex 500k för lägenheten?
Man måste ju kunna tjäna på att investera annars finns det ju ingen mening, jag skulle iaf inte vilja stå för alla risker men bara kunna få halva vinsten?
HusByggarTomten skrev: