@ @ndreas skrev:
Har ni inte en framtidsfullmakt (som är underskriven innan hen blev dement) så är det en god man som behövs om allt ska gå rätt till. Det är väl därför alla egentligen (för sina anhörigas skull) borde skriva en framtidsfullmakt.
En maka eller make kan inte sälja en fastighet med framtidfullmakt Lantmäteriet godkänner ej lagfarten då.
 
@
S searayn skrev:
En maka eller make kan inte sälja en fastighet med framtidfullmakt Lantmäteriet godkänner ej lagfarten då.
Sant, en ny tolkning om jäv från ifjol om jag minns rätt.
 
  • Gilla
fubar
  • Laddar…
em72 em72 skrev:
Jag har en fråga som gäller vem som ska underteckna kontrakt vid försäljning av bostad. Svärfar har flyttat till ett äldreboende, dels pga han har en demensdiagnos och inte alltid är klar i huvudet, dels pga att han inte längre kan gå utan behöver köras i rullstol, Svärmor kämpade länge med att ta hand om honom hemma men till slut blev det inte hållbart. Nu har svärmor köpt en lägenhet och ska sälja det gemensamma huset. Mäklaren (stor känd firma) säger att det är ok att svärmor och de två 'barnen' (min man och hans bror) skriver under kontraktet eftersom svärfar är dement, men jag undrar om det verkilgen stämmer? Om det stämmer att detta sätt är ok så är allt frid och fröjd för alla inblandade är överens. Men jag undrar om köpet och lagfarten kommer att gå igenom om det är bara svärmor och de två sönerna som skriver under? Hur gör man i dessa situationer? Svärfar är helt klar i huvudet vissa dagar men andra dagar så är han inte med i vad som händer, han har ingen god man utan svärmor sköter ekonomin för de båda. Tacksam för råd så vi inte hamnar i en besvärlig situation med ogiltligt kontrakt.
Det bästa är att han skriver under. Din svärmor kan ansöka om att bli God man hos Tingsrätten/Överförmyndarnämnden på Kommunen och fortsätta att sköta om ekonomin och det praktiska. Det tar lite tid, så det bästa är en underskrift. En God man kan inte komma åt sparkapital och inkomster från försäljning. Är ägandet 5050 på Lagfarten?
 
Alfredo Alfredo skrev:
Då paret har två barn antar jag nu att övrig släkt ej är arvingar. Med det antagandet undrar jag varför övrig släkt behöver vara överens, på vilket sätt det ens angår dem och vad de skulle kunna göra för att i efterhand skapa problem?
Eftersom rättspraxis är att man inte får göra större affärer, tex husaffärer, genom anhörigbehörighet, så kan ju ett sådant kontrakt utmanas.

Ta ett exempel om de närmaste är överens, tex tre syskon, men sen avlider ett syskon och dennes barn har en fru/make som tycker detta verkar ha gått fel till och dom överklagar kontraktet och en granskning visar att anhöriga inte alls fick ingå ett sådant kontrakt.
Än värre är förstås om den närmaste släkten inte alls är med på det- tex ett syskon som inte varit med i processen och får höra om det först när affären är gjord

Om inte annat kan det bli en juridisk soppa av det.

Så det är det jag menar; Är släkten överens så blir det troligen inga problem.
 
5
em72 em72 skrev:
God man skulle nog vara ett bra sätt, men jag vet av tidigare erfarenhet att det kan ta många månader innan tingsrätten beslutat om god man, och tydliga läkarintyg behövs vilket också kan ta tid. När jag sökte om god man för min farmor (som då var 103 år) så tog det över 6 månader från ansökan till beslut, och då var ändå personalen på boendet, läkaren och jag (som enda anhörig) överens om behovet av god man.
Kanske detta passar situationen?

Tillfälliga godmansuppdrag​


https://overformyndaren.haninge.se/god-man-och-forvaltare/god-man-vid-motstridiga-intressen/
 
  • Gilla
Johan Gunverth
  • Laddar…
klaskarlsson klaskarlsson skrev:
dom överklagar kontraktet och en granskning visar att anhöriga inte alls fick ingå ett sådant kontrakt.
Det här väl här jag är nyfiken på hur det skulle kunna ske i praktiken. Ska maken/makan till det avlidna syskonet då lämna in en stämning i tingsrätten och kräva att köpet ogiltigförklaras, eller vilka vägar finns det för denne att ”överklaga” och få till en ”granskning”. Jag är helt enkelt okunnig om vad den som anser sig förfördelad har för möjligheter och vill få bättre inblick.
 
Alfredo Alfredo skrev:
Det här väl här jag är nyfiken på hur det skulle kunna ske i praktiken. Ska maken/makan till det avlidna syskonet då lämna in en stämning i tingsrätten och kräva att köpet ogiltigförklaras, eller vilka vägar finns det för denne att ”överklaga” och få till en ”granskning”. Jag är helt enkelt okunnig om vad den som anser sig förfördelad har för möjligheter och vill få bättre inblick.
Det är väl en väg: Dom asner att arvet borde varit större och att fastigheten borde varit värd mer tex vid en öppen försäljning, och anför ett ogiliigt kontrakt (vilket det ju formellt är) - men det är ju en rätt lång väg, iaf om man gör det ett tag efteråt
 
klaskarlsson klaskarlsson skrev:
Det är väl en väg: Dom asner att arvet borde varit större och att fastigheten borde varit värd mer tex vid en öppen försäljning, och anför ett ogiliigt kontrakt (vilket det ju formellt är) - men det är ju en rätt lång väg, iaf om man gör det ett tag efteråt
Försäljningen tråden handlar om ska väl ske på den öppna marknaden?
 
klaskarlsson klaskarlsson skrev:
Eftersom rättspraxis är att man inte får göra större affärer, tex husaffärer, genom anhörigbehörighet, så kan ju ett sådant kontrakt utmanas.

Ta ett exempel om de närmaste är överens, tex tre syskon, men sen avlider ett syskon och dennes barn har en fru/make som tycker detta verkar ha gått fel till och dom överklagar kontraktet och en granskning visar att anhöriga inte alls fick ingå ett sådant kontrakt.
Än värre är förstås om den närmaste släkten inte alls är med på det- tex ett syskon som inte varit med i processen och får höra om det först när affären är gjord

Om inte annat kan det bli en juridisk soppa av det.

Så det är det jag menar; Är släkten överens så blir det troligen inga problem.
Jag är inte jurist, så den här frågan är mer av nyfikenhet: samägandelagen säger väl att om en delägare i en fastighet vill sälja sin del av fastigheten måste en försäljning genomföras. Är inte detta tillämpbart även i dessa fall? Det kräver väl i så fall att det är ett småhus, inte en bostadsrätt, och naturligtvis att båda makarna står som ägare, samt att försäljningen sker på öppna marknaden.
 
TRJBerg
Så vitt jag vet har en person som "inte är vid sina sinnens fulla bruk", t ex demens, ingen som helst rättshandlingsförmåga. Dvs kan t ex inte ingå eller godkänna något som helst kontrakt. Dvs det kommer att fällas i rätten om någon klagar.
Och om det t ex finns en demensdiagnos spelar "klara dagar" ingen som helst roll.

Vad som krävs är att man får en Förvaltare utsedd av Överförmyndaren. Eventuellt räcker det med ett skriftligt godkännande av överförmyndaren, men jag tvivlar.

Om ingen klagar (t ex efteråt) så kan man låta honom skriva under ändå. Hälsodata är inte tillgängligt för några inblandade parter (utom närmsta anhörig).
Och nämn inget om demensen för de inblandade! Men det här är riskfyllt.
 
  • Gilla
klaskarlsson
  • Laddar…
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.