Hur gör man vid husförsäljning när en part är dement?
Jag har en fråga som gäller vem som ska underteckna kontrakt vid försäljning av bostad. Svärfar har flyttat till ett äldreboende, dels pga han har en demensdiagnos och inte alltid är klar i huvudet, dels pga att han inte längre kan gå utan behöver köras i rullstol, Svärmor kämpade länge med att ta hand om honom hemma men till slut blev det inte hållbart. Nu har svärmor köpt en lägenhet och ska sälja det gemensamma huset. Mäklaren (stor känd firma) säger att det är ok att svärmor och de två 'barnen' (min man och hans bror) skriver under kontraktet eftersom svärfar är dement, men jag undrar om det verkilgen stämmer? Om det stämmer att detta sätt är ok så är allt frid och fröjd för alla inblandade är överens. Men jag undrar om köpet och lagfarten kommer att gå igenom om det är bara svärmor och de två sönerna som skriver under? Hur gör man i dessa situationer? Svärfar är helt klar i huvudet vissa dagar men andra dagar så är han inte med i vad som händer, han har ingen god man utan svärmor sköter ekonomin för de båda. Tacksam för råd så vi inte hamnar i en besvärlig situation med ogiltligt kontrakt.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 610 inlägg
Vid vissa former av avtal är det ok om anhörig skriver på istället.em72 skrev:
Dock inte större saker som tex försäljning av hus.
https://www.familjensjurist.se/fraga-juristen/kopa-hyra-ut--salja/inga-avtal-at-demenssjuk-anhorig/
Eftersom svärfar har en del dagar då han är klar i huvudet skulle han en sådan dag kunna underteckna en fullmakt. Mäklare brukar ha fullmaktsblanketter som används t.ex. när ena ägaren är på tjänsteresa just när kontraktet ska skrivas.
Tack för länken, utifrån den informationen så verkar tydligt att anhörigas underskrift inte räcker vi husförsäljning, vilket stämmer med det jag oroar mig för. Dock verkar det som om huruvida svärfar kan underteckna kontrakten beror på hur man bedömmer svärfars förmåga att förstå innerbörden av vad han undertecknar, och det kan vara svårt att påvisa eftersom hans klarhet skiftar från dag till dag.
Det låter som en bra idé, smidigt om det funkar, men hur säker kan man vara att detta gäller juridiskt? Tänker på hur man vid ev problem kan påvisa att han var klar och medveten om vad han skrev under just den dagen han undertecknar fullmaketen?BirgitS skrev:
Prata med en familjejurist. Det som krävs är normalt sett en utsedd god man. Detta kan juristen hjälpa till med att få att hända.
Jag har en nära bekant som är jurist som har gjort detta många gånger tidigare. Framtidsfullmakt osv duger normalt sett inte.
Jag har en nära bekant som är jurist som har gjort detta många gånger tidigare. Framtidsfullmakt osv duger normalt sett inte.
Rent krasst räcker det väl att få hans namnteckning på ett kontrakt eller en fullmakt? Visst är det ädelt och önskvärt att personen ska förstå vad som skrivs på, men vis av egen erfarenhet vet jag att det inte fungerar i praktiken.
Jag vet inte hur TS anhörigs demens yttrar sig, men ett par dementa släktingar till mig har också haft bättre och sämre dagar. Under någon period har det säkert gått att resonera om en husförsäljning och fått personen att skriva på ett kontrakt till synes medveten om vad som skrivs på. Men frågar man dagen efter så finns inget minne längre av något kontrakt eller tillhörande diskussion.pacman42 skrev:
Så om någon ifrågasätter underskriften i efterhand så får man väl säga att personen visste vad som skrevs på just vid det tillfället.
Det jag menar är att man helt enkelt får försöka vara lite pragmatisk med den anhörigas bästa i åtanke.
Min far hade aldrig skrivit på en försäljning, oavsett bra eller dålig dag. Min mor fick vänta med försäljning till dess att han avlidit då hon inte ville utsätta honom för att vara klassad att "inte vara vid sina sinnens fulla bruk".useless skrev:
Jag är inte orolig att någon i släkten ska ifrågasätta försäljningen, vi ha en liten släkt och alla är med på att huset behöver säljas. Det är ett stort hus och stor tomt och svärmor kan inte sköta allt på egen hand, och vi bor nästan 30 mil bort.
God man skulle nog vara ett bra sätt, men jag vet av tidigare erfarenhet att det kan ta många månader innan tingsrätten beslutat om god man, och tydliga läkarintyg behövs vilket också kan ta tid. När jag sökte om god man för min farmor (som då var 103 år) så tog det över 6 månader från ansökan till beslut, och då var ändå personalen på boendet, läkaren och jag (som enda anhörig) överens om behovet av god man.
Precis så är det med svärfars demens, helt klar och känner igen familjen ena dagen för att nästa inte hänga med alls. Det kanske är jag som oroar mig för mycket, ingen i släkten kommer att ifrågasätta försäljningen, men det är mest oroväckande att mäklaren påstår att det räcker med svärmor och sönernas underskrift.