Om ni är helt säkra på att ingen anhörig eller nära släkt riskerar att protestera i efterhand så håller jag med ovanstående om att det enklaste och antagligen bästa i er situation är att få honom att skriva under en fullmakt så länge ni har någon som går med på att bevittna den trots hans demens. Ingen annan, varken involverade myndigheter eller köparen, kommer ha någon aning om att svärfar är dement och därmed ingen anledning att hindra köpet att gå igenom. Får ni frågan från något håll om anledningen till fullmakten så är det bara att säga något i stil med "han hade tyvärr inte möjlighet att närvara" eller "han har svårt att ta sig någonstans" vilket är helt sant
En tvist i släkten gick till Tingsrätten, tillbakadragen innan förhandling, där ena parten motsatte sig att personen som skrivit under var vid sina sinnes fulla bruk vid undertecknandet och den andra parten tillslut inte vågade annat än att gå med på kraven efter att den ene (jurist) hade grävt djupt i rättsläget och kommit fram till hur osäker utgången var. Det gjorde att de förlorade en hel del på det när de gick med på kraven från den part som motsatte sig underskriften på dokumentet plus att samtliga inblandade visste att det var mot personens vilja då den hade varit känd i hela släkten långt innan sjukdomen bröt ut. Jag har även erfarit att i alla fall banker anser att den som är dement inte längre räknas som vid sina sinnens fulla bruk ens dagar när de är klara i huvudet och därför blivit nekad att använda fullmakter. Så har en person visat tydliga tecken eller fått en diagnos på att denne har dagar när denne inte är klar i huvudet så rekommenderar jag inte att man nämner något över huvud taget om det om man ska göra en pragmatisk lösning som i detta fall. Då är det bättre att säga så lite som möjligt men samtidigt inte ljuga och med ex "han har svårt att ta sig någonstans" så är det lätt att den som frågar tänker att personen rent fysiskt har svårt att ta sig när det i själva verket är det mentala som ställer till det.useless skrev:
När en anhörig till mig flyttade till äldreboende fick han skriva under en fullmakt från mäklaren där han gav mig rätt att företräda honom vi försäljningen av hans lägenhet. Det gick jättesmidigt, då slapp vi blanda in framtidsfullmakt, god man etc, och allt fanns på papper och gick rätt till.
Jag arbetar med dementa, kan inte hela juridiken och det var några år sedan nån anhörig skulle sälja hus.
Men jag har för mig att jag bett vårdcentralsläkaren om ett läkarintyg som skickades till överförmyndarnämnden som utser en god man just för husaffären.
Men jag har för mig att jag bett vårdcentralsläkaren om ett läkarintyg som skickades till överförmyndarnämnden som utser en god man just för husaffären.
Ni kan be om att få en god man utsedd av överförmyndaren som endast ska bevaka intressena för fastighetsförsäljningen och inget annat. Det går betydligt snabbare och jag skulle inte riskera att sälja med vetskapen som ni har kring hans demens. Alla kanske är överens om allt just nu men det kan såklart ändras framöver…
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 794 inlägg
Givet enigheten inom familjen skulle jag också välja den pragmatiska vägen, men säga så lite som möjligt till motparten.
Jag har köpt två hus av dementa. Det var inga problem med en fullmakt till barnen som var påskriven någon av de bättre dagarna.
Ett alternativ är ju att han säljer huset till sin hustru någon av de bättre dagarna, sen kan hon sköta hela affären själv.
Ett alternativ är ju att han säljer huset till sin hustru någon av de bättre dagarna, sen kan hon sköta hela affären själv.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 611 inlägg
Problemen uppkommer om någon ifrågasätter affären.Exostor skrev:
Du kan nog köpa hur av svenne på stan, som inte alls har rätt att säja egentligen men förfalskar en namnteckning, så länge ingen ifrågasätter eller granskar namnteckningen osv så komemr det nog gå igenom....men om någon part sen har intresse av att ifrågasätta så kan det bli problem (tex en släkting som inte alls tyckte det skulle säljas, eller ville ha mer pengar).
Men som sagt: Om släkten är överens så är risken låg
Nu har det för oss gått 2,5 år sedan vi köpte vårt hus. Kontraktskrivningen skedde på distans eftersom vi då bodde väldigt långt ifrån.
Vid tillträde hade mäklaren fått fullmakt så vi träffade aldrig köparna och kunde inte som rekommenderat är gå igenom huset tillsammans innan tillträdet.
Något jag inte kommer gå med på någon fler gång i livet eftersom städningen var under all kritik och ett klinkergolv var skadat, golvet var helt vid visningen och på bilderna. Omöjligt att få ersättning av säljarna som duckade helt.
Av grannar har vi fått veta att mannen var kraftigt dement och inte förstått att de skulle flytta. Hans underskrift såg väl lite darrig ut men inget vi ifrågasatte.
Teoretiskt, skulle vi kunna få problem nu så här långt efteråt? Huset har ökat med 1,2 miljoner (enligt Booli) sedan vi köpte.
Vid tillträde hade mäklaren fått fullmakt så vi träffade aldrig köparna och kunde inte som rekommenderat är gå igenom huset tillsammans innan tillträdet.
Något jag inte kommer gå med på någon fler gång i livet eftersom städningen var under all kritik och ett klinkergolv var skadat, golvet var helt vid visningen och på bilderna. Omöjligt att få ersättning av säljarna som duckade helt.
Av grannar har vi fått veta att mannen var kraftigt dement och inte förstått att de skulle flytta. Hans underskrift såg väl lite darrig ut men inget vi ifrågasatte.
Teoretiskt, skulle vi kunna få problem nu så här långt efteråt? Huset har ökat med 1,2 miljoner (enligt Booli) sedan vi köpte.
Problem med vad?F fikonstina skrev:
Fastigheten är er.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 794 inlägg
Det var väl andra som gick med på det, inte ni? Det normala är att man tar ansvar för sina intressen.F fikonstina skrev:
Ja. Även godtrosförvärv av en fastighet kan teoretiskt sett angripas under lång tid. Varför så skulle ske här och av vem är en annan sak.F fikonstina skrev:
