Tomt & Trädgård

Allt du behöver veta om parkslide

Parkslide har förvisso ett par fördelar, men är mest till stort besvär.

Parkslide har förvisso ett par fördelar, men är mest till stort besvär. Foto: Michael Gasperl/Wikipedia

Trädgårdsägarnas värsta mardröm stavas parkslide. Här berättar vi mer om växten, hur den bekämpas och hur utbrett problemet är.

Parkslide är många husägares stora fasa. Växten är mycket svårutrotad. Dess kraftiga rotsystem kan till och med tränga in i byggnader, dräneringar och vattenledningssystem.

– I framtiden ser det ut att kunna bli möjligt för staten att ålägga markägare om borttagning av arten. I dessa fall kan åtgärderna - om parkslideproblemet har blivit stort - bli mycket kostsamma med uppgrävning och sanering av tomten som följd, säger Jörgen Wissman, forskare vid Centrum för Biologisk Mångfald, Sveriges Lantbruksuniversitet.

Vissa har precis köpt en bostad då de inser att trädgården har bestånd av parkslide - innan kände de kanske inte ens till växten. Andra har haft oturen att parkslide letat sig in i deras trädgård från kringmiljön. 

Vad är parkslide?

Parkslide tillhör växtfamiljen slideväxter och kommer ursprungligen från Ostasien. Av de flesta betraktas den som ett seglivat, flerårigt ogräs. Vissa ser den även som en medicinalväxt. I grund och botten är det en ört.

Trots att det är en ört växer den sig mycket hög, upp till tre meter, och den sprider sig aggressivt under jordytan. 

– Den lagrar näring i rötterna precis som alla perenna växter gör, speciellt de som skjuter nya skott varje år. Eftersom parkslide är specialist på vegetativ spridning samlar den på sig mycket näring likt exempelvis kvickrot och sedan skjuter den ut långa underjordiska utlöpare som kan ta ny mark i anspråk, säger Jörgen Wissman.

Arten tillhör växtsläktet Fallopia. Det finns flera arter inom detta släkte som växer i Sverige men parkslidets artepitet är japonica, det vill säga artens latinska namn är Fallopia japonica.

Har parkslide några fördelar?

Listan över fördelarna med parkslide blir mycket kort men svaret är ändå ja. Parkslide är ätbar. Den är rik på C-vitamin och antioxidanter. Vissa säger att den påminner lite om rabarber och gör “rabarberpaj” på den.

Hur parkslide sprider sig

Parkslide sprider sig via underjordiska löpare. Rotsystemet breder ut sig aggressivt och den som försöker bli av med växten måste därför göra upprepade insatser samma år under flera års tid. 

Parkslide
Parkslide är ursprungligen en odlad art som härstammar från Östasien. Foto: Wikipedia

Dess snabba utbredning har gjort att den lyckats få ett starkt fäste i Sverige. Enligt Naturvårdsverket anses den idag ha en stor spridning i landet. 

Parkslide finns i trädgårdar i större delen av Sverige men den har svårare att klara sig ju längre norrut man kommer. Den är ganska vanlig från Mälardalen och söderut. 

– Än så länge är den inte ett problem i hela dess utbredningsområde i Sverige men den är ett rejält problem i Göteborgstrakten och på många platser i de sydliga länen, säger Jörgen Wissman.

Detsamma gäller flera andra länder, bland annat Storbritannien där det idag finns företag som enbart livnär sig på att bekämpa parkslide. BBC rapporterade exempelvis hemifrån en familj där parkslide vuxit igenom deras betongplatta och kommit upp bakom listerna i huset.

Den är ett rejält problem i Göteborgstrakten och på många platser i de sydliga länen.

I Japan är det däremot inte lika stora problem med spridning och invasivitet. Deras lokala ekosystem håller parkslideutbredningen i schack. Det finns arter där som livnär sig på parkslide, vilket gör att den får svårare att sprida sig i samma takt som här.

I England genomförs tester där man planterar ut rundbladloppan Aphalara Itadori - som livnär sig på parkslide. Testerna har fallit ut ganska väl, men det finns fortfarande tveksamheter.

Parkslide
Parkslide hos medlemmen bakterie. Foto: bakterie

– Det är lockande att tro att det finns en lätt utväg. Erfarenhet av många hundra års försök med liknande introduktioner för att bekämpa det ena eller andra talar dock mot detta. Har man otur inför man bara en insekt som skadar vår inhemska flora. Det verkar dock finnas ett stort arbete med tester för vilka arter som rundbladloppan skulle kunna livnära sig på istället för på parkslide och i dessa försök var det få andra arter som blev angripna, säger Jörgen Wissman och fortsätter: 

– Det är den första insektsart som fått godkänt från EU för att användas vid ogräsbekämpning. Dock är det nog naivt att tro att den kommer att utrota parkslide men det kan ju vara så att den försvagar den något så att den inte blir riktigt lika kraftfull och kanske även blir lättare att utarma vid manuell bekämpning.

Det återstår således att se om detta kan bli ett alternativ i framtiden.

Bekämpa parkslide - andras erfarenheter

Så hur gör man då för att bekämpa parkslide? Husägare har försökt bränna den, kembekämpa den och svälta ut den med presenningar. Ändå växer den upp på nytt - ur askan från den brända komposten, som rotskott till den kembekämpade plantan, och under själva presenningarna. 

Husägare rapporterar också om parkslide som till synes varit utrotad men bara legat i dvala under flera års tid för att sedan dyka upp på nytt. Parkslide är med andra ord en riktig överlevare. 

Parkslide är extremt tåligt mot traditionella bekämpningsmetoder.

En som snart har lyckats är vår medlem Shadowfire. Efter 6 år av upprepade insatser kan parkslidebeståndet i Shadowfires trädgård anses vara på kraftig reträtt. Så här gjorde Shadowfire:

– Vid väletablerad parkslide används en kombination av flera metoder. För att begränsa beståndet snabbt kan det vara klokt att gräva upp de absolut värsta rötterna, vilket gör att resten blir lättare att hålla i schack. Sedan handlar det om att trötta ut den, och hindra den från att kunna nyttja fotosyntesen. Det går att kombinera mörkläggning, mekanisk bekämpning (rycka/klippa skott), kemisk bekämpning mm utifrån antalet skott som kommer och hur den beter sig, säger Shadowfire och fortsätter: 

– En annan metod som verkar vara framgångsrik är att använda en spruta eller en injektor och injicera glyfosat i stammarna på den, helst strax före första nattfrosten. Det svåra är dock att pricka rätt tidsmässigt, för är man för sen så drar den inte ner glyfosatet tillräckligt djupt i rotsystemet. Är man för tidig så stannar det mesta av glyfosatet ovan jord.

Parkslide
Ny skott av parkslide hos medlemmen Shadowfire. Foto: Shadowfire

Det räcker inte att vid ett enstaka tillfälle rycka upp plantan med rötterna och tänka att problemet är löst. Även om plantan är relativt liten har den mest troligt redan skickat ut rotskott. Arbetet med att rycka rotskott är initialt ett dagligt projekt, och med tiden fortfarande ett dagligt sådant men med betydligt färre rotskott som dyker upp - i alla fall om vi vågar tro på de som slutligen lyckats besegra den.

Parkslide är extremt tåligt mot traditionella bekämpningsmetoder. Vår medlem Shadowfire har gjort experiment på växten. Exempelvis har hen testat att täcka området med presenningar och markduk, då sköt det upp skott flera meter längre bort - dessutom fortsatte rotskotten att växa under duken. Shadowfire har till och med planterat ett rotskott i en kruka, hällt bensin, diesel och klorin över den och två veckor senare växte den ändå upp på nytt. Vanlig roundup har bitit lokalt på den del som syns ovan mark. Men rötterna har tagit mindre skada. Bekämpningsmedel har försvagat plantan, men enbart om det applicerats in i rotsystemet.

– Utmaningen med kemisk bekämpning är onekligen att nå ner i rotsystemet. Flera rötter hittade jag på över en meters djup i min trädgård och det var tjocka och sammanvävda rötter i ett enda stort nätverk. Först efter att jag avlägsnat de största rötterna, så blev det mycket lättare att bekämpa Parksliden kemiskt, säger Shadowfire.

Att täcka marken är också viktigt. De rotskott som dyker upp får man gå och nypa allt eftersom de kommer, likaså det som växer upp under den täckta ytan. 

Parkslide
Parkslide hemma hos medlemmen JonasJN. Foto: JonasJN

– Ihärdigt arbete i form av att slå av växten så ofta man kan, så den istället för att lagra näring till rötterna genom fotosyntes måste använda näringen som den lagrat till att skapa nya skott. För att minska möjligheterna för växten att samla näring mellan att man slår av växten kan man även täcka marken med svart plast eller dylikt. Man kan dra upp mindre skott med handkraft eller gräva upp större skott samt rötter, säger Jörgen Wissman.

Om du har ett litet bestånd kan det ta några år att bli av med den helt, om du har större ytor som är invaderade kan det ta längre tid. 

– Man ska vara medveten om att en strategi parkslide kan använda när man försöker bekämpa den med att slå av den är att skjuta nya skott. Dessa skott kan ibland komma upp långt från moderplantan, så det är viktigt att ha koll på hela trädgården så att problemen inte flyttar sig till ett annat ställe. Kemisk bekämpning har visat sig relativt ineffektiv och växten reagerar på samma sätt som vid slåtter på kemisk bekämpning, att skjuta nya skott, säger Jörgen.

Hela processen måste upprepas i flera års tid. För varje år har beståndet minskat och plantans rotsystem försvagats. Inom de första åren verkar rotsystemets utbredning minska så pass kraftigt att det till slut endast dyker upp nya enstaka plantor till synes från ingenstans - inte från ett etablerat rotsystem. Förmodligen från rotrester som legat kvar i jorden osynliga för ögat på grund av dess storlek och maskeringen från jorden.

Ett par av våra medlemmar rapporterar också god effekt från natriumhydroxid (kaustiksoda), som ett alternativ till glyfosat. Det dödar inte växtmiljön runtomkring utan biter enbart på parksliden. 

STB: “Jag använder koncentrerad NaOH, men någon annan hade det mycket mer utspätt och vattnade med det. Själv drar jag numera upp dem och sticker sedan ner sprutmunstycket i jorden för att komma åt djupare rötter. Upprepa varje vecka så tror jag att du får kontroll på det om några år.”

Anders07, använder roundup i kombination med att dra upp dem: “Det är bara att fortsätta dra upp dem så snart man ser dem. Jag har en smal spade så jag försöker alltid luckra upp jorden lite för att om möjligt få med roten (eller så stor del som möjligt av den). Från att ha haft två enorma bestånd (säkert några hundra, kanske tusen?) har jag efter tre år idogt ryckande och pytsande med RoundUp kommit till att det i år hittills bara varit ett 20-tal stänger som kommit upp. Ärligt talat tror jag inte att RoundUp påverkar den särskilt mycket men på de platser där jag hällt i mest RoundUp kommer det upp små krulliga plantor och inte långa raka stänger som annars. Dock blir det mycket fler små krulliga saker…”

Ytterligare ett alternativ som används av vissa är att låta getter beta ner plantorna. 

Ta hand om avfallet

Det du gräver upp ska inte komposteras eller kastas ut i naturen då detta medför risk för spridning. Förpacka det i säckar och kör till närmaste återvinning. Informera dem om vad det är och följ deras instruktioner.

– Denna art sprider sig, i Sverige, enbart med rot eller stamdelar så det absolut viktigaste är att inte sprida den vidare vid bekämpning. Om man inte är säker på att man kan lämna växtdelarna till förbränning eller bränna själv föreslår jag att vänta med bekämpningen tills man vet var man ska göra av avfallet, säger Jörgen Wissman.

Parkslide
Parkslide hos medlemmen D09. Foto: D09

Fler intressanta röster om parkslide:

Underlat: “Efter att ha kämpat mot parkslide vid vår veranda i snart 3 år, kan jag konstatera att skiten går att ta död på genom att enbart fortlöpande klippa av nya skott som tittar upp. Jag har varken grävt eller använt roundup. Från att ha varit en högst livskraftig buske så har den i år visat tydliga tecken på att ge upp. De få skott som tittat upp i år har varit mycket låga och breda med massor av små blad. Senaste veckorna så verkar den inte ens skjutit några nya skott. Parksliden är vansinnigt livskraftig. Det är nästan så man kan tro att rotsystemet kan tillgodogöra sig näring direkt från salterna i marken, utan krav på fotosyntes. Så är det förmodligen inte, utan växten verkar istället vara en hejare på att lagra energi i rotsystemet. Så mitt råd är att inte börja gräva o härja i det. Trötta ut den istället helt enkelt. Ge den inte en chans till fotosyntes.”

Anna_H: “Angående biologiska metoder så verkar min idé om täckbark ha fungerat väldigt bra i samfällighetens lekpark så till vida att det nu är jättelätt att dra upp dem eftersom de växer i så lös mylla. De senaste städdagarna har vi röjt undan skräpet på bara en timme istället för halva dagen som förut. Och nu har vi äntligen lyckats få ungdomarna som klipper gräset att förstå att det är ogräs och inte en fin insynsskyddande häck :)”

Läs mer och diskutera

Varning för att köpa hus och tomt med parkslide
Center for Invasive Species and Ecosystem Health