Grannfastigheten ska bomma igen vår parkering/uppfart
Hej,
Vi hade förra veckan besök av personen som äger grannfastigheten som gränsar mot vår. Det är en stor asfalterad parkering till hyresgästerna i ett närliggande hyreshus.
Han ville berömma oss för hur fint vi hade gjort med nytt grus och staket (på vår tomt) runt vår parkering.... för att sedan droppa bomben.
Vid tomtgränsen har vi vår 2-bilsparkering och korsar därför hans asfalterade parkering för att nå dit. Vi parkerar alltså på vår tomt, men korsar grannens.
Såhär verkar det ha varit sedan "urminnes" tider. Det har aldrig funnits en infart på framsidan, utan man har alltid använt baksidan. Äldsta kartan jag hittar är från 1943 (huset byggdes 1929) och där syns öppningen mot granntomten som vi idag använder som in/utfart.
Det finns inga servitut inskrivna om rättigheter för oss att korsa denna väg och det var vårt första husköp någonsin så det var ingenting vi reflekterade över vi ens behövde kolla upp - vi trodde marken var kommunens.
Nu har grannen fått för sig att han ska sätta upp en tujahäck längs med tomtgränsen, vilket direkt blockerar vår enda möjlighet till att parkera på vår egen fastighet.
Han går inte att resonera med, allt är vårat fel och det är vårt problem att fastigheten helt plötsligt står utan parkering - inte hans. Hotar med att sätta upp staket omgående.
Visst, det är inte hans "problem", men då detta har varit fastighetens parkering i minst 50 år, så hade man kanske önskat sig lite mer empati för att en alternativ lösning ska kunna hittas inom skälig tid.
Möjligheten finns att anlägga en utfart på framsidan, men det krävs schaktning och ett omfattande markarbete då det är en ca 50cm nivåskillnad mellan vägen och tomten. Plus diverse tillstånd.
Och tyvärr har vi inte de ekonomiska resurserna för ett sådant plötsligt arbete just nu på grund av livets olika omständigheter.
Är det värt att dra in jurist och försöka kämpa eller ska vi bara lägga ner direkt?
Vi kan inte åberopa urminnes hävd på grund av att det inte brukats i 2 manstider innan 1972 då jordabalken infördes.
Det finns inga servitut så långt vi eller lantmäteriet kan se.
Fastighetsägaren står på sig, så att försöka resonera med honom är lönlöst.
Råd? Tips? Hur hanterar man en sån här situation?
Tacksam för hjälp framåt, snarare än käftsmällar för vad vi INTE gjorde när vi köpte huset. Den läxan har vi uppenbart redan lärt oss.
Tillägg: Vi köpte huset 2021.
Vi hade förra veckan besök av personen som äger grannfastigheten som gränsar mot vår. Det är en stor asfalterad parkering till hyresgästerna i ett närliggande hyreshus.
Han ville berömma oss för hur fint vi hade gjort med nytt grus och staket (på vår tomt) runt vår parkering.... för att sedan droppa bomben.
Vid tomtgränsen har vi vår 2-bilsparkering och korsar därför hans asfalterade parkering för att nå dit. Vi parkerar alltså på vår tomt, men korsar grannens.
Såhär verkar det ha varit sedan "urminnes" tider. Det har aldrig funnits en infart på framsidan, utan man har alltid använt baksidan. Äldsta kartan jag hittar är från 1943 (huset byggdes 1929) och där syns öppningen mot granntomten som vi idag använder som in/utfart.
Det finns inga servitut inskrivna om rättigheter för oss att korsa denna väg och det var vårt första husköp någonsin så det var ingenting vi reflekterade över vi ens behövde kolla upp - vi trodde marken var kommunens.
Nu har grannen fått för sig att han ska sätta upp en tujahäck längs med tomtgränsen, vilket direkt blockerar vår enda möjlighet till att parkera på vår egen fastighet.
Han går inte att resonera med, allt är vårat fel och det är vårt problem att fastigheten helt plötsligt står utan parkering - inte hans. Hotar med att sätta upp staket omgående.
Visst, det är inte hans "problem", men då detta har varit fastighetens parkering i minst 50 år, så hade man kanske önskat sig lite mer empati för att en alternativ lösning ska kunna hittas inom skälig tid.
Möjligheten finns att anlägga en utfart på framsidan, men det krävs schaktning och ett omfattande markarbete då det är en ca 50cm nivåskillnad mellan vägen och tomten. Plus diverse tillstånd.
Och tyvärr har vi inte de ekonomiska resurserna för ett sådant plötsligt arbete just nu på grund av livets olika omständigheter.
Är det värt att dra in jurist och försöka kämpa eller ska vi bara lägga ner direkt?
Vi kan inte åberopa urminnes hävd på grund av att det inte brukats i 2 manstider innan 1972 då jordabalken infördes.
Det finns inga servitut så långt vi eller lantmäteriet kan se.
Fastighetsägaren står på sig, så att försöka resonera med honom är lönlöst.
Råd? Tips? Hur hanterar man en sån här situation?
Tacksam för hjälp framåt, snarare än käftsmällar för vad vi INTE gjorde när vi köpte huset. Den läxan har vi uppenbart redan lärt oss.
Tillägg: Vi köpte huset 2021.
Frågan är ju om det finns servitut i alla fall. Muntliga servitut kunde ges fram till 1972, så en möjlighet är ju att ni har servitutsrätt fast ett muntligt sådant. En annan möjlighet är att om er fastighet bildades genom avsöndring, alltså den äldre fastighetsbildningsmetiod som var vanlig fram till sista december 1927. Om huset byggdes 1929 så är det ju nära till hands att fastigheten kanske kom till i sista året för avsöndring. I så fall kan det finnas servitut i avsöndringsavtalet som räknas som officialservitut, de syns ofta inte i fastighetsregistrets digitala del men är fullt gällande.
Om ni inte har servitut så är det rätt kört. Då har i praktiken grannen sagt upp ett rullande nyttjanderättsavtal och är i sin fulla rätt att göra det. Den enda rätten ni har är att få skälig tid att lösa er utfart på annat sätt. Kanske ett antal månader.
Om det går att ordna en egen utfart lär ni heller inte kunna tvinga på grannen ett utfartsservitut eller en gemensamhetsanläggning via anläggningslagen.
Om ni inte har servitut så är det rätt kört. Då har i praktiken grannen sagt upp ett rullande nyttjanderättsavtal och är i sin fulla rätt att göra det. Den enda rätten ni har är att få skälig tid att lösa er utfart på annat sätt. Kanske ett antal månader.
Om det går att ordna en egen utfart lär ni heller inte kunna tvinga på grannen ett utfartsservitut eller en gemensamhetsanläggning via anläggningslagen.
Ett muntligt servitut är ju omöjligt att bevisa tyvärr. Det måste ju isåfall ha tecknats någon gång runt 1925 när marken styckades av.Claes Sörmland skrev:
Har som jag svarade i inlägget ovan, begärt ut avsöndringsakterna. Får se om det står något där, men förhoppningen är inte jättehög direkt.
Har förstått det som att loppet är kört, huset kommer rasa i värde tills dess att vi kan få till de ekonomiska resurser till att anlägga ny utfart. Är ju inga småpengar vi pratar om tyvärr.
Men en sådan planbestämmelse har väl ingen rättsverkan. En detaljplan kan inte ge servitutsrätt och har aldrig kunnat det (vad jag vet).VLJ skrev:
Ah! Det är en avsöndring. Då är chanserna mycket stora att det finns ett utfartsservitut. Det var en sak som "alltid" löstes vid avsöndringar av den lantmätare som gjorde avsöndringen privat. Sen kan man ju fråga sig om servitutet går över grannen eller om det 1925 fanns allmän väg utanför fastigheten. Då behövdes ju inget servitut.Englai skrev:
Servitutet kan ha redovisats i avtalet som text eller skrivits in som en kort mening på avstyckningskartan.
Ja, denna fastighet och en del av vår fastighet (vi har 2 fastigheter som "sitter ihop") verkar ha avsöndrats 1925 enligt information jag kan se
Minns att jag kunde se alla dessa dokument när vi köpte huset direkt under mina sidor på lantmäteriet, men är oförmögen att hitta dom nu.
I akten för vår sommarstuga står det att vi har rätt till tillfartsväg över den fastighet våran styckades av ifrån. Inget separat servitut finns registrerat, men vad jag förstått fyller skrivelsen i avstyckningsakten samma funktion.
Hur mycket har ni provat att muta grannen med för att få ett servitut? Det monetära värdet av att slippa schakta och göra en utfart på framsidan är ju tämligen stort. De pengarna skulle kunna gå kontant till grannen istället. Inte så kul att ge pengar till en rövhatt dock, men kanske en pragmatisk lösning.
U
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
· 2 775 inlägg
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
- 2 775 inlägg
Men om detaljplan stipulerar att TS inte får ha utfart på framsidan, kan väll ett påtvingat utfartsservitut vara en väg framåt?
Dock är det ju en lång process och jag vet inte om jag själv skulle vilja försöka gå den vägen med en så knusslig granne.
Det borde gå att hitta akten via Lantmäteriets tjänst "Historiska kartor". Om du går via https://minkarta.lantmateriet.se/ och högerklickar på er fastighet kan du välja "Historiska kartor webbplats" så kommer du direkt till sökresultatet som är relevant för området.