Använder man glyfosat, eller för den delen något annat kemiskt medel, för att få bort t.ex lupiner, så kommer man även att "spruta bort" de arter man vill främja.Claes Sörmland skrev:
Dålig och korttänkt ide.
Fördelen med glyfosat är att den bara dödar växter den kommer i direkt kontakt med och den verkar inte via marken. Bara några dagar efter besprutningen är ytan således ofarlig för andra växter. Efter ett par veckor dör besprutad växtlighet och torkar bort. Sedan kan annan växtlighet återerövra marken. Så det är inget problem.S skogaliten skrev:
Kan man verkligen säga så generellt. Jag köper det möjligen om man har ett område där lupiner har tagit över totalt, men om vi tänker oss ett område med gamla traditionella ängsblommor och lupiner i en blandning slår man väl ut allt? Vad är det som säger att de traditionella ängsblommorna är de som kommer att återvända?
Ängsblommorna återvänder om miljön är den rätta. De sprider sig genom frö.Alfredo skrev:
Ja, därför får man följa upp med mer besprutning några år eller mekanisk bekämpning för att tömma fröbanken för lupinerna.
Och det drabbar inte ängsblommorna? Missförstå mig inte, för min del får man gärna utrota lupiner med mer eller mindre vilken metod som helst. Jag försöker bara förstå varför exempelvis glyfosat skulle lyckas med det utan att samtidigt utrota de växter man vill behålla, typ traditionella ängsblommor.
För egen del kan jag tycka att vi kan låta lupinerna vara så integreras de i vårt ekosystem sakta med säkert på det naturliga sättet. Men nu vill ju våra "miljövänner" utrota dem.
Jag beskriver bara hur det kan göras och då är glyfosatbesprutning den ena vägen och mekanisk avdödning den andra. Mitt förslag är mekanisk bekämpning där de står glest och besprutning där bestånden är täta. Glyfosat dödar även andra växter på besprutningsytan men eftersom de är talrika och välspridda så kommer de att återså sig naturligt när lupinerna är borta. Lupinerna kommer inte att återså sig när man har utrotat dem, d v s tömt fröbankerna som finns i landet.
Man kan undra om du sett växtlighet öht i en vägslänt öht, och ännu mer om du använt en en maskinmontetad spruta.
Det lär inte vara fråga om en någon som försiktigt sprutar eller penslar individuella plantor.
Ska trafikverket spruta t.ex. lupiner, då handlar det om att spruta på bredden och djupet med maskin.
De växter som finns runt omkring, mellan lupinerma och som är undertryckta under lupinerna, kommer också att bekämpas.
Det är väldigt bra att det finns mer kunniga än allmämheten som reder i dessa frågor.
Är du på riktigt?
Det är som sagt väldigt bra att den fåkunniga allmänheten inte längre kan köpa glyfosat m.fl. potenta kemiska bekämpningsmedel.
För, nej, det är långtifrån säkert att det finns tillräckligt med önskade växter som kan återkolonnisera vägslänten, innan andra me mer konkurrensstarka arter har skapat himder för det.
Jag har förstått i den här tråden att det är en dödssynd.
Allting kring deras bekämpning ska tydligen vara väldigt svårt. Unga människor kan inte gå några meter längre. En myndighet kan inte ha timanställda som rensar ogräs av okända skäl. De måste ha iordningställda rastplatser med toaletter längs vägen. Bilar flyger av vägen och dödar folk i terrängen bredvid vägen i sådan frekvens att det beskrivs som alldagliga händelser. Hela vägar behöver avlysas om någon rör sig bredvid vägen. Det krävs budgetar på miljarder att anställa lite folk för att rensa ogräs. Glyfosat går inte att använda för det kan döda andra växter bredvid lupinerna. Jag börjar bli matt...
Jag undrar vad psykologin är bakom detta. Det är lite samma som i parkslidetrådar, det är som att man djupt önskar att det är ett olösligt problem. Att få vältra sig i problemets olöslighet.
Om detta är utbrett i Sverige 2026 så är det rätt kört. Inget kan genomföras, inget kan blir bättre. Allt är omöjligt.
Du borde nog läsa på lite om hur vägslänter regelbundet kantskärs och grusas. Dina uppgifter stämmer inte.S skogaliten skrev: