98 102 läst ·
160 svar
98k läst
160 svar
Servitut på brunn – ger detta grannen exklusiv rätt eller får vi också
Jag har nu haft en längre dialog med grannen och vill göra en liten sammanfattning för att runda av tråden.
Efter att vi pratade på plats blev det tydligt att han inte var helt införstådd med att brunnen idag faktiskt står på min fastighet (12:22), eftersom jag köpt markplätten från 12:4. Vi var dock överens om att brunnen tidigare stått på 12:4:s mark och att servitutet mellan 12:4 och 12:33 därför var rimligt när det upprättades på 50-talet (mellan syskonen som då ägde fastigheterna).
När jag lyfte resonemanget att fastighetstillbehör – som brunnen – följer med vid en fastighetsöverlåtelse, så accepterade grannen den förklaringen. Jag upplever nu att han är med på att brunnen står på min mark, och att servitutet i grunden innebär nyttjanderätt men inte ensamrätt. Att 12:4 dessutom redan uttryckt (se min tidigare post med LM-bilagan) att han inte har något intresse av brunnen och att servitutet kan tas bort om ingen använder den stärker ytterligare bilden.
För mig är frågan i praktiken löst och vi lämnar servitutet som det är. Skulle det i framtiden visa sig helt obsolet (tack vare kommunalt VA och beroende på framtida ägarbyten) får en eventuell lantmäteriförrättning ta bort det.
Det viktigaste jag tar med mig – och kanske fler kan ha nytta av – är att:
Efter att vi pratade på plats blev det tydligt att han inte var helt införstådd med att brunnen idag faktiskt står på min fastighet (12:22), eftersom jag köpt markplätten från 12:4. Vi var dock överens om att brunnen tidigare stått på 12:4:s mark och att servitutet mellan 12:4 och 12:33 därför var rimligt när det upprättades på 50-talet (mellan syskonen som då ägde fastigheterna).
När jag lyfte resonemanget att fastighetstillbehör – som brunnen – följer med vid en fastighetsöverlåtelse, så accepterade grannen den förklaringen. Jag upplever nu att han är med på att brunnen står på min mark, och att servitutet i grunden innebär nyttjanderätt men inte ensamrätt. Att 12:4 dessutom redan uttryckt (se min tidigare post med LM-bilagan) att han inte har något intresse av brunnen och att servitutet kan tas bort om ingen använder den stärker ytterligare bilden.
För mig är frågan i praktiken löst och vi lämnar servitutet som det är. Skulle det i framtiden visa sig helt obsolet (tack vare kommunalt VA och beroende på framtida ägarbyten) får en eventuell lantmäteriförrättning ta bort det.
Det viktigaste jag tar med mig – och kanske fler kan ha nytta av – är att:
- Servitut ger inte ensamrätt, utan en rätt att nyttja, förutsatt att det inte står i servitutet.
- Det är bra att prata med andra grannar för att förstå historiken, få personkännedom och samla på sig fakta.
- Och kanske viktigast av allt: en god dialog löser ofta mer än paragrafer och hårda ord.
Först grattis till att det löste sig. Angående grannrelation så är nog det viktigaste att man som nyinflyttad ser till att bland det första man gör är att hälsa på sina grannar så man lär känna dem lite. Som jag förstod det så var det första gången som du pratade med grannen när han skällde ut dig och då hade du haft huset i några år. Nästan lite imponerande att man kan undvika en granne så länge, särskilt ute på landet.Gonjer skrev:
Renoveringsnovis
· Bästerort
· 1 747 inlägg
Nja, så imponerande är det inte. Surgubbar, enstöringar, privata människor etc. finns överallt. Mitt fritidshus som jag hoppas göra till mitt permanenta boende ligger i en liten by med 20-30 bofasta och även om dom allra flesta är minst "normalt sociala" så finns det folk som inte direkt anstränger sig. I.o.f.s. ingen av mina närmsta grannar men även enstöringarna har ju grannar.L lbgu skrev:
Eller tvärtom! Som åretruntboende på Västkusten upplever jag det som det är noll intresse hos de sommarboende att lära känna trakten och oss bofasta. Vi ”stör” mest, pga t ex kostnad för vinterväghållning, sophantering mm eller att, gud förbjudet, vi vill ha en levande landsbygd året runt 😆B Bästerortarn skrev:Nja, så imponerande är det inte. Surgubbar, enstöringar, privata människor etc. finns överallt. Mitt fritidshus som jag hoppas göra till mitt permanenta boende ligger i en liten by med 20-30 bofasta och även om dom allra flesta är minst "normalt sociala" så finns det folk som inte direkt anstränger sig. I.o.f.s. ingen av mina närmsta grannar men även enstöringarna har ju grannar.
I ämnet surgubbar hade jag ett liknade ärende i början på 90 talet.
Efter pratat med surgubben i en minut bestämde jag mig för att gå hem och ringa en brunnsborrare och få en egen brunn borrad.
Hade gärna delat brunn med en trevlig granne, men inte en surgubbe.
Efter pratat med surgubben i en minut bestämde jag mig för att gå hem och ringa en brunnsborrare och få en egen brunn borrad.
Hade gärna delat brunn med en trevlig granne, men inte en surgubbe.
Självklart finns dessa personer. Men som nyinflyttad tycker jag man åtminstone bör göra ett försök att hälsa på grannen. Visar det sig att det inte funkar så är det så, men man har åtminstone försökt.B Bästerortarn skrev:Nja, så imponerande är det inte. Surgubbar, enstöringar, privata människor etc. finns överallt. Mitt fritidshus som jag hoppas göra till mitt permanenta boende ligger i en liten by med 20-30 bofasta och även om dom allra flesta är minst "normalt sociala" så finns det folk som inte direkt anstränger sig. I.o.f.s. ingen av mina närmsta grannar men även enstöringarna har ju grannar.
Eller kanske grannen ska hälsa välkommen, tycker jag.😃L lbgu skrev:
Men hur man gör och agerar beror på praktiska omständigheter och även beteende påverkande.
Japp, så är livet och ts skötte det här perfekt utifrån de förutsättningar som fanns.
Nu löste sig ju detta men när vi diskuterade en annan servitutsfråga så såg jag att just frågan om brunnsservitut och exklusivitet diskuterades i HD-fallet NJA 2018:200:
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2018/t-1857-17.pdf
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2018/t-1857-17.pdf
Tack Claes – bra och tydlig referens!Claes Sörmland skrev:
Som jag tolkar HD-fallet så bekräftar det egentligen precis det vi diskuterat här:
- Brunnen ägs av den tjänande fastigheten (i vårt fall 12:22), men härskande fastigheten (12:33) har nyttjanderätt via servitutet.
- Jag som ägare får också använda brunnen, men inte på ett sätt som hindrar grannen från att utöva sin servitutsrätt.
- Det är alltså fråga om delad nyttjanderätt, inte ensamrätt för grannen.
Hur har det gått?Gonjer skrev:
Ytterligare bakgrund
Dagen efter grannen uttryckt sitt missnöje över häcken kring sitt missnöje att vi nyttjat "hans" brunn så kom han med ett brev och räckte över det fysiskt och sa "bara så vi är överens".
Jag skummade snabbt igenom brevet och tolkade det fortsatt som att vi har rätt att nyttja vårt eget fastighetstillbehör. Jag bemötte grannen med den informationen och sa att om han har servitutet så kan vi gemensamt sätta oss ner och gå igenom vad som gäller. Han gick och hämtade den fysiska kopian från när det registrerades på LM, 1976, och då belyste jag för honom att här finns det inget som styrker det du skriver i brevet eller din hävd om att det är din egendom och att vi inte får nyttja brunnen. När jag försökte förklara termerna Last, Tjänande, Härskande så fick jag känslan av att han försökte pudla något. Efter lite mummel och tankegång från hans sida så sa att det hade inte varit några konstigheter om vi hade frågat om vi fick nyttja hans brunn.
Jag bemötte det med att jag tar på mig att kontakta både kommun och LM för att få klarhet i detta då han var inte intresserad av det, antingen för att han inte orkar (ålder) eller för att han eventuellt insåg att han kanske har fel. Oavsett nu står vi här idag med en lite halvdålig relation med grannen där vi försökt att vara så tillmötesgående och sakliga som möjligt.
Grannens brev
Rubrik: Angående brunnen på er fastighet
Datum: 2025-08-10
Vad servitutet faktiskt säger
Servitutet är från 1958 (LM registrerades 1976) och registrerat som:
Detta är ett så kallat avtalsservitut. I juridikspråket kallas den fastighet som ger rättigheten för tjänande fastighet (last), och den som får nyttjanderätten för härskande fastighet (förmån). Det betyder inte att den härskande fastigheten har ensamrätt – det betyder att den har en rättighet som följer fastigheten oavsett ägare. Fullt förståeligt om det misstolkas, Juridiksvenska är underbart.
Markägaren (tjänande fastighet) behåller äganderätten till brunnen om den inte uttryckligen avtalats bort. I det här fallet finns inget i varken lantmäteriförrättningen eller köpekontraktet som undantar brunnen som fastighetstillbehör.
Varför grannens påstående inte stämmer
Grannens tolkning – att vi måste ha hans uttryckliga tillstånd för att använda brunnen – saknar stöd i både servitutets formulering och gällande rätt. Som ägare till fastigheten där brunnen står har vi rätt att använda den så länge vi inte hindrar honom från att utöva sin servitutsrätt.
Det grannen påstår är i princip att servitutet skulle ge honom exklusiv rätt – något som inte framgår av avtalet.
Frågetecken kring 12:4
En sak som förbryllar mig är att det i Lantmäteriets “Min Fastighet” står att även 12:4 är “last” i samma servitut. Det skulle i teorin kunna tyda på att brunnen historiskt har legat delvis inom 12:4 eller att flera fastigheter har varit tjänande. Det kan vara värt att reda ut med 12:4:s ägare, men inget i köpeavtalet eller förrättningshandlingarna antyder att vi inte skulle äga brunnen i sin helhet idag.
Detta står registrerat på Lantmäteriet under "Min Fastighet".
Rättsförhållande: Last
Rättighetstyp: Avtalsservitut
Akt: ***********
Beskrivning: Brunn mm
Förmån
12:33
Last
12:4, 12:22
Åtgärder
Berörkrets ändrad, Fastighetsreglering
Datum 2021-10-05
Om pool och större vattenuttag
Alla verkar överens om att både fylla och tömma en pool i brunnen är en dålig idé, så den tanken lägger vi ner. Vår plan är i endast bevattning, särskilt vid bevattningsförbud.
Min ståndpunkt
Brunnen är vår, servitutet ger grannen nyttjanderätt men inte ensamrätt. Vi får använda brunnen, han får använda brunnen, och vi får inte hindra varandra. Det är i mina ögon ganska enkelt.
Jag har skickat dessa frågor och historik både till kommunen och Lantmäteriet. Deras svarstider ger lite att önska, tillsvidare får tråden utgöra någon form av vägledning.
Jag tänker
-Om ni ber om ursäkt för att ni var klumpiga nog att inte fråga innan ni tog vatten från egen brunn ;-) samt bjuder på kaffe med dopp, så kommer det lösa sig. Eller är det nu en fullt utblommad tvist?
Det är löst och hanterat. Jag gick över till grannen och förklarade läget, lugnt och sansat, någon dagar efter senaste meddelandet här på forumet. Efter lite betänketid så upplevde jag att vi förstod varandra men att han ville själv skaffa sig lite mer information kring ärendet i fråga.B Beckborg skrev:
Vi har inte direkt pratat med varandra, men vi vinkar och hejar när vi kör/går förbi varandra. Vi är garanterat inte bästa vänner, men heller inte åt andra hållet.
Klicka här för att svara