Jag har nu haft en längre dialog med grannen och vill göra en liten sammanfattning för att runda av tråden.
Efter att vi pratade på plats blev det tydligt att han inte var helt införstådd med att brunnen idag faktiskt står på min fastighet (12:22), eftersom jag köpt markplätten från 12:4. Vi var dock överens om att brunnen tidigare stått på 12:4:s mark och att servitutet mellan 12:4 och 12:33 därför var rimligt när det upprättades på 50-talet (mellan syskonen som då ägde fastigheterna).
När jag lyfte resonemanget att fastighetstillbehör – som brunnen – följer med vid en fastighetsöverlåtelse, så accepterade grannen den förklaringen. Jag upplever nu att han är med på att brunnen står på min mark, och att servitutet i grunden innebär nyttjanderätt men inte ensamrätt. Att 12:4 dessutom redan uttryckt (se min tidigare post med LM-bilagan) att han inte har något intresse av brunnen och att servitutet kan tas bort om ingen använder den stärker ytterligare bilden.
För mig är frågan i praktiken löst och vi lämnar servitutet som det är. Skulle det i framtiden visa sig helt obsolet (tack vare kommunalt VA och beroende på framtida ägarbyten) får en eventuell lantmäteriförrättning ta bort det.
Det viktigaste jag tar med mig – och kanske fler kan ha nytta av – är att:
Efter att vi pratade på plats blev det tydligt att han inte var helt införstådd med att brunnen idag faktiskt står på min fastighet (12:22), eftersom jag köpt markplätten från 12:4. Vi var dock överens om att brunnen tidigare stått på 12:4:s mark och att servitutet mellan 12:4 och 12:33 därför var rimligt när det upprättades på 50-talet (mellan syskonen som då ägde fastigheterna).
När jag lyfte resonemanget att fastighetstillbehör – som brunnen – följer med vid en fastighetsöverlåtelse, så accepterade grannen den förklaringen. Jag upplever nu att han är med på att brunnen står på min mark, och att servitutet i grunden innebär nyttjanderätt men inte ensamrätt. Att 12:4 dessutom redan uttryckt (se min tidigare post med LM-bilagan) att han inte har något intresse av brunnen och att servitutet kan tas bort om ingen använder den stärker ytterligare bilden.
För mig är frågan i praktiken löst och vi lämnar servitutet som det är. Skulle det i framtiden visa sig helt obsolet (tack vare kommunalt VA och beroende på framtida ägarbyten) får en eventuell lantmäteriförrättning ta bort det.
Det viktigaste jag tar med mig – och kanske fler kan ha nytta av – är att:
- Servitut ger inte ensamrätt, utan en rätt att nyttja, förutsatt att det inte står i servitutet.
- Det är bra att prata med andra grannar för att förstå historiken, få personkännedom och samla på sig fakta.
- Och kanske viktigast av allt: en god dialog löser ofta mer än paragrafer och hårda ord.
Först grattis till att det löste sig. Angående grannrelation så är nog det viktigaste att man som nyinflyttad ser till att bland det första man gör är att hälsa på sina grannar så man lär känna dem lite. Som jag förstod det så var det första gången som du pratade med grannen när han skällde ut dig och då hade du haft huset i några år. Nästan lite imponerande att man kan undvika en granne så länge, särskilt ute på landet.Gonjer skrev:
Renoveringsnovis
· Bästerort
· 1 370 inlägg
Nja, så imponerande är det inte. Surgubbar, enstöringar, privata människor etc. finns överallt. Mitt fritidshus som jag hoppas göra till mitt permanenta boende ligger i en liten by med 20-30 bofasta och även om dom allra flesta är minst "normalt sociala" så finns det folk som inte direkt anstränger sig. I.o.f.s. ingen av mina närmsta grannar men även enstöringarna har ju grannar.L lbgu skrev:
Eller tvärtom! Som åretruntboende på Västkusten upplever jag det som det är noll intresse hos de sommarboende att lära känna trakten och oss bofasta. Vi ”stör” mest, pga t ex kostnad för vinterväghållning, sophantering mm eller att, gud förbjudet, vi vill ha en levande landsbygd året runt 😆B Bästerortarn skrev:
I ämnet surgubbar hade jag ett liknade ärende i början på 90 talet.
Efter pratat med surgubben i en minut bestämde jag mig för att gå hem och ringa en brunnsborrare och få en egen brunn borrad.
Hade gärna delat brunn med en trevlig granne, men inte en surgubbe.
Efter pratat med surgubben i en minut bestämde jag mig för att gå hem och ringa en brunnsborrare och få en egen brunn borrad.
Hade gärna delat brunn med en trevlig granne, men inte en surgubbe.
Eller kanske grannen ska hälsa välkommen, tycker jag.😃L lbgu skrev:
Men hur man gör och agerar beror på praktiska omständigheter och även beteende påverkande.
Japp, så är livet och ts skötte det här perfekt utifrån de förutsättningar som fanns.
Nu löste sig ju detta men när vi diskuterade en annan servitutsfråga så såg jag att just frågan om brunnsservitut och exklusivitet diskuterades i HD-fallet NJA 2018:200:
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2018/t-1857-17.pdf
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2018/t-1857-17.pdf
Tack Claes – bra och tydlig referens!Claes Sörmland skrev:
Som jag tolkar HD-fallet så bekräftar det egentligen precis det vi diskuterat här:
- Brunnen ägs av den tjänande fastigheten (i vårt fall 12:22), men härskande fastigheten (12:33) har nyttjanderätt via servitutet.
- Jag som ägare får också använda brunnen, men inte på ett sätt som hindrar grannen från att utöva sin servitutsrätt.
- Det är alltså fråga om delad nyttjanderätt, inte ensamrätt för grannen.