Så är det fortfarande, det här är bara en vecka sen:BirgitS skrev:
https://www.sverigesradio.se/avsnit...onal-lamnade-hjarnskadade-i-sin-egen-avforing
Vansköttseln hade pågått i flera år utan nån gjort nåt åt det annat än skicka de anställda på värdegrundskurser(?). Hade det varit ett privat boende hade det varit ramaskri i media.
Att alla utom två dessutom får jobba vidare med samma arbetsuppgifter (och de två som inte jobbade vidare fick ett års lön "fallskärm") är väldigt olämpligt.
Dumheter.G g.kraft skrev:
Det är få som opponerar sig mot att deras fina barn måste dela skola med arbetarbarn eller mörkhåriga. Några enstaka finns det säkert men de är så få att de kan bortses från i diskussionen. Däremot finns det många som opponerar sig mot att deras barn går i skola med barn som är med i kriminella nätverk, har med vapen till skolan, säljer droger på rasterna mm. Med all rätt dessutom.
För att vara övertydlig, igen: det är inte hudfärg, matpreferenser eller i viss mån vilken/a gud/ar man tillber som är intressant. Det är beteenden och värderingar. Om arbetarbarnet har lärt sig hemifrån att man sköter sig i skolan, lyssnar på de vuxna, väntar på sin tur och inte löser sina konflikter med nävarna (eller värre) så är det ingen som klagar. Det går till och med bra att ha enstaka sådana barn som inte lärt sig detta hemifrån i skolor eftersom de relativt snabbt kommer att socialiseras in i önskat beteende. Problemen uppstår när man får för många, då dominerar istället den kulturen och vi får en situation som vårt skolsystem, eller samhälle, inte är byggt för att hantera. Barn är inte små oskyldiga änglar som alltid sitter i ring och sjunger "We shall overcome" om man inte präglar dem med sina läskiga vuxna rasistnazistvärderingar. Flugornas herre är betydligt närmare sanningen om vad barn blir utan styrning.
Att försöka blanda upp befolkningen går således bara om mängden individer som är "utanför" är relativt begränsad. När de är i majoritet blir effekten av uppblandningen motsatt, dvs den kulturen kommer istället dominera.
Samhället är mycket riktigt på väg mot ökad segregering och tyvärr tror jag inte att den utvecklingen går att vända. Därmed blir det rationellt att snarast segregera sig i den mån det går, vilket ökar takten. Jag, och väldigt många med mig, är inte beredda att offra barnen för en utopisk tanke om integration som inte kommer ske.
För att återföra det till trådens ämne igen så innebär detta att jag tror att många kommer föredra kommuner som med planprocessen ser till att det inte byggs boenden som kan efterfrågas av socioekonomiskt svaga. På grund av det relativt starka kommunala självstyret är det svårt för staten att göra något åt detta med mindre än rent drakoniska lagändringar. Förhoppningsvis så drakoniska att man inte kan gå vidare med dem med mindre än att man förlorar val på det. Observera att denna preferens gäller oavsett hudfärg/ursprung. Även framgångsrika invandrare föredrar att bo bland andra framgångsrika i stor utsträckning.
Tyvärr är det så att om de lågpresterande är i majoritet så dras snittet ner snarare än att de högpresterande lyfter de andra.Claes Sörmland skrev:
Ja. Därför vill man samtidigt angripa friskolesystemet/det fria skolvalet.
Ja. Detta gäller oavsett hudfärg. Troligen är de största vinnarna på friskolesystemet/fria skolvalet elever med invandrarbakgrund som är ambitiösa och/eller har föräldrar som är engagerade.
Just det sista var extremt tydligt på den gymnasieskola som mitt ena barn läste. Hälften av eleverna var högpresterande barn till invandrare som gärna åkte lång sträcka till skolan för att få en bättre skolmiljö än på den närmsta skolan.tommib skrev:
Samtidigt så får man med det fria skolvalet en annan effekt också, på exempelvis teknisk linje och natur så är det på utflyttningsskolor bara riktigt motiverade barn med för lång restid (de har lång restid bara för att komma dit) kvar, så de presterar väldigt bra trots att det till och med finns lediga stolar i klassen. Det finns därför en del elever som åker i motsatt riktning för att få tillgång till den skolmiljön också...
Men nu pratar vi om de som lyckas trots dåliga förutsättningar. De flesta gör ju inte det, precis som de flesta inte lyckades där jag växte upp. Har du en för stor koncentration av "lågpresterande" så kommer de aldrig att kunna lyftas av de duktigare eleverna. Det gällde där jag växte upp och det gäller i utanförskapsområdena idag.
Så det man kan konstatera är att S integrations politik med blandande områden ändå inte löser problemet. Det krävs något annat först, vad det är vet jag dock inte...
Ja, det visar ju tydligt att inte vem som helst kan jobba med äldre, precis som jag skrev.B Byggmarodören skrev:
När det började skrivas om det här för några årtionden sen så fanns i stort sett bara kommunala äldreboenden och kommunal hemtjänst och det var ramaskrin i media. Just i detta fall har åtminstone SR, SVT, SvD och GP tagit upp det, så det är väl omskrivet. Jag ser alltså inte att det skulle göras någon större skillnad på privat och kommunal omsorg.
Ska jag var helt ärlig så vet jag inte exakt vilka områden som är helt homogent svenska som det finns kvar. Där jag växte upp i radhusidyllen gick det väl en invandrare per 100 under min uppväxt, nu är det väl 40-50% där i alla fall en part är andra generationens invandrare. Lika mysigt idag som då men det är klart att när ett radhus kostar över 5 miljoner så förutsätter det en rimligt stabil inkomst. Var i stort enbart akademiker då och det förefaller det vara nu med.
Största ramaskriet kom när den största låg/mellanstadieskolan gick ut med att de i ett steg för att få in mer pengar skulle profilera sig för barn med bokstavskombinationer. Dom barnen ville ingen ha med sina barn, oavsett härkomst. Så då hotade alla med att flytta sina barn.
Ska bli spännande att se konkreta förslag på hur de tänker sig att de mest utsatta ska komma in i de mest (svensk) segregerade områdena. För är det språket man vill åt så är det ju det som krävs, räcker inte med att få in dem i ett mindre ekonomiskt utsatt område för jag tror alla medelklass områden har en stor nog mix av ursprung för att du ska kunna hitta någon som kan ditt språk så du kommer undan om man är bekväm eller inte så akademiskt sprungen.
Största ramaskriet kom när den största låg/mellanstadieskolan gick ut med att de i ett steg för att få in mer pengar skulle profilera sig för barn med bokstavskombinationer. Dom barnen ville ingen ha med sina barn, oavsett härkomst. Så då hotade alla med att flytta sina barn.
Ska bli spännande att se konkreta förslag på hur de tänker sig att de mest utsatta ska komma in i de mest (svensk) segregerade områdena. För är det språket man vill åt så är det ju det som krävs, räcker inte med att få in dem i ett mindre ekonomiskt utsatt område för jag tror alla medelklass områden har en stor nog mix av ursprung för att du ska kunna hitta någon som kan ditt språk så du kommer undan om man är bekväm eller inte så akademiskt sprungen.
Har inte läst något om vad detta innebär rent konkret. Sossarna är dock helt kassa och kommer troligen med populistiska dumheter om senaste årens utspel är något att gå på.
Troligen kommer förslaget gå ut på att gentrifiera "utanförskapsområden" istället för tvärt om. Politiken i Stockholm har länge gått ut på att förstöra förorter genom att bygga in bostadsrätter.
Att tvinga rikemanskommuner att ta ansvar är givetvis bra men resultaten blir nog irrelevanta.
Börjar de mumla om att riva funktionella bostäder kommer de möta kraftfullt motstånd det är jag säker på. Det vore en av de dummaste sakerna man kan göra och det finns goda akademiska belägg på hur dåligt det är.
Jag tycker att det bör underlättas för folk att bo kvar där de känner sig hemma så att områden kan utveckla lokal kultur. Man bör även kunna flytta om man vill. Bygg massor av nya bostäder tack... Och krasha bostadsmarknaden! Den måste dö innan något vettigt kan växa fram.
Ekonomins fokus på assets, arv etc är helt förkastligt för samhället. Det måste löna sig att jobba.
Troligen kommer förslaget gå ut på att gentrifiera "utanförskapsområden" istället för tvärt om. Politiken i Stockholm har länge gått ut på att förstöra förorter genom att bygga in bostadsrätter.
Att tvinga rikemanskommuner att ta ansvar är givetvis bra men resultaten blir nog irrelevanta.
Börjar de mumla om att riva funktionella bostäder kommer de möta kraftfullt motstånd det är jag säker på. Det vore en av de dummaste sakerna man kan göra och det finns goda akademiska belägg på hur dåligt det är.
Jag tycker att det bör underlättas för folk att bo kvar där de känner sig hemma så att områden kan utveckla lokal kultur. Man bör även kunna flytta om man vill. Bygg massor av nya bostäder tack... Och krasha bostadsmarknaden! Den måste dö innan något vettigt kan växa fram.
Ekonomins fokus på assets, arv etc är helt förkastligt för samhället. Det måste löna sig att jobba.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Är de, och gör de? Jag tror de generellt har ganska starkt stöd för den här poliltiken generellt, samtidigt som de nog har extremt svagt stöd för den specifikt.makhno_ skrev:
Folk kommer alltså vara för den av princip, men motarbetaden just för dem själva. Så de kommer inte förlora riksdagsvalet 2026 på den, men få ett internt uppror mot den i kommunalvalet 2030. Vilket de kommer hantera med sedvanlig spagat.
Redigerat:
Det här riskerar att bli ett nytt fiasko. När ska politikerna börja ta sitt ansvar för den röra de ställt till med? Jag som arbetat mycket med utlandsfödda och integration vågar hävda att det finns en väldigt enkel lösning på problemet. Se till att de får lära sig bra svenska och att de får ett arbete. Då brukar resten ha en tendens att lösa sig av sig självt. Den människa som har möjligheten att kommunicera med sin omvärld och som känner sig delaktig i bidragandet till samhället har mycket bättre förutsättningar för att bli "svensk".
Istället för att försöka fösa ihop olika etniska folkgrupper och lägga över problemet på medborgarna, se över och åtgärda de befintliga bristerna i integrationen. SFI t ex har bitvis varit väldigt undermålig och misslyckats med att nå upp till en grad där eleverna klarar av att förstå och prata vårt språk. Fler tjänster med tillsättning direkt via Arbetsförmedlingen och/samt kommunerna skulle kunna skapas för att få ut dem i sitt första arbete här i Sverige. Mer utbildning kring den kultur och de värderingar vi har i landet skulle också bidra till en ökad integrering.
Jag har både kollegor och vänner som är invandrare som jag gillar att prata och umgås med. Men jag vill inte bo i områden där invandrare säljer droger, begår våldsbrott och ägnar sig åt andra missanpassade aktiviteter. En bidragande anledning till att vi köpte hus var för att komma bort från detta som började sprida sig i vårt bostadsområde. Och inbilla er inte att de vänsterorienterade politikerna själva tänker vara en del av lösningen. Man bor allt som oftast i sin dyra bostadsrätt eller villa och umgås med andra vita på fritiden. Det är lätt att dra upp storslagna planer och ambitioner när det är andra människor som ska se till att de blir verklighet.
Istället för att försöka fösa ihop olika etniska folkgrupper och lägga över problemet på medborgarna, se över och åtgärda de befintliga bristerna i integrationen. SFI t ex har bitvis varit väldigt undermålig och misslyckats med att nå upp till en grad där eleverna klarar av att förstå och prata vårt språk. Fler tjänster med tillsättning direkt via Arbetsförmedlingen och/samt kommunerna skulle kunna skapas för att få ut dem i sitt första arbete här i Sverige. Mer utbildning kring den kultur och de värderingar vi har i landet skulle också bidra till en ökad integrering.
Jag har både kollegor och vänner som är invandrare som jag gillar att prata och umgås med. Men jag vill inte bo i områden där invandrare säljer droger, begår våldsbrott och ägnar sig åt andra missanpassade aktiviteter. En bidragande anledning till att vi köpte hus var för att komma bort från detta som började sprida sig i vårt bostadsområde. Och inbilla er inte att de vänsterorienterade politikerna själva tänker vara en del av lösningen. Man bor allt som oftast i sin dyra bostadsrätt eller villa och umgås med andra vita på fritiden. Det är lätt att dra upp storslagna planer och ambitioner när det är andra människor som ska se till att de blir verklighet.
Problemet är väl att politiker varken kan lära individer svenska eller ge dem ett arbete. De kan således inte ta ansvar på det sättet.H HighFidelity skrev:
Det är något den enskilde måste lösa själv och det är lätt sagt men enormt svår för den enskilde. Och det är väl här det brister för många, motivationen eller kompetensen (i någon kombination för den enskilde) finns inte att lära sig svenska och kunna skapa värde på arbetsmarknaden.
Kvar för politiker blir då att budgetera för låtsasutbildningar, något som i dess form ser ut som utbildning men som inte i någon högre grad leder till att deltagarna blir utbildade, och låtsasjobb, jobb som ser ut som arbete i formatet men där den enskilde låtsasarbetstagaren drar mer resurser än värde den skapar.
Problemet är ju i praktiskt genomförande vem som ska arbetsleda dessa låtsasutbildningar och dessa låtsasjobb. Någon som känner sig motiverad att arbeta med att leda låtsasarbete och låtsasutbildning? Kommer du långvarigt att vilja arbeta med detta?
Allvetare
· Västra götaland
· 10 931 inlägg
Berätta gärna mer om de här "låtsasjobben och låtsasutbildningarna" ...
Låtsasjobb har jag nog en hyfsat bra bild av hur man kan skapa, men låtsasutbildning var något nytt...
Låtsasjobb har jag nog en hyfsat bra bild av hur man kan skapa, men låtsasutbildning var något nytt...
Min svärfar arbetade åt Samhall efter en arbetsskada och var arbetsledare åt en mängd personer som var väldigt långt ifrån arbetsmarknaden (invandrare från Finland, personer med hjärnskador, personer med arbetsskador mm). En del av dessa lärde sig att fungera i en tillverkningsindustri (man tillverkade plaströr) och kunde efter detta skaffa sig ett riktigt jobb (de från Finland lärde sig svenska på "jobbet"). Men en del var mycket riktigt i praktiken "obildbara", de kunde inte ta till sig tillräckligt med kunskaper för att fungera utanför den skyddade verksamheten. Men de bidrog ändå mer där än de hade gjort med bidrag ute i samhället.
Jag är ytterst ambivalent när det gäller arbetsmarknadsåtgärder av detta slag, jag ser att de fungerar men samtidigt så förstör de konkurrensen mot andra företag inom samma nisch. Jag lutar mer åt att man behöver använda dessa åtgärder till att utföra arbetsuppgifter som annars inte skulle bli gjorda, eller som skulle utföras/betalas av samhället i sig (här är ju exempelvis städning av gator och torg en sådan uppgift som jag ofta återkommer till). Men även där konkurrerar man ju med privata företag, så det är inte lätt att göra så heller.
På en lunchrestaurang där jag ofta åt tidigare hade man en kille med Downs Syndrom anställd med bidrag. Han gjorde ett bra och viktigt arbete, men han var ju inte lika snabb som andra skulle vara på jobbet (han samlade ihop och sorterade disken till diskbackarna). Han var jätteduktig och trevlig, men han var inte supersnabb. Helt plötsligt försvann han och jag frågade då varför? Ägaren berättade att de inte kunde behålla honom då anställningskostnaden blev för dyr när bidragen försvann och han skulle ha en vanlig lön och andra arbetsvillkor fastställda enligt kollektivavtalet. Så han hamnade i dagverksamhet istället (enligt de på restaurangen). Det är ytterst ovanligt att man ser folk med Downs syndrom jobba idag, det var rätt vanligt för tio år sedan.
Varför berättar jag dessa historier? Jo, för att peka på hur kraven från samhället gör så att de som inte passar in i mallen, inte fungerar i samhället. Detta är ju något vi ser i skolan också. Man pratar om att man gillar olika, men samhället ordnas inte utifrån att det är på det sättet.
Jag kan ju lägga till ytterligare en aspekt, processen för att få ett arbete. Min son har haft ett sabbatsår från skolan innan han börjar på högskola i höst. Att få ett jobb var jättesvårt för honom, men han lyckades. Han jobbade extra inom hemtjänsten innan han till slut fick ett telefonförsäljarjobb. Det intressanta här är att själva anställningsprocessen för de så kallade enkla jobben är så svår att det är nästintill omöjligt att ta sig igenom den om man inte är mycket duktig på svenska och har gott om svensk livserfarenhet. Man skall göra personlighetstester, man skall spela in en video där man presenterar sig själv och varför just "jag" är lämplig att få jobbet. Man skall göra kunskapstester. Men framförallt, instruktionerna för att kunna göra allt detta är ofta så komplexa (i struktur och språk) att många infödda svenska 19-åringar med bra betyg inte har kunskaperna för att kunna förstå vad de förväntar sig. Och klarar man inte av att göra en bra presentation av sig själv på videon, då kastas man direkt ut ur urvalsprocessen. Jag hjälpte sonen med att undersöka vad som stoppade honom och fick faktiskt svar från några konsultfirmor (som hanterade anställningsprocessen åt företagen) och det var en sak som återkom - han framstod inte som särskilt social. Han är faktiskt extremt duktig på sociala interaktioner, men han framstod inte som det pga video och svaren på frågorna i anställningsprocessen (oftast det senare). När vi insåg detta så satt jag med honom och lärde honom hur han skall svara på frågorna i personlighetstesterna och då fick han flera jobberbjudanden direkt. Man måste kunna ljuga på rätt sätt också för att ens få chansen till att få ett jobb.
Min son sökte alltså mängder av så kallade enkla jobb där anställningsprocessens krav vida översteg det som förväntades på arbetsplatsen. Vi pratar om jobb som: hemtjänst (han sökte i flera kommuner och fick nej flera gånger, trots att det fortfarande fanns lediga tjänster - till slut fick han napp i en en av grannkommunerna), postbärare, paketbilschaufför, städare, snabbmatsrestaurang, kundtjänst på web-butik, vaktmästare, telefonförsäljare, matvarubutiker (och många andra typer av butiker), nöjesfältsarbetare osv osv. Inte ett enda jobb som han sökte hade en anställningsprocess som skulle passa en person som inte lärt sig så bra svenska än. Den matchade inte heller kraven på arbetet. Kraven i anställningsprocessen översteg vida komplexiteten på arbetsuppgifterna.
Så vad är då kopplingen till trådens ämne? Jo, ett av de stora hindren till att ens få ett jobb är de anställningsprocesser och kravbilder som idag används av i princip alla arbetsgivare som öppet anställer folk. Det lämnar att ingångsjobben enbart kan fås om man har rätt kontakter. Jag har inte rätt kontakter för att kunna hjälpa mina barn att få jobb, i min bransch och i de branscher mina och frugans vänner och bekanta arbetar så finns det inga sådana jobb. Så här skulle en uppblandad beondesituation kunna hjälpa till, eller? Nja, jag bor i ett väldigt uppblandat område, visserligen fler svenskfödda än i samhället i övrigt, men med väldigt olika typer av arbeten. Men de arbetar alla på företag/kommuner som har de anställningsprocesser som stänger ute folk som inte förstår hur man skall lura processen och de som har för dåliga kunskaper i svenska. Dessutom så träffar jag inte särskilt ofta mina grannar ändå, både de och jag är ju på jobbet hela dagarna. Vad man behöver är att ha grannar som har kiosker, små städfirmor, mindre verkstäder osv, dvs de som redan till stor del är utanför det "officiella samhället". De skall dessutom vara tillgängliga så att man träffar dem, man måste ha en interaktion med dem på deras arbetsplats för hemma träffar man dem inte.
Så min slutsats är att hela vårt samhälle är alldeles för ordnat och strukturerat för att integrationen skall fungera, det är först nästa generation som kan svenska bra som ens har en chans. Om man skall lösa det för första generationen som inte lär sig bra svenska så kommer det att vara arbetsmarknadsåtgärder som är lösningen, men samtidigt så måste man vara väldigt försiktiga med dessa då de är lätta att utnyttja för brottslingar och då de riskerar att konkurrera ut riktiga jobb.
Så att blanda befolkningen i ett bostadsområde gör inte någon skillnad. Det kommer varken att hjälpa till med svenskan eller att få det första jobbet. Sedan fungerar det inte i praktiken eftersom man inte kan tvinga folk att flytta till specifika områden.
Allvetare
· Västra götaland
· 10 931 inlägg
Huvudet på spiken. Speciellt biten om anställningsprocessen, jag tror inte många förstår att verkligheten ser ut såhär, även för anställningar som har extremt låg ersättningskostnad..pacman42 skrev:
Det man kan lägga till är att Samhall har ytterst lite tillverkningsindustri idag, utan främst lokalvård. Arbetsplatsen jag arbetar på har haft Samhall som städfirma, men sist vann ISS upphandlingen, så uppenbarligen konkurrerar de inte så extremt med priset.
Vad gäller arbetsmarknadsåtgärder så är subventionerade anställningar bland de få saker som Arbetsförmedlingen håller på med som faktiskt har forskningsstöd bakom sig.
Självklart måste alla ta ett eget ansvar och finna sin egen motivation. Men det finns mycket vi kan göra på samhällsnivå för att underlätta lärandet och integrationen. Vanlig feedback som jag hört gällande SFI är t ex att läraren inte hinner med, att vissa uppgifter är svårförstådda, att det är för stökigt/högljutt på lektionerna samt att elever godkänns i delkurser alltför lättvindigt.
Är det vettigare att politikerna bidrar till att se över, omstrukturera och ev. öka tilldelningen av resurser för svenskainlärandet? Eller att de arbetar med att försöka blanda upp bostadsområden så mycket som möjligt i hopp om att det svenska språket ska smitta av sig?
Låtsasjobb blir bara låtsasjobb om man gör dem till det. Vi hör ju hela tiden att det finns skriande behov inom olika arbetsområden samt att vi har en åldrande befolkning. Det är inte särskilt svårt för kommunerna att tillsätta tjänster där det finns ett faktiskt behov och riktiga arbetsuppgifter. Men då måste man få anslag till det och tydliga riktlinjer. Många av våra kommuner har inte den ekonomin i dagsläget.
Min uppfattning är att många utlandsfödda vill arbeta och bidra till samhället. Men de fastnar ofta på vägen antingen då det gäller att lära sig svenska ordentligt eller att få in en fot i arbetslivet. Sen finns förstås de som inte vill jobba eller som har för låga kunskapsnivåer eller andra svårigheter. Men det är iofs inte unikt för just utlandsfödda.
Men då får man sänka kraven och förenkla processerna för anställningar av personer till enkla jobb. Läs mina inlägg några inlägg upp så förstår du vad jag menar. Sverige är överbyråkratiserat så till den grad att det i praktiken inte finns enkla jobb längre, det går nämligen i praktiken inte ens att söka dem om du inte har en svensk gymnasieexamen.H HighFidelity skrev: