Detta är dock felaktigt av mäklaren. Mäklaren ska kontrollera att köparen kan finansiera köpet, det räcker inte att bara fråga. De flesta mäklare jag varit i kontakt med på senaste vill ha kopia på lånelöfte alt. har de fått numret till vår bankman så de kan ringa och kontrollera själva.scim skrev:
Självklart är formuleringen lånelöfte lite fel. Det handlar om finansiering. I 9/10 är det dock frågan om ett lån. Avser man att betala kontant ska man såklart kunna visa upp att man har möjlighet till detta.
Det här beror ju också lite på vilken typ av objekt det är. Är det hus för några hundra tusen som någon nämnde innan så kan ju alla få lån till detta. Handlar det om en bostadsrätt för 5-6 miljoner så är det ju inte lika självklart att folk kan finansiera köpet, även om de själva tror det.
Lite nyfiken - vad är det som säger att mäklaren ska göra detta?falkn skrev:
Enligt min erfarenhet sker det ganska sällan - kanske 2 av 10 gånger i de försäljningar jag varit inblandad i.
En gång har det hänt mig att mäklaren ställt upp krav på lånelöfte för att ta emot bud, och det strider ju direkt mot mäklarens skyldighet att vidarebefordra alla bud till säljaren - en av de mest grundläggande skyldigheterna en mäklare har.
Det tillhör god mäklarsed att göra detta. Tänk dig själv att en person utan finansiering vinner budgivningen och sedan inte kan köpa fastigheten. Tänk dig att du som köpare fått betala onödigt mycket för att någon budat som inte ens har ekonomisk möjlighet att genomföra köpet.cpalm skrev:
Förr hade man ofta en klausul i kontraktet gällande finansiering, vilket medgav att köparen kunde häva köpet utan kostnad om finansiering inte kunde ordnas. Som du förstår är detta enormt ofördelaktigt säljaren och mäklaren. Därmed vill man ha ett lånelöfte så man sedan kan stryka den paragrafen och därmed minska risken för köparen.
Ett bud som saknar finansiering är ju dessutom inget värt för köparen.
Jag förstår naturligtvis konsekvensen av att köparen saknar finansiering, men jag kan inte hitta någonstans att det skulle höra till god mäklarsed att säkerställa att ett bud kan finansieras i samband med budgivningen. Något mer konkret än ett påstående skulle uppskattas.falkn skrev:
Att det görs i samband med att köpekontraktet upprättas, och att kontraktet också normalt innehåller en finansieringsklausul är en helt annan sak.
När vi började leta gård för 10 år sen var det inte ovanligt att man begärde in bankkontakt för att få tillgång till prospekt och möjlighet att komma på visning. Troligen ett effektivt sätt att hålla nyfikna grannar på behörigt avståndfalkn skrev:
Vad gäller kvalificering av budgivare är det ju inte otänkbart att det stipuleras i uppdragsavtalet med mäklaren, eller?
Haha ja, det är ju ett effektivt sätt att gallrakrillek skrev:När vi började leta gård för 10 år sen var det inte ovanligt att man begärde in bankkontakt för att få tillgång till prospekt och möjlighet att komma på visning. Troligen ett effektivt sätt att hålla nyfikna grannar på behörigt avstånd
Vad gäller kvalificering av budgivare är det ju inte otänkbart att det stipuleras i uppdragsavtalet med mäklaren, eller?
Det kan göra det, men många säljare har nog dålig koll på detta. Jag har varit på många visningar där mäklaren redan på visning (om det är ett hett objekt) samlar ihop de intresserade spekulanterna och går igenom hur deras finansiering kommer ske.
En erfaren mäklare har ju troligtvis lärt sig den hårda vägen vilka problem det ställer till när folk inte har finansiering klar.
Jag kan berätta att när vi köpte vår nuvarande lägenheten så var det precis detta som hände. Vi var två som budade och jag visste att de andra paret också var väldigt unga. De budade dessutom hej vilt och ibland över sig själva. Jag var på mäklaren flera gånger huruvida han hade kontrollerat deras lånelöfte, vilket han hade. Till sist vann det andra paret budgivningen på ett bud långt över vårt (de bjöd över sig själva). 3 timmar senare ringde mäklaren upp oss. Då hade han pratat med köparna och då klämde de fram med ytterligare en sida i sitt lånelöfte där det var angivet att de var tvungna att sälja båda sina bostäder innan köp. De bodde alltså i varsin liten lägenhet och hade allt sitt kapital bundet i dessa. Tillträdestiden på objektet var väldigt kort (1 månad). Mäklaren insåg ju direkt att där måste vara en klausul i kontraktet gällande finansieringen och insåg att det troligtvis är omöjligt att hinna sälja båda objekten innan försäljningen skulle gå igenom på objektet de köpt. När han berättade detta för säljarna var de inte intresserade av detta och vi fick då köpa bostaden till vårt tidigare bud.
Resultatet blev ju att vi fick betala några 10-tusen för mycket (kan kvitta i dagsläget). Som kuriosa satt vi sedan på kontraktsskrivningen och då ringde de andra budgivarna och hade trollat bort sin försäljningsklausul genom att få lånelöfte av typ Bluestep eller liknande kreditgivare och höjde sitt bud ytterligare 100'. Det var dock försent då...
Det här gick väldigt fort (några timmar) och vi insåg ju att de hade kunnat ordna ett ovillkorat lånelöfte av en annan bank om de fick 2-3 dagar på sig, vilket de också gjorde, men kom då försent. Därför kontrade vi ju med ett bud och bad om att få skriva direkt dagen efter. Hade vi backat till vårt ursprungsbud hade ju såklart andra budgivare återigen varit intresserade samt att säljaren troligtvis hade accepterat risken med att ha en finansieringsklausul med i köpekontraktet. Detta var något de först övervägde, men senare insåg inte var värt risken för de pengar som skiljde mellan våra bud.scim skrev:
Idag spelar det ingen större roll för oss då värderingar på vår våning idag ligger på ca 500 000 över vad vi gav + vad vi renoverat för.
Återigen är poängen med att kontrollera finansiering att alla bud ska vara på lika villkor. Ett bud där finansiering är klar kontra ett bud där man måste ha en finansieringsklausul med i kontraktet är inte värda lika mycket även om summan är densamma. Detsamma gäller eventuella besiktningsklausuler på bostadsrätter som vissa köpare vill ha med.
Redigerat:
Man kan tycka vad man vill om reglerna, men de är tydliga. Avtal om fastigheter är inte bindande utom i speciella former. Det till skillnad från ungefär alla andra överenskommelser.
En av anledningarna är att husavtal är bland de största affärerna de flesta av oss gör. Därför är de "trögare" att bli bindande, därför har vi centrala register över ägandeskap osv.
Det är bara att acceptera att båda parter kan dra sig ur utan negativa konsekvenser innan det formella avtalet är undertecknat. Systemet är gjort så med vilje. För att skydda alla som inte är otroligt erfarna.
En av anledningarna är att husavtal är bland de största affärerna de flesta av oss gör. Därför är de "trögare" att bli bindande, därför har vi centrala register över ägandeskap osv.
Det är bara att acceptera att båda parter kan dra sig ur utan negativa konsekvenser innan det formella avtalet är undertecknat. Systemet är gjort så med vilje. För att skydda alla som inte är otroligt erfarna.
Nu handlar ju tråden om en bostadsrätt, såvitt jag kan förstå. I lagens mening är en bostadsrätt inte en fastighet och omfattas inte av jordabalken utan försäljning och köp av bostadsrätter regleras av köplagen. Detta borde implicera att även muntliga avtal skall hållas när det gäller bostadsrätter.
Angående centrala register över ägande av fastigheter så beror det snarare på att staten vill veta vem de kan utkräva skatt av. Att det råkar vara en stor affär för den enskilde tror jag är av underordnad betydelse.
Disclaimer: Jag är lekman när det gäller juridiska frågor och har haft fel förut. Dock är det lång tid mellan gångerna.
Angående centrala register över ägande av fastigheter så beror det snarare på att staten vill veta vem de kan utkräva skatt av. Att det råkar vara en stor affär för den enskilde tror jag är av underordnad betydelse.
Disclaimer: Jag är lekman när det gäller juridiska frågor och har haft fel förut. Dock är det lång tid mellan gångerna
.Det finns inte så mycket kvar av artighet, ödmjukhet och sunt förnuft idag tycker jag. Kan endast råda dig till att inte bland in för mycket känslor när det gäller husaffären. Ha is i magen, gå på visningar och lägg bud på hus som är intressanta men hoppas inte för mycket. När alla papper är underskrivna och du har nyckeln i handen, först då kan du släppa fram alla känslor och älska huset och lägga allt engagemang som du idag lägger på budgivningar mm på att istället börja fixa på huset.