Det är väl det en serviceväg är? Alltså en (ofta tillfällig) väg som inte är för privatpersoner att köra på, utan för att servocefordon ska få tillgång, så som skogsägare för maskiner, vägar bredvid järnväg för service, temporära vägar för byggen etc.M -MH- skrev:
Om det var en temporär väg skulle den inte blivit gemensamhetsanläggning. Det går inte ihop.
Som sagt, det var en serviceväg när man byggde husen men är inte det längre, numera är det en enskild väg!Okarlsson skrev:
Men det innebär en omförrättning. I tillägg till det måste det bildas en VSFF. Även det är förknippat med kostnader. Vad står i det befintliga anläggningsbeslutet? Båtnadsområde? Deltagande fastigheter? Vägstandard? Anläggningens drift? Andelstal?Nötegårdsgubben skrev:
Jag tycker det är rimligt att sådana här trådar skiftar lite fokus över tid. Många av oss väljer att inte skriva sådant som redan är skrivet, vilket efter en tid lämnar utrymme för andra perspektiv än de mest uppenbara. Likaså krävs det att någon spelar djävulens advokat i vissa fall.
Med det sagt låter det som ett relativt litet (eller glest bebyggt) nyexploateringsområde. Att upprätta föreningsförvaltning och tydliggöra vad en enskild medlem får göra med vägen är nog bra av fler skäl än det nu aktuella.
Om det som tråden antyder enbart finns 5 sakägare låter det rimligt med delägarförvaltning. Bekymret är oftast att GA bildas av kommun , lantmäteri och exploatör långt innan den första tomten/fastigheten är såld. De som bildar GA skall sedan inte vara med och sköta anläggningens utförande och drift. När ägandet av tomter/fastigheter sedan övergår till oss vanliga dödliga har vi ofta begränsad kunskap om vad en andel i en GA innebär. Det förefaller uppenbart att grannen i tråden inte förstått vilka rättigheter och skyldigheter han har. Om de nuvarande ägarna till fastigheterna hade varit med om att bilda GA hade det kanske fungerat bättre? Utformningen hade varit anpassad till de boendes intressen, t.ex. krav på dammbindning. Om inte annat hade samtliga sakägare haft en bättre kunskap om sina rättigheter och skyldigheter?
Obs, nedanstående är alltså en hypotetiskt svar på frågan från @-MH-.M -MH- skrev:
Är det en helt orimlig tanke att en samling fastigheter behöver en väg för tyngre fordon som slamsugningsbil och sopbil? Och för att lösa detta har man en GA som går tvärs över tomten på en av fastigheterna.
För fastigheternas normala trafik med personbil finns i stället en skogsväg i lite sämre skick som inte kan bära tunga lastbilar. Det är inte heller meningen att grannarna till vardags ska köra genvägen över grannens tomt.
Åren går och till slut är genvägen den normala vägen och grannarna visar mindre och mindre hänsyn. Barn växer upp och snart blåser 19-åringarna förbi i sin Volvo 940 så dammet yr. Grannen har vid det laget tröttnat och snickrat ihop ett farthinder så det smattrar i bilen när man kör för fort.
Det är inte tomtmark och det låter som en extremt udda lösning. Inget jag någonsin hörtalas om.
Vad är egentligen problemet med farthindren?J Jörgen Alw skrev:
De var ju knappast gratis och något man gör en söndagseftermiddag för att man inte har något annat för sig. Det är ju med största sannolikhet minst en av grannarna som kör som en rövhatt.
(Och med referens till motorcykeln så gör min bil 60 på ettan och knappt 100 på tvåan)
Att grannen på eget bevåg inte har rätt att placera ut dem.Nyfniken skrev:
Vad är egentligen problemet med farthindren?
De var ju knappast gratis och något man gör en söndagseftermiddag för att man inte har något annat för sig. Det är ju med största sannolikhet minst en av grannarna som kör som en rövhatt.
(Och med referens till motorcykeln så gör min bil 60 på ettan och knappt 100 på tvåan)
Nej, det behöver inte vara vårdslöst för att folk ska kunna reta upp sig. Det är fullständigt orimligt att de som bor närmast vägen ska bestämma hastigheten. Om den ordningen gällde skulle det vara markant lägre hastigheter i princip överallt.
Nja, inte direkt, men i vart fall lite relaterat.D Daniel 109 skrev:
Där handlar det om ett sommarstugeområde där fastigheterna gemensamt fick bekosta en vändplan i slutet av vägen så att slamsugningsbilen skulle kunna vända och inte behöva backa hela vägen.
Med åren så blev den där vändplanen sedermera den sista fastighetsägarens privata båtuppställningsplats. Grannarna vill inte stöta sig med varandra och lillkillen som kör slamsugningsbilen vet ju inte heller exakt hur det ligger till så han backar och trixar och alla håller käften.