Det är ju mer allvarligt och det hade jag inte förstått. Då kunde ju föreningen inte upplåta ovanvåningen för köparna på tillträdesdagen.A Albin Creutz skrev:
Men jag misstänker att styrelsen struntade i det och upplät den i alla fall. Då drabbas ju inte köparna men styrelsen riskerar att föreningen råkar ut för sanktioner, sanktioner skulle kunnat drabba köparna. Men det scenariot spelades väl aldrig ut? Eller?
Nej, eftersom köparna aldrig tillträdde. Dom hade skriftligt fråga dagen innan finns slutbesked och fått som svar från mäklaren som uppgav att föreningen sagt att det fanns. Så alla levde i falsk tro från upplåtarna att slutbesked fanns tills köparna senare upptäckte att det saknades när tvisten pågick.Claes Sörmland skrev:
Dom kunde ju aldrig ta upp det i samband med tillträdet eftersom dom lurats att tro att det fanns. Det märkliga är att föreningen ska kunna tvinga köparna att fullgöra avtalet när dom själva inte kunde det genom avsaknaden av slutbeskedet (leverera hela lägenheten). Men TR tyckte att det gick ju så smidigt 1,5 år senare så det hade kunnat gå att fixa direkt i samband med tillträdet utan något som helst stöd för sin hävdan mer än upplåtarnas egna ord - att det var en formaliasak.
Tingsrätten verkar snarast resonera att föreningen var i god tro avseende slutbesked och att man därför också gav den felaktiga uppgiften till köparna att sådant hade getts. Sen när jag läser tingsrätten så får jag känsla att rätten inte förstår att det rådde ett förbud att ta övervåning och vind i bruk vid tillträdet eftersom slutbesked saknades. Det är såldes inte enbart som tingsrätten skriver att ett förbud kan utfärdas av byggnadsnämnden, ett förbud mot att ta övervåningen i bruk var redan iscensatt från att startbesked hade getts. Och det behövdes ett slutbesked för att lyfta det.A Albin Creutz skrev:
Sen kan man ju ifrågasätta om detta är så allvarligt att upplåtelseavtalet inte skulle vara giltigt. Rimligare är kanske att föreningen kompenserar köparna för tiden de inte har tillgång till lägenheten p g a användningsförbudet.
Det kanske hade varit ett alternativ men det åligger såklart föreningen att lyfta det och se till att de åtgärdar felet. Man ska inte, enligt mig, kunna ge fel information och köpa sig tid sen retroaktivt kunna kompensera för 1,5 års dröjsmål.
Köparna har dessutom gjort gällande frånträde och sagt upp avtalet med konsekvensen hävning, att avtalet skulle vara ogiltigt baserat på slutbeskedet kan jag hålla med om stämmer ej. Men i andra hand hävdas rätt att häva/frånträda.
Jag har viss förståelse för logiken för en sådan tolkning. Om man bara tittar relationen föreningen / köparen så drabbas ju inte köparen ekonomiskt. Det är ju samhället som drabbas iom att lagar och regler inte följs av föreningen.A Albin Creutz skrev:
Men nu har man ju inte fullföljt köpavtalet och då blir ju den ekonomiska skadan mer påtaglig iom skadeståndsanspråken. Nu är det mycket mer intressant om avtalet uppfyllts till fullo. Jag tycker det är solklart att föreningen ej levererat plan 2 och 3 av lägenheten vid tillträdet varvid de inte uppfyllt avtalet oavsett om föreningen trodde det i god tro. Frågan är bara hur allvarligt denna skada är speciellt som den korrigerades först 1.5 år senare.
Man lägger allt på köparen som även om den ej drabbas ekonomiskt (vilket den gör med ny flytt osv) så är det en oerhört ansträngd situation. Vänd på det, varför ska inte säljaren (byggherren) bara inse att man ej hunnit leverera i tid, ordna allt och sen sälja på nytt? Finns inget som säger att det skulle vara ekonomisk skada annorlunda än för köparen tänker jag? Kanske rent av till högre pris?M merbanan skrev:
Tycker det är en självklarhet, speciellt om man läser lagtexten, att det ska gå att frånträda. Det blir oerhört märkligt när lagtexten är tydlig men domstolarna gör egna bedömningar som långt går ifrån gemene mans uppfattning. Du får häva vid väsentligt fel - men inget verkar vara väsentligt fel enl TR.
Två andra intressanta exempel är dom tvister som överklagats där avgifterna höjts med nästan 100% och man sagt från tingsrättens håll att det inte är väsentlig höjning. Är det byggbranschen som styr våra domstolar kan man undra
Staten kan subventionera om byggandet behöver öka, men ta inte pengarna från privatpersoners hela livsbesparingar.
Hur ser det ut rent juridiskt i ett sånt här fall mellan parterna? Ställer en köpare krav på byggföretaget gällande slutbesked etc? Eller levererar byggföretaget en byggnad till bostadsrättsföreningen, som i sin tur upplåter borätten?
Jag tänker att en konflikt mellan bostadsrättsinnehavare och föreningen på något vis är en förlustaffär för bostadsrättsinnehavaren hur som helst eftersom man får dela på alla kostnader. (Ifall man inte lyckas lämna förstås)
Det gäller ju att ställa krav på rätt motpart, inte bara på "de andra". Här känns det som man pekar finger vilt, även om man kanske kan tyckas ha rätt i sak är frågan vem det är som "har fel"/är skyldig/ska ta ansvar...
Jag tänker att en konflikt mellan bostadsrättsinnehavare och föreningen på något vis är en förlustaffär för bostadsrättsinnehavaren hur som helst eftersom man får dela på alla kostnader. (Ifall man inte lyckas lämna förstås)
Det gäller ju att ställa krav på rätt motpart, inte bara på "de andra". Här känns det som man pekar finger vilt, även om man kanske kan tyckas ha rätt i sak är frågan vem det är som "har fel"/är skyldig/ska ta ansvar...
Det är nog lite rörigare i fall som detta där byggherren/upplåtaren är samma personer som Föreningen. Eg är boven i dramat i denna tvist MoMå, men eftersom vid nyproduktion av bostadsrätter så är avtalspart föreningen. Vilken MoMå startat med projektbolag som kort efter köpet likvideras.I Ingenjör Jesper skrev:
Det naturliga i såna här situationer är att föreningen inte godkänner/betalar ut då dom ej fått vad som lovats av byggherren. Men sitter man på båda stolarna så godkänner man transaktionen och hoppar ut.
Regeringen vet om detta men av outgrundlig anledning har man inte agerat. BRL måste göras om…
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2022/03/prop.-202122171
Redigerat:
Men som föreningen menar: Köparna hävde upplåtelseavtalet med hänvisning till vissa brister i lägenheten. Det saknade slutbeskedet var inte en av de anförda bristerna.A Albin Creutz skrev:
Det går väl inte att i efterhand hävda att hävningen av upplåtelseavtalet var korrekt baserat på ytterligare brister som inte togs upp vid den faktiska hävningen? Avtalet har ju fortfarande hävts på felaktiga grunder.
Annars skulle man ju kunna häva avtal utan att anföra några grunder alls för hävandet och först i domstol dra upp sina ess ur skjortärmen.
Det är faktiskt inte så det fungerar. Man kan inte kräva fullgörelse av ett avtal om det förelåg något som gjorde att fullgörelse ej krävdes. Den som kräver fullgörelse ska nog ha koll att man levererar enligt avtal.W Weimik skrev:
Dessutom i detta fall så utfäste mäklaren på uppgift av föreningen att slutbeskedet fanns, två dagar innan slutbeskedet. Det förlänger tiden för köparna, som tog upp det så fort det blev känt för dom. Dom blev lurade, därav är det ej del i initiala reklamationen.
Utdrag från aktbil 100. Maskad.
När priserna gick spikrakt uppåt så var det ju aldrig något problem i nyproduktion. Alla parter: köpare, säljare och banken var säkrade mot trassel i något led. Det är ju nu alla måste sitta på säkra kort. Om jag minns rätt så var det typ 500k i minskat försäljningspris. Det låter som en summa man kan bråka om i tingsrätten.A Albin Creutz skrev:
Men när jag läste att tingsrätten tyckte att vissa uppgifter var besvärande så inser man ju att det finns mycket mer än en hund begraven.
Du kan ha rätt, men jag är fortsatt skeptisk. Jag skulle åtminstone inte uttrycka mig så tvärsäkert som du gör.A Albin Creutz skrev:
Fast jag vet inte om jag förstår vad du menar heller. Det är väl ingen som kräver fullgörelse av avtalet nu? Det var i december 2022 som fullgörelse krävdes. Där och då fanns ingen kunskap om att det saknades slutbesked och utan sådan kunskap kunde man så klart kräva fullgörelse där och då. Föreningen krävde fullgörelse i god tro. Man bör ha möjlighet till rättelse, och den möjligheten finns inte om man inte vet vad det är som eventuellt behöver rättas.
Det är dessutom svårt att hävda att det saknade slutbeskedet var av väsentlig betydelse för hävandet när ingen av parterna kände till det.
Hur är det egentligen med förbudet att ta lägenheterna i bruk? Om kommunen anser att föreningen tog plan 2 och vinden i lägenheterna i bruk olovligen ska det väl innebära sanktionsavgift? Om det inte finns någon sanktionsavgift uttagen kan så vitt jag förstår inte kommunen heller ha sett det som något annat än formalia?