Modernismen – vår mest hatade byggnadsstil?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
I en tråd om ett nybyggt hus i någon form av 1800-talsstil var vi ett antal personer som drogs åt att kontrastera det med mer modernistiska uttryck. Ingen ville dock förstöra tråden, så diskussionen avstannade flera gånger. Synd på sitt sätt tror jag, för där fanns ett antal mer eller mindre starka förespråkare för modernismen, som @makhno_, @Marko Koistinen, @Chrzan och @arkTecko (ber om ursäkt om någon av er inte känner er som en modernismens försvarare).
Min beskrivning av modernismen som icke-estetisk och fokuserad på funktion föll dock oavsett inte i god jord, och mina exempel på modernism viftades bort – antingen som inte varandes modernism eller ett dåligt exempel, jag vet inte riktigt vilket.
Istället för att trampa på där vi inte var önskade letade jag efter en tråd om ämnet, men fann ingen, så startar en här.
För egen del ser jag modernismen som storskalig, människofrånvänd ondska. Det är förstås en överdrift, men att det finns enstaka byggnader som pekar i en annan riktning duger inte riktigt för mig när jag ser dess sämsta sidor som bland den moderna stadens stora problem.
Så ge gärna en motbild! Varför är nedanstående inte det vi ska döma modernismen efter? Eller är det det, och vi bara tycker diametralt olika om uttrycken?
Berlin
Gdansk
Tensta
Min beskrivning av modernismen som icke-estetisk och fokuserad på funktion föll dock oavsett inte i god jord, och mina exempel på modernism viftades bort – antingen som inte varandes modernism eller ett dåligt exempel, jag vet inte riktigt vilket.
Istället för att trampa på där vi inte var önskade letade jag efter en tråd om ämnet, men fann ingen, så startar en här.
För egen del ser jag modernismen som storskalig, människofrånvänd ondska. Det är förstås en överdrift, men att det finns enstaka byggnader som pekar i en annan riktning duger inte riktigt för mig när jag ser dess sämsta sidor som bland den moderna stadens stora problem.
Så ge gärna en motbild! Varför är nedanstående inte det vi ska döma modernismen efter? Eller är det det, och vi bara tycker diametralt olika om uttrycken?
Berlin
Gdansk
Tensta
Bra initiativ. Jag kan ju bara svara för mig själv, och då inledningsvis konstatera att jag varken är för, mot, eller intresserad av att diskutera "modernism", eller för den delen någon annan "ism", som en lösryckt stilfråga.
Det har funnits bra och dåliga hus och byggda miljöer i alla tider och "stilar", men deras eventuella kvaliteter har inte i första hand suttit i deras ytliga utseende (även om det finns anledningar till att de som blev bra "på riktigt" också oftast känns fina att se på).
Alla "stilar" har också - vissa mer än andra om det råkade sammanfalla med någon "gynnsam" samhällsutveckling - gått att exploatera kommersiellt, och därvid förflackas till ytligt mode, grovhärmas med billiga fusklösningar och .klistras som säljande ytor på i grunden dåliga hus.
***
Jag har haft lyckan att få leva i, jobba med, och lära mig massor om gamla vackra hus och helgjutna urbana miljöer i ett antal sinsemellan väldigt olika länder. En lekman kan konstatera "här trivs jag" och stanna där. Men som professionell måste jag analysera varför dessa hus och miljöer uppskattas och känns så sköna att leva i, om jag ska kunna använda dessa insikter till att skapa nya bra livsmiljöer.
Jag kan väl sammanfatta den läroprocessen med att vi människor är häpnadsväckande lika, när det gäller vilka fysiska rum (inre och yttre) vi uppskattar att leva i. De yttre uttrycken kan skilja sig kraftigt - med tiden, klimatet, de tillgängliga materialen och tekniken, i vis mån kulturella pålagringar - men något otroligt universellt och grundläggande i hur vi helst vill organisera vårt fysiska rum går igen - och det har väldigt lite med fasadernas utseende att göra.
Jag diskuterar alltså sammanfattningsvis gärna "bra" och "dåliga" hus, framför allt varför de är det ena eller det andra, vid behov vilka samhällsmekanismer som hjälpt eller stjälpt dem - men inte gärna vilken "stil" de tvunget ska byggas i.
Med det halvsura tillägget att åttiotalets postmodernistiska gipskolonner och betongelement-arkitrav på mitt tillbyggda vackra 1800-talsgymnasium inte åldrats med den äran, och säkert är rivningsmogna betydligt tidigare än ursprungshuset.
Det har funnits bra och dåliga hus och byggda miljöer i alla tider och "stilar", men deras eventuella kvaliteter har inte i första hand suttit i deras ytliga utseende (även om det finns anledningar till att de som blev bra "på riktigt" också oftast känns fina att se på).
Alla "stilar" har också - vissa mer än andra om det råkade sammanfalla med någon "gynnsam" samhällsutveckling - gått att exploatera kommersiellt, och därvid förflackas till ytligt mode, grovhärmas med billiga fusklösningar och .klistras som säljande ytor på i grunden dåliga hus.
***
Jag har haft lyckan att få leva i, jobba med, och lära mig massor om gamla vackra hus och helgjutna urbana miljöer i ett antal sinsemellan väldigt olika länder. En lekman kan konstatera "här trivs jag" och stanna där. Men som professionell måste jag analysera varför dessa hus och miljöer uppskattas och känns så sköna att leva i, om jag ska kunna använda dessa insikter till att skapa nya bra livsmiljöer.
Jag kan väl sammanfatta den läroprocessen med att vi människor är häpnadsväckande lika, när det gäller vilka fysiska rum (inre och yttre) vi uppskattar att leva i. De yttre uttrycken kan skilja sig kraftigt - med tiden, klimatet, de tillgängliga materialen och tekniken, i vis mån kulturella pålagringar - men något otroligt universellt och grundläggande i hur vi helst vill organisera vårt fysiska rum går igen - och det har väldigt lite med fasadernas utseende att göra.
Jag diskuterar alltså sammanfattningsvis gärna "bra" och "dåliga" hus, framför allt varför de är det ena eller det andra, vid behov vilka samhällsmekanismer som hjälpt eller stjälpt dem - men inte gärna vilken "stil" de tvunget ska byggas i.
Med det halvsura tillägget att åttiotalets postmodernistiska gipskolonner och betongelement-arkitrav på mitt tillbyggda vackra 1800-talsgymnasium inte åldrats med den äran, och säkert är rivningsmogna betydligt tidigare än ursprungshuset.
Kanske medverka mer uttömmande senare men mina inlägg handlade om historiska faktum inte åsikter om arkitekturen.
Det som är viktigt att förstå är att arkitektur alltid svarar mot ekonomin, tekniken och samhället. Det gör fältet intressant för dessa faktorer går alltid att avläsa i resultatet. (Få individuella verk kan förstås avvika). Det gör också fältet till en mardröm att verka i för man är som arkitekt en slav till omständigheterna.
Det som är viktigt att förstå är att arkitektur alltid svarar mot ekonomin, tekniken och samhället. Det gör fältet intressant för dessa faktorer går alltid att avläsa i resultatet. (Få individuella verk kan förstås avvika). Det gör också fältet till en mardröm att verka i för man är som arkitekt en slav till omständigheterna.
Jag tror mer gårdagens arkitektur står kvar som en form av monument över en viss tidsepok och samhällsrörelser. I Östeuropa blir då ofta dessa byggnader symboler för kommunismen och socialismens förtryck och ekonomiska misslyckande för många. På samma sätt kan betongkolosserna och plattenbau vi byggde i Sverige efter kriget bli en symbol för socialdemokratins misslyckande för de som inte stödjer det partiet och socialistiska idéer. Om sen prefabelementet kanske uppfanns i USA och förfinades i Västtyskland spelar då mindre roll. Så irrationellt fungerar ju symboler.
i sakfrågan är jag nog av ståndpunkten att det är dags att börja se även till byggnaders fasader och estetik igen. D v s att hylla de byggnader och miljöer som människan finner vacker och sätta socialt tryck på de som vill bygga fula byggnader och miljöer, d v s se till att de får mothugg och problem att avancera till maktpositioner i samhället.
i sakfrågan är jag nog av ståndpunkten att det är dags att börja se även till byggnaders fasader och estetik igen. D v s att hylla de byggnader och miljöer som människan finner vacker och sätta socialt tryck på de som vill bygga fula byggnader och miljöer, d v s se till att de får mothugg och problem att avancera till maktpositioner i samhället.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Jag tror att man bör se arkitektur i allmänhet och modernismen i synnerhet som större än bara hur enstaka byggnader ser ut.
Har man ideal om funktionalism, storskalighet, rationalitet och social omdaning sätter det större avtryck än bara byggnaderna i sig.
Så att modernismen därför gjort större avtryck på flerbostadshus och kontorsmiljöer än i egnahems-sammanhang är dels intressant i sig, dels inte så konstigt.
Har man ideal om funktionalism, storskalighet, rationalitet och social omdaning sätter det större avtryck än bara byggnaderna i sig.
Så att modernismen därför gjort större avtryck på flerbostadshus och kontorsmiljöer än i egnahems-sammanhang är dels intressant i sig, dels inte så konstigt.
Bra initiativ till tråd.
NI känner säkert till Arkitekturupproret Om inte så är det i samma anda...
NI känner säkert till Arkitekturupproret Om inte så är det i samma anda...
Nja. Det ironiska är ju att den tidiga revolutionära sovjetkommunismen stödde avantgardistisk konst och arkitektur, som den såg som symbol för frigörelsen från gamla unkna "borgerliga" stilideal. När den alltför tydligt visade sitt (självklara) kulturella/historiska samklang med den västliga grenen av samma tidsanda, slog man bakut och beordrade alla dessa rikt utsmyckade, ornamenterade och materialmässigt rätt påkostade storgårdskvarter med Stalinkrokaner.Claes Sörmland skrev:
Det dubbelt ironiska var att de arkitekter som nu fick rita dessa, ännu hörde till generationen med gedigen klassisk skolning och gjorde sitt jobb riktigt bra - och inte bara på ytan. Dessa hyreskaserner i ett urfattigt land har för det mesta otroligt omsorgsfullt studerade lägenhetsplaner - harmoniska, ljusa men utan minsta slöseri med kommunikationsytor eller svårmöblerade rum. Både dessa lägenheter och storgårds-strukturen, som skapar trygga gröna rum och klara vägar mellan privat och offentligt, uppskattas lika mycket idag som då.
Om fasadernas ornamentik gör det eller ej, blir sekundärt i sammanhanget (den både gillas och hatas)
Det tredubbelt ironiska är att detta "falska" men gedigna stilbyggeri efter Stalins död återgick till en nu rätt urvattnad form av västlig modernism, ungefär som i Sverige omsmält till dessa länders motsvarigheter till miljonprogrammet - i dessa fall ännu mer snabbforcerade av fattigdomen, de krigshärjade ländernas bostadsnöd, och inte minst storslagna sociala visioner om en anständig bostad till alla.
Även bland dessa massbyggda stadsdelar finns såväl väldigt fina som totalt själlösa exempel, men de allra flesta uppvisar i varje fall långt mer omsorgsfulla planlösningar än de fula, opraktiska, mörka och ytslösande skräckexempel, som jag ser på löpande band i dagens nybyggda och på ytan påkostade bostadsrätter.
Att dessa miljonprogram senare proletariserades efter (i Öst) socialismens sammanbrott och (generellt) nyliberalismens härjningar, samtidigt som de ökande sociala klyftorna i just Sverige etnifierats när den galopperande ökningen av GINI-index och skrotandet av all bostadspolitik tidsmässigt råkat sammanfalla med ökad invandring - är en helt annan historia. Vi har väldigt svårt att skilja läsningen av den fysiska miljön från den instinktiva avkodningen av dess (i detta fall senare tillkomna) sociala konnotationer.
I Östeuropa börjar man nu återupptäcka de mer objektiva kvaliteterna i många av dessa miljöer, som man hittills dragit över en kam med alla - bra som dåliga - från den tiden.
***
Vad jag i stället ändå ser som funktionalismens (i den utgåvan) stora misslyckande är det förfelade rumsliga konceptet - eller snarast bristen därpå. Visionen av "luft, ljus och hus i park" var kanske en förståelig reaktion på stenstadens mörka 1800-talsslum, men lösningen - det fritt flytande rummet med husen som solitärer - visar en häpnadsväckande brist på psykologisk inlevelse. Vi behöver våra klart fysiskt och mentalt avgränsade och definierade urbana rum - från gatan och torget till den privata innergården som inte vem som helst kan släntra igenom utan att ha ett ärende dit.
I versionen "miljonprogram" tillkom dessutom tanken om funktionsuppdelning och utifrånmatad biltrafik, vilket visserligen gjorde kvarteren bilfria, men också dömde dem till att förbli sterila sovstäder och isolerade öar utan naturliga mål för stadens övriga invånare. Nötegårdsgubbens beklagande av att han tyvärr saknat anledningar att ta sig dit är ju en god illustration.
Det är nog ingen som någonsin med flit velat bygga fula byggnader - en del har bara inte lyckats så bra
.Vad vi finner som vackert kan däremot skilja sig åt. Vilka miljöer vi trivs med att leva - inte lika mycket, fast de enskilda husen kan se otroligt olika ut. En god stadsmiljö tål den blandningen, och i bästa fall berikas av den.
Redigerat:
Bra initiativ, jag bidrar gärna till dialogen här.
Jag tycker dock att det vore intressantare att diskutera detta utifrån småhus perspektivet och inte utifrån stadsutvecklingsskalan den här dialogen vi oftast hamnar i!
Dvs inte le Corbusier mot någon traditionell klassisist.
Vi är ju ett ändå ett byggahus forum som handlar först och främst om småhus.
Jag skulle gärna tex diskutera överflödet av dom ”låtsas gamla” husen med spröjsade fönster eller ”låtsas modernistiska” kataloghusen där man plockat några få attribut och blandat det med billigaste bauhauspanel och överstora plåtdetaljer som man sedan kopierat ut i princip över hela långa land.
Dom är för mig bland det värsta vi har hittills har åstadkommit i vårt land och det har nästa alltid helt skett utan arkitekters medverkan överhuvudtaget.
Dessa hus som låtsas antigen att vara lite gamla eller lite modena, utan att förhålla sig några spelregler, blir just tråkiga och intet sägande och det ger väldigt tråkiga boendemiljöer.
Byggnader har alltid en plats och kontext och miljö där dom finner sig och det är något man måste förhålla sig till genom en metod eller en annan, svaret kan inte vara copy paste oavsett plats/miljö.
Dom ganska få arkitektritade småhusen vi faktiskt har i landet tror jag dom flesta kan tycka om om man får uppleva ett på riktigt och inte titta på en bild.
Det finns oftast något där, ofta kan man uppleva det man ville åstadkomma. ( Sjävklart finns det bättre eller sämre exempel även här)
Det finns många sidor av myntet, och man måste diskutera kärnan till det hela och vad vill vi uppnå och inte bara vad som är fult eller fint.
För mig som yrkesutövare handlar det mer om ambitioner och att försöka göra sitt bästa oavsett om vi bygger historiserande eller moderniserande, att göra någon på riktigt och löpa linan ut, något mer sammanhållet och tydligt.
Vi lever i postmodernistisk tid, där vi har all möjlighet att lära oss både av modernismen och det klassiska utan att köra copy paste på ena eller andra, utan istället våga vara ambitiösa och göra något eget för vår tid och förmågor.
Våga diskutera estetik och våga använda både traditionella och industriella metoder.
Riktigt hantverk i byggande är en utdöende konstform och det är det jag tycker vi ska värna om för att skapa vackra och välbyggda miljöer oavsett ornament eller avskalat.
För mig har var sak din tid och man ska verkligen genuint lära sig historien och utveckla sin egen tid.
Vi åker inte häst och vagn bara för vi kan och vi kan tillverka stora glasrutor idag till skillnad ifrån den tiden vi uppfann spröjs för att sätta ihop små rutor till större för att får in mer ljus i bostäderna.
Jag tycker dock att det vore intressantare att diskutera detta utifrån småhus perspektivet och inte utifrån stadsutvecklingsskalan den här dialogen vi oftast hamnar i!
Dvs inte le Corbusier mot någon traditionell klassisist.
Vi är ju ett ändå ett byggahus forum som handlar först och främst om småhus.
Jag skulle gärna tex diskutera överflödet av dom ”låtsas gamla” husen med spröjsade fönster eller ”låtsas modernistiska” kataloghusen där man plockat några få attribut och blandat det med billigaste bauhauspanel och överstora plåtdetaljer som man sedan kopierat ut i princip över hela långa land.
Dom är för mig bland det värsta vi har hittills har åstadkommit i vårt land och det har nästa alltid helt skett utan arkitekters medverkan överhuvudtaget.
Dessa hus som låtsas antigen att vara lite gamla eller lite modena, utan att förhålla sig några spelregler, blir just tråkiga och intet sägande och det ger väldigt tråkiga boendemiljöer.
Byggnader har alltid en plats och kontext och miljö där dom finner sig och det är något man måste förhålla sig till genom en metod eller en annan, svaret kan inte vara copy paste oavsett plats/miljö.
Dom ganska få arkitektritade småhusen vi faktiskt har i landet tror jag dom flesta kan tycka om om man får uppleva ett på riktigt och inte titta på en bild.
Det finns oftast något där, ofta kan man uppleva det man ville åstadkomma. ( Sjävklart finns det bättre eller sämre exempel även här)
Det finns många sidor av myntet, och man måste diskutera kärnan till det hela och vad vill vi uppnå och inte bara vad som är fult eller fint.
För mig som yrkesutövare handlar det mer om ambitioner och att försöka göra sitt bästa oavsett om vi bygger historiserande eller moderniserande, att göra någon på riktigt och löpa linan ut, något mer sammanhållet och tydligt.
Vi lever i postmodernistisk tid, där vi har all möjlighet att lära oss både av modernismen och det klassiska utan att köra copy paste på ena eller andra, utan istället våga vara ambitiösa och göra något eget för vår tid och förmågor.
Våga diskutera estetik och våga använda både traditionella och industriella metoder.
Riktigt hantverk i byggande är en utdöende konstform och det är det jag tycker vi ska värna om för att skapa vackra och välbyggda miljöer oavsett ornament eller avskalat.
För mig har var sak din tid och man ska verkligen genuint lära sig historien och utveckla sin egen tid.
Vi åker inte häst och vagn bara för vi kan och vi kan tillverka stora glasrutor idag till skillnad ifrån den tiden vi uppfann spröjs för att sätta ihop små rutor till större för att får in mer ljus i bostäderna.
Redigerat:
Skriver under på ALLT i Markos inlägg.
Min långa drapa anknöt ju till den diskussion som avsiktligt startades kring de storskaliga miljonprogramsområdena, men låt oss då återgå till de enskilda småhusen. Samtidigt ser jag ju att det mesta av både mina och Markos resonemnag kan tillämpas på bägge sorterna.
Min långa drapa anknöt ju till den diskussion som avsiktligt startades kring de storskaliga miljonprogramsområdena, men låt oss då återgå till de enskilda småhusen. Samtidigt ser jag ju att det mesta av både mina och Markos resonemnag kan tillämpas på bägge sorterna.
Redigerat:
Jag håller också med Marko om det mesta han skriver,
Men:
När dem flesta hör modernism, och det dem flesta blir utsatta för, då är det exemplen i nNötegårdsgubbens inlägg alla tänker och ser.
Jag skulle vilja landsförvisa, nästan avrätta och minst fängsla folk för landsförräderi när jag ser sån skit 😅.
Här i glada sthlm åkte jag nyligen förbi ett nybyggt loftgångshus, det kan få vem som helst mordisk.
Men:
När dem flesta hör modernism, och det dem flesta blir utsatta för, då är det exemplen i nNötegårdsgubbens inlägg alla tänker och ser.
Jag skulle vilja landsförvisa, nästan avrätta och minst fängsla folk för landsförräderi när jag ser sån skit 😅.
Här i glada sthlm åkte jag nyligen förbi ett nybyggt loftgångshus, det kan få vem som helst mordisk.
Grundproblemet i den här diskussionen som du vill ha är väl att du säger modernismen är ond med exemplet Tensta, för att sen jämföra med spröjsade villor. Det är ju äpplen och päron.
Jag håller med dig om att många "miljonprograms"-områden men sitt storskaliga och monotona byggsätt skapade dåliga boendemiljöer. Men vad har det med modernismen som stil att göra? Modernismens filosofi är ju goda boendemiljöer och i dina exempel handlade det om att bygga så många lägenheter som möjligt, så billigt som möjlig.
Det finns så otroligt mycket fin arkitektur som går under begreppen modernism som du tappat. Ett exempel är Norra Guldheden i Göteborg från 1940. Absolut bästa området jag bott i. Punkthus i parkmiljö, bra förvaring, otroligt snygga och praktiska kök, alla hade balkong, eldstad och en rad platsbyggda detaljer med mycket hög kvalitét, träinfattade munblåsta fönster (utan fula spröjs
). Det är också modernism.
https://www.booli.se/annons/5860073
Tänk att jag just funderat på att dra till med Guldheden som exempelDiscoman skrev:
Grundproblemet i den här diskussionen som du vill ha är väl att du säger modernismen är ond med exemplet Tensta, för att sen jämföra med spröjsade villor. Det är ju äpplen och päron.
Jag håller med dig om att många "miljonprograms"-områden men sitt storskaliga och monotona byggsätt skapade dåliga boendemiljöer. Men vad har det med modernismen som stil att göra? Modernismens filosofi är ju goda boendemiljöer och i dina exempel handlade det om att bygga så många lägenheter som möjligt, så billigt som möjlig.
Det finns så otroligt mycket fin arkitektur som går under begreppen modernism som du tappat. Ett exempel är Norra Guldheden i Göteborg från 1940. Absolut bästa området jag bott i. Punkthus i parkmiljö, bra förvaring, otroligt snygga och praktiska kök, alla hade balkong, eldstad och en rad platsbyggda detaljer med mycket hög kvalitét, träinfattade munblåsta fönster (utan fula spröjs
[bild]
[länk]
Även om jag är lite kritisk till vissa bortslösade potential med väderstreck mm, samt till den förvånansvärt ojämna kvaliteten på planlösningarna. Vissa är riktiga klenoder (du kanske hade turen att hamna i en sådan), medan andra känns utlagda på någon lärling...Det finns ju många fler fina och uppskattade "funkishus". Inte bara flerfamiljs utan också - för att ändå närma oss detta forums fokus - vackra, vänliga och genomtänkta rad- kedje- atriumhus- och villaområden. Jörn Utzons hus i Planetstaden i Lund (50-talet) är ett exempel, som ju ByggaHus skrivit om.
Kvarteret Persikan av ELLT (60-talet) ett annat i samma stad. Sanslöst flott med alla sina terrasser, balkonger och vindskyddade uteplatser mot två väderstreck, men ändå yteffektivt och samlat, med en stor gemensam grön-och lekyta utsparad i mitten åt kvarterets barn.
Vackra och sköna privata villor finns det ju gott om, även en sådan har ByggaHus skrivit om. Men det är liksom "ingen konst" att få till det jämfört med det mer kollektiva byggandet. Eller borde inte vara i varje fall 8)
Den organisationen är inte mycket mer än ett media luftslotts jippo, som fått för mycket plats i medier.Cruzze skrev:
Dom kritiserar typ allt men kommer inte häller riktigt med några egentliga lösningar, dom säger bara att all allt var ”bättre förr” typ.
Men samtidigt med förr menar dom i princip bara arkitektur en bit innan och kring sekelskiftet i våra lyxigare stadsdelar då det är det som dom refererar till hela tiden.
Det är väll inte mer rätt historiskt än någon annan gången tid, då borde vi istället bygga pyramamider eller något annat me intressant och vackert om vi ändå håller på och kopierar.
Dom blir lixom bara en hund som skäller, en Organisationen är full av falska media konton som går till gemensamt och organiserade personangrepp mot enskilda verkande arkitekter och ibland deras verk
Dom hör inte till debatten här.
Det där stämmer inte för 5 öre.Marko Koistinen skrev:
Diamant lyfter ofta fram exempel från sekelskiftet och framåt till 40-50 talet. Ofta med fokus på flerbostadshus eftersom den miljön byggs i sådana volymer att man kan lyckas skapa hela områden som ingen vill vistas i.
Men det är kul att höra en butthurt arkitekt med sin alltid lika överlägsna ton om vad som är "bra" arkitektur 😉. Eller vad folk tycker om, det vet ni arkitekter alltid bättre 😉