Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Möjligen har man ibland en uppfattning om att det ska vara estetiskt tilltalande, men vackert är nog underordnat.S Staffan-N skrev:
Tar man något nutida modernistiskt som tillbyggnaden på Liljevalchs konsthall så är det en betonglåda av megamått. Den blir funktionell i sig, utan färg, trätak, gipsväggar eller något annat. Fascinerande på sitt sätt, men ful som fan.
Både ut- och invändigt ser man hur utsmyckning kan väljas till eller bort utöver funktion.
Men är det så få som vill bygga modernistiskt?
Jag känner till ett område utanför Östersund som från början var fritidshusområde men där kommunen för 20 år sen införde kommunalt vatten- och avlopp samt gjorde en detaljplan med tanken att det skulle vara väldigt varierat så de som köpte tomterna kan själva bestämma hur husen ska se ut. De hus som sen byggdes för ungefär 15 år sen är nästan alla antingen i nyfunkis, gärna i H-form, eller i New England-stil. Inget ser ut som ett hus byggt i Sverige från 1800-talets slut till 1920-talet.
Jag tycker det är ett trevligt område att gå omkring eftersom det varierar så mycket. Mycket trevligare än de här gruppbyggda villaområdena på 20-talet, t.ex. Olovslund i Bromma som består av en lång radda med i stort sett likadana hus på små tomter, där "alla" verkar göra vad de kan för att husen inte ska synas.
Det jag landar i när jag följer detta resonemang är nog något som liknar folkhemshusen. Välbyggda och praktiska samtidigt som människans behov (enligt dåtidens idéer) fick styra disponeringen. De mest opraktiska idéerna från den tidiga modernismen tog man ett steg tillbaka från.Claes Sörmland skrev:
Miljon programmen kritiseras ofta för centrumen med dom höga betonghöghusen, även om dom egentligen bara är en viss del av det hela.Ja, det tyckte man. Har släkt som tvingades flytta dit när det var nybyggt och man flyttade ut så fort man kunde. Det var ett misslyckande från dag ett. Av det skälet lyckades man aldrig etablera en lokalbefolkning som bosatte sig där. Och senare blev det av samma skäl ett invandringsgetto - det var övergångsboende från början, så fort man kunde flyttade man vidare. Kvar blev bara de som var tvingade att
Radhusen och villa områdena bredvid utgjorde den stora massan av dessa boenden och är har faktiskt varit väldigt mycket mer uppskattade genom åren.
Höghusen var dock ofta väldigt välbyggda och hade välplanerade lägenheter men som inte har tagits hand om.
Den enkla och tråkiga estetiken dom kritiseras för grundar sig till stor del i ekonomiska, det skulle gå snabbt och vara underhållsfritt och då kunde men helt enkelt inte bygga som man hade gjort innan och samtidigt hinna med dom politiska målen.
Frågan är då varför dina släktingar ville därifrån. Jag tror nämligen att vantrivseln inte primärt alstrades av just fasadernas utseende, utan av de rumsliga tillkortakommanden av "miljonprograms-modernismen" som jag försökte mig på att kort sammanfatta i inlägg #7:
Detta rumsliga öken skulle få även mig att fly så fort jag kunde, till och med från så pass ambitiöst planerade och hyfsat centrala områden som det prisbelönta Guldheden. Det är fint, men inget levande stadsrum. Och då kan man lika gärna bo på landet på riktigt *
* (kommer inte på frågan för egen del, jag råkar vara en rännstensråtta, men det är kulturellt betingat och oväsentligt för resonemanget ovan
)Folkhemshusen är också många av oss arkitekter ser upp till och anser att det på sitt sätt är en bra epok av svensk arkitektur sammansatt igenom genuint hantverk och ärliga och ordentliga material.S Staffan-N skrev:
Inte helt ovanligt att vi själva väljer att bosätta oss dessa, med puts och fina enkla målade snickerier, gedigna ek parketter, och natursten inslag.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Relativt det storskaliga byggandet skulle jag säga att det är det, ja.BirgitS skrev:
Egnahemsområdena (liksom miljonprogrammets radhusområden) må vara i grunden likformiga, men de har variation i färgsättning och tillbyggnader som ändå ger karaktär. Men visst, det är ju huvudsakligen inget speciellt. Men ofta trevligt.
Jag delar din syn att några ytliga förändringar av fasaderna inte hade räddat området, det var nog feltänkt på så många plan.C Chrzan skrev:Frågan är då varför dina släktingar ville därifrån. Jag tror nämligen att vantrivseln inte primärt alstrades av just fasadernas utseende, utan av de rumsliga tillkortakommanden av "miljonprograms-modernismen" som jag försökte mig på att kort sammanfatta i inlägg #7:
Detta rumsliga öken skulle få även mig att fly så fort jag kunde, till och med från så pass ambitiöst planerade och hyfsat centrala områden som det prisbelönta Guldheden. Det är fint, men inget levande stadsrum. Och då kan man lika gärna bo på landet på riktigt *
* (kommer inte på frågan för egen del, jag råkar vara en rännstensråtta, men det är kulturellt betingat och oväsentligt för resonemanget ovan
Men vi kan ju ta ett bostadsområde som ser för jäkligt ut och där det trots det har funnits en fungerande kultur och lokalbefolkning. Jag ger er Grindtorp i Täby som torde vara känt för en och annan från E18 Norrtäljevägen från Stockholm, även för de av er som inte har relation till denna kommun:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Grindtorp#/media/Fil:Grindtorp-Taby-1969.jpg
https://sv.wikipedia.org/wiki/Grindtorp#/media/Fil:Grindtorps_innergård_i_maj_2025.jpg/2
Nu var det många år sedan jag var på besök i en lägenhet där men minns det som att standarden var låg, typ målad betong inomhus. Vad man kunde förvänta sig från 60-talets slut.
Riktigt varför detta område fungerade vet jag inte. Det kan vara så enkelt att det var bostadsrätter och inte hyresrätter.
Jag tycker nog själv att det som gör dessa områden ofunktionella är deras avsaknad av organiskt flyt kvällstid, finns säkert något namn för det jag menar men alltså anledning för folk att vistas utomhus och mötas tillsammans. Förr när det var torghandel i alla centrum var det bättre dagtid men det skulle behövas mindre och mysigare centrum med restauranger eller annan verksamhet som gör att många vuxna vistas ute efter 19. Otryggheten uppstår primärt när ungdomar känner sig som kungar och oemotsagt kan härja och stöka runt. Många av dessa områden är som tidigare nämnts sovstadsdelar där man bor men inte mycket mer.
Rent arkitektoniskt tycker jag Sundbybergs centrum är rätt kasst men skulle jag någon gång flytta till lägenhet igen är det tveklöst tillbaka dit jag flyttar, där kändes det alltid tryggt med massor av folk ute på dygnets alla timmar.
Rent arkitektoniskt tycker jag Sundbybergs centrum är rätt kasst men skulle jag någon gång flytta till lägenhet igen är det tveklöst tillbaka dit jag flyttar, där kändes det alltid tryggt med massor av folk ute på dygnets alla timmar.
Jag som landskapsarkitekt håller med om uppfattningen om det flesta arkitekter tycker att dagens bostadsbyggande, och främst flerbostadshus då, håller otroligt låg kvalitét idag. Det gäller även utemiljöer och offentliga rum. Det är ganska pinsamt faktiskt. Argumentet när man vill bygga något av kvalitét är att det är för dyrt. Design och bra material är inget inget man vill betala för.Marko Koistinen skrev:
Jag är inte säker på att alla delade den uppfattningen, såg en intervju med folk som bodde där när det var relativt nytt som idag bor kvar och jämför då mot nu. Kommer främst ihåg en Finsk dam som var väldigt glad i området då. Nu ska det vara osagt om detta var Tensta, Rinkeby eller Hjulst det senare är ju inte lika höga hus men vackra är de ju inte i mina ögon men beroende på vad ens alternativ var kan det nog tet sig förträffligt.
Det spretar så det är svårt att skriva kommentarer.
Stilen på småhus är en rätt ointressant principfråga. Kan vara väldigt intressant med kritik av specifika fall men principiellt vettefan varför man skall bry sig.
Svenska villor är i så gott som en miljonprogramsprodukt som kan köpas med lite olika dekor. Traditionellt, modernt eller något obeskrivligt. Att sätta dekorerade foder på en låda med fritt placerade fönster och sammanhängande rum ändrar inte att det är egentligen är ett modernistiskt miljonprogramshus. Förmoderna arkitekturstilar bygger på regler, planer och markplanering som entast extremt smärtsamt anpassar sig till små tomter, garage, köksöar, flödande rum etc. Det blir inte bra, det är därför modernismen uppfann nya principer och uttryck som kunde hantera dessa nya krav efter de ekonomiska förutsättningarna. Sverigehusets bilder är skrattretande för hur de undviker det som gör moderna bostadsområden svåra... Verkligheten. (bilar, små tomter, attefallare etc)
Modernismens bostadsområden kom ur att ekonomin krävde hälsosamma arbetare samtidens arkitektur kommer ur att bostäder och fastigheter primärt är finansiella verktyg. Det spelar ingen roll hur viktiga de är för individer i slutänden för detta överskuggas helt av hur banker och finansföretag ser på saken. Det är det som styr vad som byggs och hur det byggs, hur de är att leva i är knappt relevant. Arkitekten roll i flerbostadshus, kontor etc är att måla läppstift på grisen (så länge läppstiftets kulör är en del av standardsortimentet).
I tråden fortsätter tendensen att jämföra äpplen och päron. Modernismens flerbostadshus bör jämföras med fattighus och arbetarbaracker. Jag önskar verkligen att arbetarklassen inte fanns men det är löjligt att tro att den utopiska socialismens trädgårdsstäder någonsin kunde vara en lösning för alla under kapitalismen.
Arbetarbarackerna är ofta fina att se på idag men de var död och katastrof på sin tid.
Stilen på småhus är en rätt ointressant principfråga. Kan vara väldigt intressant med kritik av specifika fall men principiellt vettefan varför man skall bry sig.
Svenska villor är i så gott som en miljonprogramsprodukt som kan köpas med lite olika dekor. Traditionellt, modernt eller något obeskrivligt. Att sätta dekorerade foder på en låda med fritt placerade fönster och sammanhängande rum ändrar inte att det är egentligen är ett modernistiskt miljonprogramshus. Förmoderna arkitekturstilar bygger på regler, planer och markplanering som entast extremt smärtsamt anpassar sig till små tomter, garage, köksöar, flödande rum etc. Det blir inte bra, det är därför modernismen uppfann nya principer och uttryck som kunde hantera dessa nya krav efter de ekonomiska förutsättningarna. Sverigehusets bilder är skrattretande för hur de undviker det som gör moderna bostadsområden svåra... Verkligheten. (bilar, små tomter, attefallare etc)
Modernismens bostadsområden kom ur att ekonomin krävde hälsosamma arbetare samtidens arkitektur kommer ur att bostäder och fastigheter primärt är finansiella verktyg. Det spelar ingen roll hur viktiga de är för individer i slutänden för detta överskuggas helt av hur banker och finansföretag ser på saken. Det är det som styr vad som byggs och hur det byggs, hur de är att leva i är knappt relevant. Arkitekten roll i flerbostadshus, kontor etc är att måla läppstift på grisen (så länge läppstiftets kulör är en del av standardsortimentet).
I tråden fortsätter tendensen att jämföra äpplen och päron. Modernismens flerbostadshus bör jämföras med fattighus och arbetarbaracker. Jag önskar verkligen att arbetarklassen inte fanns men det är löjligt att tro att den utopiska socialismens trädgårdsstäder någonsin kunde vara en lösning för alla under kapitalismen.
Arbetarbarackerna är ofta fina att se på idag men de var död och katastrof på sin tid.
Frågan är ju hur det såg ut på populationsnivå. Hur stor var omsättningen?T TypRätt skrev:
Äh, här hinner man ju inte ens läsa alla inläggen, för att inte tala om att leta länkar. Så jag slänger upp första bästa som dyker upp, bara som referens för våra resonemang.
Men jag kunde lika gärna slängt upp någon tät holländsk byhåla med dess kanaler och lastgator, eller varför inte Bergens stadskärna och packhuskajer - heeelt andra "utseenden" men samma rumsliga kvaliteter. Taken måste vara brantare i detta klimat och linjerna blir rakare när man bygger i trä, men de enskilda kåkarna är även här rätt så ensartade, avskalade och anonyma. De begränsade resurserna, materialen och byggteknikerna ger en tydlighet och sammanhållning - det gick inte att krångla till det lika mycket som vi kan idag. Mångfalden kommer i stället från det organiska sätt det hela vuxit fram på över tiden - både i Bergen och i Toscana.
***
OT: Det mest otroliga jag upplevt i den vägen är de fem ökenstäderna i M'zab (världsarv, så lätt att googla på för den intresserade). Det jag där lärde mig om hur man i hårt klimat och med begränsade resurser lyckas åstadkomma en av de bästa uppväxtmiljöerna för sina barn har jag nytta av varje dag i Sverige.