Vi kommer till motsvarande sen också i den andra bildserien. Det är inte bara vid kablar de används men kapacitiva bidraget är givetvis större då. Du kan se på Petersenspole efter den som började användningen av den tekniken för mycket länge sen början 1900-tal. Han var med i ledningen för AEG och som elnörd får man någon gång om det vill sig besöka villa Petersen för något möte-konferens.X xLnT skrev:
Det skiljer en hel del i grunden beroende på om det influerats av US eller EU i begynnelsen. Det har inte så mycket med det som syns på din bild att göra. Fundamental skillnad finns i nätet på nivån före normalkunderna dvs 10-20 kV här och diverse andra nivåer i USA mfl men i samma härad. Här är den delen icke direkt jordad via tex Petersenspole som visades tidigare och eller motstånd som begränsar jordfelsströmmen. I USA direktjordat med de spektakulära effekterna det får när grenar kommer emot eller linor går i backen.lars_stefan_axelsson skrev:
Jaaaa... Jag var (är?) verksam inom datanätverk också, och jag ser inte (annat än ytliga) liknelser, mellan dessa två; men det kan naturligtvis bero på mina bristande insikter.
Och som av en händelse så fick jag se följande bild igår:
[bild]
Finns det något intressant att säga om den? Speciellt; det är inte en svensk transformatorstation så hur stor skillnad är det på uppbyggnad osv. om man ser internationellt? Är det ungefär samma världen över eftersom den fysikaliska verkligheten är universell, eller finns det skillnader beroende på historia, skillnader i detaljer/omgivning som ställer andra krav osv?
Andra skillnader är diverse ekonomiska överväganden där det på lite typiskt amerikanskt sätt görs grovhugget och förenklat i vissa delar tex ställverksfack med komponenter som liknar 50-60-tal används vid nyanläggning osv på det temat.
Då fortsätter vi med veckans lilla bidrag. Fortfarande på i stort 40 kV sidan men nu mot transformatorerna.
Först på sträckan från A40 skenan frånskiljare av samma typ som de två i mitten på samlingsskenan. Inga konstigheter här manövermässigt och vanligtvis används lägesindikeringarna förutom vad namnet anger som skydd mot felmanövrar så brytare går från i såna fall. Frånskiljare ska självklart användas utan belastningsström men vid högre spänning får man ändå lite gnet och gnistor pga kapacitiv laddningsström men inga ljusbågar som vid ev felanvändning.
Fortsättningen in mot trafons primäranslutning där då brytaren är sista anhalt. Som det nämndes tidigare där man såg det som överflödigt med avledare på trafon när det finns ett stycke bort vid inkommande kabelavslut är brytarna en orsak till det. Beroende på typ ger de pga i olika grad "hård" brytning upphov till kopplingsöverspänningar som kan verka degraderande eller i slutänden förstörande. Vid vakuumtyp som ofta förekommer vid kapslade kompakta ställverk inomhus är det inte ovanligt att om avledare saknas de mycket hårda brytförloppen stressar trafon mot överslag om den inte är i toppskick.
Kanske @Thomas_Blekinge kan fylla i lite kring ljusbågar i svavelhexafluorid dvs SF6 i brytpoler av sk puffertyp "mjukbrytande" som använts mycket i de här sammanhangen. Han är kanske den mest lämpade av de flesta här på forumet i den frågan.
Tyvärr numera bortdömda pga den höga växthusgasverkan den har. Oavsett är den närmast optimal i sammanhanget och har gett upphov till reklamslogan typ "SafeSix" osv.
Sammanfattat med anslutningar både upp och nedsida där då i detta fallet det sammanfaller med primär respektive sekundärsida. Framträdande är sekundärens skenor där kabelförbanden 10 kV ansluter och så en doldis dvs Tx-10-NF som vi får komma tillbaka till en annan gång.
En lite tydligare bild på baksidan med kylningen som är passiv konvektion utan fläktforcering liknar gamla torpstugors självcirulation med kökspanna och tillhörande element. Tydligt är också sekundärsidans isolatorgenomföringar från lådan och lite delar för oljesystemet som andningsfilter och avtappningar.
Motsvarande från framsidan och med anslutningslådan för diverse hjälp-, mät-, indikerings- och skyddskretsar i förgrunden. Här syns även tydligare upplägget med avledare och strömmätning som @xLnT var inne på tidigt. Som synes finns där avledare från primärens nollpunkt också trafon är som sagt alltså typ YNyn. Viktiga detaljer synliga här är oljenivåvakten och de två signal-, kontakttermometrarna.
Så till den i många trådar omnämnda lindningskopplaren. Centralt i bilden manöverdonet och lite högre går driften via vinkelväxel till den egentliga kopplaren mot lindningsuttagen. Ofta utförda för 19 steg och som ger runt +/- 15% för spänningsreglering. Vi får fortsätta lite kring detta senare när olika konfigurationer av nät och vad det kan ge på detta temat med effektflöden, lokala spänningsavvikelser osv trots alla algorister som tydligen har lösningar i diverse trådar här men kanske (?) inte helt färdigtänkta trots allt.
Först på sträckan från A40 skenan frånskiljare av samma typ som de två i mitten på samlingsskenan. Inga konstigheter här manövermässigt och vanligtvis används lägesindikeringarna förutom vad namnet anger som skydd mot felmanövrar så brytare går från i såna fall. Frånskiljare ska självklart användas utan belastningsström men vid högre spänning får man ändå lite gnet och gnistor pga kapacitiv laddningsström men inga ljusbågar som vid ev felanvändning.
Fortsättningen in mot trafons primäranslutning där då brytaren är sista anhalt. Som det nämndes tidigare där man såg det som överflödigt med avledare på trafon när det finns ett stycke bort vid inkommande kabelavslut är brytarna en orsak till det. Beroende på typ ger de pga i olika grad "hård" brytning upphov till kopplingsöverspänningar som kan verka degraderande eller i slutänden förstörande. Vid vakuumtyp som ofta förekommer vid kapslade kompakta ställverk inomhus är det inte ovanligt att om avledare saknas de mycket hårda brytförloppen stressar trafon mot överslag om den inte är i toppskick.
Kanske @Thomas_Blekinge kan fylla i lite kring ljusbågar i svavelhexafluorid dvs SF6 i brytpoler av sk puffertyp "mjukbrytande" som använts mycket i de här sammanhangen. Han är kanske den mest lämpade av de flesta här på forumet i den frågan.
Tyvärr numera bortdömda pga den höga växthusgasverkan den har. Oavsett är den närmast optimal i sammanhanget och har gett upphov till reklamslogan typ "SafeSix" osv.
Sammanfattat med anslutningar både upp och nedsida där då i detta fallet det sammanfaller med primär respektive sekundärsida. Framträdande är sekundärens skenor där kabelförbanden 10 kV ansluter och så en doldis dvs Tx-10-NF som vi får komma tillbaka till en annan gång.
En lite tydligare bild på baksidan med kylningen som är passiv konvektion utan fläktforcering liknar gamla torpstugors självcirulation med kökspanna och tillhörande element. Tydligt är också sekundärsidans isolatorgenomföringar från lådan och lite delar för oljesystemet som andningsfilter och avtappningar.
Motsvarande från framsidan och med anslutningslådan för diverse hjälp-, mät-, indikerings- och skyddskretsar i förgrunden. Här syns även tydligare upplägget med avledare och strömmätning som @xLnT var inne på tidigt. Som synes finns där avledare från primärens nollpunkt också trafon är som sagt alltså typ YNyn. Viktiga detaljer synliga här är oljenivåvakten och de två signal-, kontakttermometrarna.
Så till den i många trådar omnämnda lindningskopplaren. Centralt i bilden manöverdonet och lite högre går driften via vinkelväxel till den egentliga kopplaren mot lindningsuttagen. Ofta utförda för 19 steg och som ger runt +/- 15% för spänningsreglering. Vi får fortsätta lite kring detta senare när olika konfigurationer av nät och vad det kan ge på detta temat med effektflöden, lokala spänningsavvikelser osv trots alla algorister som tydligen har lösningar i diverse trådar här men kanske (?) inte helt färdigtänkta trots allt.
Kanske en dum fråga men jag antar att den stora tanken är för olja. Varför är den i så fall så stor? Oljan förbrukas ju inte och det verkar ju inte vara någon självcirkulation till just tanken. Har oljan så stor utvidgningskoefficient?
Ja, det är just så jag tänker och därför tycker jag att det är konstigt att den är så stor
Det är ganska mycket olja i trafolådan och så vill man inte ha onödigt mycket luftutbyte via torkfiltret. Om tryckvariationen vid normaldrift ska vara liten får luftkudden vara relativt stor. Oljan utvidgas i gäradet 1 promille per grad så ett max-min runt 500 liter kan vara rimligt.tommib skrev:
Man vill även ha lite volym om de mer ovanliga felen sker som orsakar oljerusning ut ur trafolådan. Det är bland annat både då och vid långsam gasbildning som Buchholzteläet verkar.
Torkfiltren är normalt fyllda med silicagel typiskt för många applikationer med fuktupptagning. Vatten är lite av den största fienden i det här fallet som tur är klatar densitetsskillnaden av att separera om det av någon anledning skulle komma in lite mer än normalt.
Vi får ta dessa delar lite mer ordnat när vi tar det lite mer detaljerade andravarvet.
HejGK100 skrev:
Man kan lägga till att hur man bygger ställverk och andra Elanläggningar kan variera beroende på tex omständigheter på platsen
Sedan så är mycket av de sätt man bygger på, erfarenhetsbaserat
Tyvärr så har vi idag inte detta samlat i läroböcker eller i form av utbildningsmaterial till en rimlig kostnad vid utbildning
Så dags för lite mer denna veckan också. Vi ser vidare på delar runt trafon och nollpunktsutrustningen för nedsidan.
Först en liten översikt där anslutningar både upp- och nedsida är lite tydligare med både skenor på stödisolatorer och genomföringarna mot trafolådan. Här är då också de tidigare diskuterade avledarna på 10 kV sidan med och synliga även en mot sekundära nollpunkten -NV.
En lite tydligare med detaljerna från första bilden i fokus.
Så till en lite speciell detalj med fixeringen av enledarkablarna i kabelförbandet på 10 kV sidan. Jämfört med inkommande 40 kV tidigare där kablarna är fastsatta med avsedda klammer är de här bundna med typ flagglina och mycket väl och konstfärdigt utfört.
Skälet till detta är att ta upp strömkrafterna mellan kablarna på ett flexibelt sått så de inte skadas eller slås isär vid tex kortslutning. Här där de ligger nära ihop kommer snabbt den omvända proportionaliteten för avstånd i uttrycket för kraftverkan att växa mot skadliga nivåer.
En lite tydligare bild där frånskiljarna mot respektive trafos nollpunkter syns. I denna stationen med indirekt jordning är det särskilt viktigt att kunna skilja här. Både av säkerhetsskäl eftersom spänningen kan bli hög vid jordfel och även för att inte arbetsjordning vid någon av trafona ska störa den som är i drift. Som synes både här och på många av de andra bilderna är det väl försett med kulbultar för att kunna säkra arbetet.
Så avslutar vi då lägligt med just nollpunktsutrustningen för stationens sekundärsida dit anslutningarna från förra bildens frånskiljare går. En sk Petersenspole eller nollpunktsreaktans (-NX) som stäms av mot nätets resulterande kapacitans. Man strävar då enligt klassisk syn på saken mot parallellresonans dvs spänningsmaximum-strömminimum för ev jordslutningsströmmar.
Man kan skatta Ij för kabel respektive friledningsnät enligt gamla tumregler som tex:
Kabelnät Ij = (U x 0.1) x (L / 10)
Friledning Ij = (U x 0.1) x (L / 300)
Ij - jordfelström U - systemspänning och L - sträcka i km så grovt sett ger kabelandelen bidrag 30 x större per längdenhet. Strömmen här då den kapacitiva vid isolerad nollpunkt och enpoligt fel.
Vi stannar där för med lagom munsbitar för denna gången.
Först en liten översikt där anslutningar både upp- och nedsida är lite tydligare med både skenor på stödisolatorer och genomföringarna mot trafolådan. Här är då också de tidigare diskuterade avledarna på 10 kV sidan med och synliga även en mot sekundära nollpunkten -NV.
En lite tydligare med detaljerna från första bilden i fokus.
Så till en lite speciell detalj med fixeringen av enledarkablarna i kabelförbandet på 10 kV sidan. Jämfört med inkommande 40 kV tidigare där kablarna är fastsatta med avsedda klammer är de här bundna med typ flagglina och mycket väl och konstfärdigt utfört.
Skälet till detta är att ta upp strömkrafterna mellan kablarna på ett flexibelt sått så de inte skadas eller slås isär vid tex kortslutning. Här där de ligger nära ihop kommer snabbt den omvända proportionaliteten för avstånd i uttrycket för kraftverkan att växa mot skadliga nivåer.
En lite tydligare bild där frånskiljarna mot respektive trafos nollpunkter syns. I denna stationen med indirekt jordning är det särskilt viktigt att kunna skilja här. Både av säkerhetsskäl eftersom spänningen kan bli hög vid jordfel och även för att inte arbetsjordning vid någon av trafona ska störa den som är i drift. Som synes både här och på många av de andra bilderna är det väl försett med kulbultar för att kunna säkra arbetet.
Så avslutar vi då lägligt med just nollpunktsutrustningen för stationens sekundärsida dit anslutningarna från förra bildens frånskiljare går. En sk Petersenspole eller nollpunktsreaktans (-NX) som stäms av mot nätets resulterande kapacitans. Man strävar då enligt klassisk syn på saken mot parallellresonans dvs spänningsmaximum-strömminimum för ev jordslutningsströmmar.
Man kan skatta Ij för kabel respektive friledningsnät enligt gamla tumregler som tex:
Kabelnät Ij = (U x 0.1) x (L / 10)
Friledning Ij = (U x 0.1) x (L / 300)
Ij - jordfelström U - systemspänning och L - sträcka i km så grovt sett ger kabelandelen bidrag 30 x större per längdenhet. Strömmen här då den kapacitiva vid isolerad nollpunkt och enpoligt fel.
Vi stannar där för med lagom munsbitar för denna gången.
Vi tar lite semester i tråden och fortsätter vidare i höst. Det fattas lite i denna första del kring jordning och hur den utförs så där kommer Petersenspolen naturligt in.X xLnT skrev:
Det som oroar mig lite är att det bara är du som är aktiv här. Som sagt inget självändamål men vi har mycket att ytligt titta på innan målet är nått dvs någon liten förståelse på flera plan i det här området.
Jag är höggradigt intresserad och har i närtid passerat ett flertal ställen som jag funderat kring. Dessa gör sig dock dåligt på bild pga de fina gulsvarta skyltarna.
Här är en bild från lite tidigare som jag funderade kring. Varför märkningen NL? Det ser ju ut som en brytare. Eller?
Här är en bild från lite tidigare som jag funderade kring. Varför märkningen NL? Det ser ju ut som en brytare. Eller?
Medlem
· Blekinge
· 12 281 inlägg
Armen med 90 gr vinkel är spänningstransormatorer. Strömstransformatorer brukar ha en burk på bottendelen. Det finns även fiberoptiska strömtransformatorer men dom är mera sällsynta.X xLnT skrev:
Brytarna är av SF6-modell. De som syns i bakgrunden till vänster unde den tvärgående fasskenan är en trefasbrytare med gemensamt manöverdon.