N = Neutralledare?GK100 skrev:
V = Ventilavledare (eller de sitter kanske på 130kV iofs)?
Vad menar du med att IT är på plats?
Hittar ingen dokumentation över benämningarna, men gissar eftersom du skriver att det var på svenska.
Du lyckas ju bra med gissningarna. Principen är objekt - spänningsnivå - funktion. Så när vi ser vidare på delarna här då tex T1-40-S för brytare på tramsformator 1 primärsidan.X xLnT skrev:
Du är på rätt spår med N neutral, V ventilavledare, T transformator, I ström, U spänning, S brytare, F frånskiljare, J jord tex kombinerat som JK, JF jordningskopplare, A, B samlingsskenor osv.
Synd att du själv ska hålla tråden igång. Som misstänkt lite för smalt även så här ytterst översikligt närmat. Men vi tuggar på och ser vad som händer.
Det är kanske lite för enkelt för de som kan och för oigenkännligt för dom som inte funderat i dessa banor.
Hur eller hur, så kan denna tråden bli relevant för fler i framtiden. Så jag hoppas på långt mer information och funderingar.
Självklart går vi vidare det har ju inte ens börjat. Jag har inga problem med att göra lite inlägg här men det är ju inget självändamål. Tänkte det mest som en liten självklar förenklad info till de som så ofta är inne på området i andra trådar och verkar intresserade men ändå slirar en del och försöker bygga på YT, google osv.X xLnT skrev:
Vi fyller på med mer delar i denna exempelstation och efter bilddelen är klar tar vi lite detaljer för de olika avsnitten.
Medlem
· Stockholms län
· 646 inlägg
Följer tråden med spänning 😇
Kan bara koppla på!D Dortmunder DAB skrev:
Panor82
Hobbyelektriker
· Östergötland
· 494 inlägg
Panor82
Hobbyelektriker
- Östergötland
- 494 inlägg
Jag följer strömmen och göra likadant 😉
Vi får gå lite vidare och följa från inkommande matningar och till samlingsskena A för 40 kV sidan.
Stationen har som sagt två skilda inmatningar från olika regionnät. Ja de är sammankopplade men i grunden via olika huvuddelar av stamnätet i söder. Här då kabeländavslut för 40 kV sidan med ventilavledare och brytare in mot skena A40.
Så har vi då samma för andra inmatningen mot A40. Som synes är allt rejält utfört både elektriskt och mekaniskt. Jordning är inte heller något man tar lätt på ens i dessa mindre stationer och med måttliga spänningsnivåer.
Ena änden av skena A40 med spänningstransformatorer och en av frånskiljarna för möjlig sektionering vid arbete eller annan driftläggning pga yttre händelser. Trafona har dubbla sekundärlindningar och ofta ligger en för skydd och andra för mätning, indikering. Spänning ut är 110 VAC. Ibland förekommer fler sekundärutgångar tex vid mer komplicerade layouter där skydd för olika sektioner behöver läggas om beroende på tex driftläggning. Även användning för sk öppen delta-koppling förekommer och kräver då separata sekundäruttag.
Båda frånskiljarna för A40 och med kulbultar i mellandelen för att kunna anbringa don för kortslutning och arbetsjordning. I princip hela stationen är väldigt konventionellt och "skrymmande" byggd men tex tydligheten för hur frånskiljarna står eller fungerar är svårslagen. Utförandet på allt här går ofta under eteckningen AIS luftisolerat till skillnad mot tex GIS gasisolerat.
Så andra änden av A40 med sin spänningsmätning.
Båda inmatningarna från en mer samlad vy. Det lite intressanta och avvikande här är att brytarna är märkta -F-S dvs både bryt- och frånskiljarfunktion. Här finns inga frånskiljarknivar som på A40 utan den funktionaliteten med tillräcklig isolation och blockerbarhet osv ligger i brytpolerna. Detta är ju bra med tanke på andra tillsatsen här dvs motordriven jordningskopplare som kortsluter och jordar kabelförbandet för inkommandesidan. Alltså ett kompaktare och mer modernt utförande i den delen dock långt från hur ytterst kompakt det kan byggas numera om det verkligen av olika anledningar krävs.
Så stannar vi där för tillfället innan vi går vägen in mot och kring trafona.
Stationen har som sagt två skilda inmatningar från olika regionnät. Ja de är sammankopplade men i grunden via olika huvuddelar av stamnätet i söder. Här då kabeländavslut för 40 kV sidan med ventilavledare och brytare in mot skena A40.
Så har vi då samma för andra inmatningen mot A40. Som synes är allt rejält utfört både elektriskt och mekaniskt. Jordning är inte heller något man tar lätt på ens i dessa mindre stationer och med måttliga spänningsnivåer.
Ena änden av skena A40 med spänningstransformatorer och en av frånskiljarna för möjlig sektionering vid arbete eller annan driftläggning pga yttre händelser. Trafona har dubbla sekundärlindningar och ofta ligger en för skydd och andra för mätning, indikering. Spänning ut är 110 VAC. Ibland förekommer fler sekundärutgångar tex vid mer komplicerade layouter där skydd för olika sektioner behöver läggas om beroende på tex driftläggning. Även användning för sk öppen delta-koppling förekommer och kräver då separata sekundäruttag.
Båda frånskiljarna för A40 och med kulbultar i mellandelen för att kunna anbringa don för kortslutning och arbetsjordning. I princip hela stationen är väldigt konventionellt och "skrymmande" byggd men tex tydligheten för hur frånskiljarna står eller fungerar är svårslagen. Utförandet på allt här går ofta under eteckningen AIS luftisolerat till skillnad mot tex GIS gasisolerat.
Så andra änden av A40 med sin spänningsmätning.
Båda inmatningarna från en mer samlad vy. Det lite intressanta och avvikande här är att brytarna är märkta -F-S dvs både bryt- och frånskiljarfunktion. Här finns inga frånskiljarknivar som på A40 utan den funktionaliteten med tillräcklig isolation och blockerbarhet osv ligger i brytpolerna. Detta är ju bra med tanke på andra tillsatsen här dvs motordriven jordningskopplare som kortsluter och jordar kabelförbandet för inkommandesidan. Alltså ett kompaktare och mer modernt utförande i den delen dock långt från hur ytterst kompakt det kan byggas numera om det verkligen av olika anledningar krävs.
Så stannar vi där för tillfället innan vi går vägen in mot och kring trafona.
Redigerat:
Är pottan ovanpå spänningstrafos utmärkande för just dessa?
Liknar tyska handgranater från WWII.
Tycker det kan vara svårt att se skillnad på många saker som är isolerade.
Men det ljusnar väl när man får bättre övergripande förståelse för hur det normalt är uppbyggt.
Jag utgår ifrån att det finns nån form av standard, eller det är kanska väldigtvolika beroende på applikation?
Vilken funktion har de gul/svarta horisontella stängerna?
Det går rätt mycket kabel i skåpet för kombinerad brytning/frånskiljning, vad används dessa till och hur kommuniceras det?
Redigerat:
Pottan kan man säga är utmärkande för mättransformatorer av denna typen oberoende om det är ström eller spänning. Ska du ha någon tumregel är strömtrafonas potta betydligt större och ser lite oproportionerliga ut dessutom med anslutning in-ut.. Som du förstår beror det lite på att strömmen ska gå igenom men vid spänningsmätning som vanligt obetydlig ström och ev förlusteffekt pga den. Sen beror isolatordelens längd bara på spänningsnivån så där kan de se lika ut.X xLnT skrev:
Utförande med olika typiska byggstenar har givetvis en viss mer eller mindre uttalad standard. Här i SE har givetvis ASEA historiskt gjort sitt till för att mycket i stort är byggt med lika komponenter oberoende skillnad i övergripande konfiguration. Vi har också tex VAST dvs Vattenfalls gamla standard samma med salig Sydkraft och även större mer lokala elverk osv. Dessa skiljde sig lite men i grunden verkligt bra ingenjösmässigt grundade och med kraft att se till att de följdes också. Om du jobbat inom Sydkraft förr och fått plats i gamla huvudkontoret vid Carl Gustafs väg i Malmö "hade halmen varit hemma".
Funktionen för armarna är som du kanske ser att nå upp till utbyggnaderna ovanför vid brytarens nedre anslutning. Armarna är via rejäla slackar jordade mot stativ och vidare i jordlinenätet så när de fälls upp via motordonet blir matningen både kortsluten och jordad för tex arbete. Därför som sagt den brytaren är utförd som kombinerad med skiljare i samma byggform därav -F-S.
Kablarna till olika delar här är tex hjälpkraft DC för manöverspolar, motordon, fjäderspänning osv detta med skilda kretsar så man faller i funktionalitet prioriterat vid fel som löser säkringar. Ibland tom polseparerat utförande dvs enledarkablar för plus och minus per krets och isolerat med jordfelsövervaknoing för god diagnostisk täckning. Konventionella ström och spänningsmätkretsar har också ofta separata kablar. Kombinera det med manöver och indikeringskretsar hårdvarumässigt trådat så blir det snabbt en hel del även i enkla fall.