31 031 läst ·
1 015 svar
31k läst
1,0k svar
Kommunalrådet köpte dement kvinnas hus medan sonen låg nedsövd
Om jag vore jurist skulle jag definitivt inte råda sonen att stämma mamman och det är inte alls så ”den juridiska gången måste bli”. Sonen kan stämma kommunen, och innan det försöka begära skadestånd direkt från kommunen. Tveksamt om det skulle ge något, dock.H HusMedHistoria skrev:
Som sagt, att lyckas bevisa någon ond tro eller uppsåt hos köparen blir väldigt svårt och uppsidan är så pass liten att jag, om jag vore jurist, starkt skulle avråda sonen från att gå den vägen.H HusMedHistoria skrev:Det beror på vad den gode mannen har sagt till köparen. Har han berättat att han har försökt få sonen att ta över fastigheten? Varför ställde i så fall inte köparen några frågor om det? Om jag köper en fastighet av en annan person så är förmodligen ingen överförmyndarnämnd inblandad och om jag misstänker att något inte står rätt till måste jag agera därefter. Samma sak gäller för köparen i det här fallet, han har lika stort ansvar som om han hade köpt av en annan person.
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 17 921 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 17 921 inlägg
Blockerad?J J00 skrev:
För att jag inte håller med dig?
Jag anser helt enkelt att en privatperson inte har skyldighet att betala pengar för att du och några till ska känna er trygga med att ingen korruption försiggått, en korruption som skulle drabbat den privatpersonen.
Jag anser att jag som privat har rätt att välja om jag vill sälja min fastighet, bin bil, min cykel eller vad det nu är till någon som ringer på min dörr och frågar.
Det är inte ett dugg svårt att förstå.J J00 skrev:
Hur svårt är det att förstå att det kanske är en minusaffär att dra på sig kostnader för mäklare etc?
Hur svårt är det att förstå att alla kanske inte anser att det är en privatpersons uppgift () att se till att andra inte misstänker korruption?
Du nöjer dig med en mäklare från hemverket och att god man åker till platsen och håller öppet 30 minuter. Någon annan kanske tycker det är bättre att man betalar någon för att röja upp och pynta innan fotograferingen och visning och att det sker minst 3 visningar à 2 timmar, och att man betalar extra för att annonsen ska synas på bättre plats. Vad är rätt? Jag tycker att privatpersoner får välja själv och god man ska agera på det sätt som denne anser vara bäst för huvudmannen.
Men vilken lag skulle sonen åberopa för att få skadestånd?W Weimik skrev:Om jag vore jurist skulle jag definitivt inte råda sonen att stämma mamman och det är inte alls så ”den juridiska gången måste bli”. Sonen kan stämma kommunen, och innan det försöka begära skadestånd direkt från kommunen. Tveksamt om det skulle ge något, dock.
Som sagt, att lyckas bevisa någon ond tro eller uppsåt hos köparen blir väldigt svårt och uppsidan är så pass liten att jag, om jag vore jurist, starkt skulle avråda sonen från att gå den vägen.
Skadeståndslagen ger rätt till skadestånd från stat eller kommun för personskada, sakskada eller förmögenhetsskada. Det är inte personskada. Sakskada innebär fysisk skada på ett föremål men det är inte heller det. Köparen betalade ett marknadsmässigt pris så det går inte att hävda förmögenhetsskada. Skadeståndslagen ger även rätt till skadestånd för angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära. Det gäller inte heller i det här fallet.
Enligt Europakonventionen kan man få skadestånd om man har utsatts för en rättighetskränkning av det allmänna. Det gäller till exempel om någon har blivit satt under förvaltare utan dokumenterade orsaker. Men det gäller inte heller här. Ingen har ifrågasatt att mamman behöver en god man.
Om man dessutom ser till hur lite en god man kan och har tid med, jfrt med en husägare som är beredd att lägga lite tid själv, så är det närmast självklart att anlita mäklare.J J00 skrev:Verkar inte som att du läst några tidigare inlägg, om inte så gör gärna det.
Den här kraftiga ”skatten” du talar om är ju vad de allra flesta frivilligt betalar för att en mäklare ska ta hand om försäljningen. Utöver det så väljer de allra flesta att lägga ut försäljningen på öppen marknad då de flesta tror att det ger bästa förutsättningen för att få så mycket betalt som möjligt.
Lägger man dessutom till risken för korruption så blir ju valet löjligt enkelt.
Möjligt att det finns bättre sätt att bekämpa korruption. Du får gärna nämna nåt.
….. alltså…. Suck…. Du fattar verkligen inte och nu har jag ingen mer ork att försöka få dig att förstå.P pmd skrev:Det går att göra en prognos baserat på tidigare försäljningar på samma marknad. Det går givetvis inte att prognostisera exakt och man behöver nog tillämpa lite statistiska metoder.
Ju större marknad desto bättre prognos så det kan hända att fastighetsmarknaden i Åsele är för liten, men då kan man ändå inte dra slutsatsen att budgivning på en öppen marknad hade varit bättre än hur försäljningen gick till.
Jag har sett annan statistik som visar på att det är typ dybbelt så många i Åsele som säljer utan mäklare jfrt med snittet i landet. Det blir en kraftig majoritet kvar för mäklarna trots det.W Weimik skrev:
Skiljer inte lagen på arv och gåva menar du?SågspånPappspikEternit skrev:
Nej, det är inte en "tolkning". Det är Föräldrabalkens lydelse. Samt Ärvdabalkens.
Sen att du tycker att det borde vara annorlunda spelar ingen roll i juridiska sammanhang. Vad juridiken säger verkar inte vara så intressant för din del, det viktigaste är att få utmåla andra människor som inkompetenta och korrupta. Även människor som följer lagens bokstav kan få en korruptions- och/eller inkompetensanklagelse slängd på sig, eftersom du tycker att lagen är felskriven.
Ja.Fairlane skrev:
Nej.Fairlane skrev:
En privatperson som i det här fallet har en god man pga demens.Fairlane skrev:
Det här handlar inte om att jag ska känna mig trygg (just nu ivf) det handlar om dementa privatpersoner med gode män inte ska kunna utnyttjas.
Hade historien i Åsele utspelat sig så som tycker att det borde ha gjort så hade det inte blivit någon uppståndelse och herr From och sonen hade garanterat mått bättre.
Vi talar fortfarande om huvudmän som har god man…. 🥹Fairlane skrev:
Hmmm…Fairlane skrev:
”Kanske” var ordet..? 🥹Fairlane skrev:
Har man en god man så har man troligtvis ingen bestämmanderätt över sin egen ekonomi eller tillgångar eller har förmåga att förstå sitt eget bästa och då är vi tillbaka på ruta ett..Fairlane skrev:
Hur svårt är det att förstå att alla kanske inte anser att det är en privatpersons uppgift () att se till att andra inte misstänker korruption?
Du nöjer dig med en mäklare från hemverket och att god man åker till platsen och håller öppet 30 minuter. Någon annan kanske tycker det är bättre att man betalar någon för att röja upp och pynta innan fotograferingen och visning och att det sker minst 3 visningar à 2 timmar, och att man betalar extra för att annonsen ska synas på bättre plats. Vad är rätt? Jag tycker att privatpersoner får välja själv och god man ska agera på det sätt som denne anser vara bäst för huvudmannen.
Känns som att du numera missar vitala delar i diskussionen…
Vem har påstått något annat? Du är bara löjlig nu.Fairlane skrev:
För att jag inte håller med dig?
Jag anser helt enkelt att en privatperson inte har skyldighet att betala pengar för att du och några till ska känna er trygga med att ingen korruption försiggått, en korruption som skulle drabbat den privatpersonen.
Jag anser att jag som privat har rätt att välja om jag vill sälja min fastighet, bin bil, min cykel eller vad det nu är till någon som ringer på min dörr och frågar.
Det finns många fler exempel på hur lokalpolitiker berikar sig genom sin position, nu senast hur en moderatpolitiker i Kiruna köpte mark för en halv miljon för att sälja vidare till LKAB för 3,2 miljoner och detta är bara ett av många exempel.
I över 300 fall de senaste tio åren har politiker köpt mark av kommunen och i minst 40 fall utan någon värdering eller annonsering till allmänheten vilket är i strid mot lagen.
För de politiker som armbågar sig fram till köttgrytorna väntar en lönsam framtid.
I över 300 fall de senaste tio åren har politiker köpt mark av kommunen och i minst 40 fall utan någon värdering eller annonsering till allmänheten vilket är i strid mot lagen.
För de politiker som armbågar sig fram till köttgrytorna väntar en lönsam framtid.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Samma nämnd har i flera år godkänt fastighetsförsäljningar utan att kontakta anhöriga. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och de har sagt att nämnden har gjort fel.W Weimik skrev:Bra idé, det tar jag till mig. Men lyssna gärna på inslaget också så får du ännu mer information.
Gåvobrevet var fyra år gammalt så knappast konstigt att det hade glömts bort, och jag tror faktiskt inte att någon ”passade på”. Det finns sex ledamöter i nämnden och inget har framkommit som tyder på att fler än en eventuellt hade något intresse i saken.
Men hur som helst otroligt slarvigt. Man undrar ju vad de har för rutiner på den där överförmyndarenheten.
https://www.sverigesradio.se/artikel/har-godkant-dementas-husaffarer-anhoriga-ovetande
Här är ett fall med en annan ägare och fastighet.
https://www.sverigesradio.se/artike...skoldsvik-skulle-saljas-utan-dotterns-vetskap
Jag har sökt efter riktlinjer för hur gode män ska agera men det finns inga bra dokument. Det finns inte heller några riktlinjer för vad överförmyndare ska göra i olika situationer. En del överförmyndare har skrivit egna dokument men det finns inget generellt för hela Sverige.
En del andra myndigheter (som Lantmäteriet) har en databas med rättsfall som de kan jämföra med men jag har inte hittat något sådant för överförmyndare. Det verkar kunna bli lite ad hoc och det är ju inte bra.
Jag missade det uppenbara: om det finns ett komplett och giltigt gåvobrev kan sonen möjligen begära skadestånd för att överförmyndaren godkände en dubbelförsäljning. Men i så fall har sonen låtit bli att söka lagfart för fastigheten i flera år och överförmyndaren kan hävda att han inte har tagit sitt ansvar.W Weimik skrev:Om jag vore jurist skulle jag definitivt inte råda sonen att stämma mamman och det är inte alls så ”den juridiska gången måste bli”. Sonen kan stämma kommunen, och innan det försöka begära skadestånd direkt från kommunen. Tveksamt om det skulle ge något, dock.
Som sagt, att lyckas bevisa någon ond tro eller uppsåt hos köparen blir väldigt svårt och uppsidan är så pass liten att jag, om jag vore jurist, starkt skulle avråda sonen från att gå den vägen.