Kommunalrådet köpte dement kvinnas hus medan sonen låg nedsövd

[Weimik]

Om gåvobrevet är giltigt och sonen kan hävda att köparen borde ha känt till gåvobrevet när köpet skedde så kan köpet gå tillbaka.
[länk]

Om gåvobrevet är giltigt så är frågan om köparen kände till det. Det beror förmodligen på vad den gode mannen sa till köparen. Om han berättade att han hade försökt få sonen att ta över fastigheten så kan man kanske hävda att köparen borde ha anat problem. Jag vet inte om det skulle gå igenom i en domstol.

Det känns som en enorm uppförsbacke att få igenom att köparen kände till att det fanns något slags gåvobrev och ännu större uppförsbacke att få igenom att köparen borde insett att mamman inte längre hade rätt att sälja fastigheten. Även köparen kan luta sig mot att överförmyndarnämnden är de som satt inne med all information och godkände affären.

 

[HusMedHistoria]

Konstigare saker har nog skett. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad.

Hur då, menar du? Jag skulle tro att om han stämmer mamman finns det inte en chans i h-e att den gode mannen får betala eventuellt skadestånd. Jag gissar dessutom att den gode mannen inte får betala skadestånd om han stäms direkt heller eftersom ansvaret ligger hos överförmyndarnämnden. De har ju godkänt försäljningen och haft tillgång till gåvobrevet. Ska någon stämmas är det överförmyndarnämnden, vilket i praktiken innebär kommunen.


Det vore nog en god idé.

Om en god man orsakar skada mot huvudmannen med uppsåt eller genom vårdslöshet, kan hen komma att bli skadeståndsskyldig. Intressant nog hittar jag inget i föräldrabalken om följder för överförmyndaren om de gör fel.

Den gode mannen borde ha känt till gåvobrevet. En god man brukar prata med huvudmannen och ha regelbunden kontakt med henne/honom. Det ingår i uppdraget att ta reda på vad huvudmannen önskar, helt enkelt att lära känna henne/honom. Överförmyndaren brukar däremot inte ha kontakt med huvudmannen eller anhöriga förutom vissa formalia via brev.

Den juridiska gången måste bli att sonen stämmer mamman för dubbelförsäljningen och mamman (eller rättare sagt hennes nya goda man) stämmer den fd gode mannen för att få skadestånd.

Det känns som en enorm uppförsbacke att få igenom att köparen kände till att det fanns något slags gåvobrev och ännu större uppförsbacke att få igenom att köparen borde insett att mamman inte längre hade rätt att sälja fastigheten. Även köparen kan luta sig mot att överförmyndarnämnden är de som satt inne med all information och godkände affären.

Det beror på vad den gode mannen har sagt till köparen. Har han berättat att han har försökt få sonen att ta över fastigheten? Varför ställde i så fall inte köparen några frågor om det? Om jag köper en fastighet av en annan person så är förmodligen ingen överförmyndarnämnd inblandad och om jag misstänker att något inte står rätt till måste jag agera därefter. Samma sak gäller för köparen i det här fallet, han har lika stort ansvar som om han hade köpt av en annan person.

 

[a.o.f]

Läs texten och inte bara rubriken.

https://www.sverigesradio.se/artikel/kritiken-gavobrevet-saknades-nar-husaffaren-gick-igenom

 

[J00]

Det förutsätter jag inte alls.
Det jag säger är att det inte är upp till en enskild privatperson att betala för att undvika risken för att någon annan ser en affär som korrupt.

Då bör den kostnaden inte tas av en enskilda, enligt mig.

Du verkar vara blockerad.
Ingen kan förutsäga ett slutpris på en öppen marknad med budgivning alltså kan ingen förutsäga om det kommer generera mer eller mindre pengar till huvudmannen inklusive försäljningskostnader jämfört med ett blygsamt fast pris utan några försäljningskostnader.
Hur svårt är det att förstå?

 

[J00]

Läs texten och inte bara rubriken.

[länk]

Skulle man kunna dra slutsatsen att gåvobrevet kanske inte utreddes av öfn pga en viss jävig person……?

 

[pmd]

Ja och för att kunna säkerställa det så behövs transparens och tydliga regleringar för hur gode män bör agera.
[länk]

Båda de i artikeln relaterade fallen, och trådens fall utspelade sig i mellersta Norrland …

 

[pmd]

Hemverket och liknande tar ca 20 000 kr.

Cirka tio procent av köpeskillingen. (Åtminstone i den storleksordningen; jag minns inte den exakta summan).
Det är en ganska kraftig "skatt" som säljaren ska betala för att vi övriga ska tro på att ingen korruption förekommer.
Det finns nog bättre sätt att förebygga och bekämpa korruption.

 

[Unikt namn]

Ett sätt vore ju att skicka korrupta politiker i finkan... men det är sällan nån får stå tillsvars på riktigt. Det är lite som att hela högen håller varann bakom ryggen.
Nån enskild kanske blir omplacerad, men någon större förändring eller ansvarstagande uteblir.

 

[J00]

Cirka tio procent av köpeskillingen. (Åtminstone i den storleksordningen; jag minns inte den exakta summan).
Det är en ganska kraftig "skatt" som säljaren ska betala för att vi övriga ska tro på att ingen korruption förekommer.
Det finns nog bättre sätt att förebygga och bekämpa korruption.

Verkar inte som att du läst några tidigare inlägg, om inte så gör gärna det.

Den här kraftiga ”skatten” du talar om är ju vad de allra flesta frivilligt betalar för att en mäklare ska ta hand om försäljningen. Utöver det så väljer de allra flesta att lägga ut försäljningen på öppen marknad då de flesta tror att det ger bästa förutsättningen för att få så mycket betalt som möjligt.

Lägger man dessutom till risken för korruption så blir ju valet löjligt enkelt.

Möjligt att det finns bättre sätt att bekämpa korruption. Du får gärna nämna nåt.

 

[karlmb]

Vad menar du att förskott på arv är ifall det inte är en gåva? Var står det i så fall?

Från Ärvdabalken (Om förskott å arv):
6 kap. 1 § Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.

Från Föräldrabalken:
14 kap. 12 § En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska villkor.

"Fastigheten X:Y, adress zzzz ska tillfalla karlmb i form av förtida arv, div villkor mm mm bla bla"

 

[karlmb]

Vi vet ju inte om det var komplett eller inte. Min poäng var att det kan ha varit komplett redan 2021.

Här kom faktiskt lite mer information om gåvobrevet: [länk]

Fortfarande rätt oklart dock.

Citera gärna så man slipper leta, länkar kan sluta fungera mm.
De skriver alltså:

• Demenssjuka Gertrud skrev ett gåvobrev där hennes son skulle få ta över släkthuset i Åsele. Brevet lämnades in till Överförmyndarnämnden i södra Lappland.
• Men gåvobrevet utreddes aldrig ordentligt och huset såldes istället till Åseles tidigare kommunalråd. Därför riktar länsstyrelsen allvarlig kritik mot överförmyndarnämnden som medger att de brustit.
• Sonens gode man är kritisk mot husaffären och menar att överförmyndarnämnden har ”sjabblat bort” huset.

Så, ett gåvobrev har "försvunnit". Det var ju lägligt. Då passar vi på!

 

[SågspånPappspikEternit]

"Fastigheten X:Y, adress zzzz ska tillfalla karlmb i form av förtida arv, div villkor mm mm bla bla"

Som texten lyder i gåvobrevet 🙄...

 

[karlmb]

Gåvor till bröstarvingar räknas som förskott på arv.

Ja, men förtida arv är inte samma sak som gåva.
En gåva brukar vara utan villkor tex. Det kan finnas villkor för ett arv.
Bara sluta nu.

 

[karlmb]

Som texten lyder i gåvobrevet 🙄...

Nej. Där står inga förbehåll, och att något ska kunna klandras av syskon etc etc.

 

[karlmb]

Det känns som en enorm uppförsbacke att få igenom att köparen kände till att det fanns något slags gåvobrev och ännu större uppförsbacke att få igenom att köparen borde insett att mamman inte längre hade rätt att sälja fastigheten. Även köparen kan luta sig mot att överförmyndarnämnden är de som satt inne med all information och godkände affären.

Köparen behöver inte känna till att huset redan är ärvt, skänkt eller sålt till någon annan redan.
Köpet ogillas istället och en köpare som inte fått rätt information kan kräva säljaren på skadestånd.