Kommunalrådet köpte dement kvinnas hus medan sonen låg nedsövd

[mats.3]

Det är alltid skönt att kunna dra slutsatser utan all fakta, men vi kör på det.
Vad är rimligt straff för huvudmannen?
Vad är rimligt straff för huvudmannens son?

Böter och avsked ifrån jobbet.

 

[skogaliten]

Vad ska hon med pengar till om hon är i ett sådant skick att hon inte längre själv kan ta beslut om sin egen fastighet?
Antagligen vill mamman att släktgården skulle gå i arv hellre än att den gode mannen ska sätta sprätt på hennes resurser.

Men det finns ju flera vinnare i den här sagan.
Kommunens budget vinner om den äldre inte behöver bostadsbidrag (eftersom en större mängd kapital frigjorts).
From vinner personligen på en fastighetsaffär utan andra spekulanters inblandning.
NorrlandsSossarna blir tajtare som grupp när välgrundade beslut tas tillsammans som gynnar dem själva.

Fantastiskt 🥳

Varför är somliga så säkra på att mamman vill att fritidshuset ska gå i arv?

Det är långt ifrån säkert. Alla vill inte alltid att hus eller gårdar ska gå i arv. Det beror på omständigheter runt fastigheten och de potentiella arvtagarna.

Det är faktiskt inget någon här vet, hur mamman tänkte innan demensen slog till.

 

[skogaliten]

Jag tror att ett stort problem är att sonen tycker att den gode mannen har gått bakom ryggen på honom.

Utifrån all tillgänglig information verkar det som att kvinnan ville att sonen skulle ta över fastigheten och att huset har affektionsvärde för sonen. Sonen har dock av någon anledning förhalat att köpa fastigheten.

I så fall tycker jag att en vettig god man åtminstone borde ha kontaktat sonen och sagt till honom: "Hör du Anders, vi har pratat i fyra år om att du ska köpa huset och nu har en annan person hört av sig och vill köpa. Hur ska du ha det egentligen, ska du köpa eller inte?" Sonen kanske till och med hade varit positiv till att sälja huset till någon som ville renovera det och flytta dit, om han bara hade fått veta det innan.

Efterson sonen inte var kontaktbar kunde den gode mannen ha väntat och sett hur det gick. Nu sålde han fastigheten så snabbt som möjligt, utan att kunna få samtycke från sin huvudman och utan att huvudmannens närmaste släkting kunde yttra sig.

En tumregel för en god man borde vara att agera som huvudmannen skulle ha gjort. Kvinnan hade mest troligt inte sålt fastigheten till en utomstående om det sedan länge var tal om att sonen skulle ta över.

Det här skriver jag från medmänsklig synvinkel men även lagen säger att anhöriga ska få möjlighet att yttra sig om en försäljning.

Vilken information visar att mammam ville att sonen skulle ta över fastigheten?

Jag har då inte sett någon.

Om du har en länk som visar det, alltså inte en trådsanning, så vore det intressant att se.

Det är inte så, att bara för att man själv vill att ens egen astighet ska "gå i arv", att det gäller alla fall.

 

[SågspånPappspikEternit]

Utifrån all tillgänglig information verkar det som att kvinnan ville att sonen skulle ta över fastigheten och att huset har affektionsvärde för sonen. Sonen har dock av någon anledning förhalat att köpa fastigheten.

Han fick fyra år på sig att köpa huset av sin mamma. Han sa nej. Fyra år är enligt min ödmjuka åsikt en fullt tillräcklig betänketid för en fastighetsaffär.

Nu sålde han fastigheten så snabbt som möjligt, utan att kunna få samtycke från sin huvudman och utan att huvudmannens närmaste släkting kunde yttra sig.

Det tog fyra år innan fastigheten såldes. När det väl fanns en köpare tog det ytterligare några månader. Det är inte anmärkningsvärt snabbt.
Sonen kunde inte yttra sig, nej. Men vad skulle han yttrat? När han uttalat sig i media har han inte sagt att han själv hade velat köpa huset, jag har åtminstone inte hört honom säga så. Han är enbart missnöjd med att fastigheten är såld. Så vill inte köpa själv och vill inte sälja = mamman ska fortsätta äga och betala för huset så att sonen kan ha ett gratis fritidshus.
Nu blev det inte så.
En god mans uppgift är att se till sin huvudmans intressen, inte curla huvudmannens vuxna barn.

Jag förstår att sonen har det jobbigt efter sin stroke, och att han upplever sig orättvist behandlad i mammans fastighetsaffär. Men att känna sig orättvist behandlad är en sak, att verkligen vara det är inte nödvändigtvis samma sak.

 

[HusMedHistoria]

Vilken information visar att mammam ville att sonen skulle ta över fastigheten?

Jag har då inte sett någon.

Om du har en länk som visar det, alltså inte en trådsanning, så vore det intressant att se.

Det är inte så, att bara för att man själv vill att ens egen astighet ska "gå i arv", att det gäller alla fall.

Den gode mannen säger att han har försökt i fyra år att få sonen att ta över fastigheten. Tror du att det var emot kvinnans önskan?

 

[[SKPG]Zamora]

Den gode mannen säger att han har försökt i fyra år att få sonen att ta över fastigheten. Tror du att det var emot kvinnans önskan?

Och i 4 år vägrade sonen köpa fastigheten.

 

[HusMedHistoria]

Exempel på åtgärder?

Den gode mannen kunde ha krävt att sonen betalade driftskostnaderna.

I annat fall kunde han ha bytt lås på huset och kallställt det. Alternativt kunde han ha annonserat ut huset tidigare och ansökt till överförmyndaren om att sälja det. Om kvinnan behövde pengar skulle överförmyndaren mest troligt ha godkänt försäljningen även om sonen var emot det.

 

[Fairlane]

Böter och avsked ifrån jobbet.

Var det för huvudmannen eller för huvudmannens son?

Avsked från jobbet för huvudmannen kan kanske bli svårt, men böter fungerar, det lär finnas pengar.
Avsked från jobbet för huvudmannens son kanske, vet inte om denne har något jobb. Böter går säkert. Oklart hur mycket pengar som finns, men det blir ju kronofogdens problem

 

[useless]

Vad ska hon med pengar till om hon är i ett sådant skick att hon inte längre själv kan ta beslut om sin egen fastighet?

Tror du det är gratis att bo på demensboende?

Och vad ska kvinnan med ett hus till som hon aldrig kommer att återvända till och sonen inte vill ha?

 

[HusMedHistoria]

Han fick fyra år på sig att köpa huset av sin mamma. Han sa nej. Fyra år är enligt min ödmjuka åsikt en fullt tillräcklig betänketid för en fastighetsaffär.

Det tog fyra år innan fastigheten såldes. När det väl fanns en köpare tog det ytterligare några månader. Det är inte anmärkningsvärt snabbt.
Sonen kunde inte yttra sig, nej. Men vad skulle han yttrat? När han uttalat sig i media har han inte sagt att han själv hade velat köpa huset, jag har åtminstone inte hört honom säga så. Han är enbart missnöjd med att fastigheten är såld. Så vill inte köpa själv och vill inte sälja = mamman ska fortsätta äga och betala för huset så att sonen kan ha ett gratis fritidshus.
Nu blev det inte så.
En god mans uppgift är att se till sin huvudmans intressen, inte curla huvudmannens vuxna barn.

Jag förstår att sonen har det jobbigt efter sin stroke, och att han upplever sig orättvist behandlad i mammans fastighetsaffär. Men att känna sig orättvist behandlad är en sak, att verkligen vara det är inte nödvändigtvis samma sak.

Sonen fick en stroke ungefär vid midsommar. Köparen kontaktade den gode mannen efter att det hade hänt. Den 3 oktober stod det i tidningen att fastigheten hade bytt ägare. Då hade det gått igenom överförmyndarnämnden och Lantmäteriet och hela processen måste ha tagit ca 3 månader.

Du bortser helt från vad mamman ville. Sonen hade kanske bestämt sig för att köpa fastigheten själv om han hade fått veta att det fanns en spekulant.

Enligt lagen ska anhöriga få möjlighet att yttra sig om en försäljning om det kan ske utan avsevärd tidsförlust. Jag vill även åter påpeka att lagen är restriktiv när det gäller att sälja fast egendom. Överförmyndaren får lämna samtycke endast om åtgärden är lämplig.

Om huvudmannen behöver pengar är det ett skäl att sälja, men det finns ingen information om det var så i det här fallet. Fastigheten användes som fritidshus. Det är möjligt att kvinnan redan hade sålt sin permanentbostad och hade pengar. Det är också möjligt att hon saknade pengar.

Den gode mannen har sagt i media att fastigheten kostade pengar, men han har inte sagt att kvinnan behövde pengar. Om hon behövde pengar hade han kunnat sälja fastigheten tidigare, oavsett vad sonen sa.

 

[SågspånPappspikEternit]

Du bortser helt från vad mamman ville. Sonen hade kanske bestämt sig för att köpa fastigheten själv om han hade fått veta att det fanns en spekulant.

Det är mycket möjligt att mamman ville att sonen skulle köpa fastigheten. Det kan förklara varför den gode mannen i fyra år försökte få sonen att köpa fastigheten. Men sonen ville inte. Efter fyra år anser jag att det är rimligt att den gode mannen respekterar sonens ovilja att köpa.

Jag vill även åter påpeka att lagen är restriktiv när det gäller att sälja fast egendom. Överförmyndaren får lämna samtycke endast om åtgärden är lämplig.

Här fanns en äldre, dement dam som bodde och bor på särskilt boende. Hon har god man som sköter hennes ekonomi och sörjer för person och så där. Hon ägde en fastighet som hon inte bodde på, men fick betala driftskostnader för. Hennes son var erbjuden att köpa, men tackade nej.
Då låter det som en lämplig åtgärd att sälja fastigheten.

 

[mats.3]

Hur än det är så skulle fastigheten aldrig ha sålts sålänge sonen inte kunde kommentera affären och varför skulle han köpa den av sin senila mamma när han ändå skulle ärva den förr eller senare.

 

[kashieda]

Böter och avsked ifrån jobbet.

Jag tycker detta är helt rimligt, åtminstone för huvudmannen.

Avsked från demens är fanimig det minsta man kan begära!

 

[Unikt namn]

Ja, vad ska en gammal, dement människa med pengar till? I avgiften för särskilt boende ingår bostaden, omvårdnad och mat, men allt annat måste hon betala själv. Mediciner, sjuk- och tandvård, färdtjänst till denna sjuk- och tandvård, kläder och skor, hygienprodukter, frisör, fotvård och så vidare.
Den gode mannen har gjort helt rätt som sålt huset, så att huvudmannen slipper ha en massa utgifter för en fastighet hon inte längre bor på. Det finns som synes bättre saker att lägga pengar på. Henne själv alltså, och det är hennes intressen gode mannen ska se till. Sonen har egen god man som bevakar hans intressen.

Ja i synnerhet när den gode mannen står för besluten. Hon kanske behöver gå på
salong som av en slump ägs av en annan partikamrat.
Om den demente kvinnans önskan inte vore att sonen skulle ta över fastigheten verkar det konstigt att förmyndaren haft en 4år lång övertalningskampanj om ett skifte. Men om sonen själv har problem med ekonomin är det inte så konstigt att han inte köpt den för marknadspris.

Kan ni politik- och statshatare kolla fakta innan ni börja veva någon gång, kanske?

Jag är en korruptionshatare. De andra epireten får stå för dig.

Pensionärer får inte bostadsbidrag, de får bostadstillägg. Tillägget betalas inte ut av kommunen, utan av den synnerligen statliga Försäkringskassan.

Det var slarvigt eftersökt av mig, den tar jag på mig.

Det är inte säkert. Det finns gott om exempel på köpare som prutat på utannonserade fastigheter i Åsele kommun, och fått köpa för lägre pris än det begärda. Det hade From kunnat göra om fastigheten annonserats ut, nu fick han vackert acceptera värderingen.

En värdering som han själv varit delaktig i.
From har enligt egen uppgift letat strandfastigheter i flera år genom att kampanja runt bland boende.
Man kan ju tolka det som att strandfastigheter är åtråvärda och sällsynta även i obygden, eller att From hade en budget som bara passade en dement som inte kan ta egna beslut. Fastigheten precis intill är värd över miljonen f.ö.

Men jag menar givetvis inte att Froms fastighet nödvändigtvis är värd så nycket, däremot verkar det osannolikt att den skulle vara speciellt svårsåld på öppna marknaden.

Den gode mannen är inte ens sosse, han tillhör det lokala Åselepartiet. Ja, den dementa kvinnans gode man, alltså. Sonens gode man saknar känd partitillhörighet, precis som sonen själv.

Okej. Har du några fler negativa egenskaper om sonen som du vill lyfta fram i denna debatt som du känner är relevanta?

From, överförmyndartanten och den tvektsamt gode mannen sitter i samma allians och styr kommunen tillsammans. Men det är korrekt att den siste tillhör ett annat parti.

 

[Unikt namn]

Tror du det är gratis att bo på demensboende?

Och vad ska kvinnan med ett hus till som hon aldrig kommer att återvända till och sonen inte vill ha?

Det är skillnad på vilja ha, och ha råd (att köpa).

Men den centrala frågan är varför en god man ska få sälja en stuga vederbörande kontrollerar till en partikamrat utan att passera den öppna marknaden.