Kommunalrådet köpte dement kvinnas hus medan sonen låg nedsövd

[pmd]

När barnet har fyllt 13 så har en förälder ingen rätt att kolla vilka recept och det kom till efter att barn fick preventiv medel och dylikt för i vissa kulturer så är skydd och dylikt förbjudet.

Ja, bland katoliker, t.ex.

 

[pmd]

Normalt får de inte ens svara om personen är inskriven eller inte.

När min mamma låg på sjukhus efter en operation ringde jag till avdelningen hon låg på och bad att få prata med henne. Det gick bra.
(Min mamma var äldre än 13 vid det tillfället).

 

[Fairlane]

När min mamma låg på sjukhus efter en operation ringde jag till avdelningen hon låg på och bad att få prata med henne. Det gick bra.
(Min mamma var äldre än 13 vid det tillfället).

När man skriva in brukar man få en fråga om det är ok att lämna ut information om att man är där. Åtminstone har vården agerat så bör vi har varit i kontakt med dem. Dvs sonen måste i det här fallet sagt att det är ok, och då är vi tillbaks i att vi inte vet.

 

[SågspånPappspikEternit]

Den individuella bedömningen har uppenbarligen gjort att väldigt många får känslan av att allt inte gått rätt till. För utomstående blir det omöjligt att veta vilket är en grogrund för korruption. Även om det inte skulle vara fallet här.

Problemet är att vad folk "får känslan av" är väldigt beroende av hur något framställs i media. Sonen har i det här fallet fått väldigt mycket plats i rapporteringen, fast han egentligen bara är en bifigur. Köparen har fått mycket utrymme också, fast negativt vinklat. Den gode mannen har fått endel mediatid och kritiska frågor, men ledamoten i överförmyndarnämnden, hon som borde ha anmält jäv och inte deltagit i nämndens beslut, har däremot inte fått så mycket plats i det hela. Fastighetsägaren, den dementa kvinnan, är i princip osynlig, även om både sonen och den gode mannen på olika sätt vill föra fram hennes intressen.
Ändå är det köparen som fått bära hundhuvudet och har avgått. Den gode mannen har kvar sitt uppdrag så länge han har överförmyndarnämndens förtroende. ÖFN-ledamoten verkar sitta kvar så vitt jag förstår.

 

[HusMedHistoria]

Och mer än så hade inte den gode mannen behövt för att ta kunna ett vuxet beslut och skjuta upp försäljningen.
Men vi vet inte ifall han trots alt hade fått denna info. Det ska bli intressant att få veta vad experterna på svensk vård här inne anser om saken den dagen vi vet.

Enligt det här reportaget visste den gode mannen att sonen var sjuk.
https://www.sverigesradio.se/artikel/aseles-kommunalrad-andreas-from-kopte-hus-av-dement-kvinna
Den gode mannen har inte sagt emot det.

 

[HusMedHistoria]

När man skriva in brukar man få en fråga om det är ok att lämna ut information om att man är där. Åtminstone har vården agerat så bör vi har varit i kontakt med dem. Dvs sonen måste i det här fallet sagt att det är ok, och då är vi tillbaks i att vi inte vet.

Enligt det här reportaget visste den gode mannen att sonen var sjuk.
https://www.sverigesradio.se/artikel/aseles-kommunalrad-andreas-from-kopte-hus-av-dement-kvinna
Den gode mannen har inte sagt emot det.

 

[HusMedHistoria]

Problemet är att vad folk "får känslan av" är väldigt beroende av hur något framställs i media. Sonen har i det här fallet fått väldigt mycket plats i rapporteringen, fast han egentligen bara är en bifigur. Köparen har fått mycket utrymme också, fast negativt vinklat. Den gode mannen har fått endel mediatid och kritiska frågor, men ledamoten i överförmyndarnämnden, hon som borde ha anmält jäv och inte deltagit i nämndens beslut, har däremot inte fått så mycket plats i det hela. Fastighetsägaren, den dementa kvinnan, är i princip osynlig, även om både sonen och den gode mannen på olika sätt vill föra fram hennes intressen.
Ändå är det köparen som fått bära hundhuvudet och har avgått. Den gode mannen har kvar sitt uppdrag så länge han har överförmyndarnämndens förtroende. ÖFN-ledamoten verkar sitta kvar så vitt jag förstår.

Den gode mannen är ansvarig för att bevaka huvudmannens intressen. Som andra har skrivit i tråden handlar det om ekonomiska intressen men även att den gode mannen bör följa huvudmannens vilja. Enligt nuvarande lag är det (kanske förvånande) inget krav att en god man ska följa huvudmannens vilja. Om huvudmannen kan uttrycka sin vilja måste en god man ha samtycke för större åtgärder, men om huvudmannen inte (längre) kan uttrycka sin vilja kan en god man i princip agera som han/hon själv anser är bäst.

Överförmyndaren borde gå igenom vad som har hänt tillsammans med den gode mannen och reda ut hur det ska fungera. Det beror även på vad Länsstyrelsen kommer fram till i sin granskning.

 

[Weimik]

Sonen har i det här fallet fått väldigt mycket plats i rapporteringen, fast han egentligen bara är en bifigur.

Att kalla sonen bifigur är väl att reducera hans betydelse lite väl mycket? Enligt vad som har framkommit har det skickats ett rekommenderat brev till honom i syfte att han ska kunna yttra sig. Det lär man inte göra om huvudmannen i fråga är kapabel att framföra sin egen åsikt., och därmed har han lagstadgad rätt att yttra sig.

Om det är så att sonen inte har fått reell möjlighet att yttra sig i frågan tycker jag att det är problematiskt och något som länsstyrelsen bör klargöra. Vilka ansträngningar bör en överförmyndare göra för att få kontakt med anhöriga? Vad är skäligt dröjsmål? Det är frågor där det verkar saknas konkreta riktlinjer.

 

[Weimik]

Om huvudmannen kan uttrycka sin vilja måste en god man ha samtycke för större åtgärder, men om huvudmannen inte (längre) kan uttrycka sin vilja kan en god man i princip agera som han/hon själv anser är bäst.

Det där sista stämmer inte. En god man kan inte agera som han eller hon vill. Alla större beslut kräver överförmyndares godkännande.

 

[HusMedHistoria]

Att kalla sonen bifigur är väl att reducera hans betydelse lite väl mycket? Enligt vad som har framkommit har det skickats ett rekommenderat brev till honom i syfte att han ska kunna yttra sig. Det lär man inte göra om huvudmannen i fråga är kapabel att framföra sin egen åsikt., och därmed har han lagstadgad rätt att yttra sig.

Om det är så att sonen inte har fått reell möjlighet att yttra sig i frågan tycker jag att det är problematiskt och något som länsstyrelsen bör klargöra. Vilka ansträngningar bör en överförmyndare göra för att få kontakt med anhöriga? Vad är skäligt dröjsmål? Det är frågor där det verkar saknas konkreta riktlinjer.

Som jag nyss svarade på ett annat inlägg: Enligt det här reportaget visste den gode mannen att sonen var sjuk.
https://www.sverigesradio.se/artikel/aseles-kommunalrad-andreas-from-kopte-hus-av-dement-kvinna
Den gode mannen har inte sagt emot det.

Ja, det borde verkligen klargöras vilket ansvar den gode mannen respektive överförmyndaren hade i det läget. Berättade den gode mannen för överförmyndaren att sonen var sjuk? Om han gjorde det, vad borde överförmyndaren ha gjort?

 

[SågspånPappspikEternit]

Den gode mannen är ansvarig för att bevaka huvudmannens intressen. Som andra har skrivit i tråden handlar det om ekonomiska intressen men även att den gode mannen bör följa huvudmannens vilja. Enligt nuvarande lag är det (kanske förvånande) inget krav att en god man ska följa huvudmannens vilja. Om huvudmannen kan uttrycka sin vilja måste en god man ha samtycke för större åtgärder, men om huvudmannen inte (längre) kan uttrycka sin vilja kan en god man i princip agera som han/hon själv anser är bäst.

Enligt överförmyndarnämndens reglemente ska huvudmannens samtycke ges till en fastighetsförsäljning (i det här fallet), och om huvudmannen inte har förmågan att samtycka, ska läkarintyg som styrker denna oförmåga bifogas tillsammans med övriga handlingar som skickas in till nämnden inför deras behandling av ärendet. Den gode mannen kan egentligen inte bara göra som han personligen anser vara bäst, utan i stora affärer som den här husförsäljningen krävs nämndens godkännande. Dessutom ska gode män lämna årsredovisning av sitt arbete åt huvudmannen till överförmyndarnämnden, så det finns en granskning av deras agerande även där.

Här följer en spekulation baserad på vad som framkommit i media samt personlig kännedom om demenssjukdomar. Spekulationen bygger på att den gode mannen utför sitt uppdrag med huvudmannens bästa för ögonen:
När huvudmannen flyttar in på särskilt boende är hon fortfarande i stånd att meddela sin vilja, och säger till sin gode man under ett klart ögonblick att hon vill att sonen ska ta över huset. Den gode mannen kontaktar sonen och hör efter om han vill köpa huset av sin mamma. Sonen säger sig vilja göra det, han ska bara ordna fram pengarna. Tiden går, huvudmannens demenssjukdom försämras och hon har svårt att kommunicera. Hennes pension betalar för driftskostnaderna på huset som bara står, och utgifterna tickar på. Sonen säger att han bara ska ordna fram pengarna, sen så. Efter fyra år tröttnar den gode mannen och börjar lyssna runt om det finns någon som skulle vara intresserad av att köpa huset. Då kommer Andreas From in i bilden och resten är en mycket omstridd historia.

 

[HusMedHistoria]

Det där sista stämmer inte. En god man kan inte agera som han eller hon vill. Alla större beslut kräver överförmyndares godkännande.

Ja, det kräver överförmyndarens godkännande, men den gode mannen kan tex ansöka om att sälja en fastighet utan att ta hänsyn till huvudmannens vilja ifall huvudmannen inte kan lämna sin åsikt. Då behövs ett läkarutlåtande som styrker det. Det finns inga krav eller uttalade förväntningar på att den gode mannen ska ta hänsyn till vad huvudmannen har sagt eller skrivit tidigare.

 

[Fairlane]

Enligt det här reportaget visste den gode mannen att sonen var sjuk.
[länk]
Den gode mannen har inte sagt emot det.

Ja, det stämmer säkert att god man visste det, det är inget jag förnekat heller.
Hela den här delen handlar om ifall sjukvården har rätt att lämna ut information till god man, exempelvis en prognos om sonen kommer kunna svara senare och isåfall när. Det får de inte lämna ut, enligt mig, såvida inte sonen godkänt det. Eftersom detta tydligen är en spekulationstråd så spekulerar jag kring om den nedsövde personen lämnat det medgivandet och jag spekulerar nej.

 

[SågspånPappspikEternit]

Att kalla sonen bifigur är väl att reducera hans betydelse lite väl mycket? Enligt vad som har framkommit har det skickats ett rekommenderat brev till honom i syfte att han ska kunna yttra sig. Det lär man inte göra om huvudmannen i fråga är kapabel att framföra sin egen åsikt., och därmed har han lagstadgad rätt att yttra sig.

Han är en bifigur så till vida att han inte är direkt inblandad i affären. Han har rätt att yttra sig, men yttrandet är inget veto.

Om det är så att sonen inte har fått reell möjlighet att yttra sig i frågan tycker jag att det är problematiskt och något som länsstyrelsen bör klargöra. Vilka ansträngningar bör en överförmyndare göra för att få kontakt med anhöriga? Vad är skäligt dröjsmål? Det är frågor där det verkar saknas konkreta riktlinjer.

Vad som är ett skäligt dröjsmål (avsevärd tidsförlust i reglementet) kan man diskutera, och anledningen till att det inte finns någon skarp gräns är troligen att det skulle vara oerhört svårt att sätta en sådan.

 

[HusMedHistoria]

Enligt överförmyndarnämndens reglemente ska huvudmannens samtycke ges till en fastighetsförsäljning (i det här fallet), och om huvudmannen inte har förmågan att samtycka, ska läkarintyg som styrker denna oförmåga bifogas tillsammans med övriga handlingar som skickas in till nämnden inför deras behandling av ärendet. Den gode mannen kan egentligen inte bara göra som han personligen anser vara bäst, utan i stora affärer som den här husförsäljningen krävs nämndens godkännande. Dessutom ska gode män lämna årsredovisning av sitt arbete åt huvudmannen till överförmyndarnämnden, så det finns en granskning av deras agerande även där.

Här följer en spekulation baserad på vad som framkommit i media samt personlig kännedom om demenssjukdomar. Spekulationen bygger på att den gode mannen utför sitt uppdrag med huvudmannens bästa för ögonen:
När huvudmannen flyttar in på särskilt boende är hon fortfarande i stånd att meddela sin vilja, och säger till sin gode man under ett klart ögonblick att hon vill att sonen ska ta över huset. Den gode mannen kontaktar sonen och hör efter om han vill köpa huset av sin mamma. Sonen säger sig vilja göra det, han ska bara ordna fram pengarna. Tiden går, huvudmannens demenssjukdom försämras och hon har svårt att kommunicera. Hennes pension betalar för driftskostnaderna på huset som bara står, och utgifterna tickar på. Sonen säger att han bara ska ordna fram pengarna, sen så. Efter fyra år tröttnar den gode mannen och börjar lyssna runt om det finns någon som skulle vara intresserad av att köpa huset. Då kommer Andreas From in i bilden och resten är en mycket omstridd historia.

Angående överförmyndaren: Nej, det stämmer inte att överförmyndaren ska godkänna en försäljning, det beror på omständigheterna. Lagen och förarbetena är restriktiva när det gäller försäljning av fast egendom. Det finns ingen presumption om att en försäljning ska godkännas, överförmyndaren får bara godkänna en försäljning om det är lämpligt.

Förarbetena nämner att en försäljning av fast egendom kan tillåtas om en huvudman vill flytta ifrån en bostad (fförmodligen även när huvudmannen redan har flyttat ifrån en bostad). Från förarbetena kan man även dra slutsatsen att en faktor är om huvudmannen eller dennes familj har anknytning till egendomen.

När det gäller lös egendom säger lagen att den ska säljas om den inte är till nytta eller värde för den enskilde eller dennes familj. Det är förmodligen relevant även för fast egendom, speciellt eftersom den bara får säljas om det är lämpligt.
Från förarbetena:
"Liksom för närvarande bör hänsyn tas inte bara till det bruksvärde som egendomen kan ha utan också affektionsvärdet för den omyndige och hans eller hennes femilj. Är det fråga om konstföremål eller dylikt som en längre tid har varit i släktens ägo, kan det ofta finnas skäl att avstå från en försäljning."

I det här fallet finns det inte tillräckligt mycket information för att veta om överförmyndaren borde ha godkänt försäljningen eller inte. Den stora frågan är vad huvudmannen ville. Ville hon att sonen skulle ta över fastigheten och var hon villig att betala driftskostnaderna under sin livstid så att sonen skulle få ärva fastigheten? Det beror förstås också på hennes ekonomi. Men om försäljningen resulterade i pengar som ligger på ett konto så borde hennes gode man ha respekterat om hon ville att sonen skulle ärva fastigheten.

Om den gode mannen ville spara pengar åt huvudmannen kunde han ha sett till att kallställa huset och avbeställa sophämtning. Det faktum att han inte kallställde huset talar för att huvudmannen inte hade stort behov av pengar.