Husägare
· Småländska höglandet
· 5 656 inlägg
Jaha, där gick du till personangrepp. Då väntar vi bara på att nå nästa nivå, dvs anklagelser om nazism och/eller jämförelser med Hitler.K karlmb skrev:
För att återgå till trådens ämne, så har du inte kommenterat min redogörelse för överförmyndarnämnden i södra Lappland och dess arbetssätt. Gemensamma nämnder för flera kommuner finns på fler platser i landet, och i mitt tycke är det ett vettigt arbetssätt. Det är också ett bra sätt att adressera risken för jäv. I det här fallet satt ledamöter från sex kommuner, inte bara Åsele, och godkände fastighetsförsäljningen.
Haha, och det jag svarade på var rent sakligt... OK..
Att det var en gemensam nämnd hade jag missat, då är förstås allt i sin ordning.
Länstyrelsens granskning av ärendet är bara populism förstås.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 656 inlägg
Det är inte en imponerande saklighetsnivå att anklaga andra forummedlemmar för att vara med i en sekt...K karlmb skrev:
Att det är en gemensam nämnd för sex kommuner gör att det finns ett säkerhetsavstånd mellan de som påverkas av beslutet och beslutsfattarna. Det är bra. Dock är det viktigt att personer som är jäviga anmäler jäv och fysiskt lämnar sammanträdet när ett sådant säkerhetsavstånd inte finns. I det här fallet har så inte skett, vilket är problematiskt. Men övriga fem ledamöter ansåg att fastighetsaffären var lämplig att genomföra.
Länsstyrelsens granskning är positiv, politiska beslut och gode mäns hantering av sina huvudmäns tillgångar ska tåla att granskas. Men det är inte givet att granskningen också leder till kritik.
En ganska grov miss då du skrev: "Alla i överförmyndarnämnden var bekanta med KS ordförande... En var gode man i fallet.".K karlmb skrev:
Så frågan är om alla verkligen var bekanta med köparen och frågan om är om gode man satt i nämnden.
Inte alls, det är givetvis bra att kontrollera om saker har gått rätt till, men det är ju dumt att dra slutsatser om saker man inte känner till, exempelvis vad resultatet av granskningen kommer bli.K karlmb skrev:
Jag försöker att inte anta någonting, utan är öppen för olika möjligheter.K karlmb skrev:
Du antar en väldig massa saker. Det kan vara mamman mentala tillstånd, mammans ekonomi, mammans önskningar, sonens önskningar, överförmyndarnämndens sammansättning etc. Du skriver sen, som att dina antagande är korrekta och då måste ju gode man och köpare gjort fel.
Om du hade skrivit att det var antaganden, och att om antaganden var rätt så är troligen felaktigt agerande så hade jag inte sagt emot. Däremot kan man inte dra slutsatsen att agerandet är fel förrän man vet om alla antaganden stämmer.
Återigen, huvudmannens vilja borde vara centralt. Om man äger en fastighet kan man ha helt andra prioriteringar än ekonomi. Man kanske vill sälja till någon som tänker bosätta sig i huset istället för att sälja till någon som tänker ha det som sommarstuga, även om den senare kan betala mer.
Men det stora problemet här är om/hur den gode mannen och överförmyndaren tog hänsyn till ägarens vilja. Om ägaren inte kan uttrycka sin mening så kan man fråga de anhöriga om hon har sagt något tidigare. Överförmyndaren ska se till att anhöriga får yttra sig.
Redigerat:
I det här fallet är lagen inte svart-vit. En god man måste ha överförmyndarens samtycke för att sälja en fastighet. Samtycke får lämnas "endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den enskildes behov och samlade tillgångar." Det står inte vad som gör en försäljning lämplig eller inte. Det blir särskilt viktigt om huvudmannen inte kan uttrycka sin vilja.Fairlane skrev:
I förarbetena till föräldrabalken (proposition 1993/94:251) finns exempel på när en försäljning ska tillåtas: om den enskilde har använt fastigheten som bostad och vill flytta därifrån eller om egendomen är en kapitalplacering och det finns möjlighet till en annan bättre placering.
Det står inte vad som gäller i det fall fastigheten har affektionsvärde för ägaren, men när det gäller köp av fastighet finns en intressant detalj. Om en omyndig eller dennes familj har anknytning till egendomen genom att den har karaktär av släktgård ska överförmyndaren ge tillstånd att köpa fastigheten även om den inte behövs för den omyndiges boende. Omvänt borde det finnas anledning att behålla en fastighet som har karaktär av släktgård även om den inte behövs för den enskildes boende.
Jag har inte hittat några riktlinjer eller liknande för överförmyndare och jag vet inte hur de brukar göra.
Jag tycker det är svart-vitt. Man måste ha överförmyndares samtycke, klart och tydligt. Etc.H HusMedHistoria skrev:
Sen att det inte specificeras exakt är en annan sak än att man blandar in moral och eget tyckande är en annan sak, man går på praxis.
Möjlighet att behålla det som en släktgård fanns ju i detta fall, eftersom god man under en längre tid försökt få sonen att ta över. Jag vet inte om denne inte ville eller inte kunde, och jag vet inte om det var nödvändigt att sälja av ekonomiska skäl etc. Det går inte att specificera varje tänkbar situation, för det kommer ändå dyka upp något som inte stämmer 100% in på de situationer man tänkt på. Då får man istället försöka jämföra med liknande situationer, och praxis.H HusMedHistoria skrev:
Det har inte jag heller, men jag har heller inte försökt. Jag hoppas att det finns riktlinjer och/eller rättsfall som de jämför med. Jag anser inte att sådana beslut ska tas genom att folk sitter och "tycker" på internet, folk som inte sitter på lika mycket information utan bara gissar.H HusMedHistoria skrev:
Nu är detta en tråd om en händelse där det är en del som verkar skumt. Vill du inte vara med o spekulera så kan du lämna. Självklart ska ingen dömas utan riktiga bevis, det har nog ingen här påstått. Men detta är som sagt en spekulerande tråd redan från början och då är det rimligt att framföra olika teorier. Din teori är då att allt är i sin ordning, då vet vi det.
Är det endast en tråd för spekulation?K karlmb skrev:
Är det inte bra att förklara för folk hur systemet fungerar?
Ändå gör du det, när du dömer ut överförvaltarnämnden, god man, köparen etc...K karlmb skrev:
Du dömer de inte i domstol såklart, men väl i text.
Det är helt ok. Framför din teori "Jag tror att det kan ha gått till så här" så är det inte någon tvekan om att det är din teori. När du framför saker som "Alla i överförmyndarnämnden var bekanta med KS ordförande... En var gode man i fallet." låter det mer som att du kommer med fakta, men det var bara en spekulation? Som kunde verifierats eller avförts om intresse fanns? Andra saker som kvinnans mentala tillstånd är svårare att verifiera för oss (och jag anser inte att vi har med det att göra), men ren fakta om hur överförvaltarnämnden är uppbyggd känns väldigt onödigt att spekulera i och ännu mer att framföra det som fakta...K karlmb skrev:
Min teori är att vi inte vet ett smack, vi saknar information för att kunna dra slutsatser. Därav tycker jag det är bra att länsstyrelsen tittar på det och inhämtar så korrekta uppgifter som möjligt. Jag hoppas att inte länsstyrelsen gissar vilt om vad som skett, vem som känner vem och vilka som sitter i olika nämnder.K karlmb skrev:
Jag vill nog påstå att det är fakta. Med undantaget för att kanske de från övriga kommuner inte var så bekant med honom. Som jag skrev så hade jag missat att det är en gemensam nämnd för flera kommuner.
Men visst, sitt o leta fel i allt som alla skriver, det blir nog bra!
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 656 inlägg
Fakta? Du har hävdat att husförsäljningen har gått till på ett felaktigt sätt, baserat på egna, dessvärre felaktiga, antaganden:K karlmb skrev:
Överförmyndarnämnden är en kommunal nämnd i Åsele där alla ledamöterna är bekanta med husköparen.
Den gode mannen är ledamot i nämnden.
Inget av det stämmer.
När du argumenterar och drar slutsatser utifrån helt felaktiga premisser, så är det inte konstigt att jag och andra påpekar dina missförstånd.K karlmb skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 656 inlägg
Jag har inte läst nämndens beslutsunderlag, det har nog inte du heller, men nämnden har som du påpekar lagstiftning att förhålla sig till.H HusMedHistoria skrev:
Anhöriga ska få yttra sig, ja, men de har ingen vetorätt. Precis som jag inte har någon vetorätt när någon av mina icke-dementa och rättskapabla föräldrar ska sälja en fastighet. Den gode mannen säger i en intervju att han försökt få sonen att ta över fastigheten i fyra års tid, vilket sannolikt har varit huvudmannens önskan. Sonen har dock inte velat/kunnat göra det, och då är försäljning av fastigheten till utomstående nästa alternativ. Huvudmannens pension ska inte gå till driftskostnader för en fastighet hon inte använder, bara för att sonen berättar att det känns jobbigt att fastigheten säljs.
Jag har verkligen letat och jag har inte hittat några riktlinjer för det fallet. Jag hittar inte heller några relevanta rättsfall.
Jag menar alltså att överförmyndaren inte borde godkänna en försäljning av en fastighet om det är en släktgård och ägaren inte kan uttrycka sin mening. Detta grundar jag på förarbetena till föräldrabalken.
Man kan också tänka sig en ägare som har skrivit ett testamente för att en person ska ärva fastigheten. I så fall är det mycket olämpligt att en god man säljer fastigheten till någon annan.