Mycket bra fråga!M merbanan skrev:
Du har rätt i att det i praktiken ofta handlar om flera separata enfasiga laster som delar neutralledare och att det kanske inte är en flerfaskrets i strikt mening.
Men i just normen används begreppet “krets” ganska brett. I kapitel 523.6 ledningars belastning och värmeutveckling står det:
”Till antalet ledare i en krets räknas de som överför en belastningsström.”
Det är alltså förläggningssammanhanget som styr inte om det är en och samma last eller flera grupper.
Så även om det rent funktionellt är olika laster/”kretsar”, så räknas de tillsammans när det gäller förläggning i rör, eftersom de tillsammans orsakar värme. Därför gäller reduktionsfaktorn i Tabell B.52.17 så snart fler än tre ledare är belastade samtidigt i samma rör eller kanal.
Kort sagt: inte nödvändigtvis en krets men ändå en gemensam termisk enhet enligt normen. 😊
Jag dör....H HenrikHuslöse skrev:
Då är det möjligt att du tolkar det annorlunda än Elsäkerhetsverket och SEK Handbok 444.
I både SS 436 40 00 avsnitt 523.6.2 och dess kommentar i SEK Handbok 444 står det uttryckligen att:
"När neutralledaren i en flerledarkabel för en ström som härrör från en obalans i linjeledarnas strömmar ska ledararean väljas utgående från den högsta linjeströmmen."
Det avser just flerledarkablar, inte separata ledare i rör, vilket bekräftas av att andra avsnitt som 523.6.3 särskiljer rörförläggning och hänvisar till tabell B.52.17 för fler än tre belastade ledare.
Har du en källa som visar att 523.6.2 skulle gälla även vid förläggning av 5 × FK 2,5 mm² i rör? Jag är öppen för att läsa det men enligt min tolkning och SEK:s är det två olika scenarier med olika regler. 😉🕊️
Redigerat:
Nej, jag är helt med på att det inte fungerar som likström, och jag utgår inte ifrån att all ström ”måste gå tillbaka” i nollan.B bhus2021 skrev:
Det jag pratar om och som normen tar höjd för är verkliga förläggningar där flera enfaslaster är kopplade mellan olika faser och neutralledaren, och där man därmed faktiskt kan få fyra belastade ledare i samma rör, samtidigt. Det här har mindre med växelströmsförståelse i sig att göra, och mer med hur olika laster påverkar aktuell strömfördelning i ledarna.
Det är också exakt det SS 436 40 00, tabell B.52.17 reglerar: om fler än tre ledare kan vara belastade samtidigt, ska reduktionsfaktor användas oavsett Kirchhoff och balans.
Det handlar alltså om installationspraktik, inte en missuppfattning av strömriktning
Nej, jag försöker inte ”bevisa” att fysiken inte gäller jag följer normen eftersom det är den som styr hur vi ska installera i praktiken.Mikael_L skrev:
Fysikens lagar gäller alltid, såklart men det är inte fysikens lagar man går efter när man ska avgöra om 5 FK i rör kräver reduktion eller inte. Då är det normen som gäller, och den utgår från att flera samtidiga belastningar kan förekomma, vilket just är hela poängen med kravet i B.52.17.
Det är alltså inte ett ifrågasättande av fysik utan ett efterlevande av standard
Hade vi inte lagt det fysikaliska åt sidan?Ovdimus skrev:
Vad är skillnaden mellan en flerledarkabel och en slang med flera ledare i? Uppfyller dessa inte mångt och mycket samma egenskaper? Jag vill påstå att det är att klassa som en kabel.
Detta är, som redan påtalats av ett flertal personer, fel.
Men om summan av strömmarna aldrig kan bli större än fasströmmarna så kan det väl inte heller bli större total värmeutveckling om strömmen i nollan är 10 eller 0 A?
Eller menar du att det blir varmare för att en del av strömmen flyttar från en fasledare till nolledaren?
Med tanke på alla tokigheter i tråden är jag förvånad att ingen föreslagit att använda 1,5 mm2 H07V2-K avsäkrat till 16A ännu. Skjut ner den om ni kan 😉
Korrektionsfaktorerna i 52b.17 används för att beräkna den uppvärmning kablar i ett lager har när de förläggs brevid varandra. De kommer då värma upp varandra en del vilket man tar höjd för där.
Man räknar med kontinuerlig belastning i elinstallationsreglerna. Det är bra då får man med värsta scenariot. I verkligheten är det sällan alla kablar man förlägger brevid varandra belastas konstant maximalt.
Man räknar med kontinuerlig belastning i elinstallationsreglerna. Det är bra då får man med värsta scenariot. I verkligheten är det sällan alla kablar man förlägger brevid varandra belastas konstant maximalt.
Redigerat:
Den blir faktiskt kallare.useless skrev:
Strömmen i sig ökar inte totalt sett, det har du rätt i men värmeutvecklingen beror inte bara på summan av strömmarna, utan på hur många ledare som är strömförande samtidigt.
När fler ledare bär ström tre faser + en neutral vid obalans, så finns det fler punkter i röret där värme alstras (I²R), och det påverkar kylningen. Det är därför normen kräver reduktionsfaktor när >3 ledare är belastade för att undvika överhettning även om summaströmmen inte ökar.
Det är inte att det blir mer ström totalt, utan att fler ledare delar på värmeutvecklingen, vilket påverkar möjligheten att avleda värmen...
Nej, det handlar inte om olika fysik utan om olika värmeavledningsförutsättningar, vilket också normen tar höjd för. Det är därför SS 436 40 00 gör en tydlig skillnad mellan flerledarkabel och separata ledare i rör.
I en kabel som Rekaflex eller EXQ finns termisk kontakt mellan ledarna och omgivningen på ett annat sätt än i ett rör med flera FK. Det gör att en viss värmekompensation kan ske vid obalans därav undantaget i 523.6.2.
I rör däremot, särskilt trånga, sker värmeuppbyggnaden mer lokalt kring varje enskild ledare, och det kräver reduktion enligt tabell B.52.17 när fler än tre ledare belastas.
Så nej, det är inte olika fysik det är bara korrekt tillämpad norm utifrån olika förläggningssätt.....
Jag förstår att det här väcker reaktioner, men jag vill gärna klargöra varför jag vidhåller att det inte är fel enligt SS 436 40 00H HenrikHuslöse skrev:
I bilaga B, tabell B.52.17 som refereras i 523.6.1 och 523.6.3 står det uttryckligen:
"Om fler än tre ledare kan vara belastade samtidigt, ska omräkningsfaktor tillämpas."
Det gäller oavsett om det är en trefasgrupp med delad nolla, eller flera enfasgrupper i samma rör. Det står ingenstans att Kirchhoffs lag eller balansfrågan upphäver detta krav tvärtom. Syftet är att hantera värmeutveckling vid samtidig belastning av flera ledare, inte att reglera summaströmmar.
Därför: om fyra ledare kan vara strömförande samtidigt L1, L2, L3 och N, ska reduktionsfaktor enligt B.52.17 användas. Det är vad normen säger.
Vill någon visa var normen uttryckligen undantar detta scenario, är jag öppen men tills dess följer jag normen som den är skriven