Jag tror du har empiriskt rätt, att någon av dem troligen skulle sälja om det inte gick att hyra ut i andra hand. Men risken finns ju att lägenheten istället skulle stå tom. Har man kapital som man inte vet hur man ska investera så kan en bostadsrätt vara en rätt OK investering även om den står tom. Prisökningarna är ju så pass stora (även om börsen slagit detta vad jag förstår).Niklasloow skrev:
Sen finns det ju ingen garanti att eventuella nya bostadsrättsinnehavare är ett dugg engagerade i föreningen. Sånt där varierar ju mellan individer/familjer och det är väl minoriteten som engagerar sig?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 217 inlägg
Oddsen talar ju ändå för att om alla lägenheter bebos av respektive andelsägare så blir det lättare att ordna en styrelse och göra av med all grillkorv på städdagarna.
Om det är så viktigt att det bör få trumfa att man själv kan bestämma hur man utnyttjar sin andel är en annan sak.
Om det är så viktigt att det bör få trumfa att man själv kan bestämma hur man utnyttjar sin andel är en annan sak.
men finns det något hinder egentligen, för att i det här fallet, barnet till ägaren (om jag fattat rätt) deltar i städdag och korvätande?
Borde väl kunna vara rimligt. Den egna utomhusmiljön borde kännas viktigt även om man ”hyr/lånar” bostaden av sina föräldrar
Tack för det utmärkta lästipset, klart mer komplex och längre historia bakom de tidiga bostadsrättsföreningarna än jag trodde. Och mindre präglad av arbetarrörelsen. Politikerna från vänster till höger trodde helt enkelt på kooperativa lösningar vilket säkert var samhällsandan, dagens individualism och självförverkligande hade ju inte uppfunnits ännu. Kollektivism var tidens melodi. Rena ägarlägenheter var något man avvisade med ett antal olika argument, inte minst bristande kreditmöjligheter och bristande social kontroll.P pmd skrev:
Här finns vad jag förstår lagstiftarens kommentar till den nya bostadsrättslagen 1930. Lagstiftaren är Högerpartiets justitieminister Gösta Siljeström:
https://svjt.se/svjt/1930/375
Inget nämns direkt om andrahandsuthyrning, kanske sågs det inte som en viktig fråga eftersom syftet med dessa nya bostadsrättsföreningar var att ge medlemmarna ständig besittningsrätt?
Men tydligen blev det ingen succé med denna nya boendeform. Här uppges att först efter att prisregleringen släppts 1969 så tog denna boendeform fart och drevs av en kollektivistisk nybyggaranda:
https://www.bostadsratterna.se/allt-om-bostadsratt/artiklar/bostadsrattslagen-firar-90-ar-grattis
Så kanske är en rimlig beskrivning av bostadsrättens historia att det är högerns gamla juridiska uppfinning för fåtalet som sedan tas över av den kollektivistiska vänstern på 70-talet för att slutligen återtas av den besuttna borgerligheten när marknadspriserna hade drivits upp tillräckligt högt. Och nu står vi inför utmaningen att intresset för den kooperativa lösningen är något vacklande hos de yngre generationerna och de köper heller inte kollektiva auktoriteter som sätter käppar i hjulet för deras självförverkligande.
EDIT. Bostadsrättslagen 1930s lösning för andrahandsuthyrning:
"45 §
Bostadsrättshavaren äge att åt annan upplåta lägenheten till begagnande, dock icke utan styrelsens tillstånd till någon, som ej är medlem i föreningen. Vill bostadsrättshavaren i lägenheten stadigvarande inrymma främmande person, skall han, där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, härtill inhämta till stånd av styrelsen."
Redigerat:
Precis. Det var ju det jag beskrevP pmd skrev:
.Staffan
Jag menar inte att föreningsfriheten skulle vara struken men i ett mer kapitalistiskt samhälle skulle nog föreningarna i högre grad tillåta andrahandsuthyrning,P pmd skrev:
/Krille
Alla ni som anser att detta är socialistiskt e.d kan väl läsa lite om co-ops (co-operative buildings) i lyxbyggnader på Manhattan. De kan ställa betydligt större/värre krav på tilltänkta köpare/medlemmar, som t.ex. att man inte får belåna lägenheten och dessutom kan behöva ha stor förmögenhet. Kapitalism kan lika gärna innebära uteslutning på olika sätt av de man inte vill ha med i sin förening/klubb/etc.
Denna tråd har allt mer blivit en diskussion angående fördelar och nackdelar med uthyrning i andra hand i bostadsrättsföreningar. Vi har kommit långt från det ursprungliga ämnet angående ett långvarigt ägande som dödsbo där familjemedlemmar bor i bostaden och vad föreningen då bör göra.
För de flesta som äger en bostadsrätt är detta en stor del av de privata tillgångarna, och det är viktigt hur det förvaltas. Många här tycks tycka att det är kapitalistiskt (ekonomisk frihet? ) att får göra som man vill, till exempel att hyra ut i andra hand. Jag tror att många ägare snarare värderar trygghet och att man vet vem som bor i huset. Det är naturligtvis inte lika för alla, men många värdesätter och vårdar det man är delägare i betydligt högre än det man hyr. Vi fick här ovan ett exempel på hur man tänker i USA till exempel, där man ofta har strikta regler i hus med ägda bostäder.
För de flesta som äger en bostadsrätt är detta en stor del av de privata tillgångarna, och det är viktigt hur det förvaltas. Många här tycks tycka att det är kapitalistiskt (ekonomisk frihet? ) att får göra som man vill, till exempel att hyra ut i andra hand. Jag tror att många ägare snarare värderar trygghet och att man vet vem som bor i huset. Det är naturligtvis inte lika för alla, men många värdesätter och vårdar det man är delägare i betydligt högre än det man hyr. Vi fick här ovan ett exempel på hur man tänker i USA till exempel, där man ofta har strikta regler i hus med ägda bostäder.
Tråden har fått mig att intressera mig för hur lagstiftaren har resonerat kring andrahandsuthyrning. Ingvar Karlsson la propositionen som blev 1991 års bostadsrättslag. Den är i princip en uppdatering av 70-talets bostadsrättslag och den som vi fortfarande lever med (fast lagstiftaren har ju varit inne och petat i de delar som berör andrahandsuthyrning på senare tid). Karlsson resonerar kring andrahandsuthyrning:K klimt skrev:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...orslag-till-ny-bostadsrattslag-mm_GE0392/html
Då kan vi ju ta formuleringen i 1971 års bostadsrättslag. Plötsligt blir det uppenbart var HSBs normalstadgar har hämtat inspiration till sina formuleringar:
Här finns alltså det undantag infört så att styrelsens samtycke inte krävs för andrahandsuthyrning under viss tid om hyresnämnden lämnar sitt tillstånd efter att ha funnit beaktansvärda skäl för uthyrningen. Det är kring denna formulering som praxis utvecklas och jag gissar många stadgar har sin grund.
Jag tog en titt i stadgarna i den förening jag själv är medlem i och den följer 1971 års lag formuleringsmässigt (föreningen är också bildad på 70-talet). Där har man följt lagstiftarens restriktiva tanke så att skäl för andrahandsupplåtelsen ska anges när ansökan inges till styrelsen för samtyckesbeslut. Stadgarna är således hårdare än lagens faktiska skrivning men de överensstämmer med lagstiftarens Lennart Geijers idé om restriktivitet.
Här finns alltså det undantag infört så att styrelsens samtycke inte krävs för andrahandsuthyrning under viss tid om hyresnämnden lämnar sitt tillstånd efter att ha funnit beaktansvärda skäl för uthyrningen. Det är kring denna formulering som praxis utvecklas och jag gissar många stadgar har sin grund.
Jag tog en titt i stadgarna i den förening jag själv är medlem i och den följer 1971 års lag formuleringsmässigt (föreningen är också bildad på 70-talet). Där har man följt lagstiftarens restriktiva tanke så att skäl för andrahandsupplåtelsen ska anges när ansökan inges till styrelsen för samtyckesbeslut. Stadgarna är således hårdare än lagens faktiska skrivning men de överensstämmer med lagstiftarens Lennart Geijers idé om restriktivitet.
Jag tror inte att jag kan säga vare sig nu eller bä till det, men jag anar att du menar att Sverige inte är så värst kapitalistiskt. Det kanske stämmer, men i så fall finns det få länder som är mer kapitalistiska. Hong Kong är en klart lysande stjärna på kapitalisthimlen (så länge det nu varar), men sen vet jag inte riktigt.K Krille4 skrev:
De flesta som bor i BRF vill nog att grannarna också är de som medlemmar och ägare. Skulle det varit ett stort tryck på att få hyra ut i andra hand så skulle fler föreningar ändrat stadgana.K Krille4 skrev:
Jag tror faktiskt historien ger dig rätt här. På 1900-talets oreglerade början (= mer kapitalistisk tänker jag mig) poppade föreningar upp som köpte eller byggde hus och som sedan hyrde ut lägenheterna. Men det fanns ingen "bostadsrätt" för föreningsmedlemmarna så vem som hyrde varierade nog en del. Det var just för att säkra rätten till en lägenhet i huset som politikerna skapade bostadsrätten från 1930. D v s det politiska stödet för den andra varianten var inte så stort.K Krille4 skrev: