Jag diskuterade detta med några och alla hävdade att man inte kan ärva en skuld? Stämmer det?

/Christian
 
Det stämmer, Christian, eventuella skulder ärvs inte och billigaste begravningen ingår också, det är det begravningsavgiften går till.

Den som har mycket skulder, har barn och väntar sig ett arv gör klokt i att skriva på ett arvsavstående i samband med arvskiftet och "hoppa över" ett led så slipper pengarna försvinna på vägen.
 
Så där föll vissa argument i tråden platt med andra ord. Ett arv är alltså den "vinst" som blir kvar efter att man har betalt tillbaka de skulder den döde har.

Ärver man något får man något fysiskt. Det gör ju den här diskussionen en aning lättare om man frågar mig.

/Christian
 
Chrissofsweden skrev:
Så där föll vissa argument i tråden platt med andra ord. Ett arv är alltså den "vinst" som blir kvar efter att man har betalt tillbaka de skulder den döde har.

Ärver man något får man något fysiskt. Det gör ju den här diskussionen en aning lättare om man frågar mig.

/Christian
Det fysiska kan betinga betydande värde, som då ska räknas in och kvittas mot skulder i dödsboet innan det kan stängas.
 
Alfredo skrev:
Är detta verkligen så självklart? Du säger att det finns tusentals olika fall. Låt oss då anta följande:

Jag har en gammal moster som jag inte har haft någon som helst kontakt med de senaste tjugo åren. Hon går bort och lämnar efter sig skulder i mångmiljonklassen. Nu visar det sig att jag råkar vara den enda arvtagaren. Är det då så självklart att jag ska betala hennes skulder?
Ingen ärver skulder (i Sverige i alla fall). Skulderna räknas av från tillgångarna, men det kan aldrig bli mindre än noll. Om det fortfarande är skulder kvar i dödsboet så är det kreditgivarna som får ta smällen.
 
andersmc skrev:
Ingen ärver skulder (i Sverige i alla fall). Skulderna räknas av från tillgångarna, men det kan aldrig bli mindre än noll. Om det fortfarande är skulder kvar i dödsboet så är det kreditgivarna som får ta smällen.
Ja visst är det så. Skulder kan inte ärvas. Min kommentar var riktad till Chrissofsweden som, om jag inte missförstod honom, tycket att skulder borde ärvas.
 
Alfredo skrev:
Ja visst är det så. Skulder kan inte ärvas. Min kommentar var riktad till Chrissofsweden som, om jag inte missförstod honom, tycket att skulder borde ärvas.
Inte i Sverige iaf.
 
Nja, alltså jag tycker väl inte att man bör ärva en skuld? Vart skrev jag det. Däremot när ni sa att man kunde det tidigare i tråden så håller jag med om att man måste hjälpas åt. Men frågan är om inte detta bör ske i livet? Å andra sidan är man ingen förmyndare över sin föräldrer. Men jag anser ändå att man bör agera som en "förmyndare" när de blivit så gamla att de behöver hjälp.


/Christian
 
Chrissofsweden skrev:
Nja, alltså jag tycker väl inte att man bör ärva en skuld? Vart skrev jag det. Däremot när ni sa att man kunde det tidigare i tråden så håller jag med om att man måste hjälpas åt. Men frågan är om inte detta bör ske i livet? Å andra sidan är man ingen förmyndare över sin föräldrer. Men jag anser ändå att man bör agera som en "förmyndare" när de blivit så gamla att de behöver hjälp.


/Christian

Ska hjälpen begränsas till förmyndarskap eller till ngt mer. T.ex. att hjälpa till med andra sysslor?
 
Chrissofsweden skrev:
Nja, alltså jag tycker väl inte att man bör ärva en skuld? Vart skrev jag det.
Jag tolkade nedanstående som att du ansåg att skulder borde ärvas. Sorry om jag missförstod dig!

Chrissofsweden skrev:
Det finns tusentals (miljontals?) situationer och alla är olika. Ni kan inte tro att alla är likadana. Jag förespråkar att man skall använda pengarna till det man själv behagar. Finns det något kvar efter ens död så skall det delas upp bland arvtagarna.

Och ja, det gäller skulder också. Det är lika självklart som att man ska ta del av "vinsten".
 
Det verkar som om jag har trasslat till det lite...

Jag är av den typen som tycker man ska värna om de familjemedlemmar som värnar om en själv. Har dom problem bör man vara till deras hjälp så gott man kan innan de dör.

Själv hjälper jag vissa av mina familjemedlemmar i hopp om att de ska slippa äldreboendet. För det vill jag inte göra anspråk på något arv. Det får deras barn ta hand om. Det jag gör sker av egen fri vilja och bör ej belönas mer än med tacksamhet. Vilket jag får.

Det skulle vara fel om dom testamenterade bort allt till mig den dagen det äe klart bara för att jag hjälpte dem de sista åren. Då skulle jag pekas ut som en "bounty hunter".... och så är det ju inte. Deras barn har fått smakat på resultatet av deras hårda jobb, och då menar jag inte i pengar utan förlorad föräldratid.

/C
 
Chrissofsweden skrev:
Det verkar som om jag har trasslat till det lite...

Jag är av den typen som tycker man ska värna om de familjemedlemmar som värnar om en själv. Har dom problem bör man vara till deras hjälp så gott man kan innan de dör.

Själv hjälper jag vissa av mina familjemedlemmar i hopp om att de ska slippa äldreboendet. För det vill jag inte göra anspråk på något arv. Det får deras barn ta hand om. Det jag gör sker av egen fri vilja och bör ej belönas mer än med tacksamhet. Vilket jag får.

Det skulle vara fel om dom testamenterade bort allt till mig den dagen det äe klart bara för att jag hjälpte dem de sista åren. Då skulle jag pekas ut som en "bounty hunter".... och så är det ju inte. Deras barn har fått smakat på resultatet av deras hårda jobb, och då menar jag inte i pengar utan förlorad föräldratid.

/C
1. hur vet du barnen förlorade tid?
2. om man vänder på kakan, ska bra föräldrar skitas i p.g.a. att barnen måste arbeta?
Ska man låta de dö i ensamhet i den gamla bostaden? (tydligen händer det)
 
kamilenski skrev:
1. hur vet du barnen förlorade tid?
2. om man vänder på kakan, ska bra föräldrar skitas i p.g.a. att barnen måste arbeta?
Ska man låta de dö i ensamhet i den gamla bostaden? (tydligen händer det)
Hur tänker du nu? Varför vänder du något positivt till något negativt? DU gissar dig fram till retoriska frågor.

Ser du inte att jag skriver om min familj utan att nämna namn. Så ja, hur vet jag att barnen förlorade tid?? Kanske för att det är min familj.

Sen jobbar jag arslet av mig året om. Ibland lär jag kompa ut från jobbet för att hinna med att hjälpa dem.. Så ja, man får bjuda till. Men jag tycker även att det skall vara ömsesidigt från båda hållen.

/Christian
 
Chrissofsweden skrev:
Hur tänker du nu? Varför vänder du något positivt till något negativt? DU gissar dig fram till retoriska frågor.

Ser du inte att jag skriver om min familj utan att nämna namn. Så ja, hur vet jag att barnen förlorade tid?? Kanske för att det är min familj.

Sen jobbar jag arslet av mig året om. Ibland lär jag kompa ut från jobbet för att hinna med att hjälpa dem.. Så ja, man får bjuda till. Men jag tycker även att det skall vara ömsesidigt från båda hållen.

/Christian
Sorry :blushing:

Jag tar tillbaka frågan. Det var inte meningen att såra dig.

Jag baserar min erfarenhet på det jag ser runt omkring mig. Och i dessa fall ... q(;^;)p
 
Okej, förlåt att jag rev i lite men din syn känns väldigt trång. Det känns som om du vill tro att alla är illasinnade.

Jag kämpar för motsatsen. Nog för att jag inte alltid är den trevligaste typen, men jag tror ändå på godhet, ödmjukhet och välvilja. Man ska hjälpa de som behöver hjälp men inte i hopp om en motprestation. Är man god vinner man ändå.

Det är min tro...

Det här får bli mitt sista inlägg i tråden. Jag tror inte vi kommer mycket längre. De som vill vara trångsynta och bara utgå från kompisarnas upplevelser får göra det. Jag bygger min egen historia, och den tror jag kommer sluta gott.

"Keep looking forward"


/C
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.