Jag tycker du tänker oproportionerligt mycket på att inte få och har en överdrivet negativ syn på arv överlag. Det är min kommentar till det.Glufsglufs skrev:
Hmmm...vad är normalfall??? Jag tycker det verkar finnas många skillsmässoföräldrar, särkullsbarn, oäktingar, plastungar/föräldrar, föräldrar och barn som inte pratat sen tonåren, familjer som splittras av diverse olika saker.....var väl ett tag sen samhället bestog av kärnfamiljen i den utsträckningen så man skulle kunna se det som "normalt" eller?timmelstad skrev:
Vad göra med fosterbarn som växer upp med något helt annat än sina biologiska föräldrar???
Det är väl enkel rättvisa/moral att ska man ha får man väl vara beredd att ge också, svårare än så är det väl inte eller?timmelstad skrev:
Personligen skulle man väl se mig som kapitalist och jag tar gärna emot men jag tycker också att man ska ha gjort något för att förtjäna det och folk bör få bestämma själva hur de vill hantera sina tillgångar.
Även om föräldrar separerar är det fortfarande det absolut vanligaste att barn har kvar kontakten med sina föräldrar under uppväxten...Glufsglufs skrev:
Jag förstår att det är tacksamt rent argumentativt att lyfta fram diverse avvikelser och undantag från det men det tänker i alla fall inte jag ge mig in i argumentation om, känns helt poänglöst, ungefär som att förklara för nån som inte har och/eller vill ha barn varför man har en särskild relation mellan barn och förälder.
Jo, jag tycker det är svårare än så. Vem ska bedöma vem som förtjänar nåt eller inte? Moral är lämpligt som argument men håller inte i verkligheten.Glufsglufs skrev:
Jag tänkte mest på att det ska vara så jädra PK i allt man diskuterar när man drar in ordet "normalt" om olika företelser.....alltså, finns normalt eller inte. Vanligast ja, men normalt??? vet ej. Det beroro ju helt i hur många % är vanligast och hur många % totalt har alla andra avvikelser, överstiger "vanligast" avvikelserna och då märkbart så då kanske man kan kalla det för normalt....vad vet jag, finns säkert någon akademiker som läst om sånt där som kan förklara men det får väl bli i egen tråd.timmelstad skrev:
Jo serru, det är just det jag menar. Som det är nu så är det väl staten som bedömmer i och med de lagar som styr arvsrätten, hur många inom riksdagen och/eller domstolarna (om ärenden går dit) känner arvtagarna? Inte så många skulle jag tippa men däremot så lär ju den som är på väg att sjunga på sista versen göra det och borde då helt sonika få bestämma helt själv hur eventuella tillgångar ska fördelas. Men det är min åsikt i det hela, att det som tillhör någon är upp till denne person att fördela ut efter egen förmåga och tyckande.timmelstad skrev:
Vad har jag som barn tex gjort för huset som mina föräldrar äger, underhållit och uppgraderat? Inte ett skit mer än att slita på inredningen då jag bodde hemma. Nu kommer jag ju narturligtvis få det i arv ändå (om dom har det kvar vid den tidpunkten) men jag skulle ju inte gråta om dom sålde det och testamentera bort pengarna till något annat.
För mina egna barn så tycker jag absolut att dom ska ha jämt uppdelat av min kvarlåtenskap som det känns just nu men låt säga att den ena hamnar i trubbel, kanske lever ihop med ett riktigt pucko och saker av värde skulle säljas direkt samt kontanter skulle användas till skit som knark eller liknande så vette fan, i det fallet skulle det inte gynna det barnet ett dugg att komma över kontanta medel.
För mig är "i normalfall" en synonym till vanligast och inte ett rött "anti-pk-skynke".Glufsglufs skrev:
Och ja, det är såklart så att det finns fastslaget vad som är en statistisk avvikelse och inte. Den kan vara genomsnittlig eller absolut.
Det kallas för representantiv demokrati.Glufsglufs skrev:
Jo, jag menar det ja. Normalt är väl synonymt med vanligast men i just denna diskution, vad är vanligast? Bra förhållanden till föräldrarna helt oberoende av familjesituation eller de så kallade avvikelserna? Jag ser det som så att om avvikelserna överstiger det så kallade normala så är inte det normala vanligast i slutändan. Vanligast i den bemärkelsen att det är en egen grupp ja, men inte till totalen då eventuellt avvikelserna totalt överstiger i mängd.timmelstad skrev:
Det där kan man säkert filosofera om i evigheter men som att ge ett exempel i "verkliga livet" hur fel/konstigt osv det kan bli så se till riksdagen, regeringen består visserligen av flera grupper (partier) men går under samma flagg, dvs alliansen, dessa är till antal ledarmöter färre än opositionen som även om S, V och MP skulle gå under samma flagg fler grupper (då SD också finns där). Så den grupp som flest röstade på, alltså det vanligaste, är i mängd mindre än avvikelserna.
Jo, men det säger ju inget om att det skulle vara lämpligare att bedömmas utefter det, än att varje enskild person bedömmer hur dennes egna tillgångar ska fördelas eller?timmelstad skrev:
Det här med arv och reglerna runt det tycker jag är lite förlegat och "vänstervridet" där pappa staten vet bättre än varje enskild person.
Med risk för att dra på mig tusen liberalers ilska, så påstår jag att generellt vet staten bättre än enskilda medborgareGlufsglufs skrev:
(Det finns såklart gott om undantag, men än fler idioter..)Och det jag var ute efter egentligen var att det är fritt fram i en demokrati att föra fram alternativ till gällande lagstiftning och arbeta för att få till en ändring i sånt fall.
Jag har fått lära mig att ibland är det att föredra ett enkelt system (vilket vi har idag, hrm förhållandevist enkelt) jämnfört med ett krångligt system där man ska väga in omätbara saker som egenvärde och moraliska behov. Det enda som kan motverka detta är ju att ta bort all arvsrätt, vilket kanske gör att små barn och de som inte kan försvara sig (mentalt osv) står utan arv vid död av förälder. Vem förväntar sig att dö när man är 20 tex.
Om man nu skulle ta bort arvsrätten vad skulle hända med pengar och dyl. då? Till farbror staten?
Om man nu skulle ta bort arvsrätten vad skulle hända med pengar och dyl. då? Till farbror staten?
Det handlar om möjligheten att göra barn arvlösa. Inte om arvrätten. Har man inte gjort någonting, kommer barnen per automatik att ärva. Men har man giltiga skäl, ska man kunna välja fritt vem som ärver en.Nillinsim skrev:
