Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 173 inlägg
Det finns tusentals (miljontals?) situationer och alla är olika. Ni kan inte tro att alla är likadana. Jag förespråkar att man skall använda pengarna till det man själv behagar. Finns det något kvar efter ens död så skall det delas upp bland arvtagarna.
Och ja, det gäller skulder också. Det är lika självklart som att man ska ta del av "vinsten".
Det kan aldrig bara vara barnens fel att föräldrarna vill avskriva sina barn. Allt för ofta skulle en förmedlare behövas i familjeintriger.
:|
Åter igen hoppas jag att mina framtida barn ska älska mig som jag älskar dem. Behandla mig som jag behandlat dem.
/Christian
Och ja, det gäller skulder också. Det är lika självklart som att man ska ta del av "vinsten".
Det kan aldrig bara vara barnens fel att föräldrarna vill avskriva sina barn. Allt för ofta skulle en förmedlare behövas i familjeintriger.
:|
Åter igen hoppas jag att mina framtida barn ska älska mig som jag älskar dem. Behandla mig som jag behandlat dem.
/Christian
Nu har jag som tidigare sagts inga egna barn, men det jag vänder mig mot är "rättigheten" att ta något som en annan individ har velat att någon annan ska ha, men inte hunnit/kunnat fördela under sin levnadstid.timmelstad skrev:
När man inträtt i vuxenlivet bör man stå på egna ben och inte förvänta sig att få support från allehanda håll. Behöver man pengar får man låna eller spara, inte vänta på att någon släkting ska dö så att man får gravplundra boet tack vare lagar som borde skrivits om för århundraden sen.
Det handlar inte om vilka individer som helst, utan de individer som (i min värld) står en närmast av alla.L. Mäkinen skrev:
Jag tycker inte det handlar alls om att förvänta sig något. Men jag kan inte se något fel i att man ärver sina föräldrar "före" andra.
Är detta verkligen så självklart? Du säger att det finns tusentals olika fall. Låt oss då anta följande:Chrissofsweden skrev:
Jag har en gammal moster som jag inte har haft någon som helst kontakt med de senaste tjugo åren. Hon går bort och lämnar efter sig skulder i mångmiljonklassen. Nu visar det sig att jag råkar vara den enda arvtagaren. Är det då så självklart att jag ska betala hennes skulder?
Fast nu snackade vi väl om föräldrar och barn, inte bröstarvinge i vidare led.
Hur man ska göra om man fortsätter ner i ledet vet jag inte, där kanske man inte ska ha några rättigheter som helst till ett arv om den avlidne inte tyckte det.
Hur man ska göra om man fortsätter ner i ledet vet jag inte, där kanske man inte ska ha några rättigheter som helst till ett arv om den avlidne inte tyckte det.
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 173 inlägg
Jag pratar om barn och föräldrar. Det resterande vet jag inget om.
/C
/C
Nu ska jag ge mig ut på hal is lite, men jag förstår inte riktigt biten om att ta ansvar för skulder likväl, kan nån förklara tänket? Ett eventuellt arv består ju normalt sett av det som blir över när ett dödsbos skulder och tillgångar är reglerade?
Om ett kreditinstitut gör misstaget att låna ut mer pengar till en person än vad som finns att hämta ifrån dödsbo är det kreditinstitutet som ska ta den förlusten, inte någon annan. Själva resonemanget med att ärva skulder är därmed helt ointressant i praktiken.
Vet bara att i Polen får man som arvinge välja ifall man vill ärva personen eller ej. Känner en kvinna som godkände i tingsrätten hennes rätt att ärva. Efter 6 mån visade det sig att mamman lämnade stora skulder. Och dessa fick dottern (kvinnan) chockat ta hand om !
Dessutom om en förälder förklarar i testamentet att barnet ska inte ha rätt att ärva med styrkt motivation (att barnet inte hade kontakt o inte hjälpte till vid behov misshandel, m.m.) får barnet ingenting! NOLL!
Dessutom, om barnet har en bra materiell situation men inte föläldrar, kan tingsrätten tvinga barnen att betala underhållsbidrag till föräldrar. Bra? Vad?
Dessutom om en förälder förklarar i testamentet att barnet ska inte ha rätt att ärva med styrkt motivation (att barnet inte hade kontakt o inte hjälpte till vid behov misshandel, m.m.) får barnet ingenting! NOLL!
Dessutom, om barnet har en bra materiell situation men inte föläldrar, kan tingsrätten tvinga barnen att betala underhållsbidrag till föräldrar. Bra? Vad?
Är det verkligen så säkert? Att man är släkt innebär ju bara att man delar gener. Så mycket annat behöver man ju inte ha gemensamt.timmelstad skrev:
Jo, min tanke var det att de personer som kräver att dom ska få ta del av ett arv och tycker att det är helt förkastligt att den avlidne skulle kunna testamentera 100% innan döden också borde tänka på hur dom hade reagerat om situationen var så att man fick eventuella skulder på köpet också.....då skulle det inte vara så intressant längre att vara bröstarvinge. Nu är inte fallet så i vår lagstiftning men om man med sin moral kan kräva att få så borde man fan kunna ställa upp på att betala eventuella skulder också om man kunde ärva det.....det handlar så mycket om att få få få få men ingen tänker på motsvarigheten.timmelstad skrev:
d^_^bL. Mäkinen skrev:
Eh, man har i normalfallet hela uppväxten gemensamt, det är mer än gener.L. Mäkinen skrev: