Ja OK. Jag hängde mest upp mig på formuleringen "giltiga skäl". Finns det "giltiga skäl" brukar det finnas "ogiltiga skäl", och jag undrade vem som skulle avgöra vilka skäl som var OK.kamilenski skrev:
Men om jag förstår dig rätt menar du egentligen att föräldrarna ska få besluta om arv eller inte utan att behöva redovisa sina skäl, på samma sätt som man idag kan testamentera det som inte är vikt för barnen?
Om lagen skulle tillåta det? Varför inte. Men det vare nog säkrare att uppge lämpliga skäl. Med lämpliga menar jag skäl som uppfattas som tillräckliga och i enlighet med våra värderingar. Man måste taga hänsyn till att det som anses rätt och korrekt i Sverige, kan vara tvärt om i andra länder.Alfredo skrev:
Jag tror inte att impulsiva beslut, skulle spela större roll. Folk som lämnar efter sig något av värde har OFTAST skapat det själva. Har de vunnit och inte varit "friska" blir inget kvar. Samma sak gäller de som är destruktiva. De kan inte skapa en förmögenhet. Således inga problem igen.
Psykiskt sjuka? Klarar inte av att besöka advokaten/juristen eller i vittnens närvaro skapa ett giltig testamente.
För att undvika just osäkra situationer, skulle giltiga skäl styrka deras beslut.
Skulle barnen vara kunniga och villiga att ogiltigförklara testamentet får tingsrätten taga över.
Och då kommer aspekten med giltiga skäl in i bilden igen.
Jag förstår hur du menar men tror att det blir ännu krångligare regelverk än idag. Jag ser två rimliga varianter:
- Behåll systemet med laglott precis som idag.
- Ta bort systemet med laglott och låt folk testamentera allt helt fritt, utan krav på "giltiga skäl", på samma sätt som man idag kan testamentera det som ej faller under laglotten.
Så gör även jag.kamilenski skrev:Ok. Jag väljer alt. 2.
-------
En bekant till mig har problemet att han lever ensam och antagligen har svårt att bränna alla pengar innan det är dags att bli jordgubbe. Hans son sliter med ett hårt jobb och renoverar ett gammalt hus med sin fru och sina döttrar. Herrns dotter tycker att amfetamin är guds gåva till jorden. När han lämnar in ska arvet splittas enligt gängse norm vilket antagligen kommer leda till en snabb renovering och en begravning. Rättvist så det förslår...
Varför inte ge sonen gåva, inte förskott på arv, knarkmissbrukare brukar inte vara särskilt förslagna vad det gäller att återkräva förskott. Sen kan han alltid testamentera åtminstone 75% till sonen av resten.L. Mäkinen skrev:
Du känner inte kvinnan ifråga...timmelstad skrev:
Även med 25% så skulle det räcka med god marginal. Hon är inte förtjänt en spänn som hon betett sig mot släkten och borde kunna göras arvlös för hennes egen säkerhet.
Jag kan bara inte låta bli att undra hur hon hamnade så snett och varför det bästa för henne skulle vara att bli ännu mer övergiven. Men det är väl bara jag...L. Mäkinen skrev:
Som de flesta knarkare är det egna val i livet som gjort att hon hamnat där hon är. Åtskilliga gånger har hon fått hjälp att bli ren, men det håller några månader eller ett halvår. Sen väljer hon själv att träffa gamla kamrater.timmelstad skrev:
:|L. Mäkinen skrev:
Ja, det borde jag ha förstått, att det är din syn på saker och ting. Tur att det är så enkelt då.
Jag börjar tro att du tillhör den skaran som lägger all ansvar på föräldrar och uppfostran...timmelstad skrev::|
Ja, det borde jag ha förstått, att det är din syn på saker och ting. Tur att det är så enkelt då.
Om man adopterat och barnen är knarkare då har adoptiv föräldrar ej lyckats. För lite kärlek.
Är det inte så du tror?