5 112 läst ·
88 svar
5k läst
88 svar
Distansarbete som beredskap när vägar stängs av
Jag tycker många svar i den här tråden låter som att det är svar som baseras antingen på den svenska avundsjukan, att man inte har koll på hur grannens/vännens arbetsuppgifter/-belastning ser ut, för att man har jobbat med ett rötägg som låter sina ej utförda arbetsuppgifter gå ut över sina kollegor eller för att man är en person som har svårt att lita på att andra gör sitt jobb. Inget av detta beror på var/hur arbetet utförs och löses därför inte med att tvinga in de anställda till kontoret eller tvinga dem att ha igång sin kamera, rapportera sin plats i Teams eller andra "kreativa" tvångsmedel. För oss som har möjlighet att jobba på distans så är det en otrolig förmån som kräver förtroende och lyhördhet från båda håll och eventuella problem vid distansarbete löses sällan genom tvång. Ta rötägget som inte gör sitt jobb som exempel, den personen kommer mest sannolikt inte plötsligt börja tokprestera av att tvingas in till kontoret utan personen kommer sannolikt bara göra precis så mycket som krävs för att det ska se ut som att personen gör något (ex ta ett par ärenden per dag men enbart lätta ärenden som är klara på 5 min) och detta oberoende av om personen är på kontoret eller inte.
Sen har vi den antagligen större skaran anställda, och antagligen den som sticker i ögonen på sina grannar, som gör sitt jobb enligt förväntan och kanske mer därtill men som har en hel del naturlig dötid i jobbet som denne passar på att använda till något vettigare än att kackla med sin kollegor som att ex tvätta, klippa gräset eller bygga en altan. Sedan jag började jobba efter gymnasiet så har jag alltid haft ett arbete där det i perioder är mycket att göra då man knappt ens hinner med en fikapaus eller prata med kollegan vid bordet bredvid för att i andra perioder ha noll att göra i ett par veckor eller ibland någon månad (framförallt sommartid och jul/nyår). Innan covid var det alltid krav på 100% kontorsnärvaro på mina arbetsplatser så det vi gjorde under dessa döperioder var att sätta oss ett gäng kollegor i något kontorsrum för att snacka skit och kollade till mailen samt ärendekön 2-4 ggr/dag alternativt så slösurfade vi. Nu efter covid när vi jobbar mycket hemifrån så använder vi mycket av denna dötid till att antingen göra saker som måste göras i en stressig vardag (ex städa, tvätta) eller saker vi mår bra av/tycker är roligt samtidigt som vi alla kollar mailen+ärendekön med 10-30 min mellanrum och en del av tiden spenderas fortfarande med att kackla med kollegor. Det betyder att vi har bättre koll på ärendekön och har bättre tillgänglighet när vi tvättar, städar, bygger altan mm än när vi sitter på kontoret och kacklar. Det gör även att vi är mindre stressade av vardagens ekorrhjul och har mer tid för våra barn när städ, tvätt mm är klart innan de kommer hem vilket gör att vi orkar med de stressiga arbetsperioderna bättre och ingen av oss tvekar att ställa upp utanför kontorstid om det krisar för vi litar på att vår chef inte ber oss bara för att. Detta är alltså en win-win-situation för både oss anställda, vår arbetsgivare och våra kunder och som tur är förstår vår chef det och litar på att vi gör vårt arbete när det finns något att göra (vår chef gör precis som vi). Men för en utomstående är det klart att det många gånger ser ut som att vi inte gör vårt jobb när vi tvättar bilen, klipper gräset eller vad det nu kan vara under kontorstid.
Sen har vi den antagligen större skaran anställda, och antagligen den som sticker i ögonen på sina grannar, som gör sitt jobb enligt förväntan och kanske mer därtill men som har en hel del naturlig dötid i jobbet som denne passar på att använda till något vettigare än att kackla med sin kollegor som att ex tvätta, klippa gräset eller bygga en altan. Sedan jag började jobba efter gymnasiet så har jag alltid haft ett arbete där det i perioder är mycket att göra då man knappt ens hinner med en fikapaus eller prata med kollegan vid bordet bredvid för att i andra perioder ha noll att göra i ett par veckor eller ibland någon månad (framförallt sommartid och jul/nyår). Innan covid var det alltid krav på 100% kontorsnärvaro på mina arbetsplatser så det vi gjorde under dessa döperioder var att sätta oss ett gäng kollegor i något kontorsrum för att snacka skit och kollade till mailen samt ärendekön 2-4 ggr/dag alternativt så slösurfade vi. Nu efter covid när vi jobbar mycket hemifrån så använder vi mycket av denna dötid till att antingen göra saker som måste göras i en stressig vardag (ex städa, tvätta) eller saker vi mår bra av/tycker är roligt samtidigt som vi alla kollar mailen+ärendekön med 10-30 min mellanrum och en del av tiden spenderas fortfarande med att kackla med kollegor. Det betyder att vi har bättre koll på ärendekön och har bättre tillgänglighet när vi tvättar, städar, bygger altan mm än när vi sitter på kontoret och kacklar. Det gör även att vi är mindre stressade av vardagens ekorrhjul och har mer tid för våra barn när städ, tvätt mm är klart innan de kommer hem vilket gör att vi orkar med de stressiga arbetsperioderna bättre och ingen av oss tvekar att ställa upp utanför kontorstid om det krisar för vi litar på att vår chef inte ber oss bara för att. Detta är alltså en win-win-situation för både oss anställda, vår arbetsgivare och våra kunder och som tur är förstår vår chef det och litar på att vi gör vårt arbete när det finns något att göra (vår chef gör precis som vi). Men för en utomstående är det klart att det många gånger ser ut som att vi inte gör vårt jobb när vi tvättar bilen, klipper gräset eller vad det nu kan vara under kontorstid.
Jag är övertygad att det finns många som tror att de gör ett bra eller till och med bättre jobb hemifrån. Man betar av de basala arbetsuppgifterna effektivt och med högt fokus, men halkar efter i lagarbete och relationsbyggande. I vissa roller och organisationer så är detta inte ett problem, i andra så kan det vara det ett stort hinder för verksamheten. Att tvinga in folk till kontoret kan ha en ganska hälsosam självsanerande effekt, när de som inte vill eller inte förstår problemet säger upp sig. Men som sagt, det beror helt på organisationen och hur man arbetar. Regelstyrda byråkratier är nog mindre sårbara när det kommer till att ta bort den mänskliga kontakten.S hjulia skrev:Jag tycker många svar i den här tråden låter som att det är svar som baseras antingen på den svenska avundsjukan, att man inte har koll på hur grannens/vännens arbetsuppgifter/-belastning ser ut, för att man har jobbat med ett rötägg som låter sina ej utförda arbetsuppgifter gå ut över sina kollegor eller för att man är en person som har svårt att lita på att andra gör sitt jobb. Inget av detta beror på var/hur arbetet utförs och löses därför inte med att tvinga in de anställda till kontoret eller tvinga dem att ha igång sin kamera, rapportera sin plats i Teams eller andra "kreativa" tvångsmedel. För oss som har möjlighet att jobba på distans så är det en otrolig förmån som kräver förtroende och lyhördhet från båda håll och eventuella problem vid distansarbete löses sällan genom tvång. Ta rötägget som inte gör sitt jobb som exempel, den personen kommer mest sannolikt inte plötsligt börja tokprestera av att tvingas in till kontoret utan personen kommer sannolikt bara göra precis så mycket som krävs för att det ska se ut som att personen gör något (ex ta ett par ärenden per dag men enbart lätta ärenden som är klara på 5 min) och detta oberoende av om personen är på kontoret eller inte.
Sen har vi den antagligen större skaran anställda, och antagligen den som sticker i ögonen på sina grannar, som gör sitt jobb enligt förväntan och kanske mer därtill men som har en hel del naturlig dötid i jobbet som denne passar på att använda till något vettigare än att kackla med sin kollegor som att ex tvätta, klippa gräset eller bygga en altan. Sedan jag började jobba efter gymnasiet så har jag alltid haft ett arbete där det i perioder är mycket att göra då man knappt ens hinner med en fikapaus eller prata med kollegan vid bordet bredvid för att i andra perioder ha noll att göra i ett par veckor eller ibland någon månad (framförallt sommartid och jul/nyår). Innan covid var det alltid krav på 100% kontorsnärvaro på mina arbetsplatser så det vi gjorde under dessa döperioder var att sätta oss ett gäng kollegor i något kontorsrum för att snacka skit och kollade till mailen samt ärendekön 2-4 ggr/dag alternativt så slösurfade vi. Nu efter covid när vi jobbar mycket hemifrån så använder vi mycket av denna dötid till att antingen göra saker som måste göras i en stressig vardag (ex städa, tvätta) eller saker vi mår bra av/tycker är roligt samtidigt som vi alla kollar mailen+ärendekön med 10-30 min mellanrum och en del av tiden spenderas fortfarande med att kackla med kollegor. Det betyder att vi har bättre koll på ärendekön och har bättre tillgänglighet när vi tvättar, städar, bygger altan mm än när vi sitter på kontoret och kacklar. Det gör även att vi är mindre stressade av vardagens ekorrhjul och har mer tid för våra barn när städ, tvätt mm är klart innan de kommer hem vilket gör att vi orkar med de stressiga arbetsperioderna bättre och ingen av oss tvekar att ställa upp utanför kontorstid om det krisar för vi litar på att vår chef inte ber oss bara för att. Detta är alltså en win-win-situation för både oss anställda, vår arbetsgivare och våra kunder och som tur är förstår vår chef det och litar på att vi gör vårt arbete när det finns något att göra (vår chef gör precis som vi). Men för en utomstående är det klart att det många gånger ser ut som att vi inte gör vårt jobb när vi tvättar bilen, klipper gräset eller vad det nu kan vara under kontorstid.
Man distansarbetar när det passar arbetsuppgifter och utifrån arbetsgivarens tillåtelse.
För arbetsgivare gäller arbetsmiljöansvar att tänka på t.ex. arbetsplatsens utformning, var så när jag använde det och även hade personal med den lösningen i 15 års tid.
Finns inget generellt svar utan får hanteras utifrån gällande förutsättningar.
För arbetsgivare gäller arbetsmiljöansvar att tänka på t.ex. arbetsplatsens utformning, var så när jag använde det och även hade personal med den lösningen i 15 års tid.
Finns inget generellt svar utan får hanteras utifrån gällande förutsättningar.
Verkar som att en bensinkris redan är ett faktum. För att undvika kaos borde hemarbete rekommenderas med samma kraft som under covid
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...rning-brist-pa-flygbransle-bara-forsta-steget
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...rning-brist-pa-flygbransle-bara-forsta-steget
Jasså folk åker och bränner bränsle fortfarande privat.L Lilla Yk skrev:
Tar för givet att man inte slösar i onödan sedan v9 fram tills att passage är säkrad och två månader framåt.
Har inte rest en meter med flyg någonsin och pendlar med elbil.
Mitt slösande är leveranser av paket man beställer som tynger samvetet.
Jag har ganska lång restid till jobbet, kör iofs el så just pga bensinbrist behöver jag inte avstå från att åka till jobbet... Men, min arbetsplats ligger i en förort till sthlm (Södertälje) i "industriområde". Det tar 1.5h kommunalt eller en timme med bil... För mig har verkligen distansarbete varit det som "räddat" situationen. Från att gått från dagishämtningar, jobba 80%, trixa med att få ihop allt till att kunna jobba på distans har nog varit det som gjort att jag inte letat nytt jobb.
Det är jättetrevligt att träffa kollegor, visst pratas det om saker man inte tar på teams när man ses F2F. Men. Att få folk att varje dag åka från Stockholm, med mer köer, dyrare bränsle, tullar. Sen har man tagit bort egna skrivbord, klämt in fler personer än vad det finns platser, har alldeles för få parkeringar så kommer man till jobbet 8.45 får man parkera 15 minuters promenad bort, sitta och jobba vid fikabordet för skrivborden är slut och sen när man åker hem köa 15 minuter för att komma ut på motorvägen. Det kommer helt enkelt inte att funka att få folk att komma tillbaka på 100%. Vi har ett kontor inne i stan, några minuters promenad från t-centralen. Det tar mig en dryg halvtimme dörr-dörr att ta mig dit och kostar en SL biljett. Jag har inga problem att vara där 4 dagar i veckan, 5 om det skulle behövas och om jag får sitta vid ett ergonomiskt korrekt bord och bildskärm. Tyvärr räknas det inte (för alla) som att "vara på plats", inte heller finns det plats för alla att jobba därifrån varje dag men kanske nån gång i veckan...
Jag tror många kommer leta andra jobb, om de tvingas tillbaka till kontoren - iallafall de kontor som ligger dåligt till, dvs på platser (typiskt förorter, industriområden) med dåliga kommunala transporter...
Om man höjer bränslepriset eller inför restriktioner som gör att man bara får köra nån gång i veckan så skulle jag vara mycket negativt inställd på att lägga 3h+ om dagen på att åka kommunalt, redan de 2h det numera tar att åka bil (ofta mer pga krångel med parkering och köer) så är hemarbete mer eller mindre det enda realistiska alternativet. 3h och sen sitta vid ett fikabord och jobba är inte direkt hållbart, hur trevliga kollegor man än har och hur bra ideer man bollar fram.
Det är en perfekt mix att jobba hemma i lugn och ro, ha teamsmöten utan att störa andra, göra "ensamuppgifter" ett par dagar i veckan, för att vara social 2 dagar i veckan.
Sen har jag givetvis förståelse för att många inte kan jobba hemma - desto bättre de då får det bränsle som de som kan jobba hemma avstår...
Det är jättetrevligt att träffa kollegor, visst pratas det om saker man inte tar på teams när man ses F2F. Men. Att få folk att varje dag åka från Stockholm, med mer köer, dyrare bränsle, tullar. Sen har man tagit bort egna skrivbord, klämt in fler personer än vad det finns platser, har alldeles för få parkeringar så kommer man till jobbet 8.45 får man parkera 15 minuters promenad bort, sitta och jobba vid fikabordet för skrivborden är slut och sen när man åker hem köa 15 minuter för att komma ut på motorvägen. Det kommer helt enkelt inte att funka att få folk att komma tillbaka på 100%. Vi har ett kontor inne i stan, några minuters promenad från t-centralen. Det tar mig en dryg halvtimme dörr-dörr att ta mig dit och kostar en SL biljett. Jag har inga problem att vara där 4 dagar i veckan, 5 om det skulle behövas och om jag får sitta vid ett ergonomiskt korrekt bord och bildskärm. Tyvärr räknas det inte (för alla) som att "vara på plats", inte heller finns det plats för alla att jobba därifrån varje dag men kanske nån gång i veckan...
Jag tror många kommer leta andra jobb, om de tvingas tillbaka till kontoren - iallafall de kontor som ligger dåligt till, dvs på platser (typiskt förorter, industriområden) med dåliga kommunala transporter...
Om man höjer bränslepriset eller inför restriktioner som gör att man bara får köra nån gång i veckan så skulle jag vara mycket negativt inställd på att lägga 3h+ om dagen på att åka kommunalt, redan de 2h det numera tar att åka bil (ofta mer pga krångel med parkering och köer) så är hemarbete mer eller mindre det enda realistiska alternativet. 3h och sen sitta vid ett fikabord och jobba är inte direkt hållbart, hur trevliga kollegor man än har och hur bra ideer man bollar fram.
Det är en perfekt mix att jobba hemma i lugn och ro, ha teamsmöten utan att störa andra, göra "ensamuppgifter" ett par dagar i veckan, för att vara social 2 dagar i veckan.
Sen har jag givetvis förståelse för att många inte kan jobba hemma - desto bättre de då får det bränsle som de som kan jobba hemma avstår...
Oj. Låter helt horribelt och tidsslösande.J JohanLun skrev:Jag har ganska lång restid till jobbet, kör iofs el så just pga bensinbrist behöver jag inte avstå från att åka till jobbet... Men, min arbetsplats ligger i en förort till sthlm (Södertälje) i "industriområde". Det tar 1.5h kommunalt eller en timme med bil... För mig har verkligen distansarbete varit det som "räddat" situationen. Från att gått från dagishämtningar, jobba 80%, trixa med att få ihop allt till att kunna jobba på distans har nog varit det som gjort att jag inte letat nytt jobb.
Det är jättetrevligt att träffa kollegor, visst pratas det om saker man inte tar på teams när man ses F2F. Men. Att få folk att varje dag åka från Stockholm, med mer köer, dyrare bränsle, tullar. Sen har man tagit bort egna skrivbord, klämt in fler personer än vad det finns platser, har alldeles för få parkeringar så kommer man till jobbet 8.45 får man parkera 15 minuters promenad bort, sitta och jobba vid fikabordet för skrivborden är slut och sen när man åker hem köa 15 minuter för att komma ut på motorvägen. Det kommer helt enkelt inte att funka att få folk att komma tillbaka på 100%. Vi har ett kontor inne i stan, några minuters promenad från t-centralen. Det tar mig en dryg halvtimme dörr-dörr att ta mig dit och kostar en SL biljett. Jag har inga problem att vara där 4 dagar i veckan, 5 om det skulle behövas och om jag får sitta vid ett ergonomiskt korrekt bord och bildskärm. Tyvärr räknas det inte (för alla) som att "vara på plats", inte heller finns det plats för alla att jobba därifrån varje dag men kanske nån gång i veckan...
Jag tror många kommer leta andra jobb, om de tvingas tillbaka till kontoren - iallafall de kontor som ligger dåligt till, dvs på platser (typiskt förorter, industriområden) med dåliga kommunala transporter...
Om man höjer bränslepriset eller inför restriktioner som gör att man bara får köra nån gång i veckan så skulle jag vara mycket negativt inställd på att lägga 3h+ om dagen på att åka kommunalt, redan de 2h det numera tar att åka bil (ofta mer pga krångel med parkering och köer) så är hemarbete mer eller mindre det enda realistiska alternativet. 3h och sen sitta vid ett fikabord och jobba är inte direkt hållbart, hur trevliga kollegor man än har och hur bra ideer man bollar fram.
Det är en perfekt mix att jobba hemma i lugn och ro, ha teamsmöten utan att störa andra, göra "ensamuppgifter" ett par dagar i veckan, för att vara social 2 dagar i veckan.
Sen har jag givetvis förståelse för att många inte kan jobba hemma - desto bättre de då får det bränsle som de som kan jobba hemma avstår...
Lider med alla som pendlar långt/länge.
Har man 2 timmar obetald restid om dagen som dessutom kostar så är det ju motsvarande 10 veckors arbete om året bara för att ta sig till och från arbetet.
Sedan 10+ år har jag 2 minuter till jobbet och frugan 7 minuter.
Hemma 16:03 och förbereder maten så innan 17 sitter vi med kaffekopp och mat + disk är klar samt matlådor fixade. Minst 5 timmar fritid varje vardag. Fredagar är vi hemma kl 13:30 då jobben betalar arbetsförkortning och torsdagar veckohandlas det på ordinarie betald arbetstid.
Jag skulle ärligt talat inte acceptera mer än 20 minuter resa längre om det inte är betald.
Diversearbetare
· Göteborg
· 11 223 inlägg
Som arbetssökande får jag höra av arbetsgivare att kandidater helst inte skall ha mer än 1h till arbetet. Har man betydligt mer kommer man inte att funka bra på arbetsplatsen. Så mycket för AF:s krav att sökta jobb på andra orter. Inga bostäder, ingen idé att pendla.P Pligg85 skrev:
Känner i och för sig en som pendlar Båstad-GBG varje dag. Frånskild och skriver mycket ekonomiska rapporter, så jag antar att det finns undantag.
Därav att jag försöker jobba hemma 3 eller iallafall 2 dagar per vecka. Då är totala restiden rimlig.P Pligg85 skrev:
Jag tror väldigt många har 20 minuter eller mer. Det måste man nog tyvärr räkna med nästan överallt... En halvtimme tycker jag är helt acceptabelt. 40-45 minuter ok (vilket det tar för mig med bil om jag åker när det inte är rusning och om jag får parkering precis där jag jobbar). 1h GÅR, det tar det ofta dörr till dörr numera. Men jag är inte pigg på att göra det 5 dagar i veckan. 1.5h som det tar kommunalt suger, givet att man måste vara 8h+ lunch på jobbet. Då är man borta hemifrån för länge...P Pligg85 skrev:
Det är ju en lyx få förunnat, jag har under nåt år bott ungefär så nära jobbet (några minuter) och det var lite FÖR nära.P Pligg85 skrev:
Som friherre och inte "slösande" på bränsle för arbetsresor, används istället för resor mellan bostad och fritid/skogsfastighet men med visst arbete,😇 Har inga synpunkter på hur andra gör utan agerar på de direktiv som ev. kan komma i en framtid.
Sedan får en viss "råvaruanalytikern på norska investmentbanken Arctic Securities" uttala sig i media, oftast negativt, men det kan ju finnas andra intressen att ge en mera negativ bild (kanske för att driva på priserna utifrån bankens investeringar).
Sedan får en viss "råvaruanalytikern på norska investmentbanken Arctic Securities" uttala sig i media, oftast negativt, men det kan ju finnas andra intressen att ge en mera negativ bild (kanske för att driva på priserna utifrån bankens investeringar).
Redigerat:
Klicka här för att svara