Långt ifrån alla eller majoriteten blir delägare. Du kan se ner på jurister hur mycket du vill men det är återkommande att högkvalificerade arbeten ger några tusenlappar mer netto än vad lokföraren får.J JohanLun skrev:
Att företagsledare tjänar mycket beror precis lika mycket på marknadsekonomi som att Zlatan gjorde det.
Det handlar om konkret fakta, inte vad du ”känner”. Med 52% marginalskatt på allt över 55k i månaden är det FAKTA att alla som ligger över den nivån behöver löneökningar mer än 2x inflationen för att inte bli fattigare. Målet för inflationen är 2% och då krävs +4,1% löneökning för att inte bli fattigare. Det är INTE en ”hög” inflation. 4,1% löneökningar är ytterst ovanligt. Marginalskatterna omöjliggör därmed i princip reallöneökningar. Det är marginalskattens fel, inte inflationens.
Poängen är att gapet mellan ingenjören, läkaren och juristen mot lokföraren (det lilla som finns) bara kommer att fortsätta stängas med utvecklingen. Sen kommer det säkert skyndas på ännu mer de år vänstern får feeling och fryser uppräkningen av brytpunkten igen.
Ja det sistnämnda är oundvikligt när ett land beskattar arbete med marginalskatter som Sverige. Oklart varför du hyllar ett system som gör allt för att skynda på den utvecklingen
Redigerat av moderator:
Medelinkomsten i Finland är något över 4000 euro per månad. Lönestrukturen är väldigt lik Sverige. Att 3500 är en ”bra ingenjörslön” i Finland är totalt struntprat.H heimlaga skrev:
Du ljuger så näsan växer
Redigerat av moderator:
Inget fel om kapital växer. Men att skatt ska vara skyhög på arbete låg på kapital är något som vänstern driver på.SågspånPappspikEternit skrev:
Hur räknar du nu? Jag gjorde en snabb kalkyl på en lön som ökades från 60k med 3% från 2024 till 2025. Ökningen på summan efter skatt blev till och med något högre än 3%, men det kan ha berott på mina avrundningar. Har du missat att räkna med att brytpunkten automatiskt räknas upp varje år? (Förutom de år där regeringen har gjort ett aktivt val att höja skatten)Kung olof skrev:
Till kännedom är medianlönen för heltidsanställda med månadslön i Finland cirka 3400 euro.Kung olof skrev:
När ett litet fåtal har skyhöga löner drar det upp medellönen helt utan att någon utanför den högavlönade lilla gruppen vet om det. Därför är det medianlönen man skall se på.
Till saken hör också att en väldigt stor del av arbetskraften i Finland har timanställningar som ofta inte är riktigt heltid eller riktigt hela året och som därför inte tas med i den här statistiken.
Till saken hör också att månadslön är vanligare i storstäderna Helsingfors, Åbo och Tammerfors där de skyhöga levnadskostnaderna har pressat upp lönerna. Medan jag bor i ett område med låga levnadskostnader och mycket timanställningar.
Man kan tjäna 3000 i månaden det vill säga strax under medianlön i Helsingfors och likväl ha betydligt sämre köpkraft än en som tjänar 2500 i månaden i Österbotten. Så stor är skillnaden i levnadskostnader.
Mina siffror var inte årets så de kan vara någon hundra euro i underkant men inte fel.
Jag tror vi kan vara övertygade att Konungen inte har studerat matematik på någon högre nivå, eller helt enkelt hade otur när han skrev foruminlägget (ja, jag har studerat både mycket matte och ekonomi, men jag tänker ofta fel när det ska gå fort så inget ont om det).S Staffan-N skrev:
Givet att läkaren och truckförararen får samma procentuella löneökning kan truckföraren aldrig "komma ifatt" lönen i reallön (om vi antar att man inte inför pomperipossa-skatter, dvs förändrar marginalskatten såsom det kunde vara på Astrid Lindgrens tid). Kurvorna kommer aldrig konvergera. Nästa års löneökning tar avstamp i bruttolönen. Marginalskatten kommer efteråt, har inte med lönerörelsen att göra.
Att det över brytpunkten krävs högre lönepåslag för att få samma reallönehöjning är inte något märkligt. Det är ju hela funktionen av marginalskatt. Samtidigt har du mer kronor per månad att röra dig med.
Ofta finns kompensationsfunktioner som höginkomsttagare har, pensioner med högre avsättning, tjänstebilar osv. Vad som är förmånligt och inte kan man diskutera. Att det är dyrare för företaget är ett faktum. Men eftersom vissa sådana funktioner "kickar in" och oftast ligger "ovanpå" lönerörelsen (dvs DE extrapengarna bidrar inte till ränta-på-ränta-effekten på din löneförhandling).
Jag ser inte ner på jurister, jag bara konstaterar att väldigt många får slita väldigt hårt för rätt lite pengar - många tror det är ett glassarjobb som alltid är välbetalt men det är i princip bara delägare som har snuskigt bra betalt. Samma som med ekonomer, några få tjänar riktigt bra. Många gnetar med rätt medioker lön.Kung olof skrev:
För läkare är min tro att grundnivån är betydligt högre, dvs alla läkare tjänar "bra". (om det är bra sett till utbildningslängden och intagningsbetyget till läkarlinjen kan man spekulera i, men jag tror och hoppas de flesta läkare pluggar för de vill jobba som läkare och inte tjäna pengar - att det sen är en hög grundnivå är nog de flesta medvetna om) Några få läkare tjänar bättre. De som tjänar riktigt bra har troligen chefsjobb eller är inom forskning / företagande, dvs utövar inte i egentlig mening läkaryrket. Ungefär som ingenjörer som hamnar i finansbranchen.
Men åter till den viktigaste frågan i denna tråden. Är Kungen egentligen Kent Virulent?
Jag tror så ja.H heimlaga skrev:
Jag kan ha förståelse för att "man" kan se att tidigare generationer haft mycket lättare att finansiera tex boendet än vad yngre generationer har. Det är inte så att ALLA äldre har fått ett miljonboende "gratis", men många har haft det mycket lättare att betala av ett bra boende. Det är absolut ett samhällsproblem.
Men jag kan tycka att man ändå inte kan ha en missunsamhet till de som köpt sitt boende för länge sen när det var billigare och bättre förutsättningar.
Kombinationen "gynna de med hög lön" och "missgynna de med lägre lön men som kanske med eget arbete byggt sitt hus för länge sen" tycker jag är osmaklig.
Jag tycker absolut man ska försöka bromsa prisökningar på bostäder och tomtmark. Göra det enklare för unga att köpa. Men jag tror man ska försöka göra det utan att straffa ut de gamla. Ta det när man tar på träfracken, när huset säljs, skatta av det rejält. Det är jättemånga 40- och 50-talister som kommer flytta från sina hus, generationerna under är inte lika stora. Jag tror vi inte kommer se samma prisökningar vi historiskt sett.
Gör det mer normalt att bo i hyresrätt de första 5 åren man jobbar, spara pengar till insats. Minska mängden lån. Då skulle spekulationsdelen minska. Se till att kommunerna bygger prisvärda hyresrätter. Jag tror faktiskt det är en av de viktigaste delarna. Det ska finnas prisvärda HR att bo i. Behöver inte vara jättebilliga, men kan inte vara så dyra att inte normalt folk har råd.
Jag upplever det som ett "problem" hos den yngre generationen. Många hos oss med bra utbildningar har inte råd att skaffa nåt eget boende, men (de som tjänar hyfsat) kör en ny leasingbil, åker på semester 2 gånger per år, går på restaurang och skaffar de senaste telefoner etc. Folk bor kvar hemma till de är 25 eller mer. Blir mer och mer som (jag tror jag hört) Spanien, Italien osv där man bor kvar hos mamma tills man gifter sig och skaffar barn, och snart därefter flyttar mamma in till någon av barnen. Jag antar det är nån form av generationsboende. Så var det väl även i sverige i fattiga tider.Intet skrev:
Nu fanns inga såna rivningshus när jag var ung, jag är inte tillräckligt gammal (eller var de kvar längre i göteborg) men jag hade en risig bil, sparade pengar, åkte på billiga semestrar... Tja, jag lever nog lite kvar i det fortfarande. Renoverar själv. Lagar bilen själv.
Jag upplever att många i den yngre generationen inte kan tänka sig renovera själva, tar in städhjälp osv när de fortfarande har HR eller 80% lån på bostaden.
Kanske är det bara en ekonomisk kris, att 40-talisterna lämnar sina boenden eller nåt annat som kan ändra detta?
Men jag upplever att många unga (men långt ifrån alla, kanske mer ett storstadsfenomen) nästan har kastat in handduken map att skaffa nåt eget boende, man lever istället ganska flott på kredit. Jag förstår själv inte hur det funkar, för tillslut måste man ju köpa nåt boende (antar jag).
Med detta sätt att tänka förstår jag lite Konungen här. Man förstår inte att nog många i äldre generationer har sparat och knegat på ett annat sätt. Inte maxat lönen utan kanske varit smarta i hur man lever och renoverar. Man ska ju tänka på att det var än mer så för tex mina föräldrar. Marginalskatten var vad jag förstår högre, men ränteavdrag och inflation gjorde att nettokostnaden för lånen var låga - speceillt om man kunde dra dem mot inkomst. Om man då var sparsam dessutom så gick det nog rätt lätt att på en inte superhög lön spara in till sitt eget boende.
Men. När jag pluggade var det jättemånga som inte fick studentlägenhet som var INNEBOENDE. Det existerar nog fortfarande i london, NY osv. Men jag har inte hört nån på senare tid som varken haft inneboende eller varit det. Kanske finns kompiskollektiv kvar. Men inte att en student bor hos en gammal tant? När jag var liten så hade mina föräldrar ett rätt stort hus, vi hade tror jag 1-2 inneboende under de första 5 åren de hade det huset, för att de skulle ha råd. Farsan renoverade på kvällar / nätter. Jag tror väldigt få lever så idag. Jo. Vissa har attefallshus de hyr ut, men det är lite annan grej ändå...
Skulle unga idag vara villiga att renovera själva på nätterna, köra en gammal risig bil, ha inneboende (eller själv vara det)? Jag är tveksam...
Mina bästa semestrar tror jag är med en pytteliten segelbåt, 5l bensin på en sommar, snika till sig dusch i gästhamnar utan att betala hamnavgift osv. När barnen flyttat ut är jag sugen på att skaffa en sån liten båt igen.
Redigerat:
Godmorgon, du har rätt, det är svårt att bo i ett hus i 30 år och fortfarande vara ung, kanske med hjälp av botox och plastikkirurgiKenneth Klar skrev: