Det exakta svaret är: det beror på 
Skadeståndslagens generalparagraf: "Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan."
Allt beror således på omständigheterna. Om krattan är gömd under löv på uppfarten (för att hålla försäljare och nyfikna grannar borta) är skadan orsakad uppsåtligen och den som placerade krattan där ansvarig. Likaså om krattan har legat där en lång tid och löven har blåst över krattan och därigenom "gömt" den kan hävdas oaktsamhet från fastighetsägarens sida för att inte ha säkrat den del av tomten (uppfarten) där obehöriga kan tänkas vistas. Det lär dock inte anses vara oaktsamt att drälla verktyg omkring sig bakom sin bod.
Sen har vi ansvaret för att ersätta krattan som kanske gick sönder. Då får vi gå över till andra paragrafer. En förälder (som också är vårdnadshavare) är skyldig att ersätta personskador och sakskador som barnet har vållat genom brott. Om ungen är där för att stjäla kan förälderna bli ersättningsskyldig för krattan och fönstret som slogs sönder. Om det orsakas p.g.a. vanlig oaktsamhet hos barnet är barnet självt ersättningsskyldigt. För riktigt små barn anses dock föräldrarna ha en skyldighet att se till att barnen inte kryper/vagglar in hos grannarna och börjar äta krattor. Då kan föräldrarna själva anses ha varit oaktsamma och blir skadeståndsskyldiga enligt huvudregeln.
Du får alltså specificera ditt exempel något.
Skadeståndslagens generalparagraf: "Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan."
Allt beror således på omständigheterna. Om krattan är gömd under löv på uppfarten (för att hålla försäljare och nyfikna grannar borta) är skadan orsakad uppsåtligen och den som placerade krattan där ansvarig. Likaså om krattan har legat där en lång tid och löven har blåst över krattan och därigenom "gömt" den kan hävdas oaktsamhet från fastighetsägarens sida för att inte ha säkrat den del av tomten (uppfarten) där obehöriga kan tänkas vistas. Det lär dock inte anses vara oaktsamt att drälla verktyg omkring sig bakom sin bod.
Sen har vi ansvaret för att ersätta krattan som kanske gick sönder. Då får vi gå över till andra paragrafer. En förälder (som också är vårdnadshavare) är skyldig att ersätta personskador och sakskador som barnet har vållat genom brott. Om ungen är där för att stjäla kan förälderna bli ersättningsskyldig för krattan och fönstret som slogs sönder. Om det orsakas p.g.a. vanlig oaktsamhet hos barnet är barnet självt ersättningsskyldigt. För riktigt små barn anses dock föräldrarna ha en skyldighet att se till att barnen inte kryper/vagglar in hos grannarna och börjar äta krattor. Då kan föräldrarna själva anses ha varit oaktsamma och blir skadeståndsskyldiga enligt huvudregeln.
Du får alltså specificera ditt exempel något.
Jag jobbar som läkare, inom Stockholms Läns Landsting..... tro det eller ej.
Jag sa inte heller att jag vill ha offentligt organiserad utan offentligt finansierad sjukvård. Det är en avsevärd skillnad. På liknande sätt är det inte politikerna som organiserar vården (i bästa fall) utan tjänstemännen. Politikerna pekar ut riktningen och fattar övergripande beslut, detaljnivån hanteras av tjänstemän. Så är det tänkt att fungera i alla fall, tyvärr blir gränserna lite grumliga....
Huruvida det finns sämre organisationer än landstingen tål att tänkas på. Jag återkommer i frågan.
Angående litteraturpreferenser mm. så var det inte alls avsett som ett personangrepp (vi håller oss till svenska va) utan mer som en liten gliring till personlighetstypen som ofta är extremliberal, med ett snett leende. Sånt framgår tyvärr dåligt över nätet.
Slut för tillfället, måste hämta barnen. Återkommer ikväll när de lagt sig.
Jag sa inte heller att jag vill ha offentligt organiserad utan offentligt finansierad sjukvård. Det är en avsevärd skillnad. På liknande sätt är det inte politikerna som organiserar vården (i bästa fall) utan tjänstemännen. Politikerna pekar ut riktningen och fattar övergripande beslut, detaljnivån hanteras av tjänstemän. Så är det tänkt att fungera i alla fall, tyvärr blir gränserna lite grumliga....
Huruvida det finns sämre organisationer än landstingen tål att tänkas på. Jag återkommer i frågan.
Angående litteraturpreferenser mm. så var det inte alls avsett som ett personangrepp (vi håller oss till svenska va
) utan mer som en liten gliring till personlighetstypen som ofta är extremliberal, med ett snett leende. Sånt framgår tyvärr dåligt över nätet.Slut för tillfället, måste hämta barnen. Återkommer ikväll när de lagt sig.
Barnen är ute med sambon, hinner pilla lite snabbt på denna sårskorpanjonmo skrev:
Jag skulle inte säga att exemplet är dåligt valt på något sätt. Det förutsätter nämligen flera saker, som en informerad opinion och ett sätt att få reda på att det är en skadlig produkt överhuvudtaget (en misstanke, ett test). Men visst, ta ett annat exempel då, där man i kina blandade melamin i mjölkersättning och dödade över 80 barn samt skadade tusentals. Är det ok att sälja en sådan produkt?
Angående USA och oförsäkrade får jag medge att jag hade gamla siffror samt att det troligen beror på exakt hur man räknar. Tittar man på din egen länk ligger det kring en sjättedel, fortfarande fruktansvärt många i mitt tycke.
Redigerat:
....och så den spännande fortsättningen.....
Jonmo, ditt sunda sätt att utforma en sjukförsäkring är egentligen ingen dålig start. Problemet blir att klassificera vilka problem som blir riktigt dyra. Det är väldigt svårt att veta i förväg nämligen. Jag skrev också tidigare att alla försäkringar bygger på att sprida sin risk, så att man betalar en viss summa för att veta att man i framtiden inte kommer behöva betala en större summa. Detta fungerar naturligtvis bara om summan som alla betalar täcker försäkringsbolagets kostnader (+vinst, i fallet privata försäkringar). Med sjukdomar så är det så att det inte finns någon bortre gräns för hur dyrt det kan bli. Det gör att kalkylen för försäkringsbolaget blir extremt svår och man måste ta höjd för att ett enskilt fall kan kosta många hundra miljoner. Om man inte kan täcka upp detta med att ha många friska som betalar för något de aldrig utnyttjar blir premierna för dem som ska ha försäkring orimligt dyra och kommer vara svåra att marknadsföra. Detta syns väldigt tydligt i både svenska och amerikanska företag som säljer livförsäkringar. Befintliga tillstånd exkluderas, och även tillstånd som i framtiden kan utvecklas pga de befintliga tillstånden. Förstås helt rationellt från försäkringsbolagets sida men det leder till att man får en väldigt stor andel väsentligen friska som betalar för några få som råkade bli sjuka efter att de tecknat försäkring.
Ett problem med att arbetsgivaren ordnar sjukförsäkring är att man vid eventuell sjukdom blir helt låst till sin arbetsgivare. En ny sjukförsäkring hos annat bolag kommer inte täcka det nu preexisterande tillståndet, så för att fortsätta vara "skyddad" av försäkringen måste man stanna kvar. Ett slags livegenskap i praktiken. Det finns även andra nackdelar men detta är absolut den största.
Ytterligare ett problem med sjukvård är att det inte är en bransch som andra. "Behovet" av sjukvård är i praktiken oändligt, ökad tillgänglighet leder ovillkorligen till ökad konsumtion. Ansatsen att man ska betala mindre utgifter ur egen ficka är bra, det dämpar något. Tyvärr räcker inte det då kostnaden som man betalar för t.ex. ett akutbesök vida understiger den faktiska kostnaden även för ett "onödigt" besök där i princip inga utredningar görs.
För att ta ett praktiskt exempel: Flera av mina vänner har privata sjukförsäkringar genom jobbet. En av dem berättade för några år sedan om att han hade varit förkyld och gått till företaget hans arbetsgivare hade avtal med. Där fick han prompt antibiotika och skickades bort. Det finns många fel med detta, vi kan bena ut dem ett efter ett.
1. Det var ett helt onödigt besök. Detta kostar resurser, oavsett vem som betalar. Tillgängligheten gjorde att han ändå valde att besöka läkaren. Ett alternativ om det inte hade varit så tillgängligt hade varit att stanna hemma och vila en dag, då hade problemet löst sig själv.
2. Min vän fick antibiotika i onödan, vilket mest driver resistensutveckling. Detta beror sannolikt på att läkaren han träffade är mån om att få en nöjd kund (notera kund, inte patient) där min vän får det han förväntar sig (nja, inte ens han trodde att han skulle behöva antibiotika, men eftersom nu läkaren skrev ut det...) så att läkaren får behålla sitt avtal.
3. Lite mer övergripande, men privata sjukförsäkringar som utnyttjas på detta sätt urholkar betalningsviljan hos allmänheten till det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Varför ska jag betala för någon annan när jag redan betalar för mig själv.
...och raderat en lång utläggning om solidarisk läkarförsörjning mm......
Att USA skulle vara ett dåligt exempel håller jag inte alls med om. Systemet är reglerat, absolut. Men det var inte det jag anförde. Jag anförde att det är ett exempel på individuell sjukförsäkring. Om du tror att du kan göra det bättre, förklara gärna hur det skulle gå till (se dock ovan mina invändningar mot det du redan föreslagit).
F_man:
Landstingen är ett suboptimalt sätt att organisera saker på, det håller jag helt med om. Landstingspolitiker är i princip de människor som inte är tillräckligt hala för att jobba sig upp till riksnivå inom sitt parti och samtidigt för anonyma för att fungera på kommunalnivå. Hur många landstingspolitiker har personkryssats in tro?
Att däremot ha politisk styrning av sjukvården, liksom stora delar av samhället, ser jag dock som en nödvändighet. Det finns en poäng i att demokrati är ett uselt styrelseskick, som vi endast har för att alla andra är ännu sämre. Jag tror att man måste acceptera ett visst (relativt stort) mått av byrokrati och reglering för att som person inte gå under av alla val som annars blir nödvändiga i ett modernt samhälle.
Puh..... måste gå och sova nu. Fortsättning följer ev imorgon.
Jonmo, ditt sunda sätt att utforma en sjukförsäkring är egentligen ingen dålig start. Problemet blir att klassificera vilka problem som blir riktigt dyra. Det är väldigt svårt att veta i förväg nämligen. Jag skrev också tidigare att alla försäkringar bygger på att sprida sin risk, så att man betalar en viss summa för att veta att man i framtiden inte kommer behöva betala en större summa. Detta fungerar naturligtvis bara om summan som alla betalar täcker försäkringsbolagets kostnader (+vinst, i fallet privata försäkringar). Med sjukdomar så är det så att det inte finns någon bortre gräns för hur dyrt det kan bli. Det gör att kalkylen för försäkringsbolaget blir extremt svår och man måste ta höjd för att ett enskilt fall kan kosta många hundra miljoner. Om man inte kan täcka upp detta med att ha många friska som betalar för något de aldrig utnyttjar blir premierna för dem som ska ha försäkring orimligt dyra och kommer vara svåra att marknadsföra. Detta syns väldigt tydligt i både svenska och amerikanska företag som säljer livförsäkringar. Befintliga tillstånd exkluderas, och även tillstånd som i framtiden kan utvecklas pga de befintliga tillstånden. Förstås helt rationellt från försäkringsbolagets sida men det leder till att man får en väldigt stor andel väsentligen friska som betalar för några få som råkade bli sjuka efter att de tecknat försäkring.
Ett problem med att arbetsgivaren ordnar sjukförsäkring är att man vid eventuell sjukdom blir helt låst till sin arbetsgivare. En ny sjukförsäkring hos annat bolag kommer inte täcka det nu preexisterande tillståndet, så för att fortsätta vara "skyddad" av försäkringen måste man stanna kvar. Ett slags livegenskap i praktiken. Det finns även andra nackdelar men detta är absolut den största.
Ytterligare ett problem med sjukvård är att det inte är en bransch som andra. "Behovet" av sjukvård är i praktiken oändligt, ökad tillgänglighet leder ovillkorligen till ökad konsumtion. Ansatsen att man ska betala mindre utgifter ur egen ficka är bra, det dämpar något. Tyvärr räcker inte det då kostnaden som man betalar för t.ex. ett akutbesök vida understiger den faktiska kostnaden även för ett "onödigt" besök där i princip inga utredningar görs.
För att ta ett praktiskt exempel: Flera av mina vänner har privata sjukförsäkringar genom jobbet. En av dem berättade för några år sedan om att han hade varit förkyld och gått till företaget hans arbetsgivare hade avtal med. Där fick han prompt antibiotika och skickades bort. Det finns många fel med detta, vi kan bena ut dem ett efter ett.
1. Det var ett helt onödigt besök. Detta kostar resurser, oavsett vem som betalar. Tillgängligheten gjorde att han ändå valde att besöka läkaren. Ett alternativ om det inte hade varit så tillgängligt hade varit att stanna hemma och vila en dag, då hade problemet löst sig själv.
2. Min vän fick antibiotika i onödan, vilket mest driver resistensutveckling. Detta beror sannolikt på att läkaren han träffade är mån om att få en nöjd kund (notera kund, inte patient) där min vän får det han förväntar sig (nja, inte ens han trodde att han skulle behöva antibiotika, men eftersom nu läkaren skrev ut det...) så att läkaren får behålla sitt avtal.
3. Lite mer övergripande, men privata sjukförsäkringar som utnyttjas på detta sätt urholkar betalningsviljan hos allmänheten till det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Varför ska jag betala för någon annan när jag redan betalar för mig själv.
...och raderat en lång utläggning om solidarisk läkarförsörjning mm......
Att USA skulle vara ett dåligt exempel håller jag inte alls med om. Systemet är reglerat, absolut. Men det var inte det jag anförde. Jag anförde att det är ett exempel på individuell sjukförsäkring. Om du tror att du kan göra det bättre, förklara gärna hur det skulle gå till (se dock ovan mina invändningar mot det du redan föreslagit).
F_man:
Landstingen är ett suboptimalt sätt att organisera saker på, det håller jag helt med om. Landstingspolitiker är i princip de människor som inte är tillräckligt hala för att jobba sig upp till riksnivå inom sitt parti och samtidigt för anonyma för att fungera på kommunalnivå. Hur många landstingspolitiker har personkryssats in tro?
Att däremot ha politisk styrning av sjukvården, liksom stora delar av samhället, ser jag dock som en nödvändighet. Det finns en poäng i att demokrati är ett uselt styrelseskick, som vi endast har för att alla andra är ännu sämre. Jag tror att man måste acceptera ett visst (relativt stort) mått av byrokrati och reglering för att som person inte gå under av alla val som annars blir nödvändiga i ett modernt samhälle.
Puh..... måste gå och sova nu. Fortsättning följer ev imorgon.
