Givet det du beskriver så skulle jag starkt rekommendera uppmätning av förimpedans i inkopplingspunkten på ett eller annat sätt. Därefter måste man göra en ordentlig kabeldimensionering, med fördel med t.ex. Eldim. Är inkopplingspunkten lämplig? Finns det alternativ?
Jag skulle dragit flera gruppledningar för den användning du beskriver. En egen till spabadet, kanske att vattenpumpen kan matas därifrån också, samt en egen för uteplatserna. Ett par tusen för kabel är knappast den stora kostnaden i sammanhanget.
Jag skulle dragit flera gruppledningar för den användning du beskriver. En egen till spabadet, kanske att vattenpumpen kan matas därifrån också, samt en egen för uteplatserna. Ett par tusen för kabel är knappast den stora kostnaden i sammanhanget.
Nej det var helt rätt enligt dåtida SEN och något som följdes fast kanske ofta omedvetet på något sätt "naturlig" uppräkning.tommib skrev:
Vi har ett tydligt exempel här:
https://www.byggahus.se/forum/threads/el-arkeologi.388229/page-52#post-6186004
Ah, där var den ja. Lustigt hur minnet funkar och hur vissa saker fastnar. Fråga mig inte om namn på folk....
Det känns ju också helt naturligt om man har faserna L1/2/3 att använda ledarna märkta med 1/2/3 till dem och då blir det 4 kvar till nollan.
Som tidigare sagt dock, senast jag handlade på Biltema så är parterna färgmärkta. Både på den finska kabeln och det jag köpt i Sverige.
Det känns ju också helt naturligt om man har faserna L1/2/3 att använda ledarna märkta med 1/2/3 till dem och då blir det 4 kvar till nollan.
Som tidigare sagt dock, senast jag handlade på Biltema så är parterna färgmärkta. Både på den finska kabeln och det jag köpt i Sverige.
OK, då har jag börjat labba lite i Eldim:
Jag antar "långt ute i obygden förimpedans =900mOhm)
Från huvudsäkring till första elcentral är det 45 m och ner till den andra centralen där jag tänka koppla på det hela är det ytterligare 40 m:
Även om jag drar till med 65 m 2,5 mm2 så kan ledningen säkras med 13A och det är typ 100% marginal till utlösningsvillkoret om jag sätter en snabb 13A säkring.
För spänningsfallet är det dock ej godkänt, 8% mot rekommenderade 4%.:
För att komma ned till 4% spänningsfall måste strömmen ner till 6-7A.
Jag ser det som rätt osannolikt att jag kommer att belasta detta med mkt mer än 6A. Värst är ju en vattenvärmare i SPAt men en 3-fas sådan kan ändå ge 400x6x1,73 = 4,16 kW.
Accepterar man större spänningsfall (10%) kan jag dra på 16A tom. (Skulle vara att ladda tunnan med solel kanske framöver):
Om förimpedansen ist skulle vara hälften i verkligheten, dvs 450mOhm som "glesbygd" , så kan min nya ledning vara 158 m och ändå uppfylla utlösningsvillkoret. vid 13A.
Det verkar som detta kommer att fungera men jag ska givetvis testa med vattenkokartestet innan jag driftsätter.
Jag antar "långt ute i obygden förimpedans =900mOhm)
Från huvudsäkring till första elcentral är det 45 m och ner till den andra centralen där jag tänka koppla på det hela är det ytterligare 40 m:
Även om jag drar till med 65 m 2,5 mm2 så kan ledningen säkras med 13A och det är typ 100% marginal till utlösningsvillkoret om jag sätter en snabb 13A säkring.
För spänningsfallet är det dock ej godkänt, 8% mot rekommenderade 4%.:
För att komma ned till 4% spänningsfall måste strömmen ner till 6-7A.
Jag ser det som rätt osannolikt att jag kommer att belasta detta med mkt mer än 6A. Värst är ju en vattenvärmare i SPAt men en 3-fas sådan kan ändå ge 400x6x1,73 = 4,16 kW.
Accepterar man större spänningsfall (10%) kan jag dra på 16A tom. (Skulle vara att ladda tunnan med solel kanske framöver):
Om förimpedansen ist skulle vara hälften i verkligheten, dvs 450mOhm som "glesbygd" , så kan min nya ledning vara 158 m och ändå uppfylla utlösningsvillkoret. vid 13A.
Det verkar som detta kommer att fungera men jag ska givetvis testa med vattenkokartestet innan jag driftsätter.
Redigerat:
Vattenkokarmetoden ger dig alltså din förimpedans, så slipper du gissa. Den används inte att testa en säkring.
Och den är, tycker jag, fortsatt knasig.
Rätt gång är att räkna (och göra vattenkokartestet) innan man köper och monterar något. Inte efter att allt är klart för att veta om säkringen man valde blev bra.
Ta det för vad det är dock. Detaljkritik. Viktigast är att det blir säkert.
Rätt gång är att räkna (och göra vattenkokartestet) innan man köper och monterar något. Inte efter att allt är klart för att veta om säkringen man valde blev bra.
Ta det för vad det är dock. Detaljkritik. Viktigast är att det blir säkert.
Jo, såklart bör man räkna först. Det har jag gjort nu. Bara det att jag antagit ett värde på förimpendansen. Det gav även i extremfallet 900 mOhm, en god marginal för min installation.
Som kontroll ska jag mäta senare för att se exakt var det ligger.
Tiden tar vissa beslut här nu, men jag är inte orolig för att det kommer att bli för klent med tanke på den stora marginalen som framkommer i programmet.