Renovera

Farliga byggmaterial - så hanterar du dem

Farliga byggmaterial - så hanterar du dem

Foto: Medlemmarna jonas1035 och Rickard_nr1

Att renovera gamla hus är ingen ofarlig syssla. Många av de byggmaterial du hanterar kan innehålla ämnen och partiklar som är skadliga för hälsan. Här berättar vi mer om vilka material du bör se upp med och hur du kan hantera dem på ett säkert sätt.

Bor du i ett äldre hus och är sugen på att börja renovera? Då finns det en hel del att tänka på innan du börjar riva, slipa och såga i materialen.

– Mitt första råd till alla renoveringssugna familjer är att införskaffa ordentlig skyddsutrustning. Framför allt bör man investera i en riktig gasmask, gärna med utbytbara filter som ger tillräckligt skydd mot såväl gaser som mikropartiklar, säger Chico Hovedskov Crafoord, byggnadsingenjör och rådgivare på Slöjd & Byggnadsvård.

Skyddskläder
Medlemmen Optimum iförd skyddskläder.

En generell fördel med äldre hus är att de byggdes med naturliga och i regel sunda material. Det var först efter andra världskriget som det industriella husbyggandet tog fart. I ivern att bygga effektivare och billigare övergav man de traditionella hantverksmetoderna och började experimentera med nya byggtekniker. Samtidigt introducerades en uppsjö av syntetiska och kemiskt behandlade material som var enkla att massproducera och installera.

Flera byggmaterial
Flera byggmaterial ska samverka. Foto: Medlemmen MCG

– Fram till 1950-talet förekom enbart ett femtiotal olika material inom husbyggandet, idag handlar det om tiotusentals. Även om regleringar och kontroller av produkterna skärpts har vi idag ingen aning om vad som sker när de olika materialen samverkar i bostadsmiljön, säger Chico Hovedskov Crafoord.

– Ett annat faktum är att materialen åldras och, i vissa utsatta områden, lätt angrips av fukt, mögel och bakterier som bidrar till att bryta ner och frigöra giftiga ämnen.

Förekomsten av kemikalier i våra hem har uppmärksammats mycket på senare tid. Men hälsovådliga ämnen i bostäder är inget nytt fenomen. Inom 1800-talets byggnadsmåleri användes till exempel ofta blyföreningar för att stärka lystern och hållbarheten i oljefärger. Den mest kända färgtypen, ”blyvitt”, förbjöds förvisso under 1860-talet, men ingen kunde garantera att färgerna under följande decennier var fria från bly. Tillsatser av bly förekom dessutom i vissa utomhusfärger, som Falu Rödfärg, ända fram till 1970-talet. Dock i mindre mängd än i blyvitt.

– Så länge färgen sitter på plats utgör den ingen egentlig fara. Men ge dig aldrig på att skrapa eller slipa ytorna utan skydd. Tänk också på att alla färgrester måste samlas upp och hanteras som farligt avfall.

Många av de farliga produkterna är numera förbjudna. Men rester i huset kan vara svåra att bli kvitt. Ett exempel är asbest, ett naturligt långfibrigt mineral som började användas redan på 1800-talet men som framför allt förknippas med byggboomen under 1940- och 50-talen. Åtskilliga hus som byggdes och renoverades vid den här tiden kläddes med plattor av asbestcement, under varunamnet eternit.

Eternittak
Ett tak klätt med eternitplattor. Foto: Medlemmen rhodin

– Inom byggnadsvårdskretsar är man idag tämligen överens om att eternit både har ett tekniskt och kulturhistoriskt värde. Så länge eternitplattorna är hela och funktionella bör de sitta kvar på huset. Åldrade plattor som blivit smutsiga kan man tvätta försiktigt och det går också utmärkt att måla om dem med färg som binder asbesten. Välj i så fall helst en silikatfärg utan filler, säger Chico Hovedskov Crafoord.

Asbest inne i bostaden utgör en avsevärt större hälsofara än eternitplattorna utomhus. Asbesten kan förekomma på vitt skilda ställen, i olika former och applikationer, till exempel i kakelfogar, kakelfix, våtrumstapeter och limmade golvmattor, i fönsterbänkar, elledningar, ventilationskanaler och isolermaterial runt värmeledningar. 

Asbest runt rör
Rörböjar isolerades ofta förr med asbestväv. Foto: Medlemmen bradgard.

– De flesta husägare som rivit upp en golvmatta från 60-talet är omedvetna om att det bruna limmet undertill innehåller en stor mängd asbest. Ännu mer förrädiskt är asbestväven som ofta förekommer på centralvärmerör och särskilt kring rörböjar. Väven, som liknar en gipsad gasbinda, bör du absolut inte hantera eftersom materialet kan sprida asbestdamm över stora ytor.

Är du osäker på om materialen innehåller farliga ämnen kan det vara lämpligt att kontakta företag som utför analyser av byggmaterial och färgprover. Sist men inte minst är det bra att vara påläst innan du sätter igång med ditt renoveringsprojekt.

– En viktig princip är alltid vara försiktig när du ska göra ingrepp i äldre hus. Om materialen inte är skadade är det i vissa fall klokare att täcka över dem eller helt försegla dem, säger Chico Hovedskov Crafoord.

Här är materialen du bör se upp med

Asbest (inomhus): Förekommer ofta i applikationer relaterat till brandskydd och tätning, exempelvis i rör- och installationsisolering, klaffventiler, murbruk, kakelfix, fog, fönsterkitt, fönsterbänkar, underskikt i plastmattor, rökgasanslutningar och kakelugnar.
Risker: Vid rivning, sågning, slipning eller håltagning i byggelement kan asbestfibrerna finfördelas och sväva i luften under lång tid. Asbestdamm kan påverka andningsorganen och i höga koncentrationer leda till asbestos (dammlunga) och lungcancer.
Hantering: Säkerställ att materialet inte avger damm, exempelvis genom att fukta ytorna. Använd skyddskläder för engångsanvändning och andningsmask med ett P3-filter. Vid mer omfattande sanering av asbesthaltiga material bör du anlita en ackrediterad saneringsfirma. Avfallet ska packas i tättslutande förpackningar och lämnas in som farligt avfall, märkt med ASBEST, på kommunens avfallsanläggning. Ett annat alternativ för hantering är att täcka över och försegla byggelement som innehåller asbest.

Eternit
Eternit på fasaden. Foto: Medlemmen En apelsin

Asbest (utomhus): Förekommer främst i eternitplattor på tak, fasader och balkonger.
Risker: (se ovan)
Hantering: Hela plattor kan försiktigt behandlas och målas om. Söndriga plattor kan ersättas med liknande plattor av träfibercement. Använd skyddsutrustning (se asbest inomhus).

Bly, arsenik, kadmium (inomhus): Förekommer i färgpigment från 1800-talet och tidigt 1900-tal. Bly är oftast relaterat till vitmålade snickerier och konstmåleri (blyvitt), men förekommer även i utomhusfärg. Kadmiumpigment har använts inom konstmåleriet, främst i röda och orange färger, och förekommer alltjämt i vissa konstnärsfärger. Arsenik var vanligt i tapetfärger, främst i gröna, blå och orange kulörer.
Risker: Pigmenten är giftiga, cancerframkallande och miljöfarliga.
Hantering: Övermålning med sunda färgtyper rekommenderas i första hand. Undvik slipning och värmebehandling av målade ytor. Använd skyddskläder, engångshandskar och andningsmask. Eventuella färgrester bör samlas upp och lämnas in på kommunens avfallsanläggning i förpackningar med innehållsmärkning. 

Gammalt lim
Gammalt lim under plastmatta. Foto: Medlemmen Charlie Bengtsson

Byggkemikalier: Förekommer i syntetiska byggmaterial som introducerades under efterkrigstiden. Exempel på hälsoskadliga byggkemikalier är formaldehyd i spånplattor, mjukgörare i plastmattor, konserveringsmedel och biocider från färger och fogmassor. Listor över farliga kemikalier i byggmaterial finns hos Kemikalieinspektionen.
Risker: Kemikalierna delas in i olika kategorier med avseende på hälsorisk, t ex CMR (cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen och PvB (långlivade och bioackumulativa ämnen). Hälsoriskerna hänger samman med exponering och klimatförhållanden i inomhusmiljön, det vill säga var materialen är belägna och i vilken grad de avger föroreningar (emissioner).
Hantering: Då farliga byggkemikalier kan förekomma i många typer av byggprodukter och applikationer är det lämpligt att låta analysera misstänkta material före eventuella åtgärder. Kontakta ett analysföretag för instruktioner om provtagning.

Radonmätare
Radonmätare. Foto: Medlemmen Mexi71

Radon (blåbetong mm): Radon är en radioaktiv, luktfri gas som finns naturligt i mark och berggrund som innehåller alunskiffer. Under en period, 1929-1975, användes alunskiffer vid tillverkning av byggmaterialet blåbetong (blå lättbetong). Blåbetongen har en blå-grå nyans med struktur som påminner om tvättsvamp och förekommer främst som stom- och fyllnadsmaterial i väggar och bjälklag. Förutom radongas kan materialet även avge radioaktiv gammastrålning.
Risker: Höga radonhalter kan ge ökad risk för lungcancer, i synnerhet i kombination med rökning.  Radonhalten i inomhusluft mäts i becquerel per kubikmeter (Bq/m3). Enligt Boverkets riktvärde för god inomhusmiljö bör radonhalten inte överstiga 200 Bq/m3.
Hantering: Radon kan endast upptäckas via mätning med så kallade spårfilmsdosor, som kan beställas via ett ackrediterat analysföretag. Mätning görs normalt under vinterhalvåret, under en period av minst 2 månader. Vid misstanke om blåbetong bör mätningen kompletteras med gammamätning. Visar det sig att radonhalterna är förhöjda är det viktigt att utreda orsaken för att sätta in rätt åtgärder. Den vanligaste åtgärden mot radon är att förbättra bostadens från- och tilluftsventilation. Är problemet relaterat till blåbetong rekommenderar man i vissa fall att väggarna tätas, t ex med speciell radontapet eller puts. I extrema fall kan det vara nödvändigt att sanera blåbetong, med det innebär oftast kostsamma ingrepp i huset. Som fastighetsägare kan du ansöka om statligt bidrag för att radonåtgärder. Bidraget uppgår till max 50 procent av kostnaderna, upp till max 25 000 kronor. 

Läs mer om material och säkerhet:

Arbetsmiljöverket (av.se): Information om skyddsföreskrifter och hantering av farligt material. I första hand för yrkesarbetare, men ger även råd till privatpersoner.

Farligt avfall (mobilapp): En praktisk guide om farligt avfall och hur det ska hanteras.

Folksams byggmiljöguide (byggmiljoguiden.se): Ger tips om miljövänliga materialval, i samband med renovering och tillbyggnad.

Radonguiden (Boverket.se): Information om radon, mätning och åtgärder.

Riksantikvarieämbetets materialguide (http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/3310): Beskriver egenskaper hos olika historiska material och hur de bör hanteras, med särskild inriktning på byggnadsvård.