Nu blir det en mer byggvänlig bostadspolitik

Ulf Kristerssons regering har bred majoritet i den nya riksdagen för att förenkla byggreglerna, underlätta snabbare tillstånd och öka byggandet av strandnära bostäder. Oense är de fyra partierna bara om ränteavdraget och marknadshyror.

Jonas Lindmark till vänster. Husbygge hos medlemmen Isak90.

Jonas Lindmark till vänster. Husbygge hos medlemmen Isak90. Foto: Willie Öhgren och Isak90.

Jämfört med det röd-gröna regeringsunderlaget de senaste fyra åren har Ulf Kristerssons kommande regering betydligt enklare att få majoritet i riksdagen för sin bostadspolitik. I det socialdemokratiska regeringsunderlaget fanns stora skillnader i prioriteringarna, med V och MP på ena sidan och L och C på andra sidan. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill prioritera hållbarhet, billiga hyresrätter och miljöhänsyn. Liberalerna och centern vill istället ta bort byggregler, införa fri hyressättning i nyproduktion och avskaffa det generella strandskyddet.

I stort sett överens om bostadspolitiken

En analys av de åtta riksdagspartiernas vallöften visar att de fyra partier som stödjer Ulf Kristersson som statsminister, med en majoritet på 176 mandat i riksdagen, i stora drag är överens om bostadspolitiken. Framför allt är alla fyra överens om att förenkla reglerna och effektivisera processerna så att tillstånd ges snabbare.

Dessutom är centerpartiet nästan helt överens i sakfrågorna med de fyra partierna på Kristerssons sida. C har även presenterat flera egna konkreta förslag om reformer för att öka bostadsbyggandet. Inklusive centerpartiets 24 mandat finns därför en bred majoritet i riksdagen, 200 mot 149 ledamöter, för en mer byggvänlig bostadspolitik.

Här är man inte riktigt överens

Det är dock två knepiga delar av bostadspolitiken där Ulf Kristerssons regeringsunderlag ser ut att få svårt att komma överens. Den första är ränteavdraget. Moderaterna och liberalerna vill behålla nuvarande 30 procent skatteavdrag, medan SD och KD antingen direkt eller på sikt vill ha en avtrappning. Den andra delen är förslaget att införa marknadshyror i nyproduktion. Sverigedemokraterna är helt emot marknadshyror medan övriga fyra partier vill införa ett undantag för nyproducerade bostäder för att stimulera byggande av fler hyresrätter.

De enskilda partierna har även i valrörelsen presenterat egna mer konkreta förslag för att öka bostadsbyggandet och göra det lättare att hitta en bostad. Moderaterna vill utveckla och standardisera systemet med sociala kontrakt, samt höja bolånetaket till 90 procent och pausa amorteringskravet. Sverigedemokraterna vill hjälpa förstagångsköpare med förmånliga bolån. Kristdemokraterna vill att reavinstskatten på bostäder betalas först när man inte längre äger någon bostad, samt införa "Startlån" till yngre som köper sin första bostad. Liberalerna vill se nybyggartomter, där kommunen tillhandahåller färdigplanerad mark till ett konkurrenskraftigt pris.

Under ytan finns här dock en konflikt mellan riksdagspolitikerna och enskilda kommuner. För att drastiskt öka byggandet behöver kommunerna tillåta och sälja betydligt fler tomter, men i kommunerna finns ofta ett starkt motstånd mot att inkräkta på grönområden och förtäta befintliga bostadsområden. Kommunerna förlorar ofta ekonomiskt på nybyggen, eftersom infrastrukturen i nya bostadsområden ger stora initiala kostnader och den kommunala skatteutjämningen reducerar skatteintäkterna från nya kommuninvånare.

Konflikterna om strandskyddet finns snarare mellan kommunernas lokala behov och tillståndsgivande tjänstemän på regional nivå. Här vill både M, KD och C ge kommunerna rätt att själva peka ut särskilt skyddsvärda områden, och samtidigt ta bort strandskyddet i andra delar av kommunen. En bred majoritet i riksdagen är för att göra det enklare att få bygga strandnära på landsbygden. Debatten i riksdagen gäller främst extremfallen: populära skärgårdsöar och kusterna i södra Sverige.