Drömhuset revs – då köpte de timmerstommen och byggde upp det igen

Jerker och Anna Hans-Ers hade ett drömhus de brukade passera när de var ute och körde. Det där huset som kändes som en ouppnåelig dröm, men som på något vis ramade in allt de själva längtade efter.

De träffades när de fortfarande var tonåringar, och drömmen om att få bo i ett gammalt hus - ett hus med historia, hantverk och själ - följde dem genom åren.

Huset de brukade passera hade alla element de sökte. Men så en dag tog drömmen slut.

– Vi hade åkt förbi gården många gånger och skämtsamt sagt att “den där ska vi en dag köpa och bilda familj i”. Men en dag när vi åkte förbi så var den borta, den hade rivits. Vi blev ganska knäckta, säger Anna.

Vad de inte visste då var att huset en dag ändå skulle bli deras, trots att det inte längre stod kvar. För samtidigt som de planerade ett modernt laduhus på den tomt de köpt 2021, visade det sig att den gamla stugan levde vidare; nedplockad, uppmärkt och bevarad av två byggnadsvårdare i Hälsingland - i väntan på någon som förstod värdet av den.

Huset får nytt liv

– Vi ville ju egentligen bo i ett äldre hus. Vår vän Ella berättade att hon kände någon som hade en nedplockad timmerstomme. Det visade sig vara drömhuset. Så vi var bara direkt så att det vill vi ha, säger Jerker.

Att kasta sig in i att köpa en timmerstomme och bygga upp den på en ny plats är inget man gör i en handvändning. Men eftersom Jerker har arbetat som snickare i flera år vågade de ta steget. De fick kontakt med företaget som plockat ned stommen, och de var villiga att hjälpa till vid resningen.

Från skogsmark till stabil grund

Det krävdes dock planering, bygglov och markarbete innan något över huvud taget kunde påbörjas. Tomten bestod från början av skogsmark, och det tog två år, från sommaren 2022 fram till 2024, att fälla träd, förbereda grunden och få allt på plats inför upptimringen.

Stommen var som sagt redan uppmärkt, varje knut och stock hade sin siffra. Dessutom fanns det en hel del annat material som följde med: tegeltak, dörrar, innertak och golv. Det gjorde att mycket av det gamla huset skulle kunna återanvändas när stommen var på plats.

Sedan följde det praktiska arbetet: att dreva stockarna med lindrev, timra de nedersta varven för hand och få grunden helt stabil innan kranbilen kunde lyfta resten på plats.

– Det är viktigt att få husgrunden bra. Stensockeln var kvar så den ordnade vi med ganska länge för att få ihop, och att samtidigt få ihop modern avvattning från tak, vattenledningar, avlopp osv. Det man vill ha som modern människa idag, men med en stomme från 1800-talet, säger Jerker och fortsätter:

– Vi körde en mullbänk med liggande granitsockel. En mullbänk är en lite vågad grund. Förr fyllde man med sten, mossa, kläder, kol, jord och annat. Vi valde en modern mullbänk med skumglas som vi ställde stensockeln på, och den går upp i golvbjälklaget.

Det tog sedan ungefär två veckor att timra upp huset till en bit över fönsternivå. De arbetade själva kvällstid, medan två timmermän gjorde lagningar, förberedde och gjorde justeringar dagtid. När de nådde höjden för överkant fönster kände de att de kunde montera resterande del av gården med hjälp av en kranbil. Övervåningen tog därför inte mer än en dag.

Att stockarna var drevade i förväg gjorde att resningen med kranbil blev effektiv.

– En kranbil kostar rätt mycket pengar så vi såg ingen anledning att ta in den i början, då vi stod mycket med lagningar och att dreva. Det var först när det arbetet var klart och vi hade en bra grund som vi tog in den, säger Jerker.

Utmaningar och lärdomar

Idag, ett år senare, är husets utsida klar. Pannorna är mestadels original från gården, likaså dörrar och fönster. Undervåningen är isolerad och färdig i sin grundkonstruktion. Det som är kvar är murstock och en del arbete med el, vatten och avlopp. På övervåningen har de nyligen vindtätat med en traditionell lerblandning. Samma metod som historiskt använts i äldre timmerhus, men som de själva fått lära sig från grunden.

– När vi gjorde första omgången lera på undervåningen för ett år sedan blev det bra, men väldigt kladdigt och bökigt. Nu på övervåningen har vi fått till snitsen, säger Jerker.

Men att lära sig gamla tekniker har inte varit det som paret sett som tuffast. Istället handlar det om balansen mellan bevarandet och en modern livsstil, samt förstås att bibehålla en bra stämning i relationen.

– Största utmaningen byggnadsmässigt har varit att låta huset tala för sig självt. Visst vore det skönt med en stor hall för att få plats med alla kläder, men då måste vi ju ändra på huset. De besluten, där man som modern människa vill ha något men man också då skulle ta bort charmen med att bo i ett gammalt hus, de har fått ta tid, säger Anna.

Tillbyggnad som löser vardagen

En lösning för att få plats med de önskade funktionerna var en tillbyggnad. Själva stommen är runt 150 kvadratmeter, men de bestämde sig tidigt för att bygga till huset med ytterligare 50 kvadratmeter. Tillbyggnaden ligger där det historiskt funnits en stallbyggnad, en lösning som både gav mer yta och följde gårdens ursprungliga struktur. Köket är exempelvis relativt litet, men tack vare tillbyggnaden får de en separat matsal i direkt anslutning.

– I det stora hela är planlösningen original. Det saknades badrum i ena stommen, så det är två småkammare som får bli badrum och tvättstuga. Köket är där köket var, sedan kommer ett vardagsrum där det var vardagsrum. Vi kommer ha en kopia av eldstaden som står där den gamla stod, säger Anna.

Detaljerna som ger huset själ

Men det har förstås inte bara varit tuffa beslut, mycket har också varit roligt. Ett av de moment som de är mest nöjda med är fönstren. De har använt munblåst glas från äldre fönster som de skurit till själva. Varje fönster består av 24 små rutor, och de menar att mycket av känslan i ett gammalt hus sitter just där - i glasen, karmarna och detaljerna som följer med äldre material.

Att arbeta med gamla tekniker har också gjort att de blivit mer medvetna om skillnaden mellan att renovera och att bygga nytt. Genom att utgå från en befintlig stomme slipper de rivningsarbetet som ändå är en tidskrävande del i ett renoveringsprojekt. Samtidigt följer de husets proportioner, vilket gör alla beslut enklare.

– När man bygger nytt måste man ta beslut om allt från planlösning till proportioner. Här får huset bestämma. Det är ganska befriande, säger Jerker.

De ser också ett värde i att äldre gårdar faktiskt bevaras, även om det sker på en ny plats.

– Det finns så många gamla fina gårdar som bara står och förfaller. Om man vet att ett hus ska rivas är det en räddning att kunna plocka ned det och sätta upp det någon annanstans, säger Anna.

Samtidigt är de tydliga med att det hade varit enklare att köpa en befintlig gård och renovera den, om priserna i området hade gjort det möjligt.

Ett gammalt hus på en ny plats

Och huset de inte trodde att de någonsin skulle få bo i har redan börjat knyta band på sin nya plats. Personer som vuxit upp i huset har hört av sig, kommit förbi och berättat sina minnen. För Jerker och Anna har det blivit en påminnelse om varför de tog sig an projektet från första början: att få ett gammalt hus, men på en ny plats, och samtidigt ge det förlängt liv.

I dag fortsätter arbetet steg för steg. Murstocken ska upp och installationerna färdigställs. Men trots att projektet varit både tidskrävande och krävande beskriver de det som en ovanligt tacksam process, som de absolut inte skulle ha gjort annorlunda om de fick chansen.