Knut har rustat upp en ruin på Kreta

Chondros är en liten by på södra Kreta med några hundra invånare och fyra kyrkor. Här klättrar de vitkalkade husen utefter bergssidan och i dalgången nedanför står olivträden på rad. I byn finns också en restaurang dit byborna går när det hårda arbetet på olivfälten är slut för dagen.

I Chondros har danska Knut Rasmussen skaffat sig en tillvaro. För Knut har Kreta varit som ett andra hem sedan han första gången besökte ön för 40 år sedan. Genom åren har han regelbundet återvänt och 2005 började han fundera på att skaffa sig ett eget hem på Kreta.

– Vid den tiden brukade jag hyra ett rum av man som hette Giorgos, berättar Knut. Det visade sig att han hade två döttrar som skulle gifta sig. Bröllop kostar och Giorgos ville gärna sälja sitt gamla föräldrahem till mig.

Huset var bara ett fallfärdigt kyffe, men det låg på en vacker plats med en olivlund bakom och utsikt över byn. Knut spenderade många timmar på platsen. Han undersökte marken, tog mått och noterade hur solen föll vid olika tider. Till slut hade han bestämt sig och Giorgos och Knut besökte tillsammans kommunkontoret i Ano Viannos någon mil bort. Där skrev de på papperen och för lite drygt 30 000 euro blev Knut ruinägare.

– Att skaffa sig egendom i Grekland är inte så krångligt, fast du behöver betala lite skatt varje år, berättar Knut. Något bygglov behövde jag inte, eftersom jag skulle rusta upp ett hus som redan fanns på platsen.

När köpet väl var klart hände dock inte så mycket. Knut hade fullt upp med att driva restaurang hemma i Danmark och ruinen i Chondros blev stående.

Tjocka väggar

Inte förrän tio år senare när restaurangen var avvecklad och Knut blivit pensionär tog han tag i den gamla drömmen om ett eget hem på Kreta.

– Det var ett enormt arbete. Huset var byggt av natursten och lera, berätta Knut. Taket läckte och i flera väggar var det bara gegga mellan stenarna. Jag fick ta dit en grävskopa och riva halva huset och sedan bygga upp det igen, sten för sten.

Knut är till yrket murare, men med natursten hade han inte murat tidigare. Det var dock inte så knepigt som man kan tro.

– Där inte stenarna passar, passar murbruket, säger Knut leende.

Innanför väggen med natursten lade Knut tio centimeter betong, därinnanför åtta centimeter frigolitkulor som isolering och innerst tegelsten.

Knut rev också bort stora delar av taket och byggde upp det på nytt med betong och armering i två lager. Han göt ett nytt golv i betong och lade klinkers på det. I badrummet och kring matplatsen i köket lade han ner golvvärme.

Det som idag är sovrum användes troligen som stall av något slag. Knut behöll väggarna men lade isolering både invändigt och utvändigt, med Rockwool som hålls på plats av metallnät, kakellim och ytterst ett lager puts. Allt byggmaterial är köpt på plats på Kreta och det gick på ungefär 10 000 euro, men då är inte fönster, dörrar, vitvaror och annan inredning inräknad, den transporterade Knut ner från Danmark i en container. Fönstren är återbruk från en brandhärjad skola.

Inte färdig än

Under någon månad hade Knut hjälp av en man från Albanien, men större delen av arbetet gjorde han själv och sakta men säkert förvandlade han den gamla ruinen till ett personligt litet semesterhus på omkring 60 kvadrat. Planlösningen är öppen, men eftersom huset ligger i en slänt är rummen avgränsade med några trappsteg. Högst upp ligger badrummet.

– Höjdskillnaden hade varit ännu större om jag inte mödosamt hackat bort en del av en stor sten i marken, berättar Knut. Till slut gav jag upp och placerade badrummet något extra trappsteg upp.

Här och var i huset finns roliga detaljer, så som bokhyllor infällda i väggen och valv mellan rummen. Eftersom Knut också har ett liv i Danmark har arbetet fått ta tid och det var bara några veckor sedan Knut fick upp ett ordentligt innertak.

Några arbetsmoment återstår fortfarande, exempelvis har inte alla ytterväggar fått ordentliga fogar mellan stenarna. Dessutom finns det ytterligare en ruin på tomten som kan byggas upp till en gäststuga i två rum. Om Knut vill och orkar.

Ett par saker hade Knut gjort annorlunda idag. Framför allt skulle han ha lagt ner dränering bakom huset.

– Jag trodde att det var torrt på Kreta, men jag hade fel, säger Knut. Vintertid kan här regna massor och det regn som faller över berget här bakom rinner förstås ner i marken och in under huset.

Under bygget grävde Knut sig ner tre meter i marken bakom huset för att bygga upp den bakre väggen.

– Jag borde ha grävt halvannan meter till och lagt ner dräneringsrör. Nu får jag väl bila upp trappan jag gjutit och göra om arbetet.

Värmer vatten med solen

Liksom de flesta andra kretensare har Knut en solfångare på taket som värmer upp allt det varmvatten han behöver. För sin elförbrukning får Knut en räkning (kostnaden är ungefär lika hög som i Danmark) och när han ska betala för sitt vatten går han till ett litet kontor i Viannos. Värmen inomhus fixar två luftvärmepumpar och skulle strömmen gå, (vilket händer,) har Knut en vedeldad gjutjärnsspis där han även kan koka vatten och laga mat.

Får Knut gäster bjuder han dock helst på pizza tillagad i pizzaugnen på altanen.

– Bygger du en pizzaugn behöver du ha tålamod, säger Knut. Det tar många månader innan murbruket torkat ordentligt. Använder du ugnen för tidigt spricker den.

Knut var måhända lite snabb i vändningarna eftersom skorstenen till ugnen har några sprickor. Det är inget som påverkar funktionen, men Knut ska ändå ge den ny puts vid tillfälle.

– Det handlar om yrkesstolthet, säger han. En murare kan ju inte ha sprickor i sin skorsten.

Från sitt köksfönster har Knut en fantastisk utsikt mot sydöst. Nedanför honom sträcker byn ut sig och i fjärran reser sig bergen mot himlen.

– Nu hoppas jag bara att ingen köper ruinen mitt emot och bygger upp den i två våningar, säger Knut.