Träden som är mest värdefulla i din trädgård - 8 favoriter
Mina 8 favoriter bland trädgårdens träd. Plantskolorna säljer nästan bara andra mindre växter, men träd ger en extra dimension. Se upp dock med skogsträd, som ofta blir alldeles för stora.
Äpple, glanskörsbär, björk, ek och hästkastanj. Foto: Jonas Lindmark
När vi köpte vårt hus 1997 fanns många stora skogsträd i vår och grannarnas trädgårdar. Både tall, gran, björk, ek, asp och lönn inom 15 meter från vårt hus. Särskilt dominerande var en fullvuxen gran utanför köksfönstret. Tomterna är stora, minst tusen kvadratmeter, och branta bergsknallar gör att urskogen står kvar.
"Du ska inte ha skogsträd på en villatomt" sa Olle, en pensionerad jägmästare i släkten. Då tyckte jag han överdrev, även om vi betalade trädfällare för att ta ned de träd som hade grenar hängande in över taket.
"Du ska inte ha skogsträd på en villatomt" sa Olle, en pensionerad jägmästare i släkten.
Men idag håller jag med. Träd som kan bli 20 meter och högre tar för stor plats som fullvuxna, de både skymmer solen och suger näring ur marken som vi vill att andra odlingar ska få. Dessutom är det dyrt att få bort döende bjässar som behöver plockas ned i bitar.
Och numera är nästan alla våra stora träd nedsågade, både hos oss och grannarna. Istället har vi planterat små (maxhöjd 3-4 meter) och medelstora träd (6-8 meter), samt mängder med buskar i olika storlekar. Fördelarna med att slippa de största träden är flera. Tydligast är att tomten har blivit ljusare även molniga dagar. Övriga växter trivs bättre. Och stormar kan inte fälla träd över vårt hus.
Synen på träd har ändrats de senaste 150 åren berättar boken "Villaträdgårdens historia" av Åsa Wilke. När överklassen byggde villor på 1800-talet var det vanligt att spara stora träd, särskilt om tomten sluttade åt solsidan och skogen var granne i norr. Gärna en ekbacke. Men då var tomterna stora och ägarna hade råd att anlita arborister.
I början på 1900-talet när kommunerna planerade egnahemsområden åt arbetarklassen var det ofta på åkermark, där det normala blev att plantera prydnadsträd längst tomtgränsen mot gatan. Om det fanns gott om plats valde man stora skogsträd som björk, lönn, alm och lind. Annars var stamsyrener den stora favoriten, och förstås fruktträd. Senare, i de områden som anlades efter andra världskriget, var tomterna ofta små och man undvek stora träd.
Under miljonprogrammet på 1960- och 70-talet plansprängdes ofta stora områden innan masstillverkade villor och kedjehus började byggas, vilket betydde att inga gamla träd sparades. På en botten av sprängsten påfördes tillverkade jordar, ofta i alltför tunna lager. Nu blev det istället buskarna och buskagens storhetstid. Massplantering blev populärt, med 20-40 exemplar av samma sorts buske i långa rader eller i breda bestånd som efter några år kräver minimal skötsel. Även idag är thuja occidentalis "Brabant" en verklig storsäljare.
Idag är träd en liten del av plantskolornas försäljning. Ett vanligt argument mot att plantera träd är att det tar många år innan de blir stora och värdefulla. Men det tycker jag är feltänkt. Glädjen som träd ger kan vara stor även när de är små, just för att de små träden går att beskära till sin framtida form och de så tydligt blir större varje sommar.
Trädgårdsexperter rekommenderar normalt fruktträd och prydnadsträd som blir 3-6 meter höga. Skötseln underlättas genom att gräva en bred grop och sätta en odlingskrage i metall runt gropen. Täck jorden efter planteringen med flistugg eller täckbark, då går det framöver lättare både att gödsla och att hålla ogräs borta.
Mina 8 favoritträd i trädgården
Här är 8 favoriter bland träden i min trädgård:
1. Bigarå "Prunus Avium Büttners Rote Späte" - både vackra och mycket goda bigaråer, ger riklig skörd som vi till stor del ger bort till grannar och vänner. Ett misstag var att vi köpte ett träd med starkväxande stam och för att komma åt att skörda de översta grenarna brukar jag klättra upp och såga av de översta. Idag finns små pysslingträd (roten heter Gisela) som bara blir en tredjedel av ett vanligt körsbärsträd och även går att odla i kruka.
2. Ingrid Marie - Ger vackra vinteräpplen som går att spara länge om de förvaras svalt. Dessutom tåliga, vårt träd brukar ge stor skörd men bara ett fåtal fula eller mögliga äpplen. På julafton är det härligt att kunna hämta en jättestor skål röda äpplen ur matkällaren.
3. Glanskörsbär "Prunus serrula" - Stammen och grenarna har lysande brunröd bark, bladen är tunna och släpper igenom ljus. Barken är extra vacker när solen lyser, men även en grå höstdag ger stammen en magisk känsla av liv och styrka.
4. Persika "Prunus persica Frost" - vårt senaste träd, planterat för bara fem år sedan. Redan efter ett par år började det ge många söta små persikor, som dock blir övermogna ganska fort. Förra året fick vi problem att myror klättrade upp och spred mögel, men det har vi löst med en limring runt stammen.
5. Katja - Lite mindre, mer päronformade äpplen som mognar tidigt och går att börja skörda i mitten på augusti. Vi valde en svagväxande solfjäderformad grundstam och trädet har blivit en vacker avgränsning och vindskydd vid uteplatsen utanför vårt kök.
6. Japansk blodlönn "Acer palmatum Burgundy Lace" - blir bara ett par meter hög och har både en vacker stam och väldigt läckra brunröda mångflikiga blad. Ger fin kontrast mot allt det gröna i resten av trädgården.
7. Fläder "Sambucus nigra" - har tyvärr fula och skräpiga grenar, men blommorna är vackra och flädersaft väldigt gott.
8. Rödblommig hästkastanj "Aesculus carnea" - Vårt vårdträd, med stora vackra blommor. När barnen var små tyckte de att kastanjerna var vackra och roliga att samla på, de lekte att de var köttbullar eller använde dem som prydnadsstenar i sandlådan.
Stora träd kräver en stor tomt, men ger då inramning, vindskydd och vandrande skuggor. Små träd är mer lättskötta och svagväxande fruktträd ger lagom stor skörd för normalt husbehov. På sikt duger även ett lågt träd som fäste till hängmattan. Ett blommande vårdträd i tomtgränsen mot gatan är en fin tradition som kan höja värdet på ditt hus.
Kommentarer
6