Det var inget svar på frågan.globaljuggler skrev:
På vilket sätt hänger störst behov ihop med att vara villig att betala mest?
Behov och ekonomiska förutsättningar hänger ihop väldigt lite enligt mig.
Jo, det var ett svar på frågan. I det ekonomiska system som vi har fördelas begränsade nyttigheter genom pris.BirgitS skrev:
En person som saknar bil värdesätter en p-plats till ett ganska lågt pris. Det kan vara bra att ha om släkt och vänner kommer på besök och man är kanske villig att betala 200 kr i månaden för en p-plats.
En annan person, låt oss säga din ensamstående förälder med ett antal ungar (kommer inte ihåg hur många de var i ditt exempel) och som har bil, värdesätter förmodligen p-platsen mycket högre, till kanske 1 000 kr i månaden.
Om p-platsen då kostar 500 i månaden innebär det att personen som saknar bil tackar nej, trots att personen kanske har stått i kö (hen kanske kommer att välja att köpa bil - lika bra att stå i kö som man har valmöjligheten vid ett senare tillfälle).
P-platsen går då istället till den ensamstående föräldern som gladeligen tackar ja till platsen.
Men om parkeringsavgiften istället hade legat på 200 kr hade den ensamstående föräldern fortsatt få vänta.
På det sättet antas nyttigheter med begränsad tillgång fördelas genom pris, och därmed efter behov, i det ekonomiska system vi har idag i västvärlden.
Sen kan man naturligtvis förespråka ett annat ekononomiskt system som fördelar begränsade nyttigheter på annat sätt. Det har prövats i världshistorien tidigare, med begränsade resultat. Men TS fråga gällde hur man ska prissätta p-platser, inte hur hela västvärldens ekonomiska system ska omkullkastas, så vi kanske kan utgå från att TS fråga gällde givet den ekonomiska ordning vi har idag?
Men hur tycker du själv att p-platser ska fördelas på ett sätt som gör att behov avgör? Kö-system fungerar ju inte heller. Tycker du att man ska ansöka till styrelsen och de ska göra någon bedömning beroende på vems livspussel är jobbigast? Eller vem är det som ska dela ut platser tycker du?
Redigerat:
Bara ibland, inte plats på förskola, skola, sjukvård, äldreomsorg, hyresbostad och andra fall som har tagits upp.
Jag hade i exemplet 3 barn, och en förälder som plötsligt blev ensam vårdnadshavare, och därmed plötsligt mycket sämre ekonomi och mycket mer ont om tid. Nu är det ju inte 200 eller 1000 kr som gäller för en garageplats med marknadsmässig hyra utan flera tusen kr, om det finns få platser i förhållande till antal lägenheter. Det har ju diskuterats om 1 plats på 4 lägenheter. Bara boendeparkering på gatan med osäker tillgång kostar upp till 1600 kr i Stockholms kommun. Garageplats i ett privat garage upp mot 4000 kr.
I mitt exempel var det då att föräldern har stort behov av bil dagligdags men små ekonomiska förhållanden och har inte råd med flera tusen kr/månad. Däremot skulle t.ex. vi, och andra i vår situation, kunna betala flera tusen kr/månad fast vi mycket sällan använder bilen, men kan betala för bekvämligheten.
Därför fortsätter jag att hävda att din modell inte gör så att de mest störst behov får de få p-platserna.
Jag anser att det är omöjligt att fördela efter behov.
Det innebär att om man vill ha någon sorts marknadspris på p-platserna, har det inte det minsta att göra med att fördela så att den med mest behov får platserna, som du påstår. Jag invänder alltså mot ditt argument som går ut på det. Du får komma med andra argument.
Den här hypotetiska änkan har då ensam råd med bil och lägenhet mitt i stan. Troligen en stor en där hela familjen bott. En 5a kanske? 10+mil?
Där har de bott i flera år eftersom garageplatserna har mycket lång kötid.
Bor i stan men arbetar utanför där pendelmöjligheter ej finns.
Är detta en rimlig beskrivning av en vanlig familj i innerstan? 🤔
Skillnaden mellan 1600 för gatuparkering och 1000 för garageplatsen tippar ekonomin men de överlevde covidräntan på 5%... ?
En minst sagt osannolik historia.
Kösystem fördelar iaf parkeringsplatserna på ett sätt som, för mig iaf, upplevs som mindre stötande. Det är så många ställen i livet (nästan alla) där den som har mest pengar vinner, så det kan ju vara trevligt om det finns någon fristad för idiotin.
Bilägares plånböcker svider väldigt olika för olika kostnader. Bränsle och framför allt P-avgifter svider väldigt mycket. Men att köra olagligt fort och därmed bränna extra bränsle svider inte alls. Inte heller extraljus. metalliclack eller fartränder. Det finns ungefär fem gånger så många P-platser i Sverige som det finns bilar. Om den som parkerar finge betala ett marknadspris för sin parkering skulle vi klara oss med hälften så många. Men om man låter någon annan betala för sin parkering så är det lätt att kräva fler P-platser.
Det var ett exempel som visar att behov och möjlighet att betala dyrt för sitt behov inte har med varandra att göra. Hävdar du att de som har ett behov alltid har ekonomiska möjligheter att betala dyrt för behovet?Unikt namn skrev:
I så fall skulle det väl inte vara så¨stor import från Kina av dåliga varor.
Den ekonomiska ojämlikheten är ett stort problem. Klassklyftorna har dessutom vidgats sedan 1970-talet, främst beroende på att en allt större del av inkomsterna kommer från arbetsfria kapitalinkomster. Men bristande jämlikhet bör hanteras med lönepolitik och skattepolitik, inte genom spridda subventioner inom olika områden. Det är ju långt ifrån säkert att det är en billigare p-plats som är den fattiges främsta behov. I synnerhet inte eftersom bilägandet är betydligt större i välbeställda hushåll än bland låginkomsttagare.
För övrigt är det märkligt att en regering som hyllar "arbetslinjen" låter arbetsfria kapitalinkomster beskattas lägre än surt förvärvade arbetsinkomster.
Det finns i princip fyra olika sätt att fördela begränsade nyttigheter: med köer, med behovsprövning, genom lottning eller genom pris (kanske plus 5: korruption).
Behovsprövning är i grunden bra och vi tillämpar det inom sjukvården. Kötid beaktas inte på akutmottagningen, inte heller betalningsförmåga eller lotteritur. Men i många fall blir det alltför omständligt och byråkratiskt.
Lotteri föreslås när det gäller plats i populära skolor. Kötid anses ge orättvisa fördelar till de barn som är födda tidigt på året och man anser inte heller att rika föräldrar ska kunna köpa en plats i en populär, samhällsbetald skola. Många kommuner lottar även ut tomter bland dem som söker.
Köer används ganska ofta, exempelvis för biljetter till populära evenemang, där vissa kan köa i dygn för de dyra platserna.
Pris är den klart vanligaste fördelningsprincipen i en marknadsekonomi. Generellt gör det att produktionen anpassas till marknadens behov. Försök att styra produktionen genom planekonomi har oftast fungerat dåligt. Den svenska hyresregleringen är ett exempel. Och om själva bostaden går till den som betalar mest, varför inte då låta även p-platserna göra det? Eller ska vi ha ett kösystem även till bostadsrätter?
Det finns väl (i princip) inga fattiga personer i bostadsrättsföreningar? 😆B bjorn.abelsson skrev:
Nej, där har du rätt. Inga superrika heller. Så visst, inom en grupp med relativt lika inkomster är priset mindre effektivt som styrmedel.C cpalm skrev:
Jag säger skitsnack tills du presenterar källa.B bjorn.abelsson skrev:
En parkeringsplats kostar i runda slängar 10.000:- att anlägga, med markarbete och asfalt.
Hyr du ut den för 150:-/mån så har den finansierat sig själv på 6år, sen är det vinst rakt ner i fickan för den som äger i 20+år..... Vem är det som betalar för vad?
Jag vet inte vilken källa som bjorn.abelsson syftar på, men den här finns:Alfredo skrev:
https://www.fastighetsagarna.se/akt...ter/framtiden-for-parkering-och-nya-bostader/
- Uppskattningar visar att det finns 15–25 miljoner parkeringsplatser i Sverige, en hårdgjord yta som motsvarar hela Göteborg (500 kvadratkilometer).
Varför skulle antalet och priset på p-platser utanför Ikea, Elgiganten etc. påverka behovet av p-platser vid bostäderna?