Först skall bonden acceptera den lösning som är överenskommen, dvs rätt att köra längs de i avstyckningshandlingens angivna vägar. Det är grundförutsättning, finns inget att förhandla om där.
Därefter får man komma överens om vem som bekostar vad. Men om inte rätt till väg är klar - och det verkar inte bonden tycka! - så är det meningslöst att förhandla om underhåll. Det går inte.. Om bonden blir sur för att han blev tvungen att hålla tidigare löften om rätt till väg, och inte vill komma överens om underhållet, så är det bara lantmäteriet som gäller.
Om bonden ville avverka på sommarstugans tomt, skulle ni då ens komma på tanken att börja förhandla om en lösning som båda kan komma överens om? För att inte förstöra den goda grannsämjan?
Därefter får man komma överens om vem som bekostar vad. Men om inte rätt till väg är klar - och det verkar inte bonden tycka! - så är det meningslöst att förhandla om underhåll. Det går inte.. Om bonden blir sur för att han blev tvungen att hålla tidigare löften om rätt till väg, och inte vill komma överens om underhållet, så är det bara lantmäteriet som gäller.
Om bonden ville avverka på sommarstugans tomt, skulle ni då ens komma på tanken att börja förhandla om en lösning som båda kan komma överens om? För att inte förstöra den goda grannsämjan?
Du blandar ju in enormt märkliga resonemang i dina inlägg. Inte ens värt att lägga tid på att svara.-MH- skrev:Om bonden ville avverka på sommarstugans tomt, skulle ni då ens komma på tanken att börja förhandla om en lösning som båda kan komma överens om? För att inte förstöra den goda grannsämjan?
Jag tror nog att du mycket väl förstår vad jag i mina inlägg menar och vill ha framfört.
Ha en bra kväll
Står rätt tydligt att man kommit överens om det, ja. Och det vil inte bonden erkänna. Tycker du verkligen att detta skall förhandlas en gång till?oceanis skrev:
Inte alls nödvändigt, rätt till utfart är det viktiga att fastna på papper. Vem som betalar vad och vägstandard är steg två, och behöver inte ske genom servitut.
Bägge fastigheterna och lantmäteriet finns kvar, och det är de som är part i överenskommelsen. Man behöver inte börja från början.
Ja, okej, jag kanske blev lite väl exalterad där. Känner starkt för detta ämen, så mycket tid och kraft som gått åt att leta gränser, försöka komma överens om vägar, och hitta ev. gamla papper som tidigare ägare ev. skrivit och överenskommelser som kanske var gjorda men folk har glömt och dött etc.
Snälla alla, sätt alla överenskommelser om fastigheter på pränt och skriv in. Kommande ägare tackar er!
Känner starkt för detta ämen, så mycket tid och kraft som gått åt att leta gränser, försöka komma överens om vägar, och hitta ev. gamla papper som tidigare ägare ev. skrivit och överenskommelser som kanske var gjorda men folk har glömt och dött etc.Snälla alla, sätt alla överenskommelser om fastigheter på pränt och skriv in. Kommande ägare tackar er!
OK du skall få ett sista svar för just nu tycker jag att du spårar ur totalt.
Det jag har debatterat är hur man bäst kommer till ett slutligt mål och en överenskommelse som kan formuleras i ett formellt, giltigt och fastställt servitut.
Vad det hela tiden har handlat om är att två parter, oavsett vad du än tycker, skall komma överens om servitutets totala innehåll och att det normalt då är bäst när två parter kan prata med varandra istället för att kasta skit på varandra.
Och än en gång eftersom du inte riktigt fattat poängen i mina inlägg, jag har inte ifrågasatt varken servitut eller TS rätt att färdas över marken.
Utan istället hur man bäst kommer till det mål man vill uppnå. Du tror på en aggressiv stil och att söka konfrontation, jag tror på en annan för att nå precis exakt samma mål.
Och sannolikt finns det förmodligen bara det papper med den formuleringen som vi sett TS presentera att utgå ifrån och det är här den mänskliga aspekten kommer in. Människorna skall försöka enas om vad meningen på pappret innebär, vad man hade för intention när det skrevs och med detta formulera ett servitut som sen kan skrivas in hos lantmäteriet.
Om vi börjar från början och om du läser hela tråden ifrån där jag gav min första kommentar så har jag aldrig ifrågasatt varken avtal eller vem som har rätt eller fel med avseende på TS möjlighet till att färdas till sin tomt. Jag har aldrig heller ifrågasatt att det inte skulle finnas eller färdigställas något servitut. Lika lite har jag ifrågasatt och påstått att man skulle behöva förhandla om TS rätt till transport på befintlig väg.-MH- skrev:
Det jag har debatterat är hur man bäst kommer till ett slutligt mål och en överenskommelse som kan formuleras i ett formellt, giltigt och fastställt servitut.
Vad det hela tiden har handlat om är att två parter, oavsett vad du än tycker, skall komma överens om servitutets totala innehåll och att det normalt då är bäst när två parter kan prata med varandra istället för att kasta skit på varandra.
Det finns redan fastlagt på papper att TS får ta väg över marken så det ser jag inte som en issue överhuvudtaget. Sen kan det formaliseras på ett bättre sätt i samband med att man tar hand om de andra sakerna som samma papper anger skall göras.-MH- skrev:
Och än en gång eftersom du inte riktigt fattat poängen i mina inlägg, jag har inte ifrågasatt varken servitut eller TS rätt att färdas över marken.
Utan istället hur man bäst kommer till det mål man vill uppnå. Du tror på en aggressiv stil och att söka konfrontation, jag tror på en annan för att nå precis exakt samma mål.
Du verkar ju tro att det är någon sorts "pappersfenomen" som skall träffas och diskutera formerna för hur servitutet skall utformas i sin slutliga version. Det är faktiskt människor av kött och blod som skall göra detta och delar av dom har ju inte ens varit med när det första pappret skrevs. Antagligen är det bara en enda som har varit med och det är den s.k bonden.-MH- skrev:
Och sannolikt finns det förmodligen bara det papper med den formuleringen som vi sett TS presentera att utgå ifrån och det är här den mänskliga aspekten kommer in. Människorna skall försöka enas om vad meningen på pappret innebär, vad man hade för intention när det skrevs och med detta formulera ett servitut som sen kan skrivas in hos lantmäteriet.
Detta var vad jag anser vara ett märkligt resonemang i denna tråd för det har absolut inget med tråden att göra. Så varför du blandar in tomtgränser och avverkning är ju ganska så obegripligt eftersom vi just nu diskuterar rätten att färdas över en grannes tomt. Inte rätten att avverka grannens träd.-MH- skrev:
Nej, vi diskuterar inte rätten att färdas över en grannes tomt, vi diskuterar det faktum att alla fastigheter skall ha en tillfartsväg. Om man styckar av en fastighet från sin egen fastighet (som bonden gjort) så är man alltså skyldig att lösa detta. Bonden hade aldrig fått stycka av tomten utan en tillfartsväg.
Rätten till tillfartsväg är precis lika stark som rätten till en fastighetsgräns, det är något som alla fastigheter har.
Som jag ser det så vill bonden både äta kakan och ha den kvar, det går inte.
Det är ju rätt enkelt att fundera över vad som händer om endera parten "vägrar".
Om TS vägrar, vad kan bonden göra då? (Svar: Han skiter i det, det är TS problem att ta sig in till fastigheten.)
Och bonden vägrar, vad kan TS göra då? (Svar: TS kontaktar lantmäteriet som bestämmer hur det ska vara.)
Rätten till tillfartsväg är precis lika stark som rätten till en fastighetsgräns, det är något som alla fastigheter har.
Som jag ser det så vill bonden både äta kakan och ha den kvar, det går inte.
Det är ju rätt enkelt att fundera över vad som händer om endera parten "vägrar".
Om TS vägrar, vad kan bonden göra då? (Svar: Han skiter i det, det är TS problem att ta sig in till fastigheten.)
Och bonden vägrar, vad kan TS göra då? (Svar: TS kontaktar lantmäteriet som bestämmer hur det ska vara.)
Redigerat:
Men det är precis vad som är "utgåvan" för TS. Bonden erkänner inte rätten att ta väg över marken.oceanis skrev:
Första inlägget:
"Har varit i kontakt med markägaren och han säger att vi får vare sig använda eller förbättra traktorvägen..."
Så för tredje gången, börja formalisera denna rätt med ett riktigt servitut. Antingen avtalsservitut (billigt) eller via lantmäteriet (dyrt). Finns inget att förhandla om.
Det finns två problem, som kanske kan ses som mynt av samma sak:
* Dokumenterat och beslutat är att man får använda traktorvägen via Lantmäteriebeslut, vilket bonden inte vill kännas vid. Den delen man enkelt påvisa genom att man hänvisar till gjord avstyckning och Lantmäteriet.
* Hur ska traktorvägen underhållas vilket inte är fastslaget. Nu kommer problemet, bonden kan köra både med traktor och skogsmaskin vilket gör vägen helt obrukbar för vanlig personbil utan att behöva återställa enligt nuvarande beslut från Lantmäteriet.
Så även om bonden accepterar att man får använda vägen måste man hitta en lösning på hur den ska underhållas för att kunna användas av vanlig personbil, men även för transport med traktor/skogsmaskin.
Så det enda du kan göra nu är att förhandla med bonden för att hitta en lösning och hamnar du i en återvändsgränd, blir det den formella vägen. Vi kan tycka både det ena och det andra om bonden men nu är det bara handling från din sida som ger svaret på hur du ska gå vidare. Tror du fått de svar som behövs för att kunna ta nästa steg.
* Dokumenterat och beslutat är att man får använda traktorvägen via Lantmäteriebeslut, vilket bonden inte vill kännas vid. Den delen man enkelt påvisa genom att man hänvisar till gjord avstyckning och Lantmäteriet.
* Hur ska traktorvägen underhållas vilket inte är fastslaget. Nu kommer problemet, bonden kan köra både med traktor och skogsmaskin vilket gör vägen helt obrukbar för vanlig personbil utan att behöva återställa enligt nuvarande beslut från Lantmäteriet.
Så även om bonden accepterar att man får använda vägen måste man hitta en lösning på hur den ska underhållas för att kunna användas av vanlig personbil, men även för transport med traktor/skogsmaskin.
Så det enda du kan göra nu är att förhandla med bonden för att hitta en lösning och hamnar du i en återvändsgränd, blir det den formella vägen. Vi kan tycka både det ena och det andra om bonden men nu är det bara handling från din sida som ger svaret på hur du ska gå vidare. Tror du fått de svar som behövs för att kunna ta nästa steg.
Hej igen... Har varit i kontakt med lantmäteriet och så här säger dom:
Skrivelsen i utstyckningspapprena angående tillfartsväg så har det ingen juridisk betydelse.
Båt räknas som tillfartsväg. (låter märkligt).
Så antigen kommer jag överens med markägaren eller så blir det att försöka med att få till ett officialservitut (som kan bli hur dyrt som helst, upp till ca 50.000kr)
Förstår inte riktigt att man skriver in nått i styckningen som inte har nått juridiskt värde......
/Busjunkie
Skrivelsen i utstyckningspapprena angående tillfartsväg så har det ingen juridisk betydelse.
Båt räknas som tillfartsväg. (låter märkligt).
Så antigen kommer jag överens med markägaren eller så blir det att försöka med att få till ett officialservitut (som kan bli hur dyrt som helst, upp till ca 50.000kr)
Förstår inte riktigt att man skriver in nått i styckningen som inte har nått juridiskt värde......
/Busjunkie
Då får man hoppas att du inte hunnit ta notis av alla de råd om att i princip trycka pappret upp i huvudet på bonden och samtidigt hota med lantmäteriet.
För lantmäteriet verkar ju inte direkt stå på din sida just nu...............
Kanske trots allt ett försök med ett par trevliga samtal med bonden skulle lösa problemet med ett i framtiden formaliserat servitut och till ett billigare pris.
För lantmäteriet verkar ju inte direkt stå på din sida just nu...............
Kanske trots allt ett försök med ett par trevliga samtal med bonden skulle lösa problemet med ett i framtiden formaliserat servitut och till ett billigare pris.
Hehe...nej ja tror ja ska försöka stryka markägaren medhårs.......det gäller nog att vara försiktig med att hota eller på annat sätt vara otrevlig med han......min stuga ligger ju omgivet hans mark.
Ska försöka inleda ett samtal med han......
Lär även ringa fler gånger till LM om det här....
Ska försöka inleda ett samtal med han......
Lär även ringa fler gånger till LM om det här....
Låter lite märkligt tycker jag. Enligt fastighetsbildningslagen, 3 kap 1 §, ska man vid fastighetsbildning (exempelvis avstyckning) särskilt beakta att fastigheten får en lämpilg utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Jag skulle nog, i vänlig ton förstås, begära att lantmäteriet beskriver hur de resonerar på den punkten. Fråga hur det är tänkt att du ska ta dig till fastigheten på vår/höst när isarna inte bär och något akut behöver åtgärdas på fastigheten.
Men det står inte att det måste vara landvägar och det står också att för bildandet skall fastigheten vara varaktigt lämpat får sitt ändamål. Ändamålet vet vi inte vad det är för nämnda fastighet och vägar finns definierat i Sverige även som vattenvägarPlåthuset skrev:
Om kravet skulle vara landväg fr alla bildade fastigheter skulle det inte vara möjligt att få en fastighetsbildning på en ö i skärgården.
Var det bonden som en gång gick med på att köra över hans mark, eller var det någon annan ägare?
Synd att den överenskommelsen aldrigt skrevs in, jag skulle börja där i vilket fall
Om du behöver ta eller väljer den.formella vägen så bild vägförening direkt. Bonden får antagligen vara med att betala förrättningen.
Synd att den överenskommelsen aldrigt skrevs in, jag skulle börja där i vilket fall
Om du behöver ta eller väljer den.formella vägen så bild vägförening direkt. Bonden får antagligen vara med att betala förrättningen.
Redigerat: