Det finns ju redan en väg, varför skulle LMV kräva att en helt ny väg anläggs?Nerre skrev:
Sen låter det helt otroligt att LMV skulle ordna en lösning där markägaren förbjöds nyttja en väg som går genom hans egen skog. Den vägen lär ju behövas av markägaren för att han ska komma åt sin egen skog.
Redigerat:
Det finns ingen körbar väg, traktorvägen som går är inte körbar med personbil.lbgu skrev:
Visst kan LM säga att den ska användas, men den måste rustas upp. Vem ska stå för det? Grannen lär inte vilja stå för det (och måste det heller inte), grannen behöver bara upplåta mark (servirutet). Sen är väl det normala att den som behöver vägen bekostar den. Och om då den som äger marken vill nyttja vägen som brukaren byggt så måste markägaren betala för slitaget.
Du missade nyckelfrasen: "om han inte betalar för det".
Så är det ju vid de flesta servitut och vägrätter. Det är väl ingen markägare som *vill* att någon annan skall bygga en väg på hans/hennes mark?lbgu skrev:
Är det bara att köra sänder? Okej, då vet jag.Länsväg 156 lär bli oframkomlig snart, jag skall ta och köra sönder den lite.
Oj, alla verkar vara på krigsstigen mot bonden. Hoppas inte TS lyssnar allt för mycket på era råd. Som ägare till en uppenbarligen rätt isolerad sommarstuga så tycker jag att det är väldigt viktigt att försöka få till ett gott förhållande till den som äger all mark runtomkring. Visst är det möjligt att det handlar om en totalt oresonlig surgubbe, men det troliga är ju att det är en person det går att resonera med. Kan man då hitta en 'lokal' lösning som är acceptabel för båda parter är det i mina ögon mycket bättre än att med hjälp av myndigheter tvinga fram en lösning.
God grannsämja är värt mycket för en sommarstugeägare som antagligen har dålig koll på sin fastighet under en större del av året.
God grannsämja är värt mycket för en sommarstugeägare som antagligen har dålig koll på sin fastighet under en större del av året.
Mitt intryck var nog att TS inte gjort några större ansträngningar att förbättra situationen, jag kan dock ha fel i det. TS skrev att grannen kontaktats. Jag antar att det var fråga om ett telefonsamtal. Mitt förslag var att åka och besöka grannen och anstränga sig att komma på god fot med honom. Det låter ju som att TS fått ärva en konflikt som den tidigare sommarstugeägaren haft med markägaren. Att träffas öga mot öga är enligt min erfarenhet helt överlägset att bara ringa upp någon och kräva något.-MH- skrev:
Man kan med all rätt ha det formella på sin sida som sommarstugeägare, men blir man ovän med t.ex. den som äger fastigheten runt sommarstuga kan det bli besvärligt. Så du kanske får bearbeta din granne "bonden" under längre tid för att ni ska hitta en lösning.
Har i mitt arbete under senaste året haft kontakt med 200-300 fastighetsägare, flertalet bolag, där samtliga utom en har sett mycket positivt på att ge godkännande för en "aktivitet/införande" rörande deras fastigheter. Och denna enda var inte mottaglig för några argument, enbart nej, men rent statistiskt borde det varit flera negativa.
Har i mitt arbete under senaste året haft kontakt med 200-300 fastighetsägare, flertalet bolag, där samtliga utom en har sett mycket positivt på att ge godkännande för en "aktivitet/införande" rörande deras fastigheter. Och denna enda var inte mottaglig för några argument, enbart nej, men rent statistiskt borde det varit flera negativa.
Grejen här är ju att det väl är bonden som har styckat av tomten i fråga. När avstyckningen gjordes så var det bonden som valde att göra det, då fanns ett villkor med att det skulle tas fram ett avtalsservitut för tillfartsväg. Det villkoret har inte bonden uppfyllt. Bonden har fått pengar för tomten men har inte uppfyllt de åtaganden som villkoret för detta.
Men det skedde när det var andra personer inblandade än TS vilket kanske är just orsaken till att det är som det är.Nerre skrev:
Varken vi eller TS vet vad som hänt i den tidigare relationen, det kan t.o.m vara så att säljaren av sommarstugan har varit grundorsaken till tvisten som föreligger.
Så rådet att först försöka skapa en god relation mellan de parter som ska samsas om den framtida vägen är väl ett ganska gott råd, innan man skapar en ny tvist.
Men här på BH är det allmänna rådet oftast att ta konflikter direkt, men det är kanske för att "rådgivarna" aldrig själv skall leva med tvisterna.
Man är två parter om ett servitut, vem är det som har tjänat mest på att det inte finns något servitut?oceanis skrev:
Bonden har fått pengar för den avstyckade marken och har sluppit upplåta mark för en tillfartsväg.
Jag ser inte varför TS ska behöva fjäska för att bonden har gjort fel? Om den tidigare ägaren hade krånglat så hade bonden kunnat gå till lanmäteriet. Nu har bonden inte gjort det, varför kan man ju bara spekulera om, bonden kanske ville "hålla grannsämjan god" och då blir det som det blir.
I såna här lägen tycker jag det är jätteviktigt att hålla på formalia, annars blir det problem i framtiden (t.ex. om bonden säljer sin mark utan ett skrivet servitut).
Formalia är en sak som man inte behöver avstå bara för att man börjar med en god relation.
Jag kan nästan gissa mig till att du har otroligt liten erfarenhet av förhandling mellan parter. För att börja med "stridsyxan i högsta hugg" leder aldrig till det mål man vill uppnå. Utan man måste alltid börja på den sociala nivån och lära känna varandra först.
Tänk om fler svenskar hade förhandlat borta i asien och lärt sig detta, där man lägger massor av tid på socialisering innan man gör affärer. Sen behövs det väldigt lite för att både få sina formella papper och lång vänskap.
Jag kan nästan gissa mig till att du har otroligt liten erfarenhet av förhandling mellan parter. För att börja med "stridsyxan i högsta hugg" leder aldrig till det mål man vill uppnå. Utan man måste alltid börja på den sociala nivån och lära känna varandra först.
Tänk om fler svenskar hade förhandlat borta i asien och lärt sig detta, där man lägger massor av tid på socialisering innan man gör affärer. Sen behövs det väldigt lite för att både få sina formella papper och lång vänskap.
Det handlar inte om stridsyxa, det handlar om att sakligt lägga alternativen. I det här fallet finns det två alternativ: Antingen kommer man överens eller så bestämmer Lantmäteriet. Några andra alternativ finns inte.
Det går som sagt var utmärkt att säga "Jag hoppas vi kan komma överens för annars blir det lantmäteriet som bestämmer och det kanske varken du eller jag blir nöjda med".
Det går som sagt var utmärkt att säga "Jag hoppas vi kan komma överens för annars blir det lantmäteriet som bestämmer och det kanske varken du eller jag blir nöjda med".
Det där kan säkert funka mot någon ängslig konflikträdd individ. Men i TS fall är jag rädd att det kommer att uppfattas som ett hot som bara eskalerar konflikten. Det du säger är i princip "Gör som jag föreslår, annars skickar jag myndigheterna på dig."Nerre skrev: