Det låter mycket bättre. Det var väl ungefär det jag föreslog tidigare i tråden. Jag kan mycket väl tänka mig att grannen kan tycka att mot en viss ersättning hålla den befintliga vägen i sådant skick att den duger för en personbil är en bra lösning. Blir ju lite av en win-win stituation då det även för grannen måste vara bra att kunna åka på sin egen mark utan att behöva använda traktorn för att komma fram.Nerre skrev:
Jag tror ni glömmer en grej. Utfart är inte något man förhandlar mellan två personer, utan det handlar om två fastigheter. Servitut är till för fastigheten, inte för de nuvarande ägarna.
Servitut angående utfart skall man vara väldigt formell med och ta allvarligt på. Lika viktigt som att hålla koll på gränserna, i mitt tycke.
Hade det handlat om ett villastaket, så visst gå över med kaffebröd. Men detta är viktigt att ha på pränt, framförallt för framtiden!
Servitut angående utfart skall man vara väldigt formell med och ta allvarligt på. Lika viktigt som att hålla koll på gränserna, i mitt tycke.
Hade det handlat om ett villastaket, så visst gå över med kaffebröd. Men detta är viktigt att ha på pränt, framförallt för framtiden!
Redigerat:
Nej, det blir ingen win-win-sutation förrän det sätts på pränt i form av ett servitut, eftersom en överenskommelsemellan TS och bonden gäller inte framtida ägare av nån av fastigheterna. Om bonden säljer sin mark kommer TS behöva förhandla med den nya ägaren igen... och om TS säljer finns det ingen garanti att boden uppfyller samma överenskommelse med den nya ägaren.lbgu skrev:
Nä då.....jag för min del "glömmer inte en grej".-MH- skrev:
Fastigheter är ett dött ting som finns beskrivet legalt på ett papper så fastigheterna i sig kan absolut inte förhandla om något eller komma överens hur saker och ting ska vara. Det är fysiska personer som representerar dessa fastigheter och på samma sätt representeras lantmäteriet av fysiska personer, som beroende på vilken handläggare det är, kan ha olika uppfattning om saker och ting.
Dessa fysiska personer skall komma överens om hur det skall vara och när dom gjort det så sammanfattas det i ett avtal som sen kommer att gälla för både nuvarande och framtida ägare av dessa fastigheter.
Formaliteterna kommer efteråt när man ska beskriva det som parterna kommit överens om och där lantmäteriet kan ha varit en part i målet. Så än gång bara för att det slutligen skall ända upp i ett formellt dokument så står det inte i motsats till att man kan ha en god relation mellan parterna innan förhandlingen startar, det snarare underlättar.
Har du varit med om en lantmäteriförrättning överhuvudtaget?? Det är ett diskuterande med givande och tagande baserat på grundläggande lagar och regler, men som för den delen inte i detalj reglerar varje enskilt fall.
Det finns tex inget angivet i några lagar eller regler i detalj hur bred vägen ska vara eller vilken sträckning den exakt över en viss tomt ska ta. Det förhandlas fram till en nivå som är rimlig för det enskilda fallet där man bla tar hänsyn till de olika parternas olika önskemål.
Jag har själv en servitutsväg som tillkommit med lantmäteriförrättning och har pågående en förrättning för bildande av vägförening och jag kan lova att det finns ingen från lantmäteriet som kommer ut och bestämmer hur det skall se ut. Utan det är ett givande och tagande från alla parter där lantmäteriet har åsikter och är behjälpliga för att reda ut de alla regelverk som gäller.
Så att bygga relationer brukar alltid löna sig även i denna typ av fall och jag tror att många har en för stor tro till att lantmäteriet kommer ut och pekar med hela handen för så går det inte till i verkligheten.
Redigerat:
Initialt skulle jag överhuvud taget inte nämna orden "blanda in myndigheterna", det kan uppfattas som hot oberoende av hur man formulerar meningen.
Be om att ni ska sätta er ned och ta en genomgång av situationen och hur ni uppfattar den, samt en genomgång av det som finns kring försäljningen. Ta med de dokument som upprättades vid försäljningen, speciellt det med lantmäteriets noteringar. Ni behöver inte fatta något beslut utan kan gå hem och fundera på lösning.
Men visst kan man hamna i en återvändsgränd. Innan ni gör det så inhämta information från Lantmäteriet hur sådana här ärenden brukar lösas så du även kan bedöma kostnaden för det, vilket kan vara sista argumentet i dialogen med grannen innan man uttömt alla alternativ.
Be om att ni ska sätta er ned och ta en genomgång av situationen och hur ni uppfattar den, samt en genomgång av det som finns kring försäljningen. Ta med de dokument som upprättades vid försäljningen, speciellt det med lantmäteriets noteringar. Ni behöver inte fatta något beslut utan kan gå hem och fundera på lösning.
Men visst kan man hamna i en återvändsgränd. Innan ni gör det så inhämta information från Lantmäteriet hur sådana här ärenden brukar lösas så du även kan bedöma kostnaden för det, vilket kan vara sista argumentet i dialogen med grannen innan man uttömt alla alternativ.
Jodå, oceanis en.förrättning på ca 85 ha har jag varit med om, och har.både utfart över andras mark, vice versa samt gemensamma vägar. Vad spelar detta för roll för TS?
Servitut är inte mellan ägarna, utan mellan fastigheter. Kan vi vara överens om det? Oavsett om fastigheterna ägs av juridisk eller fysisk person. Liksom fastihjetsgtänserna inte är en.förhandlingsfråga, för varje ny ägare, så sträcker sig servitutet till nya.
Nu valde de som styckade av den informella, billiga lösningen. Och har ämnat TS i skiten pga detta. Gör inte om samma misstag, dags att styra upp. Börja med att skriva ett avtalsservitut om rätt till utfart, och var den är belägen enligt avsikten som fanns vi avstyckning. Ta där inte upp frågan om vem som betalar vad. Detta skulle varit gjort för länge sedan, och det är en gång redan förhandlat! Genomför planen, börja inte förhandla igen.
Går bonden inte med på det, så är det officialservitut som gäller.
När själva servitutet är klart, är det dags att.förhandla om underhåll och kostnader.
Servitut är inte mellan ägarna, utan mellan fastigheter. Kan vi vara överens om det? Oavsett om fastigheterna ägs av juridisk eller fysisk person. Liksom fastihjetsgtänserna inte är en.förhandlingsfråga, för varje ny ägare, så sträcker sig servitutet till nya.
Nu valde de som styckade av den informella, billiga lösningen. Och har ämnat TS i skiten pga detta. Gör inte om samma misstag, dags att styra upp. Börja med att skriva ett avtalsservitut om rätt till utfart, och var den är belägen enligt avsikten som fanns vi avstyckning. Ta där inte upp frågan om vem som betalar vad. Detta skulle varit gjort för länge sedan, och det är en gång redan förhandlat! Genomför planen, börja inte förhandla igen.
Går bonden inte med på det, så är det officialservitut som gäller.
När själva servitutet är klart, är det dags att.förhandla om underhåll och kostnader.
Nerre skrev:
Med tanke på att det i nuläget inte funkar så tycker jag faktiskt att det är en win-win situation ifall man kan hitta en informell lösning som fungerar från ett år till nästa. Då har man löst problemet och det blir inte ett problem igen förrän något händer som gör att det inte funkar längre. Det troligaste är väl ändå att det löper vidare och även ifall bonden dör/flyttar kan man antagligen fortsätta med en ny ägare då det är en lösning som båda tjänar på.
Med tanke på vad LMV tar betalt så ser jag det som en bra lösning att undvika deras tjänster ifall det inte är absolut nödvändigt. Om man inte är gjord av pengar så tycker jag det är ett bra argument.
Jo, det är precis det tänket som gjorde att problemet är kvar. Fullfölj det man.glömde/struntade i med avstyckningen, men som redan är förhandlat och bestämt men ej skrivits in. Kostnad av några hundralappar om ingen konstrar.
Att det formella dokumentet gäller mellan fastigheter har jag väl aldrig i något inlägg ifrågasatt!!! Kan vi vara överens om det ??-MH- skrev:
Men det som ska stå i det formella dokumentet förhandlas fram av fysiska människor dvs inga robotar eller datorer oavsett om det är en juridisk eller fysisk person. Jag skulle möjligen inte använt fysisk person i vetenskaplig form eftersom du möjligen uppfattade det som legala termen.
Därav så ingår det ett mänskligt möte mellan verkliga människor som tillsammans måste komma överens om något.
Och mina inlägg i denna debatten har mest handlat om att vid mänskliga möten så krävs det en viss smidighet från alla parter och därför är jag generellt avogt inställd till råden att man ska hamra ner den andre parten i dyngan för att man råkar ha ett dokument som eventuellt ger TS en fördel i kommande förhandling.
Orsaken till att jag anser att man ska försöka skapa en form av normal eller bra relation är att det kommer att sluta med förhandling i någon form oavsett man vill eller inte vill. Och parter som kan samtala utan att ha agg till varandra kommer ut ur denna förhandling mycket lyckligare och nöjdare.
Oavsett vad som kommer att hända när nästa fastighetsägare tar över så får man utgår ifrån att dessa två parter skall mötas på vägen under ett antal år och att då inte varje gång behöva ha med sig Aschberg för att lösa upp grannfejder kan ju vara ganska så trevligt trots allt.
Men vi är som personer olika och vissa älskar strid, själv som har som jobb att förhandla älskar när två parter tycker att båda gjort en bra förhandling
Redigerat:
Som jag tolkar det så menar bonden att det är inte hans problem. Det är det man behöver få fram, det är visst bondens problem eftersom om han inte vill förhandla så blir det lantmäteriet som gäller.
Ska man förhandla om något så gäller det ju att bägge parter har något att erbjuda. Bonden kanske anser att han inte vill underhålla vägen ens om TS betalar, eftersom det är inte hans problem. Så vad är TS "erbjudande"? I mina ögon är det bästa TS kan erbjuda "du slipper att lantmäteriet kör över dig".
Ska man förhandla om något så gäller det ju att bägge parter har något att erbjuda. Bonden kanske anser att han inte vill underhålla vägen ens om TS betalar, eftersom det är inte hans problem. Så vad är TS "erbjudande"? I mina ögon är det bästa TS kan erbjuda "du slipper att lantmäteriet kör över dig".
Du var inte direkt tydlig, men vad bra då vet jag.oceanis skrev:Att det formella dokumentet gäller mellan fastigheter har jag väl aldrig i något inlägg ifrågasatt!!! Kan vi vara överens om det ??
Och det mötet hölls för länge sedan, och då kom man överens om något. En överenskommelse som nu skall formaliseras innan man gör något annat.
Skall man genomföra nåt så kan man inte kramas och hålla hand och diskutera hur det känns varje gång.
Där kan jag inte hålla med dig det man kom överensom var följande:-MH- skrev:Och det mötet hölls för länge sedan, och då kom man överens om något. En överenskommelse som nu skall formaliseras innan man gör något annat.
Skall man genomföra nåt så kan man inte kramas och hålla hand och diskutera hur det känns varje gång.
" Tillfart till styckningslotten skall ske på redan befintlig skogsväg och dels på planerad ny skogsväg. Rätten härtill samt driften och underhållet av båda vägarna skall regleras på privaträttslig väg.
Servitutet som bildas är av så väsentlig betydelse som avses i 7 kap 1:a paragraf FBL "
Det innebär inte att man har kommit överens om detaljerna utan endast om att man avser att komma överens om något längre fram vilket inte blivit gjort.
Det enda möjliga man kommit överens om är att TS kan köra på "kostigen" som bonden tar sig fram på med traktor om nu TS vill köra sin bil där men inget annat. Allt annat kommer att bli föremål för en förhandling som till slut skall ända upp i ett servitut.
Sedan lär ju inte TS ha varit med och gjort några överenskommelser som TS kan hänvisa till, mer än det dokument och den paragraf som TS själv hänvisar till i tråden och den säger absolut inget om vad man avtalade så tyvärr är det att mer eller mindre att starta från början för TS del.
(Det handlar inte om att kramas och hålla hand, den kommentaren var mest lite
)
Redigerat:
Det är möjligt att det kan vara så att bonden totalvägrar. Men det enda jag föreslår är att man först ska anstränga sig att hitta en lösning som bonden kan acceptera. Ifall han vägrar att mot en viss ersättning hålla vägen i skick så återstår väl att gå till LMV. Men det känns som sista utvägen efter att man provat allt annat.Nerre skrev:
Jag skulle ju aldrig (om jag vore TS) acceptera en lösning som är sämre för mig än vad det blir om Lantmäteriet blir inblandat. Varför ska jag acceptera nåt som är ofördelaktigt för mig bara för att nån annan (bonden och tidigare ägare) inte gjort vad de var ålagda? TS har ingen "skuld" i frågan.lbgu skrev: