Vad händer om en advokat inte talar sanning i rätten

[pikapika]

Vems är ansvaret klienten eller advokaten?

Om det visar sig att det advokaten skriver och säger inte är sant vems bär då ansvaret?

 

[thomasx]

Det beror på om advokaten vet att det denne säger inte är sant.

 

[kanonkula]

Det beror väl lite vad det är?
De har ju tystnadsplikt.

 

[hempularen]

Jag tror du får exemplifiera lite bättre.

Advokaten skall ju framföra det klienten vill ha sagt, på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Det innebär (tror jag) att även om det finns obegränsat med bevis för att klientens version av en händelse inte är sann, så är advokaten skyldig att driva den versionen och försöka få den att se så riktig ut som möjligt.

Advokaten får inte lägga in egna värderingar i hur sann/osann klientens version är.

Däremot så får ju inte advokaten uppfinna egna "fakta".

Sedan beror det ju på vilken roll advokaten har. Gäller det att försvara en klient i ett brottmål. Eller är han utsedd av rätten som boutredningsman (arvstvister) eller bodelningsman (tvister vid skilsmässa), då har han ingen egentlig klient att företräda, i de rollerna skall han vara opartisk.

 

[Marcus_L]

Advokatens roll är att framföra sin klients talan. Inget straff kan ådömas.

Ljuger någon under ed i domstolen kan personen dömas för mened, påföljden är vanligtvis fängelse.
Den som ljuger i en rättegång utan att ha avgivit ed men under sanningsförsäkran, gör sig skyldig till brottet osann partsutsaga.

 

[thomasx]

Advokatens roll är att framföra sin klients talan. Inget straff kan ådömas.

Ljuger någon under ed i domstolen kan personen dömas för mened, påföljden är vanligtvis fängelse.
Den som ljuger i en rättegång utan att ha avgivit ed men under sanningsförsäkran, gör sig skyldig till brottet osann partsutsaga.

Men advokaten har inte bara att förhålla sig till lagen, utan också till god advokatssed. Den säger följande:

6.2.1 En advokat får inte till domstol lämna en uppgift som advokaten vet är osann och
inte heller bestrida en uppgift som advokaten vet är sann

Så det hänger som sagt på om advokaten vet att det denne säger är osant.

 

[Räknenisse]

Beror också på om han säger att "fakta xy" eller "min klient hävdar att fakta xy".
Det första kan vara osant men inte det andra.
Och sen kan han ju ha fått fel upplysningar från någon annan och ärligt trott att det var sant.

Och för att gå till TS huvudfråga: om det inte går att bevisa att han inte talade sanning, troligen ingenting.

 

[thomasx]

Beror också på om han säger att "fakta xy" eller "min klient hävdar att fakta xy".
Det första kan vara osant men inte det andra.
Och sen kan han ju ha fått fel upplysningar från någon annan och ärligt trott att det var sant.

Och för att gå till TS huvudfråga: om det inte går att bevisa att han inte talade sanning, troligen ingenting.

Nja, om advokaten säger "min klient hävdar att fakta xy", trots att advokaten vet att klienten inte hävdar fakta xy, då far advokaten medvetet med osanning.

Vad gäller vad någon annan hävdar, så kan advokaten som regel inte veta om det som hävdas är sant eller inte, det är ju därför det är en domstolsförhandling, och oavsett om det är sant eller inte, så är advokatens utsaga sann, det är vad klienten hävdar. Många advokater har helt säkert suttit i situationen att tvingas framföra förklaringsmodeller som är uppenbart oriktiga, men 100% säkert kan man aldrig veta, därför är det ju heller ingen medveten lögn från deras sida. De framför bara vad deras klienter förklarar och berättar, vilket är precis vad de ska göra, det är deras jobb. Sedan får klienten själv falla på sina uppenbara lögner, inte advokaten som bara gör sitt jobb.

 

[Räknenisse]

Nja, om advokaten säger "min klient hävdar att fakta xy", trots att advokaten vet att klienten inte hävdar fakta xy, då far advokaten medvetet med osanning.

Vad gäller vad någon annan hävdar, så kan advokaten som regel inte veta om det som hävdas är sant eller inte, det är ju därför det är en domstolsförhandling, och oavsett om det är sant eller inte, så är advokatens utsaga sann, det är vad klienten hävdar. Många advokater har helt säkert suttit i situationen att tvingas framföra förklaringsmodeller som är uppenbart oriktiga, men 100% säkert kan man aldrig veta, därför är det ju heller ingen medveten lögn från deras sida. De framför bara vad deras klienter förklarar och berättar, vilket är precis vad de ska göra, det är deras jobb. Sedan får klienten själv falla på sina uppenbara lögner, inte advokaten som bara gör sitt jobb.

Naturligtvis aldrig ok att påstå klienten har andra åsikter än han har.

Jag menade att xy var det som var osann fakta.

Då är det ok att framföra klientens ståndpunkt att xy gäller, helt oberoende av om det klienten hävdar är bevisligen osant.
Och att detta skiljer sig från när man använder xy självständigt som ett objektivt faktum. Då är det oetisk osanning.
Även om strävan i båda fallen är att förmå rätten att lägga xy som grund för sin bedömning.

 

[kindvall]

Frågan är ju hur advokaten kan veta att xy är bevisligen osant. Domstolsförhandlingens syfte är ju att ta reda på det.
Men det tydligaste fallet är ju när klienten (mot bättre vetande) säger till advokaten "xy är inte sant, men jag ska hävda att det är sant i rätten". Då säger advokateden att han inte ska lämna den uppgiften.

 

[thomasx]

Naturligtvis aldrig ok att påstå klienten har andra åsikter än han har.

Jag menade att xy var det som var osann fakta.

Då är det ok att framföra klientens ståndpunkt att xy gäller, helt oberoende av om det klienten hävdar är bevisligen osant.
Och att detta skiljer sig från när man använder xy självständigt som ett objektivt faktum. Då är det oetisk osanning.
Även om strävan i båda fallen är att förmå rätten att lägga xy som grund för sin bedömning.

Ja, så kan man säga.

Sedan får man nog acceptera att advokater för klientens talan och i det uttalar sig i termer som kan uppfattas som att advokaten direkt och "objektivt" framhåller xy, men det är då underförstått att det är klientens förklaringsmodell som avses. Samtidigt ska man tänka på att advokaten i de allra flesta dylika fall faktiskt inte är medveten om vad som är sant och inte. Och om advokaten vet att något inte är sant, så tror jag att advokaten i ett sådant fall uttrycker sig så att det framgår att det sagda är klientens ord, inte advokatens.

En advokat som är övertygad om sin klients oskyldighet, eller faktiskt tror att det finns anledning att betvivla skulden, kanske säger - Min klient sköt inte offret den där dagen. Medan en advokat som innerst inne tror att sin klient är skyldig även fast klienten nekar, kanske säger att - Min klient nekar till att ha skjutit offret den där dagen. Och nu när jag skriver detta så inser jag att de flesta advokater nog skulle välja den senare frasen i de allra flesta fallen. Men vad jag menar är att fraser liknande den tidigare kan förekomma utan att advokaten för den skull anses ljuga.

 

[Räknenisse]

Väldigt mycket är ju inte 100% garanterat sant eller osant.
Men utifrån TS fråga måste vi väl förutsätta att det är en sådan situation som vi pratar om.

T.ex. vet ju inte advokaten att xy är osant i ditt exempel, bara att klienten säger att det är så...
Måste ju vara väldigt konkreta och objektivt bevisbara fakta, eller något som advokaten har egen erfarenhet av för att vara säker.(typ hur många klientbesök han gjort, hur lång en viss väg är)

Jag tror det i realiteten är sällan man med säkerhet kan säga att advokaten verkligen har sagt något som han helt och fullt har vetat var osant.

Blir så hypotetiskt det här, om vi inte får lite mer info av TS vad det rör sig om så det blir inte så givande att diskutera.

 

[lbgu]

Men advokaten har inte bara att förhålla sig till lagen, utan också till god advokatssed. Den säger följande:

6.2.1 En advokat får inte till domstol lämna en uppgift som advokaten vet är osann och
inte heller bestrida en uppgift som advokaten vet är sann

Så det hänger som sagt på om advokaten vet att det denne säger är osant.

Jag har en känsla att många advokater bryter mot detta. En lite slug åklagare skulle kunna utnyttja denna skrivning och ställa en fråga som denna till försvarsadvokaten. "Tror du att din klient är skyldig till det han anklagats för?"
En advokat som då önskar följa advokatsamfundets regler och tror att hans klient är skyldig måste då rimligen svara ja på detta. En annars osäker nämndeman kan säkert påverkas ifall advokaten tror att klienten är skyldig.

 

[Räknenisse]

Jo, det får ju antagligen anses självklart av situationen att det är klientens talan de för och inte sin egen. Utan att bokstavligen behöva säga det i varje mening.

 

[Räknenisse]

Men en sådan fråga får åklagare väl inte ställa? Eller advokat inte behöva svara på?
Är rollen just som försvarsadvokat i brottmål så hör det väl till uppgiften att agera som om klienten är oskyldig om denne inte själv medgett något annat.