Vad göra om en granne söker och får strandskyddsdispens på din strand?
Markägarens rätt till strandskyddsdispens för brygga
Om grannar söker strandskyddsdispens för brygga på din fastighets mark/vatten utan ditt tillstånd kan du först och främst kontakta grannen för att informera om att det inte är tillåtet.
Enligt svensk lag är det inte tillåtet att göra intrång på annans mark utan tillstånd. Detta regleras bland annat i Grundlagens Egendomsskydd, Jordabalken och Brottsbalken. Om grannen inte slutar kan du vända dig till polisen eller inleda en rättslig process för att få stopp på intrånget och eventuellt kräva återställning/skadestånd
Strandskyddsdispensen innebär icke rätt att utföra åtgärden på annans mark. Det är istället en civilrättsligfråga mellan markägaren och den som vill bygga brygga på annans fastighet.
Har man inte rådighet så gäller inte dispensen. Dispensen gäller för den som är markägare/vattenägare. Det är ägaren som har rådighet över aktuellt dispensområde som har rätt att använda den beslutade strandskyddsdispensen.
Det är en civilrättslig stämning via tingsrätten eller Kronofogden som tar bort annans lösa egendom
Äganderätt/ Egendomsskydd
Äganderätten till en fastighet uppkommer genom en giltig fångeshandling ex. köp. Den som äger en fastighet har rätt att själv bruka den, upplåta den, belåna den och överlåta den.
Äganderätten är också grundlagstadgad enligt 2 kap regeringsformen, så det är en stark rättighet som är svår att inskränka annat än vid allmänna intressen.
Sverige är som en rättsstat, där makt utövas under lagarna.
Där den enskilde skyddas mot staten och att grundlages egendomsskydd sätter gränser för det offentliga.
Det är därför vi har egendomsskyddet enligt 2 kap. regeringsform
Egendomsskyddet i RF,
Gällande rätt definieras formellt i lagen.
Den grundlagsändring som gjordes 1994 tog bland annat sikte på att trygga äganderätten för den enskilde genom att skärpa det konstitutionella skyddet för fast egendom
Genom grundlagsändringen 1994, stärktes egendomsskyddet när bland annat Europakonventionen inkorporerades i svensk rättsordning.
Den moderna äganderätten i Sverige – fortfarande med rättspositivistisk bas
- har genom grundlagsändringen numera en överliggande naturrättslig norm, som inneburit att det allmänna ibland måste moderera sina krav vid ingrepp i äganderätten eftersom grundlagen sätter en yttersta gräns för lagstiftaren.
Äganderätten – ett rättsinstitut
Äganderätten kan sägas tillhöra den som ytterst disponerar över markens värde. Rätten att få lagfart tillkommer denne.
Rätt till egendom
Utgångspunkten i 2 kap. 15 § RF första stycket är att vars och ens egendom är tryggad. Det krävs att angelägna allmänna intressen föreligger för att någon ska tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad, s.k. rådighetsinskränkning.
En förutsättning för att en rådighetsinskränkning alls ska få beslutas om är att även denna utgör ett angeläget allmänt intresse. Samma krav som vid fysiskt ianspråktagande gäller alltså även för rådighetsinskränkningar.
Detta ska avgöras i enlighet med vad som kan anses acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (2010:1408).
Det är också därför proportionalitetsprincipen finns.
Den ska säkerställa att den starkaste parten i form av staten inte vältrar över äganderätte en orimlig ekonomisk börda på den enskilde.
Av såväl nationell praxis som Europadomstolens praxis följer även ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid ett intrång som aktualiseras enligt bestämmelsen i 2 kap. 15 § RF.
Bedömningen av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse ska ske i tre led där man utreder om ingreppet är avsett att tillgodose det avsedda ändamålet, om ingreppet är nödvändigt för att tillgodose ändamålet eller om alternativ finns samt om den fördel det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde. Möjligheten för det allmänna att vidta rådighetsinskränkningar sträcker sig således inte hur långt som helst. Gällande lagstiftning måste tillämpas så att inte orimliga krav ställs på den enskilde med hänsyn till inskränkningens effekt och kostnaderna härför.
Om grannar söker strandskyddsdispens för brygga på din fastighets mark/vatten utan ditt tillstånd kan du först och främst kontakta grannen för att informera om att det inte är tillåtet.
Enligt svensk lag är det inte tillåtet att göra intrång på annans mark utan tillstånd. Detta regleras bland annat i Grundlagens Egendomsskydd, Jordabalken och Brottsbalken. Om grannen inte slutar kan du vända dig till polisen eller inleda en rättslig process för att få stopp på intrånget och eventuellt kräva återställning/skadestånd
Strandskyddsdispensen innebär icke rätt att utföra åtgärden på annans mark. Det är istället en civilrättsligfråga mellan markägaren och den som vill bygga brygga på annans fastighet.
Har man inte rådighet så gäller inte dispensen. Dispensen gäller för den som är markägare/vattenägare. Det är ägaren som har rådighet över aktuellt dispensområde som har rätt att använda den beslutade strandskyddsdispensen.
Det är en civilrättslig stämning via tingsrätten eller Kronofogden som tar bort annans lösa egendom
Äganderätt/ Egendomsskydd
Äganderätten till en fastighet uppkommer genom en giltig fångeshandling ex. köp. Den som äger en fastighet har rätt att själv bruka den, upplåta den, belåna den och överlåta den.
Äganderätten är också grundlagstadgad enligt 2 kap regeringsformen, så det är en stark rättighet som är svår att inskränka annat än vid allmänna intressen.
Sverige är som en rättsstat, där makt utövas under lagarna.
Där den enskilde skyddas mot staten och att grundlages egendomsskydd sätter gränser för det offentliga.
Det är därför vi har egendomsskyddet enligt 2 kap. regeringsform
Egendomsskyddet i RF,
Gällande rätt definieras formellt i lagen.
Den grundlagsändring som gjordes 1994 tog bland annat sikte på att trygga äganderätten för den enskilde genom att skärpa det konstitutionella skyddet för fast egendom
Genom grundlagsändringen 1994, stärktes egendomsskyddet när bland annat Europakonventionen inkorporerades i svensk rättsordning.
Den moderna äganderätten i Sverige – fortfarande med rättspositivistisk bas
- har genom grundlagsändringen numera en överliggande naturrättslig norm, som inneburit att det allmänna ibland måste moderera sina krav vid ingrepp i äganderätten eftersom grundlagen sätter en yttersta gräns för lagstiftaren.
Äganderätten – ett rättsinstitut
Äganderätten kan sägas tillhöra den som ytterst disponerar över markens värde. Rätten att få lagfart tillkommer denne.
Rätt till egendom
Utgångspunkten i 2 kap. 15 § RF första stycket är att vars och ens egendom är tryggad. Det krävs att angelägna allmänna intressen föreligger för att någon ska tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad, s.k. rådighetsinskränkning.
En förutsättning för att en rådighetsinskränkning alls ska få beslutas om är att även denna utgör ett angeläget allmänt intresse. Samma krav som vid fysiskt ianspråktagande gäller alltså även för rådighetsinskränkningar.
Detta ska avgöras i enlighet med vad som kan anses acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (2010:1408).
Det är också därför proportionalitetsprincipen finns.
Den ska säkerställa att den starkaste parten i form av staten inte vältrar över äganderätte en orimlig ekonomisk börda på den enskilde.
Av såväl nationell praxis som Europadomstolens praxis följer även ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid ett intrång som aktualiseras enligt bestämmelsen i 2 kap. 15 § RF.
Bedömningen av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse ska ske i tre led där man utreder om ingreppet är avsett att tillgodose det avsedda ändamålet, om ingreppet är nödvändigt för att tillgodose ändamålet eller om alternativ finns samt om den fördel det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde. Möjligheten för det allmänna att vidta rådighetsinskränkningar sträcker sig således inte hur långt som helst. Gällande lagstiftning måste tillämpas så att inte orimliga krav ställs på den enskilde med hänsyn till inskränkningens effekt och kostnaderna härför.
Äganderätt är inget Kommunens miljöinspektörer har utbildning i, fick jag som svar från kommunens Miljö & samhällsbyggnad.S Supermyra skrev:
Dispensen ger heller ingen åtkomst eller rättighet att göra intrång på annans fastighet det är en civilrättslig fråga enligt miljönämnden och Länsstyrelsen som får lösas hos polis, kronofogde eller Tingsrätt.
Ska det verkligen vara så här att markägare nästan är rättslös och måste försvara sig via att anmäla och processa mot inkräktare som både är kostsamt, osäkert och påfrestande för markägaren. Processa mot outbildade tjänstemän och knepiga fritidsfolk som tror och och litar på miljönämndens skriftliga beslut och bråkar med markägare, som inte önskar släppa in otrevliga bråkmakare som inte vill fråga före eller ens berätta om sina avsikter eller erbjuda kompensation. Som anser sig fått tillstånd av kommunen som rättfärdigar deras olovliga och olagliga intrång på annans fastighet.
Jag anser att detta är inga bagatellartade problem som markägare ska behöva tåla eller att måsta själv handlägga, söka, bekosta och driva processer för att försvara sin fasta egendom mot godtycklig myndighetsutövning och skador orsakade av illasinade grannar.
Med hänsyn till till granneförhållandets ofta långvariga och unika karaktär. Att vara grannar är en i regel ofrivillig och långvarig relation som ställer särskilda krav på hänsyn mellan ägare och nyttjare med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser.
Huvudregeln bör, naturligtvis vara att det inte utan lov är tillåtet att använda en grannes mark eller egendom,
Få fastighetsägare accepterar att deras grannar via myndighet ges rätt att använda deras fastighet och rättigheter utan hänsyn till drabbade den fastighetsägaren
Sådant handlande kan i många fall ses som egenmäktigt förfarande, speciellt om det görs med uppsåt och varaktighet bakom ryggen på markägaren.
Finns det någon välutvecklad praxis eller bättre skäl som tydligt kan grunda ansvar för att komma tillrätta med okunniga miljöinspektörer och knepiga grannar..?
Redigerat:
Medlem
· Västernorrland
· 2 488 inlägg
Ursäkta vad är tesen eller frågan som du vill lyfta med denna ostrukturerade vägg av text?
Av det första jag skummat igenom den så verkar i vart fall en punkt där din logik fallerar vara när det gäller att ett beslut om strandskyddsdispens inte utgör en rådighetsinskränkning för ägaren av den fastighet som berörs.
Av det första jag skummat igenom den så verkar i vart fall en punkt där din logik fallerar vara när det gäller att ett beslut om strandskyddsdispens inte utgör en rådighetsinskränkning för ägaren av den fastighet som berörs.
Som sagt, väldigt otydligt vad frågan rör, men jag får en känsla av att det är något liknande att en person söker bygglov på någon annans mark. Kommunen kan godkänna bygglovet, vilket inte betyder att det är fritt fram att bygga på annans mark.
Jag kan dock vara helt fel ute och att det inte är något liknande som TS är ute efter.
Jag kan dock vara helt fel ute och att det inte är något liknande som TS är ute efter.
Hur menar du/ni att min logik fallerar?R Räknenisse skrev:
A. Att grannens dispens på annans fastighet inte blir en rådighetsinskränkning för berörd fastighet utan en positiv och gratis bryggdispens för den fastighetsägaren.
B. Att grannens dispens på annans fastighet inte blir en rådighetsinskränkning för berörd fastighet ingen bryggdispens gäller för någon
C. Att grannens dispens på annans fastighet blir en rådighetsinskränkning för berörd fastighet och en möjlighet för grannen att ha brygga på annans fastighet
Vad är gällande rätt?
Redigerat:
Jag kan söka bygglov på din fastighet och få det. Det innebär inte att jag har rätt att bygga det jag fick bygglov för, eftersom jag inte äger fastigheten. Är det något motsvarande du tänker på?
Medlem
· Västernorrland
· 2 488 inlägg
Du är som sagt inte direkt tydlig i ditt inlägg.S Supermyra skrev:
Men som jag får med mig det så verkar du (bland annat) anse att egendomsskyddet i RF skulle aktualiseras vid beslut om strandskyddsdispens?
Men rent definitionsmässigt så kan ett sådant beslut aldrig utgöra en rådighetsinskränkning för ägaren av fastigheten. Det minskar inte på något sätt ägarens besittning eller förfogande.
Och då lär (en väsentlig del av) resonemanget du för inte hålla ihop.
Nu gällde det en granne som bakom ryggen på oss sökt strandskyddsdispens för brygga rakt nedanför vår stuga på vår fastighet och i vårt vattenområde som vi är delägare i. Grannen har inga rättigheter på våra fastigheter/ besittning. Vi har fått olika svar på vad som gäller från olika tjänstemän som rör till det. Rörigt är precis vad det är. De påstår olika= alt A, B & C ovan beroende på vem man frågar?Fairlane skrev:
Jag anser att alternativ A ovan gäller.
Grannen anser alternativ C ovan gäller påstår att vi ljuger och hotar att polisanmäla oss vilket också skett..
Egendomsskyddet gäller övergripande och skall beaktas i alla lägre beslut som bygglov och strandskydsdispens.R Räknenisse skrev:
Varför skulle inte det gälla. Som jag anser gäller alt A ovan ingen rådighetsinskränkning för fastigheten som dispensen beslutas på och är ett gynnande beslut för vår del som fastighetsägare, mark & vattenägare.
Det är grannens personliga åsikter och tjänstefolk hos myndigheter som rör till det hela. Den som gav dispensen har till och med i mail ansett att jag inte ska eller kan hindra sökande som fått dispensen.
Det låter som att det är du som har problem att förstå att alla tjänstemän svarar från sin synvinkel och därmed har den som gav dispensen antagligen har rätt i sitt svar. Det betyder dock inte att avaret betyder det du tror och inte heller att det är den vinkeln som vinner om alla vinklar läggs ihop.S Supermyra skrev:
Den personen menade antagligen att du inte kan hindra din granne från att ansöka om eller få strandskyddsdispens men det betyder inte per automatik att grannen får bygga på din fastighet. Vilket är fullt rimligt och logiskt då det ofta i köpeavtal om tomtmark står att köpet går igenom endast om bygglov, och jag antar strandskyddsdispens där det krävs, beviljas och för att det ska funka så måste andra än ägaren kunna söka dessa tillstånd men det betyder inte att det är okej att börja bygga innan köpet gått igenom eller annan överenskommelse finns.
Detta var det svar jag fick:S Svampe skrev:
Han måste ju kunna nyttja den dispens han fått för sin brygga
Laga skifte och ägande rätt mm är inte en fråga som jag jobbar med och därför inte heller kan svara på. Se svar ovan
Mailade någon dag senare och fick svar av en kollega på miljönämnden:
- Markägaren ska ge sitt godkännande att hens mark nyttjas, men det är inget som vi på kommunen ansvarar för, utan det blir i så fall en civil rättslig process mellan er två.
Redigerat:
Ja, och där har du ju två överensstämmande svar, men i din upprördhet läser du det första fel (formuleringen är lite olycklig, ska erkännas).S Supermyra skrev:
Han måste ju kunna nyttja den dispens han fått för sin brygga
Jag läser det med betoning på kunna: som att grannen även behöver ges markåtkomst för att utnyttja dispensen, lämpligen genom att komma överens med markägaren, och få bygga bryggan.