Tror du det? Du menar på fullt allvar att det är rimligt att inte ens betala självkostnadspris för boendet samtidigt som du får ut 7000kr mer varje månad?Polos skrev:
Så här gjorde vi:
Jag ägde ett hus när vi träffades, partnern köpte in sig och för de pengarna, vilka inte alls motsvarade något värde av huset utan mest en överkomlig summa, renoverade vi en del. Vi skaffade ett gemensamt bankkonto där båda våra inkomster hamnade och vi köpte det vi behövde utan att behöva hålla på och räkna ihjäl oss.
Min partner, som är mer ordningsam, skötte amorteringar och andra betalningar och jag pysslade mer med huset och omgivningen.
En dag kom vi på att vi kunde köpa en ny bil ställer för min gamla, åkte runt och kikade tills vi hittade en som passade oss båda vilket medförde att den blev betydligt bättre eftersom vi nu hade en ganska bra inkomst, tillsammans.
Vi hade dubbletter av alla bankkort , gemensamma konton och tog banklån tillsammans där vi båda är solidariskt skyldiga att betala.
Vi fick barn och vid köksbordet äskade vi medel ur vår kassa där det kunde gå till så att ena barnet behövde ny jacka, det andra en ryggsäck, partnern en väska och jag nya skor, vi såg över vår ekonomi och fann att någon måste ge sig vilket innebar att skorna fick vänta om de gick att gå i ett tag till.
Ända upp till våra barns universitetsstudier fungerade det så och än idag, mer än trettio år senare, så har vi fortfarande en ekonomi som vi trivs med och som orsakar mycket få konflikter.
Vi har ibland förvånat träffat bekanta som haft egna hyllor i skafferiet, tjatat om ekonomiska trivialiteter där de egna slantarna anses vara privat egendom och barnen nekats månadskort på bussen av den anledningen att föräldrarna är oense om vem som skall betala.
Ungefär som om ett jordbrukarpar delar upp inkomsten och bonden får säden och moran mjölken.
De lever inte länge.
Jag ägde ett hus när vi träffades, partnern köpte in sig och för de pengarna, vilka inte alls motsvarade något värde av huset utan mest en överkomlig summa, renoverade vi en del. Vi skaffade ett gemensamt bankkonto där båda våra inkomster hamnade och vi köpte det vi behövde utan att behöva hålla på och räkna ihjäl oss.
Min partner, som är mer ordningsam, skötte amorteringar och andra betalningar och jag pysslade mer med huset och omgivningen.
En dag kom vi på att vi kunde köpa en ny bil ställer för min gamla, åkte runt och kikade tills vi hittade en som passade oss båda vilket medförde att den blev betydligt bättre eftersom vi nu hade en ganska bra inkomst, tillsammans.
Vi hade dubbletter av alla bankkort , gemensamma konton och tog banklån tillsammans där vi båda är solidariskt skyldiga att betala.
Vi fick barn och vid köksbordet äskade vi medel ur vår kassa där det kunde gå till så att ena barnet behövde ny jacka, det andra en ryggsäck, partnern en väska och jag nya skor, vi såg över vår ekonomi och fann att någon måste ge sig vilket innebar att skorna fick vänta om de gick att gå i ett tag till.
Ända upp till våra barns universitetsstudier fungerade det så och än idag, mer än trettio år senare, så har vi fortfarande en ekonomi som vi trivs med och som orsakar mycket få konflikter.
Vi har ibland förvånat träffat bekanta som haft egna hyllor i skafferiet, tjatat om ekonomiska trivialiteter där de egna slantarna anses vara privat egendom och barnen nekats månadskort på bussen av den anledningen att föräldrarna är oense om vem som skall betala.
Ungefär som om ett jordbrukarpar delar upp inkomsten och bonden får säden och moran mjölken.
De lever inte länge.
Min sambo flyttade in hos mig i mitt hus. Vi delade på driften, allt som hade med renovering eller underhåll betalade jag.
När sambon pluggade så betalade jag även större delen av driften samt stor del av bägge bilarna.
Nu hyr vi ett hus som vi i framtiden kommer äga, delar i princip rakt av på.
Spelar de egentligen ett par tusenlappar i månaden någon roll när man bott tillsammans ett par år? Man flyttar väl ihop för att man planerar att bo ihop resten av livet?
När sambon pluggade så betalade jag även större delen av driften samt stor del av bägge bilarna.
Nu hyr vi ett hus som vi i framtiden kommer äga, delar i princip rakt av på.
Spelar de egentligen ett par tusenlappar i månaden någon roll när man bott tillsammans ett par år? Man flyttar väl ihop för att man planerar att bo ihop resten av livet?
Medlem
· Västernorrland
· 1 inlägg
Precis så har jag och min sambo med våra 2 gemensamma barn. Usch för att hålla på och hålla koll hit och dit vems pengar som är vems. Vi har väldigt sällan diskussioner om ekonomin och vart pengarna ska. Man kanske har haft tur? Jag tjänar ca 5000 netto mer än henne i månaden och jag har inga problem att låta henne shoppa dom dagarna hon känner för det. Vi ror ju trots allt denna båt tillsammansOveRa skrev:
